Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?

[JohanLun]

Hon står gladeligen och fixar med saker dygnet runt om hon gillar huset.

Du lever i din dröm. Hon verkar tycka det är piss. Hitta en kompromiss med ett sekelskifteshus i en villastad där pendling tar mindre än en timme, renovera inte allt utan låt henne ha detta som sitt. Hon behöver nog känna hon inte är ett tillbehör till dig utan sin egen. Ge henne frihet och ansvar.

Om hon inte går med på den kompromissen håller jag med om att terapi och ev separation kanske tyvärr är vägen framåt

Men hur logisk du än vill låta är det uppenbart att huvudsakligen din logik och dina prioriteringar bestämt huset ni bor i Idag.

 

[lbgu]

och en dotter som inte orkar åka "ända ut dit på en jävla buss" så jag får åka och hämta och lämna för allt).

Det är du som väljer att curla henne. Du gör henne en otjänst ifall du uppfostrar henne till att vänja sig att någon annan alltid fixar allt.

 

[Jörmungand]

Pendla vettigt vete tusan. Köerna från Åkersberga är mordiska om man kör bil. Även om man har gångavstånd till tåget i Åkersberga är pendlingen till mitt jobb runt 80 min.

Ska man bo lantligt och off i kommunen så blir nog pendlingen runt 2 timmar.

Sen har jag bekanta i Åkersberga och de säger att det finns EN vettig högstadieskola i kommunen. Kommer man inte in där kommer de skicka sina 13 åringar till Täby. Gymnasierna är enligt dem och allt jag läst mig till smått katastrofala så det blir rejäl pendling även där.

Jag tycker dock den sjönära delen av Österskär med nya vita villor är fin. Men det är ju inte ”gamla hus”.

Jag bilpendlar från Åkersberga till Sundbyberg vilket tar runt 45 minuter på morgonen och runt 60 minuter hem.
Mina barn har gått/ går i grundskola i Åkersberga och vi är mycket nöjda. Ett av barnen går idag på Österåkers gymnasium och det är vi också mycket nöjda med. Jag har hört få klagomål, visst finns det någon rättshaverist som gnäller men dessa finns överallt. Att grund och gymnasieskolorna skulle vara katastrof är bland det dummaste jag hört. Det finns en internetsida där du kan jämföra skolor i Sverige men jag minns inte vilken.
Österåker har lägst kommunalskatt i Sverige. Det finns villaområden och radhusområden men även hus som ligger lantligt med stora tomter och få grannar.

Men jag tror inte att var ni ska bo är det egentliga problemet. Det finns nog fler saker. Gå till familjerådgivning om ni vill försöka rädda er situation.

 

[Nilsson i Boda]

Kanske behålla huset och köpa ett mindre hus/fritidshus i äldre stil (renovera till äldre stil).
Nya huset kan användas som "andningsrum" när storstan tränger sig på och som sommarbostad där barnen kan springa fritt, njuta av frisk luft och allt det där.

Bra idé. Man kan köpa billigt på landet.

 

[Jansson75]

Även med svenska mått mätt rätt ok ändå?

Du får en insynsskyddad villa i ett av sthlms bästa områden totalrenoverad. Du får egen ny bil och swishade fickpengar vid behov samt alla räkningar betalda och resor till exotiska platser för familjen. Du har en partner som gärna tar barnen på helgen och ger dig egentid. Det finns inga egentliga krav på att du har någon inkomst.

Jo just det. Du får också nyttja ett fantastiskt sommarhus i skärgården som nästan alltid står tomt och tillgängligt inom familjen inklusive motorbåt.

Men det är klart, det är deppigt att villan inte ligger mer lantligt och är från 1991 och inte 1919.

*slut på bitter rant*

Det finns en enkel lösning. Byt fru istället för boende

 

[Patrik440]

Sen kommer barnen kräva moppebilar så fort de är 15 år. Etc.

Nädå, A-traktor vill man ha ute på vischan.

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[FönsterFrida]

Jag var din fru, exakt sådan. I min ungdom drömde jag om ett hus långt bort, flera km från grannar. Allt måste vara perfekt och estetisk. Det tog slut med pojkvännen pga att han inte ville bo sådär. Inget i världen kunde ändra eller stoppa min vision av drömlivet på landet. Jag växte upp så, och ville tillbaka till det efter att ha bott i olika städer mellan 20-25.
Så jag letade reda på en riktigt lantlig kille, vi bodde på landet utan grannar i tio år. Men med äldre barn kom andra behov. Vi flyttade närmare ett samhälle, fortfarande på landet. Men barnen går till bussen, kör sin EPA till skolan och det är väldigt skönt. Stor livskvalitet att ha bra kommunikationer och affärer inom räckhåll.
Om jag känner mig själv (dvs din fru) rätt så måste hon nog gå på niten innan hon ändrar sig. Om du har möjlighet, skaffa en övernattningslägenhet, och ett stort gammalt hus på landet. Gå henne till mötes, hon kommer antagligen ändra sig efter några år ensam på veckodagarna med barn, hästar och höns, massor av tungt arbete att sköta varje dag. Som jag ser det blir då antingen skilsmässa eller tillbaka till stan. Men då kan hon släppa den drömmen och uppskatta ert bekväma liv tillsammans, inte innan dess.
Hoppas ni löser det!

