Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?

[Kjell Åkesson1]

Du är lurad.
Varför låta en annan människa styra vad som är bra för dig?

Har varit dum nog att gå med på två bostadsköp som passade min dåvarande fru bäst, och inte fan blev det bra för någon av oss när det skaver för den andre (mig).
Nu sitter jag själv i ett hus jag egentligen inte vill bo i (Saknar möjlighet för mina intressen, 30 min meningslöst pendlande till/från en ort jag egentligen inte har någon anknytning till, oavslutade renoveringar som behöver göras innan försäljning, och en dotter som inte orkar åka "ända ut dit på en jävla buss" så jag får åka och hämta och lämna för allt).

Mitt starka tips till TS: Lev inte hennes liv!
Se till att det passar båda, eller skaffa något själv, som passar dig.

DET HÄR!

Håller med detta till 100% och ser det framför mig.

Det är fullständigt vansinne att flytta till något som den ena parten genuint hatar på i princip alla sätt. Man får inte ett bra förhållande på det sättet. Hur nöjd ena parten än är kommer det bli outhärdligt att leva med en partner som tycker livet är totalt piss.

 

[Gunilla2]

Hon hatar tanken på att hyra för att det inte är ”på riktigt”. Ingen av oss har bott lantligt. Mina invändningar är exakt samma som dina. Vi får knappt ihop vardagen idag. Hur det ska funka med en enorm tomt, massor av djur (ja det ska hon också ha), behöva skjutsa barnen överallt etc står skriver i stjärnorna.

Jag ser bara en potentiell krasch i det.

Hon inser att det är orealistisk men är också deprimerad över att inte kunna göra det.

För mig låter det som hon behöver hjälp, terapi för att reda ut sina motstridiga inte bilder. Och förstå sig själv bättre och ffa må bättre. Ingen ide att flytta till något annat ställe förrän hon börjar må bättre, bli klarare och rett ut sin egen historia.
OCH under tiden även familjerådgivning. Ställ er i kö där nu.
Då får ni hjälp med att prata om läget, barnen, livet, logistiken och hur framtiden ska se ut.
Innan dess hade jag aldrig flyttat från ert nuvarande boende i er situation.
🙏❣️

 

[JohanLun]

DET HÄR!

Håller med detta till 100% och ser det framför mig.

Det är fullständigt vansinne att flytta till något som den ena parten genuint hatar på i princip alla sätt. Man får inte ett bra förhållande på det sättet. Hur nöjd ena parten än är kommer det bli outhärdligt att leva med en partner som tycker livet är totalt piss.

Fast nu låter det som din fru hatar där ni bor nu. Om hon gillar och är bra på att pyssla och är hemma hela dagarna förstår jag henne. Jag skulle känna som ett fängelse att bo så. Sen har jag bott i lägenhet men då fanns en gemensam vision om att flytta till hus. Om hon tror hon är fast där hon är hela livet blir det som livstidsstraff. Hänger hon inne i stan på kaféer och krogar? Eller är närheten till city bara en belastning?

Jag tror ni båda måste kompromissa och just nu verkar ni bo i det boende och med det liv du vill ha.

Sen är skillnaden i inkomst ett problem, men mitt sätt att se det är att en ofta tjänar mer och en ofta tar mer av marktjänst. Men lever man tillsammans så är mitt förslag att man delar helt på inkomst. Bara för att du tjänar mer är du och vad du vill inte mer värt än hennes önskemål. Du kan inte ge henne fickpengar, det är förnedrande. Gör alla konton till gemensamma och dela på ekonomin helt.

 

[Kjell Åkesson1]

För övrigt, apropå att barnen kommer få pendla till skolan. Jag bodde i princip hela min skolgång i Täby Kyrkby. Jag gick i skola i Djursholm (högstadiet i Mörby). Det gick finfint. =)

Absolut bor du på gångavstånd från tåget går det utmärkt från tex Täby.

Bor du däremot så du måste ta buss från vischan in till typ Åkersberga station så är det 3x tiden.

 

[Dan Asplund]

Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?

Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.

Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.

Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.

Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.

Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.

Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens

Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.

Ibland måste man mista det man har för att lära sig att uppskatta det. Att veta vad man värdesätter är ett privilegium, att sedan andra i familjen kan göra det samma är tur. Jag bosatte mig - för länge sen - i en strandlägenhet i Spanien som jag trodde skulle vara en dröm för de flesta. Efter att barnen var klara med grundskolan stack de till Sverige direkt och frugan (spanjorska) ville inte heller vara kvar. Jag tänkte att dom kommer nog snart underfund med vad dom hade valt bort men efter ytterligare 10 år såldes allt för ingen annan - utom jag - ville vara där. Nu trivs jag bra i skogen i Sverige också men att bo på en plats som inte alla kan förlika sig med blir svårt. Kanske lättare att leva om man inte har (så många) möjligheter att välja och bara måste gilla läget.

 

[hafsörn]

Din situation och din partners beteende påminner starkt om det jag genomlevde för en tid sen och som någon tidigare skrev, det kan finnas mer under ytan.
Jag känner inte dig eller din fru såklart och vill inte måla fan på väggen men det var exakt såhär början på min skilsmässa startade, att vi började dra åt olika håll boendemässigt.
Den här tråden slog an en sträng hos mig och jag kände att jag var tvungen att skriva några rader, jag hoppas verkligen ni kan redan ut det på ett sätt så inte det skapas bitterhet, helst med proffesionell hjälp.

 

[Gunilla2]

Kvinnan har alltid rätt. Det är bara att acceptera det. Du kan prata och argumentera för din sak, du har en del möjligheter att påverka, men din respektive kommer att ha sista ordet här.

Spontant hade jag (i dina kläder) sagt att ” det låter som vi behöver gå skilda vägar framöver”
Jag kan inte kompromissa bort det fungerande livet, fungerande vardagen, mitt arbete finns närmaste åren bara på detta sätt och mitt arbetet drar in inkomsterna till familjen och allt det praktiska dom funkar idag. Mot din (i mina ögon) helt orealistiska bild av hur du vill ha det. Du får helt enkelt välja….

Låt henne ta sitt kliv om det är så och få ta Ansvar för det. Och prova det hennes väg vidare….
Låter inte som det går att resonera logiskt med henne. Sorry men det behöver ju bli tydligt.

 

[Kaian86]

Jag köpte ett eget hus så vi bor i varsitt, förhållandet blev mycket bättre!

Att göra som kvinnorna vill med allt fungerar dåligt för en man.

 

[Waimea]

DET HÄR!

Håller med detta till 100% och ser det framför mig.

Det är fullständigt vansinne att flytta till något som den ena parten genuint hatar på i princip alla sätt. Man får inte ett bra förhållande på det sättet. Hur nöjd ena parten än är kommer det bli outhärdligt att leva med en partner som tycker livet är totalt piss.

Jag förstår dig.

Jag och min familj bodde först 12 år i ett hus på landet, sen blev det hus i stadsnära villaområde i 5 år, och nu är vi tillbaka i hästgård på landet. Våra barn är äldre, vi har ett delat hästintresse och min man har både traktor och traktorgrävare, så för oss är det rätt (och vi har 20 min pendling in till stan) MEN det är mycket mer jobb så här. För att ta en sak; gamla hus kräver underhåll och inte bara av ytan. Det är ingen höjdare när slambrunnen kläggar igen, när vattnet plötsligt får en udda färg, eller värmepumpen slutar gå.
Drömmen om landet är vacker, men om ni inte delar den så kommer det inte att funka. Du har uppenbart kommit till en gräns du inte är beredd att jämka och då får du nog vara beredd att om och om igen markera att gränsen går precis här, vill du leva med mig blir det inget hus på landet och stå ut med det som kommer surt efter.

Av ren nyfikenhet: hur kommer det sig att du har sån detaljkoll på all inpendling till Sthlm C från i stort sett alla kranskommuner? Jag är imponerad!

 

[Kjell Åkesson1]

Min uppfattning är att denna 'bostadskonflikt' är svårare att lösa än läget i Gaza.

Känns som ganska låsta positioner. Enklaste är väl om ni hade möjligheten att prova på ett boende på landet, med gård, djur, renoveringar, skjuts av barn överallt samtidigt som du får träffa din fru och barnen mindre pga pendlingen. Egentligen inget konstigt - många lever ju på detta sätt.

Men vill ändå slå ett slag för Ekerö. Det blir ännu mer intressant när förbifart Stockholm öppnar - lär förkorta pendlingstiden rejält i rusning. Är ju riktigt lantligt efter träkvista.

På Ekerö lär det gå att hitta ett boende som faller din fru i smaken gällande avskildhet till grannar, möjlighet till djur samtidigt som din finns affärer, sporthall och gym därute.

