Skiljer även mellan olika myggsorter. Jag brukar bli "imun", får några stick på våren vid arbete i skogen men sedan inget resten av året. Men i år så var det myggen som kom i augusti som gav stick som kliade, de var mindre än de brukar vara.
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 731 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 731 inlägg
Köpte en kul bok. Har bara bläddrat i den, men den verkar gå igenom det mesta och lite till.
Dryga 400 sidor. På baksidan kan man läsa följande:
Denna bok presenteras utbredning, utseende, miljökrav och levnadssätt för samtliga svenska grod- och kräldjursarter. För att underlätta artbestämning finns bestämningsnycklar för djurens olika utvecklingsstadier. Boken tar också upp betydelsefulla faktorer som invandringshistoria och landskapsförändringar jämte bevarandearbeten och lagstiftning i samband med exploate ring. I boken presenteras tips om vad vi alla kan bidra med för att gynna grod- och kräldjur i trädgården, på lantgården och golfbanan. Den är rikt illustrerad och till de olika artbeskrivning arna finns personliga berättelser om möten med dessa trevliga djur. Inledningsvis får vi följa med författaren till många exotiska platser runt om i världen.
Dryga 400 sidor. På baksidan kan man läsa följande:
Denna bok presenteras utbredning, utseende, miljökrav och levnadssätt för samtliga svenska grod- och kräldjursarter. För att underlätta artbestämning finns bestämningsnycklar för djurens olika utvecklingsstadier. Boken tar också upp betydelsefulla faktorer som invandringshistoria och landskapsförändringar jämte bevarandearbeten och lagstiftning i samband med exploate ring. I boken presenteras tips om vad vi alla kan bidra med för att gynna grod- och kräldjur i trädgården, på lantgården och golfbanan. Den är rikt illustrerad och till de olika artbeskrivning arna finns personliga berättelser om möten med dessa trevliga djur. Inledningsvis får vi följa med författaren till många exotiska platser runt om i världen.
Han tror inte på salvor av någon underlig anledning eller bara för att han är man 😉. Men just den salvan är han van vid men i ett helt annat sammanhang. Han har åtskilliga tatueringar 😀. Men tack för tipset och hoppas det blir bättre för er dotter ju äldre hon blir ❤️G-83 skrev:
Vi hade knappt några alls förutom slöa sorgmyggor och det sticks inte överhuvudtaget.A AndersS skrev:
När ska människo-arten förstå att vi kan inte leva som "största och bäst". Vi tar död på oss själva och vi kan inte leva utan våra bin och andra insekter. Hoppas barnen i skolan får lära sig om detta kretslopp för överlevnad.A Abies koreana skrev:
"Om vi är så kloka - hur kan vi vara så självdestruktiva?
I sin nyutkomna bok `Nexus`ställer sig författaren och historikern Yuval Noah Harari just den frågan.
Just nu samlas världsledare till ett FN möte i Colombia för att enas om en plan som skall rädda en miljon utrotningshotade arter på vår planet - just det 1 000 000!
Dylika möten och rubriker brukar inspirera skrattarna och cynikerna till att fälla dumma kommentarer men hur många av skrattarna är medvetna om att vi, Homo Sapiens är beroende av denna biologiska mångfald för vår egen existens, planeten överlever nog men inte vi.
Med anledning av mötet i Colombia skriver Anita Goldman en skarp men sorglig slutsats om oss människor och den kulturella enfalden som numera är så uppenbar.
"De uppfattades länge som lite moralistiska och naiva naturvurmare, de som gråter över att lunnefåglar, blåkråkor och tofslärkor försvunnit som häckfåglar från Sverige och som upprörs av asiatiska lejons, tigrars, gamars och enkelhornade noshörningars utrotning. Biologisk mångfald och det som numera kallas det sjätte massutdöendet har liksom varit klimatkrisens aningen för emotionella lillasyster, klädd i hemvävt och bekväma vandringsskor. Vem känner förresten till de där fågelarterna? Och måste inte Afrika moderniseras för att komma ifatt oss, så många vilda djur har de väl ändå inte råd att hålla sig med?"
