Det vi bor i är redan en kompromiss från min sida. Jag hade föredragit en lgh i city och att köpa loss familjens fantastiska skärgårdshus.j.f.s skrev:
nej jag har inte sagt 2 timmars enkel pendling på många alternativ?M MickeMörkö skrev:
Jag har idag drygt 23 min med bil. 45 i rusning i värsta fall. Kommunalt är jag inne på kanske max 50 min dörr till dörr.
Så nej ”alla” har inte 60 minuter. Långt därifrån. Då bor jag ändå inte i någon av de mest citynära villaföroterna där pendligen är ännu kortare.
En kollega bor i Villa i Stora Mossen. Hen är på kontoret cirka 20-25 min dörr till dörr kommunalt
Happy Wife = Happy Lifepacman42 skrev:
Är mitt motto, funkar skitbra!
Många andra pendlar en timme om dagen och 5 dagar i veckan. Beklagar jag skrev lat, men du vill eller orkar inte offra tid på att pendla. .K Kjell Åkesson1 skrev:
Det är sannolikt mer jobb, men din fru verkar ju kunna tänka sig att lägga ned det. Men ingen vill jobba med något de inte själva brinner för.K Kjell Åkesson1 skrev:
Vi får ju inte höra din frus sida.
du verkar dra in mkt pengar och vara framgångsrik på jobbet, men din personlighet i övrigt känner vi ju inte till. jag tycker du inte verkar vara villig att kompromissa om något. Även realistiska objekt som tex det jag länkade sågar du av olika skäl. Om du testar om din fru kan acceptera ett sådant hus och kompromissa på några av sina punkter. Men då kan du inte såga det och vara neg redan från början...
Jonas Persson
Intresserad
· Stockholm
· 2 736 inlägg
Jonas Persson
Intresserad
- Stockholm
- 2 736 inlägg
Jag flyttade ut till obygden 2011 från att kunna åka kommunalt dörr till dörr till T- centralen på under 30 minuter.
Vi stortrivs och vill vända om varje gång vi åker ut genom grindarna.
Men att bo så här är absolut inget för alla. Restider, närhet till olika servicefunktioner och att man måste planera sina inköp om man inte vill sitta i bilen hela tiden är ett måste. Att hålla allt i perfekt skick är inte heller görbart.
Du är en storstadsbo som lever i en trevlig miljö med närhet till allt. Tyvärr drömmer din hustru om något jag tror hon inte förstår. Inredningstidningar beskriver ditt nuvarande liv, inte att bo på gränsen till off- grid.
Att provbo en sommar tror jag inte hjälper. När vi flyttade ut blev det uppenbart vad det var som fick de boende att stanna kvar eller att flytta efter några år. Vårt hus från 1800-talet hade bytt ägare två gånger på tio år, samma gällde för några andra hus i bygden.
Det som tog knäcken på dem var MÖRKRET. En storstadsbo är inte van vid att det är kolsvart utanför köksfönstret under en stor del av året. Det är mentalt mycket jobbigt för dem, så pass jobbigt att de flyttar. Min sambo får ofta frågan hur hon vågar bo så enskilt och mörkt, som om enskildhet och mörker är det vi ska vara rädda för i dagens samhälle. Men det säger något om storstadsbons syn.
Så restider, långt till allt man behöver inklusive vänner eller att man har ett hus med egen brunn och avlopp att sköta är inte det värsta. Utan mörkret som långsamt bryter ner vissa.
Jag önskar jag visste hur man kan pröva hur man klarar av det. Med lite tur är hon mörkrädd.
Vi stortrivs och vill vända om varje gång vi åker ut genom grindarna.
Men att bo så här är absolut inget för alla. Restider, närhet till olika servicefunktioner och att man måste planera sina inköp om man inte vill sitta i bilen hela tiden är ett måste. Att hålla allt i perfekt skick är inte heller görbart.
Du är en storstadsbo som lever i en trevlig miljö med närhet till allt. Tyvärr drömmer din hustru om något jag tror hon inte förstår. Inredningstidningar beskriver ditt nuvarande liv, inte att bo på gränsen till off- grid.
Att provbo en sommar tror jag inte hjälper. När vi flyttade ut blev det uppenbart vad det var som fick de boende att stanna kvar eller att flytta efter några år. Vårt hus från 1800-talet hade bytt ägare två gånger på tio år, samma gällde för några andra hus i bygden.
Det som tog knäcken på dem var MÖRKRET. En storstadsbo är inte van vid att det är kolsvart utanför köksfönstret under en stor del av året. Det är mentalt mycket jobbigt för dem, så pass jobbigt att de flyttar. Min sambo får ofta frågan hur hon vågar bo så enskilt och mörkt, som om enskildhet och mörker är det vi ska vara rädda för i dagens samhälle. Men det säger något om storstadsbons syn.
Så restider, långt till allt man behöver inklusive vänner eller att man har ett hus med egen brunn och avlopp att sköta är inte det värsta. Utan mörkret som långsamt bryter ner vissa.
Jag önskar jag visste hur man kan pröva hur man klarar av det. Med lite tur är hon mörkrädd.
Det som skrämmer med att plöja ned miljoner i en kåk på vischan är vad som händer om man sen måste sälja. Inte alls lättsålt ute på vischan idag. Kak bli otroligt kostsamt. En villa ska mam köpa med ambition att bo länge.C Chentin skrev:
En villa i typ Danderyd eller Bromma går alltid att sälja eftersom det är så extremt attraktivt
I innerstan. Men är tyvärr inte tåglinje fram till arbetet från mitt område. Måste byta till buss. Oftast tar jag bilen. 22 minuter utanför rusning.J JohanLun skrev:
Jag har inget emot att sitta och dra på en buss/tåg egentligen. Det jag har något emot är att missa såväl barnens frukost som middag vilket en mycket längre pendling oundvikligen kommer leda till.J JohanLun skrev:
Jag skulle kunna tänka mig objeket du länkade motvilligt som jag skrev. Men frugan skulle sannolikt såga det. Inte lantligt nog. Jag kommer inte hinna ha ett renoveringsobjekt OCH öka på min pendlingstid. Även ditt objekt skulle öka på restiden
Intressant. Med facit i hand, var det värt det? Förstår att det varit mycket givande att vara nära dina barn under hela deras uppväxt. Men du har samtidigt givit upp extremt mycket i mina ögon. Tänker framförallt på att du vigt ditt liv till hemmet och inte fått förverkliga dig själv genom studier/arbete (något som din man gjort) och allt vad det innebär (socialt sammanhang, nya perspektiv osv osv) . Alla prioriterar olika och uppenbarligen har ni tyckt det varit värt det. Hur känns det nu i efterhand?I Inse skrev:
Du beskriver mig på PRICKEN. Jag avskyr mörkret och tycker det är underbart att vara inne i stan på vintern med allt ljus och människor. Tom mörkret i min egen förort blir jag nedstämd av. Att bo i totalt kolmörker på vintern känns fruktansvärt för min del
De flesta som inte jobbar hemifrån får i småbarnsåldern välja att missa antingen frukost eller middag med barnen. Eller gå ned i arbetstid.
Jobbar du knöligt till är det ju omöjligt att få bra pendling. Om bil tar 22min så förutsätter jag att du vid de tiderna missar frukost eller middag?
Byt jobb till ett som ligger bättre till men fortfarande i sthlm?
Jobbar du knöligt till är det ju omöjligt att få bra pendling. Om bil tar 22min så förutsätter jag att du vid de tiderna missar frukost eller middag?
Byt jobb till ett som ligger bättre till men fortfarande i sthlm?
Någon nämnde Tareqs projekt med sitt bygge av hus. De bor i Kummelnäs vilket möjligen skulle kunna vara ett hyfsat intressant alternativ för er del.K Kjell Åkesson1 skrev:
5 min med bil till gratis infartsparkering och sedan direktbuss till centralen som tar ca 35 min. Dvs om centralen ligger rimligt nära ditt jobb.
Vi bor en aning längre bort - i yttre Saltsjö-Boo och har lite längre till infartsparkeringen. Men direktbussarna fungerar utmärkt.
I närområdet till Kummelnäs finns stora naturreservat och även närhet till havet. Det är inte landet, men ändå rimligt nära stan i sammanhanget. Lugnt, fint område.
En hyfsat vettig villa i ädre stil med ca 1500-2000 kvm tomt där ligger väl på en sisådär 15 Mkr. Kan behövas läggas 1-2 Mkr på renovering också. Eller så får man göra som Tareq med fru och bygga nytt i äldre stil. I så fall kostar väl en vettig tomt kanske 8 Mkr och så kanske lika mycket till för att bygga ett hus som passar er.
Nja det tar kanske 40 min vid värsta rusningen så klarar av att lämna barnen 8 och vara på jobbet typ 8.40.J JohanLun skrev:
Hade kontoret legat på ”rätt” del av innerstan pendlingsmässigt hade det kanske tagit 30-35 min dörr till dörr kommunalt.
Låter som ert problem blir svårlöst. Antog att du ville resonera lite och kanske få nya infallsvinklar. Som jag ser det kommer du inte kunna lösa ert problem om du vill bo på exakt samma ställe och ha exakt samma jobb. Någonstans måste du kompromissa om du vill lösa situationen. Acceptera 1 timme till jobbet och se vad som är möjligt. Vet inte om jag sa det men jag har pendlat långt i många år. Ser det inte som en big deal. Viktigare att ha ett bra liv när man väl kommer hem. Lycka till!K Kjell Åkesson1 skrev:
