53 539 läst · 437 svar
54k läst
437 svar
Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?
Tycker att trådstartaren är enkelspårig och egoistisk. Tror det är lika bra att separera så att hon kan leva det liv hon vill. Och som många andra skrivit är nog inte boendet hela problemet.
Fascinerande att folk vill bo i Stockholm eller däromkring... över min döda kropp säger jag!
/kvinna som bor på landet utan man vilket går utmärkt... växte även upp på landet (bästa som finns) och bott på landet med småbarn, men även i städer vissa perioder (trist).
Fascinerande att folk vill bo i Stockholm eller däromkring... över min döda kropp säger jag!
/kvinna som bor på landet utan man vilket går utmärkt... växte även upp på landet (bästa som finns) och bott på landet med småbarn, men även i städer vissa perioder (trist).
Är Stockholmsområdet så jäkla illa att lantligt innebär isolerad? Stick från det stora hiet helt då 🤷♂️
I de flesta ”vanliga städer” hittar du lantligt inom en mil från stadskärnan.
Både jag och frugan vill bo lantligt på riktigt, struntar fullständigt i ”närhet till stan” men har fått nöja oss med en mindre by med skogen ett långt kast med liten boll ifrån oss.
Kan varmt rekommendera familjerådgivning om det är problematiskt, åtminstone hos oss var de riktigt bra!
I de flesta ”vanliga städer” hittar du lantligt inom en mil från stadskärnan.
Både jag och frugan vill bo lantligt på riktigt, struntar fullständigt i ”närhet till stan” men har fått nöja oss med en mindre by med skogen ett långt kast med liten boll ifrån oss.
Kan varmt rekommendera familjerådgivning om det är problematiskt, åtminstone hos oss var de riktigt bra!
Fascinerande att folk vill bo på landet. Låter sjukt trist. Tur att vi alla är olika, inte sant?mittgamlahus1918 skrev:
Tycker att trådstartaren är enkelspårig och egoistisk. Tror det är lika bra att separera så att hon kan leva det liv hon vill. Och som många andra skrivit är nog inte boendet hela problemet.
Fascinerande att folk vill bo i Stockholm eller däromkring... över min döda kropp säger jag!
/kvinna som bor på landet utan man vilket går utmärkt... växte även upp på landet (bästa som finns) och bott på landet med småbarn, men även i städer vissa perioder (trist).
K Kjell Åkesson1 skrev:Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?
Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.
Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.
Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.
Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.
Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.
Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens
Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit
Jag föreslår att ni köper "drömhuset" på landet och att du också ordnar en övernattningslägenhet/rum i Sthl. Då kan du vara i stan mån-fredag och frugan kan njuta av tillvaron på landet. Hon kan sköta renovering, trädgårdsarbete, snöskottning, och skjuts till barnen aktiviteter på vardagarna- eftersom hon tycker att det är sådant som sätter guldkant på tillvaron. Du kan dra in pengarna och njuta av det som storstadsliv bjuder på i veckorna. Det finns många röda dagar, plus semesterveckor då ni kan vara tillsammans allihopa. Det fungerar att göra så i många familjer då det inte är helt ovanligt att den ena föräldern jobbar borta i veckorna. Att "tvinga" ens partner att offra det som denne har jobbat hårt för för ens egen dröm är ganska egoistiskt, speciellt när drömmen dessutom kräver partnerns finansiering.K Kjell Åkesson1 skrev:Problemet är levnadsstandarden där båda har rätt höga krav. Min bransch finns i Sthlm och en flytt till typ Gävle skulle minska min inkomst med mer än 100k per månad.
Sen ÄLSKAR jag att bo nära Sthlm där allt finns. Älskar att kunna gå på fotboll, träffa familj och alla vänner. En flytt till Gävle innebär bort från allt
Hur kan du veta det när du inte vet var jag jobbar?M MickeMörkö skrev:
En resa från en tågstation till Sthlm C är långtifrån hela pendlingen. Det är dörr till dörr som är relevant
Kan inte se hur tunneln ska förkorta restiden till city från Ekerö. Möjligen till norr/söderort
Nja eventuellt. Jag själv vill absolut inte ha något renoveringsobjekt men skulle väl kunna sträcka mig ändå. Problemet är att frun vill ha det lantligt med jättetomtR rhmax skrev:Det som sagts om familjeterapi tror jag på, men undrar ändå:
Skulle ni båda vara glada i en fin sekelskiftare på 120 (eller kanske nån kvm mindre) i stan? Du skriver att de kostar 18 miljoner men de finns defintivt billigare.
Du har inte svarat om var du bor eller var du jobbar, men jag skulle tro att ni får låna till ett sån (har bekanta som har fått det med motsvarande inkomster) och nu har dessutom säkert ert nuvarande hus ett bra värde.
Nära as in absolut max 60 min i rusning dörr till dörr till innerstan? Berätta gärna varT TobiasStockholm skrev:
Ta med dig frugan till t.ex Jula och be henne prova / köpa en massa arbetskläder och handskar osv, och köp lite verktyg också till henne, säg att hon får renovera ert kommande renoveringsobjekt om hon vill bo i gammalt hus på landet, kanske hon ändrar sig efter det beskedetK Kjell Åkesson1 skrev:Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?
Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.
Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.
Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.
Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.
Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.
Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens
Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.
Hur gör jag det exakt? Jag trivs bra där vi bor, barnen älskar det. Det är kort gångavstånd till fs och skola 1-9 av absolut toppklass. Det är världens tryggaste område och hyfsat nära till allt. Öppna fält, skogar, stall, sjöar och hav finns typ 1 km ifrån kåken.Cheesen skrev:
Nu är det väl så att om ni inte löser erat boende så att båda mår bra så kommer du att bli en pappa som aldrig är delaktig på grund av att du gifter dig med jobbet när du och din fru separerar. Du sätter nämligen ditt arbete före din familj med ditt resonemang.
Om du inte finner en lösning för att bo där alla trivs och argumentet är att ditt jobb inte går att lösa på grund av pendling och eller pengar så bör du ju fundera på dina livsval. Som du resonerar just nu så prioriterar du ditt arbete före din familjs välmående.
Du kan tjäna pengar som Elon Musk men det har ingen betydelse om du ändå skiter i din omgivning.
Att jag inte byter det mot total vischa där livet med barn blir mycket mer komplicerat och jag själv kommer vara borta flera timmar till per dag, hur gör det mig självisk?