"Men samtidigt som rapporterna om hoten mot den biologiska mångfalden duggar allt tätare och världens nationer nu återigen kraftsamlar på FN:s miljömöte COP 16 i Colombia, ser allt fler kopplingen mellan den hotande artfattigdomen och den accelererande uppvärmningen, den vi kallar klimatkris. Att de är två sidor av samma mynt, orsakade av vårt ohållbara sätt att förhålla oss till den väv av liv som vår art – människan – är en del av, men valt att distansera sig från så pass att vi kallar den för natur och oss själva för kultur. Men biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på jorden. Utan biologisk mångfald försvinner de fungerande ekosystemen som skyddar mot katastrofer, ger friska hav, växtpollinering och stabiliserar klimatet. Man kan inte ”rädda” det ena utan det andra. Kriserna måste mötas med ett gemensamt ekologiskt hållbart synsätt."
"Jag misstänker att det finns en djupare orsak till att arternas utplåning inte rönt samma uppmärksamhet som uppvärmningen och klimatkrisen. De sistnämnda framställs – försåtligt – som något som trots allt kan hanteras. Fossila bränslen kan ersättas med ”biobränslen”, bostäder kan ”klimatanpassas”, vallar kan uppföras mot översvämningar. Den politiska och ekonomiska eliten hävdar trosvisst att en grönare värld kan byggas, en i vilket vi kan fortsätta producera, konsumera, resa och äta i mer eller mindre samma omfattning som nu. Till hjälp har vi våra avgudar: tekniken, vetenskapen och marknaden."
"Men vad ska vi ersätta blåkråkorna, lejonen och tigrarna, fiskarna och de pollinerande bina med när de försvunnit? Hur ”bi-säkra” våra fält och hur återskapa en intakt näringskedja i haven? Hur ska den goda matjorden rekonstrueras, den som nu utarmas av monojordbruk, bekämpningsmedel och asfalteras över? Har AI svaret? Elon Musk?"
"Arternas utdöende rör vid livets själva kärna. Vid det som vi själva inte kan skapa, endast förstöra. Vid det som har ett värde i sig, oaktat människans behov och begär. Några av oss skulle benämna det som det heliga. Andra skulle framhålla oförgripliga skönhetsvärden. Men sådana begrepp och kvaliteter inkluderas aldrig i den extraktiva maskinålderns paradigm, där allt som lever behandlas som kuggar i ett system som organiserar arbetskraft, kapital och natur för att tillverka varor. Det medför ett speciellt förhållningssätt till naturen. Den görs till råmaterial att utvinna, hugga ned, skörda, fiska och borras upp för att sedan i en maskinell process förvandlas till en produkt. Produkten i sig är inte intressant, utan endast dess fortsatta transformation till en vara som kan säljas på en numera global marknad."
"Hur naturen påverkas av utvinningen, nedhuggningen, skördandet, fiskandet, tillverkandet och transporterandet, är inte av intresse. Inte heller hur konsumenten mår och berörs av att förtära, andas in, smörja in, klä sig i, förflytta sig med eller på annat sätt nyttja varan. Produkterna är ofta hälsovådliga såväl för vår art som för resten av det levande nätverk som vi är beroende av. Den extrema massproduktionen av billiga industrivaror har gjort att det finns mer av allt, men för det mesta av sämre kvalitet."
När konsumtionen blivit alltings mening går nämligen meningen förlorad, och kanske är det den värsta förlusten av alla. För att stå ut med den bedövar vi oss med ännu mer konsumtion och intensiv materiell behovstillfredsställelse.
De skenbara paradoxerna fortsätter. Vi blir mer och mer lika och samtidigt allt ensammare. Ett sätt att döva ensamheten är genom engagemang för identitetsmarkörer av olika slag: sexuella, nationella, religiösa. Identitetspolitiken överröstar förlusten av en värld av verklig mångfald och pulserande liv. Men för att bevara – eller återskapa – en livaktig kultur, måste vi stå på levande grund, i ordets allra mest bokstavliga bemärkelse. Redan 2018 kom en studie som visar att vilda djur endast utgör fyra procent av alla däggdjur, resterande 96 procent utgörs av människan, hennes husdjur och boskap. Vi har roffat åt oss allt utrymme och alla resurser, ändå blir vi allt torftigare. Utan biologisk mångfald kommer vi att stå där med vår kulturella enfald.
Jag har inte sett en enda av mina vänner på sociala medier – varav en överväldigande majoritet är så kallade kulturarbetare – posta ett enda inlägg om den stora FN-konferensen om biologisk mångfald som nu pågår i Colombia. Jag vill påstå att där avgörs den viktigaste kulturfrågan i vår tid."
https://www.dn.se/kultur/anita-goldman-var-tids-viktigaste-kulturfraga-avgors-nu-ingen-bryr-sig/
Tänk om vi vore lika uppfinningsrika och ivriga att lämna ett litet bidrag till den biologiska mångfalden och klimatförändringarna som vi är att hitta förklaringar till varför just min medverkan är fullständigt meningslös.
https://www.natursidan.se/nyheter/tradgardar-livlina-at-humlor-i-jordbrukslandskapet/
I sin nyutkomna bok `Nexus`ställer sig författaren och historikern Yuval Noah Harari just den frågan.
Just nu samlas världsledare till ett FN möte i Colombia för att enas om en plan som skall rädda en miljon utrotningshotade arter på vår planet - just det 1 000 000!
Dylika möten och rubriker brukar inspirera skrattarna och cynikerna till att fälla dumma kommentarer men hur många av skrattarna är medvetna om att vi, Homo Sapiens är beroende av denna biologiska mångfald för vår egen existens, planeten överlever nog men inte vi.
Med anledning av mötet i Colombia skriver Anita Goldman en skarp men sorglig slutsats om oss människor och den kulturella enfalden som numera är så uppenbar.
"De uppfattades länge som lite moralistiska och naiva naturvurmare, de som gråter över att lunnefåglar, blåkråkor och tofslärkor försvunnit som häckfåglar från Sverige och som upprörs av asiatiska lejons, tigrars, gamars och enkelhornade noshörningars utrotning. Biologisk mångfald och det som numera kallas det sjätte massutdöendet har liksom varit klimatkrisens aningen för emotionella lillasyster, klädd i hemvävt och bekväma vandringsskor. Vem känner förresten till de där fågelarterna? Och måste inte Afrika moderniseras för att komma ifatt oss, så många vilda djur har de väl ändå inte råd att hålla sig med?"
"Men samtidigt som rapporterna om hoten mot den biologiska mångfalden duggar allt tätare och världens nationer nu återigen kraftsamlar på FN:s miljömöte COP 16 i Colombia, ser allt fler kopplingen mellan den hotande artfattigdomen och den accelererande uppvärmningen, den vi kallar klimatkris. Att de är två sidor av samma mynt, orsakade av vårt ohållbara sätt att förhålla oss till den väv av liv som vår art – människan – är en del av, men valt att distansera sig från så pass att vi kallar den för natur och oss själva för kultur. Men biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på jorden. Utan biologisk mångfald försvinner de fungerande ekosystemen som skyddar mot katastrofer, ger friska hav, växtpollinering och stabiliserar klimatet. Man kan inte ”rädda” det ena utan det andra. Kriserna måste mötas med ett gemensamt ekologiskt hållbart synsätt."
"Jag misstänker att det finns en djupare orsak till att arternas utplåning inte rönt samma uppmärksamhet som uppvärmningen och klimatkrisen. De sistnämnda framställs – försåtligt – som något som trots allt kan hanteras. Fossila bränslen kan ersättas med ”biobränslen”, bostäder kan ”klimatanpassas”, vallar kan uppföras mot översvämningar. Den politiska och ekonomiska eliten hävdar trosvisst att en grönare värld kan byggas, en i vilket vi kan fortsätta producera, konsumera, resa och äta i mer eller mindre samma omfattning som nu. Till hjälp har vi våra avgudar: tekniken, vetenskapen och marknaden."
"Men vad ska vi ersätta blåkråkorna, lejonen och tigrarna, fiskarna och de pollinerande bina med när de försvunnit? Hur ”bi-säkra” våra fält och hur återskapa en intakt näringskedja i haven? Hur ska den goda matjorden rekonstrueras, den som nu utarmas av monojordbruk, bekämpningsmedel och asfalteras över? Har AI svaret? Elon Musk?"
"Arternas utdöende rör vid livets själva kärna. Vid det som vi själva inte kan skapa, endast förstöra. Vid det som har ett värde i sig, oaktat människans behov och begär. Några av oss skulle benämna det som det heliga. Andra skulle framhålla oförgripliga skönhetsvärden. Men sådana begrepp och kvaliteter inkluderas aldrig i den extraktiva maskinålderns paradigm, där allt som lever behandlas som kuggar i ett system som organiserar arbetskraft, kapital och natur för att tillverka varor. Det medför ett speciellt förhållningssätt till naturen. Den görs till råmaterial att utvinna, hugga ned, skörda, fiska och borras upp för att sedan i en maskinell process förvandlas till en produkt. Produkten i sig är inte intressant, utan endast dess fortsatta transformation till en vara som kan säljas på en numera global marknad."
"Hur naturen påverkas av utvinningen, nedhuggningen, skördandet, fiskandet, tillverkandet och transporterandet, är inte av intresse. Inte heller hur konsumenten mår och berörs av att förtära, andas in, smörja in, klä sig i, förflytta sig med eller på annat sätt nyttja varan. Produkterna är ofta hälsovådliga såväl för vår art som för resten av det levande nätverk som vi är beroende av. Den extrema massproduktionen av billiga industrivaror har gjort att det finns mer av allt, men för det mesta av sämre kvalitet."
När konsumtionen blivit alltings mening går nämligen meningen förlorad, och kanske är det den värsta förlusten av alla. För att stå ut med den bedövar vi oss med ännu mer konsumtion och intensiv materiell behovstillfredsställelse.
De skenbara paradoxerna fortsätter. Vi blir mer och mer lika och samtidigt allt ensammare. Ett sätt att döva ensamheten är genom engagemang för identitetsmarkörer av olika slag: sexuella, nationella, religiösa. Identitetspolitiken överröstar förlusten av en värld av verklig mångfald och pulserande liv. Men för att bevara – eller återskapa – en livaktig kultur, måste vi stå på levande grund, i ordets allra mest bokstavliga bemärkelse. Redan 2018 kom en studie som visar att vilda djur endast utgör fyra procent av alla däggdjur, resterande 96 procent utgörs av människan, hennes husdjur och boskap. Vi har roffat åt oss allt utrymme och alla resurser, ändå blir vi allt torftigare. Utan biologisk mångfald kommer vi att stå där med vår kulturella enfald.
Jag har inte sett en enda av mina vänner på sociala medier – varav en överväldigande majoritet är så kallade kulturarbetare – posta ett enda inlägg om den stora FN-konferensen om biologisk mångfald som nu pågår i Colombia. Jag vill påstå att där avgörs den viktigaste kulturfrågan i vår tid."
https://www.dn.se/kultur/anita-goldman-var-tids-viktigaste-kulturfraga-avgors-nu-ingen-bryr-sig/
Tänk om vi vore lika uppfinningsrika och ivriga att lämna ett litet bidrag till den biologiska mångfalden och klimatförändringarna som vi är att hitta förklaringar till varför just min medverkan är fullständigt meningslös.
https://www.natursidan.se/nyheter/tradgardar-livlina-at-humlor-i-jordbrukslandskapet/
Redigerat:
Den enda felande länken i värden är själva människan. Bara genom att vi lever genererar vi det sämre för allt annat levande på jorden oavsett art av djur, insekt, fågel, fisk, amfibier och miljö. Det kommer liksom med i våra ryggsäckar, ingen människa är bra för något annat än oss själva.A Abies koreana skrev:
Med det sagt så gäller det väl att lämna så lite avtryck som möjligt under den korta tid vi lever 👻
Sedan har miljoner, triljoner arter dött ut långt innan vi ens var påtänkta just bara pågrund av bildandet och ombildandet av denna planet. Våra poler flyttas och byter plats under en oberäknelig tidsera. Det har hänt många gånger men inte med ett givet tidsspann. Det kan oxå påverka precis allt med väderfenomen i form av torka, översvämningar, jordskred, stormar och allt annat som drabbar de levande.
Är humanist och främjar så gott jag bara kan den biologiska mångfalden. Har faktiskt både hittat en fjärilsart som man trodde var utdöd och en speciell gårdsblomma, som jag aldrig kommer ihåg namnet på, som är utdöd överallt förutom här 😀. Knappast på grund av något jag gör eller inte gör. Utan för att miljön är ultimat för dessa två samt en sjuhelsikes mängd av övriga insekter, ormar, fåglar, otaliga klövdjur och jag lär mig nya namn dagligen trots att jag har bott här i 10 år 😀. Alla räknas, oavsett storlek ♥️
Redigerat:
