Nu var det länge sen jag jobbade i Kista, men min fru gör det fortfarande. Förvisso har väl "tryggheten" i Kista försämrats något, men att det skulle vara så farligt att folk inte kan gå hem själva är jag högst tveksam till...
Jag har i princip bara jobbat utanför stan, jag förstår absolut önskan att sitta på ett ställe som känns trevligare än ett industriområde.
Innerstan är ju attraktiv både för att det är mycket folk, finns mycket "liv" (restauranger, nöjen) och att det finns intressant arkitektur - själv föredrar jag gamla hus, de är svårare att "återskapa". Nya områden i stan känns mer lika tex Kista, sterilt.
Jag förstår att unga hellre vill bo i stan än långt utanför. Tyvärr är det inte alla förunnat.
De som vill göra om "city" genom att riva 80% och bygga jättehöga hus tror jag dock inte tänkt på vad som blir kvar, för det blir ju ett "nytt city". Då är det ju bättre att bygga ett "nytt city" precis bredvid det gamla.
Jag växte upp min första halva av livet relativt centralt i den lilla staden Uppsala. Men där kan man bo 10 minuters promenad från centrum och ändå bo ganska "cityolikt" - att bo som man bor på många ställen innanför tullarna i Stockholm lockar inte mig, det kanske hade vart kul när man var 20, men då bodde jag i Uppsala och var nöjd med det...
Jag hoppas mina barn väljer någon annan stad än Stockholm att studera i, jag tror det är roligare. Där räcker också pengarna något längre än i Stockholm.
Det handlar ju givetvis på hur man bor. Bor man långt från kollektivtrafik kan det vara en stor fördel att ta bilen till jobbet. Då kan det vara besvärligt att jobba i stan.S Staffan-N skrev:
Jag har i princip bara jobbat utanför stan, jag förstår absolut önskan att sitta på ett ställe som känns trevligare än ett industriområde.
Innerstan är ju attraktiv både för att det är mycket folk, finns mycket "liv" (restauranger, nöjen) och att det finns intressant arkitektur - själv föredrar jag gamla hus, de är svårare att "återskapa". Nya områden i stan känns mer lika tex Kista, sterilt.
Jag förstår att unga hellre vill bo i stan än långt utanför. Tyvärr är det inte alla förunnat.
De som vill göra om "city" genom att riva 80% och bygga jättehöga hus tror jag dock inte tänkt på vad som blir kvar, för det blir ju ett "nytt city". Då är det ju bättre att bygga ett "nytt city" precis bredvid det gamla.
Jag växte upp min första halva av livet relativt centralt i den lilla staden Uppsala. Men där kan man bo 10 minuters promenad från centrum och ändå bo ganska "cityolikt" - att bo som man bor på många ställen innanför tullarna i Stockholm lockar inte mig, det kanske hade vart kul när man var 20, men då bodde jag i Uppsala och var nöjd med det...
Jag hoppas mina barn väljer någon annan stad än Stockholm att studera i, jag tror det är roligare. Där räcker också pengarna något längre än i Stockholm.
Tror f-n det... Majoriteten av företagen har ju under hela 2000-talet storsatsat på enorma sterila kontorslandskap med fri placering. Från fast plats i ett mindre, kanske till och med eget, kontorsrum som var lite ruffiga och oordnade, men hemtrevliga. Där man kunde käka jordnötter, ta med sig hunden, sätta upp lite foton på familjen, röka vart man ville, ta av sig skorna och lägga upp fötterna på skrivbordet, ta långlunch osv.spikplanka skrev:
Nu när många kontorsarbetare jobbat hemifrån en längre tid har folk återigen börjat inse poängen med en stimulerande arbetsmiljö.
Redigerat:
Tack för kommentarerna vi verkar ha liknande syn på sakerna.
En kommentar dock angående möten på distans. Sk elektroniska möten på distans har varit möjligt sedan telegrafen kom i bruk. Men jag brukar sätta gränsen för telefonens intåg. Med telefon har man kunnat ha möten i 150år mera praktiskt kanske drygt 100år. Någon videoteknik behövs lika lite för att ha möte som att personligen närvara. Mänga viktiga avtal och beslut har diskuterats och beslutats på telefon genom åren.
