Man kanske vill göra saker med barnen också mellan jobb och sovdags? Jag höll på att gå i väggen för knappt två år sedan och nu är det mycket med mitt projektledarjobb men kör lagledare/tränare i fotboll och även tränare i hockey. Stressigt värre, helt galet, men ger så mycket och då gäller det att man kan hybridjobba en del samt inte har långa restider. Vi kör 2 dagar på kontoret och 3 hemma för den som vill för tillfället. Ska man resa 2-3 timmar varje dag så ser jag ingen livskvalitet i det.M MrDizzy skrev:
Är barnen så små att de går i förskola? I så fall ”you’re lucky!”, när det blir aktiviteter med start vid 6-7 år så ballar det ur ordentligt. Vi håller på med ridning, konståkning, hockey, fotboll (båda) och scouter (båda). Ingen släkt så det är stolpe in hela tiden - men roligt! Jag gillar inte att stå på sidan av så är ledare i både hockey och fotboll.Kjell Åkesson1 skrev:
Du verkar har missat att iom att jag kan räkna arbetstid på tåget så är tiden på kontoret mindre??nikasp skrev:
iom att jag har 2-3 timmar tågarbetstid så är jag på kontoret bara 5 ,6 timmar. Så tiden borta från hemmet är inte större än många som bor i Sthlm området och faktiskt 1h till 1.5h mer hemma per dag än då jag bodde i Sigtuna och åkte in till kontoret på förra jobbet. (bor numer utanför Norrköping och dagpendlar upp till kontoret)
Nä, och jag har inte påstått att lösningen är för alla heller... men om man har rätt förutsättningar kan det vara en lösning (som man ev inte tänker på direkt då man bor i Sthlm området)M maria01 skrev:
Är du nåbar/talbar ända fram till det är dags för middag? Jag tycker att det är jobbigt att hålla träning och ibland inte vara tillgänglig sen em redan även om jag lätt kör 8-10 timmar ändå. Tyckte själv när jag var yngre att det var störigt med föräldrar som gick hem ”hela tiden” för att hämta på förskola och liknande 😀M MrDizzy skrev:
Nåbar inga problem. Det finns email/zoom etc , talbar ... beror på om man är mellan Flemmingsberg och Södertälje eller inte . Massa tunnlar som ibland bryter samtalen. Annars inga större problem.
Och eftersom jag är hyfsat nåbar och jobbar efter "jag gått från kontoret" så är det ingen som har nått problem med det. Dessutom vet jag tydlig med upplägget till chefen redan innan jag blev anställd och chefen har inga problem med det.
Nu skrev ju TS att hans jobb kräver att han är på plats. I Stockholm. Och jag har lite svårt att tro att han kan hitta likvärdigt jobb med samma lön i annan stad.
Då det förefaller vara TS som drar in pengar till hushållet så blir det rätt svårt att kompromissa med detta.
Dessutom vill han ha tid med familj och barn och då funkar inte för långa restider.
Då det förefaller vara TS som drar in pengar till hushållet så blir det rätt svårt att kompromissa med detta.
Dessutom vill han ha tid med familj och barn och då funkar inte för långa restider.
Alltid svårt med jobb, men visst är det så att man säkert kan diskutera om en i förhållandet måste ha väldigt specifika villkor för att kunna göra sitt jobb. Kanske är det värt "uppoffringen" om den personen drar in extremt mycket pengar, alternativt att den annars går arbetslös.J jocke31 skrev:
Jag har svårt att tro att TS kompetens är så speciell att han antingen har jobb och 150k+ i månaden i Stockholm eller vänder burgare på McD i Göteborg. Men det kan finnas många anlednignar att en flytt eller omstart av karriären leder till lägre lön eller att satsad tid går förlorad, inte lika roliga arbetsuppgifter osv. De flesta som har hög lön har hög kompetens och med det även en flexibilitet som gör att de kan lära sig även andra jobb.
Om TS fru kunde hitta ett jobb med säg 50.000 i lön (det verkar ju som hon har driv och bra utbildning, men nuvarande situation gjort hon valt att köra eget isft jobb) så kanske TS kunde gå ned lite i både tid och lön för att vara mer med barnen och kunna bo på ett sätt som medger en trivsammare villa och större tomt. 30 upp för frun lär ju motsvara 50 ner för TS iom marginalskatten.
Som några påpekat, TS fru är inte i någon bra sits om de går skilda vägar, speciellt om TS ger henne "swish fickpengar" och de inte har en delad ekonomi. Det minsta man måste göra om man tjänar väldigt olika är att säkerställa att den som tjänar minst får ett privat pensionssparande som gör att man får samma pension om man skulle gå skiljda vägar. Jag tycker även att man ska försöka se det som man har lika röst på hur pengar ska användas.
Ett förhållande där den ena lever på fickpengar och utan pension osv leder till ett otrevligt maktförhållande, där den svaga ekonomiskt blir bunden att vara kvar i det förhållandet.
Med nästan 200k brutto tillsammans in i månaden känns det som det inte vore orimligt att hitta ett hus som även TS fru trivs med. Jag har som sagt full förståelse för att med den ekonomin så kan man vilja ha mer än ett urblåst radhus i nån förvisso "fin" men trist närförort (jag antar att TS exvis bor i Bromma eller möjligen men inte så troligt Lidingö för där skulle en flytt "10 minuter" bort innebära att det troligen gick att hitta objekt som skulle iallafall fylla vissa av kraven). I Bromma har jag en känsla av att antingen får man bo "i princip" i Spånga eller Hässelby, eller hålla tillgodo med ett rätt litet hus och tomt. Alla stora sekelskifteshus med stora tomter där är way over budget...
Men igen, om man vill prioritera 2-3 lyxresor per år, två nya bilar, resturangbesök och att inte behöva renovera eller städa själv, då kanske 200k i månaden inte räcker till ett hus för 12MSEK? Frågan är om TS fru kan tänka sig att "offra" lite av lyxlivet mot att få bo finare?
Bra och klokt inlägg. Min poäng var att om TS behåller sitt nuvarande jobb och pallar med max 1 timmes pendling men ska bo ”lantligt” med rejäl tomt så hamnar prislappen på åtminstone 20-25 Mkr. Och då är plötsligt inte 150 K i månaden speciellt mycket.J JohanLun skrev:
Eftersom partnern också vill ha äldre stil och fint/Instagramvänligt så blir priset på huset därefter.
Jag bor själv i Nacka - och det finns hus i min kommun som skulle kunna funka hyfsat, men de är för dyra.
Men visst kan man hitta hus inom budget i andra städer. Men då blir det till att byta jobb, och då kommer sannolikt budgeten spricka i alla fall.
Japp, Nacka specifikt Storängen, Bromma/Äppelviken, Stocksund, Djursholm, Lidingö (iallafall de finare delarna) är nog för dyra för en sådan budget. Det var ju villor som byggdes för direktörer eller andra höjdare och de har nog inte blivit billigare med tiden. Områden som Duvbo, Solhem, Norrviken, Täby Kyrkby, Enskede, Stuvsta, Rönninge innehåller hus som byggdes för mer vanliga människor och kan fortfarande köpas av vanliga männsikor även om det kräver hög insats eller över medellön. Vaxholm, Saltsjöbaden har ju också jättefina, stora villor, kanske det är inom räckhåll? Men de flesta jag listat ovan har möjlighet att med bil utanför rusning nå city på en halvtimme, ibland mycket mindre. Eller om både hus och arbetsplats ligger bra till mot spår och stationer så bör även pendlig via tåg i rusning ta en dryg halvtimme men iallafall inte en timme. Om TS fru inte varit i sådana områden så tror jag att det inte är omöjligt att de kan kompensera för "de öppna fälten".J jocke31 skrev:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Egnahemsrörelsen