Att ungdomarna behöver pendla till gymnasium har inte hindrat de 1000-tals som gör det varje dag. Kidsen dör inte av att gå upp lite tidigare, sätta sig på bussen som åker i egen fil till brommsplan för byte till tunnelbanan.

Frun älskar Ekerö.

Ser inte hur förbifarten på något sätt ska göra det speciellt enkelt att ta sig till innerstan. Flaskhalsarna finns kvar. Ska man ta sig till norr/söderort så fine.

Säg att du bor en bit bort från centrumet så har du kommunalt idag med bussar i bussfiler (så lär ju inte hjälpa alls med förbifarten) runt 60 min in till city. Sen ska man ju ta sig till bussen så räkna med kanske 80 min. (Vetetusan hur det blir med broöppningar vid Kärsön etc också) Pallar du det 5 dagar i veckan 45 veckor per år?

Det sista argumentet kan man applicera på allt. Det bor 1000-tals kids i Rinkeby så varför kan inte du?

Det handlar inte om att stiga upp ”lite” tidigare. Du får det att låta som att jag sitter och tjasfar om 15 min. Bor du utanför Ekerö C och ska till ett gymnasium på typ Fridhemsplan eller Bromma så snackar vi en bra bit över 90 min dörr till dörr. Då måste kidsen upp typ 05 om de ska hinna göra sig i ordning och vara i skolan 08.

 

[Sussie_]

Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?

Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.

Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.

Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.

Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.

Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.

Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens

Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.

Testhyr ett hus på vischan en vecka eller två i november när det är som mörkast, helst ett där snöskottning ingår och testa att bo så. Ska vara veckor där ni jobbar. Så får ni se vad ni båda egentligen tycker om boendeformen.

 

[Kjell Åkesson1]

Jag förstår dig.

Jag och min familj bodde först 12 år i ett hus på landet, sen blev det hus i stadsnära villaområde i 5 år, och nu är vi tillbaka i hästgård på landet. Våra barn är äldre, vi har ett delat hästintresse och min man har både traktor och traktorgrävare, så för oss är det rätt (och vi har 20 min pendling in till stan) MEN det är mycket mer jobb så här. För att ta en sak; gamla hus kräver underhåll och inte bara av ytan. Det är ingen höjdare när slambrunnen kläggar igen, när vattnet plötsligt får en udda färg, eller värmepumpen slutar gå.
Drömmen om landet är vacker, men om ni inte delar den så kommer det inte att funka. Du har uppenbart kommit till en gräns du inte är beredd att jämka och då får du nog vara beredd att om och om igen markera att gränsen går precis här, vill du leva med mig blir det inget hus på landet och stå ut med det som kommer surt efter.

Av ren nyfikenhet: hur kommer det sig att du har sån detaljkoll på all inpendling till Sthlm C från i stort sett alla kranskommuner? Jag är imponerad!

Jag har kollat på hus och hållt på med det här i detalj de senaste 5 åren typ Vet kvaliteten på skolor, pendling, stök, utbud ALLT i rätt många olika kommuner. Har tittat på typ varje hus som existerar på hemnet inom dessa områden etc

 

[Kjell Åkesson1]

Testhyr ett hus på vischan en vecka eller två i november när det är som mörkast, helst ett där snöskottning ingår och testa att bo så. Ska vara veckor där ni jobbar. Så får ni se vad ni båda egentligen tycker om boendeformen.

Tro mig föreslagit just detta. Men frun avfärdar det för ”det är inte på riktigt om man inte äger själv så omöjligt att bedöma känslan”

 

[Sussie_]

Tro mig föreslagit just detta. Men frun avfärdar det för ”det är inte på riktigt om man inte äger själv så omöjligt att bedöma känslan”

Ja då låter det inte som ni löser denna knuten själva. Om ingen är beredd att kompromissa eventuellt efter familjerådgivning är det nog bara separation som återstår. Låter inte som att det går att göra båda nöjda med så olika boendeönskemål.

 

[Waimea]

Jag har kollat på hus och hållt på med det här i detalj de senaste 5 åren typ Vet kvaliteten på skolor, pendling, stök, utbud ALLT i rätt många olika kommuner. Har tittat på typ varje hus som existerar på hemnet inom dessa områden etc

Så du har verkligen försökt hitta kompromissen och nått vägs ände nu? Fem år är i sig rejält uthålligt också. Det blir som att lägga en hel massa tid och energi för att längta efter en föreställning om ett liv, i stället för att leva livet som det är här och nu.