57 302 läst · 462 svar
57k läst
462 svar
Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?
Skog och åkrar är skog och åkrar även om det ligger ett köpcenter 15 minuters bilresa bort. Lansdbygden har alltid tagit vid strax utanför städerna.M maria01 skrev:
Om vi knyter an till tråden och pratar lantligt boende, hur många tänker "här skulle jag nästan kunna tänka mig att bo, men det är bara 25 minuters bilväg till Ica Nära och jag vill ju inte bo i en förort?"
(SCB:s definition är områden utanför tätorter med minst 200 invånare.)
Eller ta hand om partner och gemensama barn så att de kan leva ett liv vid sidan om den kariärambition TS har. Det är svårt att ändra på andra. Enklast är att ändra på sig själv.A Ahlsells-listpriser skrev:Här beskriver du problemet. Du har ett jobb som kräver att du är "på tå". Och du behöver vara effektiv och jaga minuter. Hon verkar inte ha något "damokles-svärd" över huvudet direkt och däri ligger krocken.
Coacha din fru till ett nytt jobb där även hon behöver skärpa till sig öka effektiviteten. Med nya uppgifter/roller kommer fjärilarna i magen tillbaka igen. Har hon inte utbildningen som krävs får du/ni ta vad det kostar att skola om sig.
Vill hon inte / orkar inte. Då får du helt enkelt ta konskvensen med skilsmässa och leta upp en ny fru med mer driv i sig som är mer som du. 😇
Där har du svaret, anställ en au pair.K Kjell Åkesson1 skrev:Lägg på att ha ett gäng djur också på det
Frugans önskemål och dröm ser ut såhär;
4 barn
Lantligt boende med gigantisk tomt som är oerhört fin
Ett hus som är så rent och cleant att man kan dricka från golvet
Många härliga resor
Massor av djur
Kunna ha barnen väldigt begränsat på förskola
Driva företag från hemmet parallellt med allt detta
Helst på Österlen
Jag försöker förklara att det knappt skulle gå ens om hon vann på lotto och kunde ha heltidsanställd personal hemma. Men då är jag bara negativ![]()
Arbetsgivaren får väl inte dra mindre skatt utan ett jämkningsbeslut?P piapet skrev:Jag har jobbat på SKV, så det är inte sarkasm, det är en möjlig lösning. Man får vara noga med att spara kvitton och man måste lägga ut för det själv under året. Å andra sidan kan man undertiden be arbetsgivaren dra en lägre skatt - runt halva tabellskatten är att rekommendera, så är man rätt säker.
Sedan kan man flytta familjen någon annanstans än vackra Österlen, bara det är mer är minst 5 mil bort.
Det är inte vad jag läser. Det är att frun avfärdar förslagen. TS framstår i mina ögon som ovanligt kompromissvillig. Mina bekanta genom åren hade bara sagt till frun "dit får du flytta själv". Och deras fruar var inget "bättre".B Backspegel skrev:
Det är snarare så att det är för att TS är kompromissvillig som diskussionen finns.
Nu har väl TS förklarat att sektorn där han kan få ett hygglig betalt jobb med den kompetens han har är i Stockholm.B Backspegel skrev:Självklart kan man bo på landet, fostra barn där och också ha ett välbetalt jobb. Det finns en hel del jobb numera där man kan jobba hemifrån, eller kanske hybrid. Men då kanske man behöver byta jobb. Vill man ha kvar sitt jobb och dessutom inte vill bo på landet kommer en massa argument likt de TS har.
Ska han inte jobba i Stockholm är hans kompetens utan värde och han kan få sig ett lågavlönat jobb i bästa fall.
Hur löser han problemet när det är att frun har emotionellt baserade fantasier.B Backspegel skrev:
Hade varit bra om du skrivit den lösningsmetoden.
Problemet är nog att budgeten inte räcker till det som önskas, dvs stort, enskilt och lantligt med hög standard men max 1 timme från Sthlm i rusningstrafik.K Kjell Åkesson1 skrev:
Kraven ovan innebär enligt min mening snarare 20-25 Mkr. Minst.
Om ni flyttar långt ifrån Sthlm, dvs 3-4 timmars enkel bilresa så funkar budgeten. Men då spricker ju arbets-pendlingssituationen totalt.
Möjligen så skulle det funka med stort hus långt ut på landet + övernattningslägenhet och veckopendling som några föreslagit ovan.
Det finns ytterligare ett rimligt alternativ. Att din fru skaffar ett jobb med en hyfsat hög lön. Det är ju hon som driver på för förändringen och då kanske hon bör bidra själv ekonomiskt i större utsträckning än idag.
Eftersom hennes dröm kostar stora pengar så borde hon även dra sitt strå till stacken för att finansiera det hela. Du själv gör ju redan mer än tillräckligt för hushållsekonomin.
Jag har stor förståelse för att ditt jobb och din höga lön är avhängig att du jobbar där du gör och behöver kunna pendla in till stan. Sannolikt så kan du inte byta jobb/stad med i närheten av samma lön.
Så då återstår att ”någon annan” i er relation förändrar sin vardag för att finansiera sin dröm.
Eftersom hennes dröm kostar stora pengar så borde hon även dra sitt strå till stacken för att finansiera det hela. Du själv gör ju redan mer än tillräckligt för hushållsekonomin.
Jag har stor förståelse för att ditt jobb och din höga lön är avhängig att du jobbar där du gör och behöver kunna pendla in till stan. Sannolikt så kan du inte byta jobb/stad med i närheten av samma lön.
Så då återstår att ”någon annan” i er relation förändrar sin vardag för att finansiera sin dröm.
Om hon då och då får nya drömmar som hon absolut vill förverkliga. Så borde hon kämpa för dem. Hur går snacket nu, säger hon bara "Skaffa mig ett hus på landet!" för att sedan rata alla dina förslag?K Kjell Åkesson1 skrev:Vill poängtera att hon har massor av fantastiska egenskaper. Humor, omtanke, fantastisk med barnen, otroligt driven och bara hon gillar det hon gör kan hon jobba dygnet runt, vi har massor av gemensamma intressen, hon är snabbtänkt och intelligent.
När något är omöjligt så inser hon och accepterar och, faktiskt, lär sig av det och släpper det. Det är bara att allt faktiskt måste ske i verkligheten innan acceptansen kommer som är utmanande
Hon borde ju få äga och leda sitt drömprojekt själv. Kolla kartor, göra kalkyler, räkna på priser för inköp, drift, renovering etc. Kolla upp pendling till jobb/skola/förskola/aktiviteter/service. Lära sig det grundläggande om vatten, värme, ventilation, avlopp, dränering etc. Samt det med djur, skog och mark och hon var intresserad av nåt av det också. Om det är långt till hantverkare måste man skaffa ett blåställ och en stor verktygslåda själv. Goda grannar är också guld men dem kan man inte trolla eller kräva fram utan får ta som bonus och även bjuda tillbaka. Att leja ut allt fix är usel användning av pengar.
Jag har en avlägsen släkting som bara vill sitta hemma om dagarna samt bli bjuden på restaurang och resor. Klagar på att maken är tråkig som åker iväg till jobbet varje dag. Som en stor bebis alltså. Säger inte att ni har det så men får lite såna vibbar. Att inte fatta att allt omkring en kostar.
Renoverare
· Stockholm
· 18 698 inlägg
Jag lever i ett sådant förhållande jag vill bo i city nära till krogen och kulturlivet och sambon i villa.
Har lyckats förhala husköp än så länge, finns alltid något att klaga på vid eventuell husvisning.
Edit: men man måste hålla hoppet uppe. Tex i somras lät jag en mäklare fotografera lgh.
Har lyckats förhala husköp än så länge, finns alltid något att klaga på vid eventuell husvisning.
Edit: men man måste hålla hoppet uppe. Tex i somras lät jag en mäklare fotografera lgh.
P piapet skrev:Jag har jobbat på SKV, så det är inte sarkasm, det är en möjlig lösning. Man får vara noga med att spara kvitton och man måste lägga ut för det själv under året. Å andra sidan kan man undertiden be arbetsgivaren dra en lägre skatt - runt halva tabellskatten är att rekommendera, så är man rätt säker.
Sedan kan man flytta familjen någon annanstans än vackra Österlen, bara det är mer är minst 5 mil
Herregud… hade en nyanserad syn på saken tills jag läste det här.K Kjell Åkesson1 skrev:Jag har faktiskt (motvilligt men ändå) erbjudit mig att byta jobb och testa landsbyggden men får då nej. Frugan vill inte göra det avkallet på levnadsstandarden. (Det vill inte jag heller för all del men den är ÄNNU viktigare för henne) Hon vill absolut inte behöva köra runt i en 10 år gammal Passat tex. Att aldrig ha råd att resa (typ tropiska resor på vintern med hela familjen) vill hon absolut inte göra avkall på osv.
Det hamnade i att hon beklagar sig över att jag inte tjänar stora pengar på 30 timmar per veckas hemmaarbete. ”Det är det ju många som gör” vilket faktiskt är rätt rejält förminskande
Var en alfa-hanne i detta.
Både du och hon kommer tappa respekten för dig annars.
Har nu tagit mig igenom hela trådan, har dock inte läst exakt allt.
Min första reflektion är att TS bara använder detta forum som ett tidsfördriv.
Men, om det mot förmodan skulle vara på riktigt så är väl lösningen ganska självklar.
Ett sådant förhållande har ju inga som helst förutsättningar att fungera i längden.
Kan också tipsa om att det numera finns skärmar som är tillräckligt breda för att ersätta två separata.
Det faktum att TS inte har en sådan trots sin höga position tyder på att min reflektion är korrekt.
Min första reflektion är att TS bara använder detta forum som ett tidsfördriv.
Men, om det mot förmodan skulle vara på riktigt så är väl lösningen ganska självklar.
Ett sådant förhållande har ju inga som helst förutsättningar att fungera i längden.
Kan också tipsa om att det numera finns skärmar som är tillräckligt breda för att ersätta två separata.
Det faktum att TS inte har en sådan trots sin höga position tyder på att min reflektion är korrekt.
En ytterligare möjlighet jag kom att tänka på är att ni kompromissar och skaffar en villa och så får frun jobba med att försämra den så den blir som ett sekelskiftes-junk. WC kan ni ha kvar för dig och barnen. Utedasset får hon gå på själv. Ska det vara sekelskifte så ska det vara sekelskifte. Och då hade man utedass.
Alfa 😆D daVinci skrev:En ytterligare möjlighet jag kom att tänka på är att ni kompromissar och skaffar en villa och så får frun jobba med att försämra den så den blir som ett sekelskiftes-junk. WC kan ni ha kvar för dig och barnen. Utedasset får hon gå på själv. Ska det vara sekelskifte så ska det vara sekelskifte. Och då hade man utedass.
Knepig situationK Kjell Åkesson1 skrev:Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?
Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.
Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.
Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.
Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.
Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.
Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens
Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.
Välj en mindre stad där ni kan köpa något lantligt ställe som inte är långt från stadskärna. Både nära till skolorna och allt samtidigt