 

[MrJH]

Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?

Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.

Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.

Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.

Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.

Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.

Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens

Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.

Du är rätt på det till viss del. Det finns såklart andra saker som skaver. Hade allt annat varit perfektion hade hon möjligen kunnat acceptera nuvarande boende.

MEN med det sagt. När vi bodde i stan i en vacker sekelskiftslägenhet så svävade hon konstant på moln (även om tjatet om landet kom då) över hur vackert hennes hem var. Hon vaknade med typ ett leende varje dag och det gick aldrig över.

Människan är EXTREMT fokuserad på allt estetiskt med ett EXTREMT detaljfokus. En röd bil tex hade hon vägrat köra i princip. Matchar inte mina strumpor rätt med byxorna blir hon smått tokig.

Notera att detta inte har med pengar eller status att göra. Hon skulle kunna bo i Arvidsjaur om huset är fint.

Den här typen av hus tycker hon är perfektion;

[länk]

Perfektionism, extremt detaljfokus (ser inte skogen för träden), stimuluskänslig, perceptionsstörningar/tvångsmässighet, inflexibel, rigid (i tanke, beteenden, handling), fastnar i tankespår, svårt med mentalisering (ta andras perspektiv), bara de egna behoven räknas, låg social motivation (vill bo där få andra bor). Har din hustru något specialintresse? Har hon vänner utanför familjen? Socialt småprat-kan hon det? "Insistence on sameness"?

Tvivlar inte på att du har en trofast livskamrat och att hennes kvaliteter är värda att dö för. Allt annat är underordnat det, men påverkar såklart. Glöm skilsmässa som ett alternativ. Detta är bara en parentes i ert liv tillsammans. Du är mannen i huset och har ett större ansvar bestämma vad som är bäst för "hela" familjen.

 

[jocke31]

Fast sl.se anger 50 min från Gurra C. Sen skulle vi ju inte bo precis där så räkna med 20 min till. Dvs 70 minuter i absolut bästa fall enkel resa utan minsta kö.

Så är det helt omöjligt att lämna barnen på fs kl 08 tex. Behöver vara på jobbet lite innan 09 senast.

Vo bor i Saltsjö-Boo, dvs väldigt nära Gustavsberg. Fästmön jobbar i stan (Marieberg) och åker buss hela vägen vilket tar drygt en timme enkel resa.

Jag själv åker bil till gratis infartsparkering, direktbuss till centralen och sedan pendeltåg (jobbar i Sollentuna). Bilresan tar 10 min, bussen ca 35 min och tåget 15 min. Med tid för byte och promenad på centralen så landar det på ca 1:15-1:20 enkel resa.

Med bil hela vägen går det att åka på 45-50 min. Men då måste man åka innan kl 6 eller efter kl 9 på morgonen och hem innan kl 15 eller efter kl 18. Om man kör när det är rusning så tar det 1:5 timme enkel resa.

För att göra samma sak från Värmdö får du lägga på åtminstone 5-10 min enkel resa. Så uppåt 2:40-3 timmars pendling per dag blir det.
Så det går absolut, men kräver en del tålamod.
De dagar vi är på kontoret så går vi strax innan kl 7 hemifrån och kommer hrm vid 18-snåret.

Min räddning är att jag är på kontoret endast ca 2-3 dagar/vecka.
Fästmön jobbar 3 dagar/vecka på kontoret.

Det ska dock sägas att vi inte har några hemmavarande barn, vilket underlättar saker och ting en hel del.
Ja, precis som du var inne på så har många tonåringar här mopoebilar eller åtminstone moppar för att ta sig fram.

 

[Mamma4]

Hon hatar tanken på att hyra för att det inte är ”på riktigt”. Ingen av oss har bott lantligt. Mina invändningar är exakt samma som dina. Vi får knappt ihop vardagen idag. Hur det ska funka med en enorm tomt, massor av djur (ja det ska hon också ha), behöva skjutsa barnen överallt etc står skriver i stjärnorna.

Jag ser bara en potentiell krasch i det.

Hon inser att det är orealistisk men är också deprimerad över att inte kunna göra det.

Har hon/ni tid till en stor tomt och djur? Tänk på snöiga vintrar och snöskottning innan jobbet och skolan, kanske direkt efter jobbet också plus fodringarna med många djur. Funkar kanske om en jobbar hemifrån.
En stuga, som nån föreslog kan vara ett test om man pallar allt jobb utöver sitt lönearbete.

 

[Janne__]

Känner igen det så väl. Jag var i en liknande sitts för 25-30 år sedan när man skulle starta upp i livet. När vi var på husvisning, oavsett vad det var för hustyp eller renoveringsbehov, såg hon bara nackdelarna medans jag såg möjligheterna. Vi lämnade husviningarna som ovänner varenda j...a gång. Jag var mycket mottaglig för hennes önskemål, men tyvärr så var dom inte så många, utan det mesta var mest negativt oavsett vad vi tittade på. Nu sitter vi ett hyresradhus med ändå hyfsat billig hyra, men otroligt trångbodda med tanke på alla mina intressen. Snickra, svetsa, biodling mm, mm.
Jobba på hårt och stå på dig. Det gjorde inte jag och mår jättedåligt av att jag inte stred mer för min sak. Ett förhållande måste vara likställt i mycket och ett boende är ändå en central och viktig del i livet. Är man inte sams där kan det bli knakigt i relationen. Men som någon redan nämt så kanske någon part ska hjälpa er i relationen. Jag tog inte hjälp av det vilket jag ångrar djupt. Lycka till.

 

[Fula ankungen]

Börja med att hyra det lantliga boendet för en liten slant i utbyte mot arbetsinsatsen. Vänner till mig har hyrt ut stugan mot 0 sek i utbyte mot underhåll/ förbättringar. Hyresvärden står för material. Dom tyckte det var jättekul i början men insåg snart att det var en massa jobb.
Alternativt börja med att köpa en gård/ hus mitt i skogen och ha som fritidshus…
Tror inte riktigt att frugan förstår hur mycket energi det kostar att upprätthålla ett hus på landet. Framförallt med små barn och fulltidsjobb

 

[johnniemalm]

Hon inser att det är orealistisk men är också deprimerad över att inte kunna göra det.

Då är det löst ?

 

[rallysmulan]

DET HÄR!

Håller med detta till 100% och ser det framför mig.

Det är fullständigt vansinne att flytta till något som den ena parten genuint hatar på i princip alla sätt. Man får inte ett bra förhållande på det sättet. Hur nöjd ena parten än är kommer det bli outhärdligt att leva med en partner som tycker livet är totalt piss.

Jamen du vill ju leva det liv som passar dig och inte henne. Det är väl lika illa?
Du tycker att bara du har rätt och hon fel.
Det kanske är du som har fel och hon rätt.
Du pratar bara om det du vill och inte vill och hittar bara fel med hennes drömmar.
Ingen bra grund för ett stabilt och lyckligt förhållande. Sen använder du dina pengar som ett maktmedel. Jag betalar, hon får, hon tjänar mindre osv. Men det gör ju inte hennes drömmar mindre värda.
Sen kan man självklart behöva kompromissa för alla drömmar kanske inte går att uppfylla, i alla fall inte helt. Men att ha nån som trampar på ens drömmar är inte så kul.
Livet på landet är inte heller så jäkla eländigt som du vill få det till. Det är inte bara mysigt på sommaren.
Vintern kan vara underbar och barn som växer upp på landet är det inte synd om och det är heller inte så himla komplicerat som du vill få det till.
Ni behöver prata och främst lyssna på varann och sen försöka komma fram till hur ni ska göra. Ni kanske helt enkelt är för olika.
Men bara för att ni kanske är olika och drömmer om olika saker så är inte den enes drömmar bättre och mer värda

 

[Småbrukaren]

Min take away efter att flyttat ut på landet efter 5 år:

Jag har blivit en mer kompatibel människa. Jag har lärt mig snickra, odla grönsaker, laga saker, meka med maskiner, fälla träd, hugga ved. Vi har en fantastisk grannsämja och jag får möjlighet att hjälpa äldre grannar att klara vardagen. Jag har lärt mig se skillnad på grävlingabajs och rävbajs. Jag kan namnet på skalbaggar och deras larver. Jag ser skillnad på en kärrhök och ormvråk.

Jag spenderar mer tid med mina barn än mina vänner i stan. Åker fyrhjuling, plockar svamp och bygger tillsammans.

Tiden jag lägger på restiden till jobbet tar jag igen på helgerna där mina kompisar i stället måste skjutsa till hundra aktiviteter för att ungarna inte går ut och leker spontant som på landet.

Det enda jag saknar är att kunna gå ner på stan och ta en öl egentligen.

Min fru har fått utlopp för sitt trädgårdsintresse och älskar närheten till naturen.