Absolut, skillnaden är att elmätaren är uppkopplad via radio och strömförsörjd utan batteri och rapportering sker minst varje dag.spikplanka skrev:
Något liknande finns det inte för vanliga vattenmätare.
Så sopbilen (eller en mätargubbe med avläsare) måste ut varje dag för att hitta en läcka som man inte ens misstänker.
Vattenmätaren klarar sig utmärkt med ett batteri mellan serviceintervallen. I värsta fall får man väl klämma dit en solcell som nyttjar belysningen i källaren eller en nätadapter. Propeller i vattnet är också en lösning.D Dilato skrev:
Frågan är om man måste hitta läckan samma dag? normalfallet är att det läcker för lite för att det är värt att åtgärda. Och fontäner lär ringas in omgående..D Dilato skrev:
Poängen är att hitta de läckor som inte är uppenbara men som kan vänta med åtgärd. På det sättet kan VA-verket spara pengar och vattentillgång.
En av poängerna med detta trådlösa system är att man får fortlöpande rapportering om vattenförbrukning typ var eller varannan vecka, om det nu är så att sopbilarna plockar in dessa data.
Givetvis borde det finna tekniska möjligheter att ha betydligt mer frekventa rapporteringsintervall men jag tror de flesta skulle bedöma detta som onödigt i de flesta fall.
Det är litet skillnad mot förr när kunden fick rapportera in mätarställning typ en gång per år, manuell avläsning. Tycker detta nyare system är enormt mycket bättre.
Givetvis borde det finna tekniska möjligheter att ha betydligt mer frekventa rapporteringsintervall men jag tror de flesta skulle bedöma detta som onödigt i de flesta fall.
Det är litet skillnad mot förr när kunden fick rapportera in mätarställning typ en gång per år, manuell avläsning. Tycker detta nyare system är enormt mycket bättre.
Wireless M-Bus stödjer båda varianterna, vad som är effektivast hänger på hur mycket data som skickas och vilka intervall man sänder/lyssnar med. Kollade snabbt på ett datablad på en M-Bus-modul, och som exempel nämns att om man sänder 30 bytes varje timme så är snittförbrukningen 1,6 µA. Att lyssna varje minut drar 2,3 µA. Så inte självklart vad som är effektivast.S sjoelund skrev:
Frågan är om "man" endast är kommunen eller om man kan vara två om saken dvs kommun och abbonentkund.H Harald Blåtumme skrev:
Underskatta inte önskan hos klåfingriga maktmänniskor som vet bättre att vilja sätta åt de hemska och otäcka långduscharna!H Harald Blåtumme skrev:
Sedan måste vi granska ditt dubbelspolade toabesök år 2005 en novembernatt den 15:e
Enligt projekt på GitHub som läser av mätaren samt den manick som nån länkade till i tråden så skickar den data var 90onde sekund. Utöver det så är det ju nån ultraljudshistoria på mätaren coh den sensorn måste ju också ligga och dra ström kontinuerligt…
Men uppenbarligen har dom löst det
En lösning kan vara att "spekulera" i att flödeshastigheten har en viss tröghet pga masströgheten och att man därmed kan dra ut på intervallen mellan mätvärden. Då sannolikheten att det ändrar sig snabbare än så är låg.B bassebus skrev:Men uppenbarligen har dom löst det
Det skulle ge möjligheten att stänga av ultraljudssändaren i längre perioder.
Fast att bara lyssna får man inte ut någon data på och om det då drar en del ström som det står ovan är nog valet lätt att skicka ofta. Speciellt som mätaren då kan användas för att se data närmare realtid av konsumenten. Och är nog enklare än att utveckla och testa 2 varianter av mätaren. Och om de ändå kommer upp i 12-16 års batteritid så är valet ännu enklare. Men det var lite mindre energi det drog än väntat.C cpalm skrev:
Det gör det naturligtvis inte. Skickar du "på vinst eller förlust" ditt data varje timme blir det ~170 sändningar i veckan. Lyssnar du och skickar på begäran och det händer t.ex. 1 gång i veckan blir energiförbrukningen för den sändningen i princip försumbar i sammanhanget.S sjoelund skrev:
Med parametrarna i exemplet är valet relativt enkelt, men skall du skicka t.ex. 300 bytes är det självklara valet tvärtom att lyssna.
Likaså om det inte räcker att skicka en gång per timme. Kan t.ex. tänka mig att sopbilen kan hinna både in och ut ur täckningsområdet på den tiden.