👍
Det är ungefär den poängen jag försökte beskriva. Att människor ofta är väldigt fastlåsta i tankesätt och handlingsbanor. Just att man tror det är nödvändigt att träffas IRL, personligen eller i alla fall via video för att kunna ha möten och samarbeta är en mycket vanlig missuppfattning. En aning märkligt i LM Ericssons hemland...
De flesta fysiska möten är egentligen slöseri med tid och resurser och ofta därmed slöseri med naturen och CO2-utsläpp. Undantag kanske om alla mötesdeltagare kan promenera till mötet.
Men de "viktiga" personerna, politiker och myndighetshöjdare promenerar ytterst sällan på Stockholms gator när de skall mötas. Då är det taxi och privatchaufförer som transporterar.
Det är naturligtvis olika i olika grupperingar. Privata företag som håller nere på resandet ser att omsättningen inte påverkas men att kostnaderna minskar och att personalen trivs med att slippa resa. Andra företag håller än idag på med skicka sina chefer och experter på resor mer eller mindre jorden runt. Det känns väldigt omodernt.
Antagligen. Hoppas vi slipper få möta den verkligheten.
👍Försvar är naturligtvis effektivare om man blir anfallen än beredskap. Men det skall som sagt bli väldigt intressant om det blir fler förändringar än nytt namn och ny chef...
Jo så är det naturligtvis. Men hur man än vrider och vänder på saken så sitter Sveriges dominerande media i huvudsak i Stockholm vare sig det handlar om SVT, övrig TV, SR, övrig radio, dagspress, poddar, osv. Dessutom så har SVT och SR en stor trogen publik. Många konsumerar annan media och deltar själva på diverse plattformar. Men fortfarande har SVT & SR tillsammans med DN, Expressen, SvD, Aftonbladet och liknande dagspress, sk gammelmedia, en klart dominerande ställning. De flesta följer dessa. Vissa parallellt med nyare aktörer. Men det är ganska få som helt övergett gammelmedia helt. Därmed har de kvar sin maktställning.
Ja, det blir naturligtvis konsekvenser. Frågan är väl vilka konsekvenserna blir. Om kunskapen om vad politikerna har för sig (eller vill att folk skall tro att de har för sig) i Stockholm blir mindre och mindre ute i landet.
Tja... Men det är väl i stort samma politiska partier som styr i regionerna som i Riksdagen? Alltså toppstyrda partier vars ledningar och styrelser består av personer som till övervägande delen består av personer bosatta i Stockholm. Personer huvudsakligen kunniga om och intresserade av Stockholm.
Sveriges så kallade representativa demokrati är säkert stark i Stockholm. Men märks den i t.ex Västerbotten eller Halland?
1) Utökar boytan med skyskrapor för att det är så trångtJ JohanLun skrev:
2) Tycker det blir otrivsamt
3) Flyttar någon annanstans
4) Upprepar punkt (1)
Dags för ett Jakriborg strax utanför Stockholm med de häftigaste företagen?
Tyvärr är det en hel del möten i större organisationer som i sig själva, är onödiga också. Och då kanske syftet kommer fram mer. Personlig närvaro krävs för att ledningen skall kunna formera sina anställda.O skrev:
Problemet är väl att även deras publik blir irrelevant med tiden då deras insikt om sakernas tillstånd blir sämre.
Det handlar om att folk utanför dessa stora organisationer bildar nya sammanhang där Stockholm spelar en mindre roll. Stockholm roll som nav behövs inte alls på samma sätt med ny teknik.
Kanske någon startar ett företag, organisation mm med direkt kommunikation till andra i utlandet. Skickar och tar emot varor direkt. Handlar i utländsk valuta. Nätverkar fysiskt med andra personer i regionen osv.
Det går alldeles utmärkt att leda sina anställda utan att träffa dem personligen. I alla fall för en kompetent ledning.
Tidsperspektivet kanske ger olika svar. Men fortfarande ser en majoritet av Svenska väljare på SVT och röstar därefter. För de styrande politikerna är en röst lika mycket värd oavsett hur insatt väljaren är. Även de som insamlar information från annat håll tenderar att fortsätta lita på SVT. Det är svårt att se att alla nya alternativa informationskanaler har någon större betydelse för att bryta den nuvarande Stockholmsdominansen.
Bara denna tråds ämne om problemen att få bostad i centrala Stockholm tycker jag tyder på att attraktionskraften finns kvar med oförminskad styrka.
Det finns väldigt många initiativ utanför Stockholm som inte blir genomförda. Dessutom finns initiativ som man vill realisera utanför Stockholm, men som ändå lokaliseras där.
Ett exempel i den första kategorin är Skagerakbanan En höghastighetstågbana mellan Oslo och Göteborg som flera kommuner i Bohuslän och Østfold i Norge driver på egen hand. Tanken är att koppla sig samman med och bli en del av EU:s höghastighetsnät.
Ett exmpel i den andra kategorin är den politiska kampen mellan Malmö och Stockholm om ett förintelsemuseum.
SKF är ett svenskt företag baserat i Göteborg med verksamhet och produktion i många länder och närvaro och försäljning i nästan alla jordens länder. För mycket länge sedan knoppade de av en biltillverkare som nu nu är baserad på Hisingen i Göteborg, Volvo AB. Numera Sveriges största företag även den med verksamhet och försäljning över hela jorden. Ja, även Sveriges näst största företag numera kinesiska Volvo Cars AB håller till på Hisingen. Dessa har kontinuerlig direkt kommunikation till utlandet på flera utländska språk och gör affärer i mängder av valutor. Men denna typ av organisationer går inte att driva med fysiska möten. Ju färre ju bättre egentligen. Företagens personal kan liksom inte resa runt bara för att prata med sina kollegor i Sao Paolo ena dagen, Gent andra dagen, Shanghai tredje dagen, Manchester fjärde dagen, Greensboro femte dagen, Schweinfurt sjätte dagen, Chengdu sjunde dagen och Sydney åttonde dagen. Med verksamhet i långt över hundra länder fungerar det inte. Ett exempel på Svensk verkstadsindustri. Man producerar helt enkelt inget på möten eller under resor.
Göteborg, nästan som Stockholm City bara mindre snack och mera verkstad.
Bara ett exempel. Det finns mängder av svenska framgångsrika exportföretag i Sverige NIBE i Markaryd är ett sådant, Ericsson och Assa Abloy i Stockholm och Atlas Copco i Nacka är några andra exempel på Svenska verkstadsföretag verksamma över hela världen.
Precis. Behövs kanske inte som fysiskt nav. Men rollen som huvudstad blir den ett naturligt nav som staden där vår Kung bor. En slags symbolisk funktion precis som kungen....
Sedan kan man ju undra varför inte man skulle kunna låta lite olika städer få vara huvudstad. Ett år var eller en månad var. För att inte diskriminera landets alla andra städer. Och för att göra det lite lättare för ungdomar att ha råd med en bostad i huvudstadens innerstad/city. För att hålla sig till ämnet.
bit inte handen som föder digL lbgu skrev:
Skönt då kan vi omedelbart cancellera det kommunala utjämningssystemet eller hur?
Projekt som rubbar den regionala balansen bort från Stockholm kommer inte till stånd utan vidare. Finns inget behov av det där riksdagsmakten ligger..
Således behöver kommuner, regioner och företag driva det med egen finansiering, kohandel och pressa tillståndsprocesser på egen hand.
Min tanke var dock att entreprenörer, företagare, studenter mm hittar varann i andra delar av landet och skapar kluster där. Att det redan finns stora företag är en annan sak. Poängen är att få till tillväxt av nya.
SKF ägs för övrigt av FAM AB som ägs av en rätt känd Stockholmsfamilj..
Så det finns många företag som ytligt sett är regionala men i praktiken inte är det.
Det praktiserar EU med sina regelbundna flyttar mellan Brussels och Strasbourg. Det fungerar väl sådär. Med mer tillämpning av subsidiaritetsprincipen och mindre reglering så spelar makthavarnas göranden och tyckande mindre roll.
Vad är relevansen för tråden då. Jo den att när det bildas bra kluster på andra ställen så blir behovet av Stockholm mindre och det blir mer realistiskt att driva verksamhet och sociala sammanhang på annat håll. Vilket resulterar i lägre boendekostnader och mindre tid spenderat på att leta dylikt.
Kan själv inte tänka mig något deppigare än att sitta hemma framför en skärm 5 dagar i veckan i någon stendöd villaförort med en lokal pizzeria
Tycker det var riktigt mysigt att sitta hemma i villan och arbeta på distans under pandemin. Mer tid i trädgården och med frugan. Fredagsluncher med ett glas vin på en sjysst lokal restaurang.Kentvirulent skrev:
Dock så led samarbetet och energin på arbetsplatsen rejält av detta. Så vi återgick till kontoret när pandemin var över. Populärt beslut? Vissa älskar det, andra hatar det. Vissa sa upp sig för att kunna jobba mer hemifrån. Jag önskar dem lycka till så bygger vi vidare på ett företag som drivs av folk som jobbar bäst tillsammans i ett öppet kontorslandskap.
Eller så finns det gott om natur överallt. Människor man har något gemensamt med istället för att man råkar få lönen från samma ställe. Möjlighet att ta paus när man vill rakt ut i naturen. Lokalt centrum nära med flera restauranger med klass, dock ingen pizzeria.
Så det beror som sagt på var man bor.
Håller med. Bor i ett fint område, härliga lunchpromenader (om man hinner ut) i ett strövområde vid vattnet. Vara hemma när barnen kommer hem från skolan. Hinna fixa med några praktiska göromål under dagen.S Staffan-N skrev:
Min mamma var universitetsanställd och satt hemma och jobbade ofta när jag var barn, ibland på kvällen eller natten, ofta på dagen. Hon hade nära till jobbet, så det var nog så att hon ofta var en sväng på jobbet varje dag... men ibland hela dagar på jobbet också, då detta var långt innan telefonmöten. Men friheten att jobba där det passar bäst är bra.
Vi ska vara på jobbet 50%, lite upp till varje chef eller del i organisationen. Vissa har en stor andel människor som ändå sitter utspritt i världen eller iallafall på olika kontor så de i praktiken inte har några "nära kollegor" på jobbet.S Staffan-N skrev:
Tyvärr är det inte lika lätt att lunchdate:a med andra som jobbar hemma, då inte lika många är hemma nu som på pandemin.
Innan undrade jag över alla som drev runt i kvarteret dagtid och som verkade vara för gamla för föräldraledigt och för unga för att gått i pension, men jag tror många redan innan hade jobb som tillät mkt distansarbete. Konsulter, egna företagare, forskare osv.
Jag tycker det är kul att komma in och träffa kollegorna 2-3 gånger i veckan. Eftersom man redan börjat ta bort fasta platser och ha en flexibel arbetsplats där man hamnar vid olika skrivbord varje dag så försvann lite "mysigheten" att ha ett eget skrivbord och sitta bredvid samma kollegor. Men visst är det kul att ses. Och lite beroende på så kan det vara en möjlighet att ha ett flexibelt kontor för man kan sitta på en annan plats och träffa folk man normalt inte ser.
Jag tycker dock synd om ungdomar som pluggar på distans (eller under covid inte fick ses fysiskt) och jag tror det funkar skit för de som är nyanställda.
I stort tror jag det är positivt med möjlighet till distansarbete, för de som inte vill bo mitt i en storstad öppnar det upp för att ändå få ett arbete man vill ha. Men sociala kontakter behövs fortfarande.
Skillnaden är att istället för att dessa kommer till med tvång eller omständigheter så blir de valda och får ett innehåll.J JohanLun skrev: