Tyvärr finns en risk att det inte är det som är problemet utan boendet får bara skulden....K Kjell Åkesson1 skrev:
Det låter som ditt jobb, bransch och företag gör att du lever i en ganska hierarkisk, toppstyrts organisation. Du försöker inte tillämpa detta hemma?K Kjell Åkesson1 skrev:
Tror ni båda måste kompromissa. Hur övertygade har du varit att du tex kan tänka dig Österskär?
Hitta vad som är din absoluta gräns, åk och titta på ett par hus. Låt sen henne hitta andra hus som ligger inom de du tycker är acceptabelt och ha en positiv inställning när ni åker och tittar på dem och åk inte och titta på något som ligger utanför hennes must have.
Om du säger max pendling 60 minuter är det väl bara att testa om det funkar på de objekt hon hittar.
Men då måste du vara positiv och inte gnälla att det är för långt. För allt kommer vara längre än du har det Idag. Men huset är som jag förstår hennes arbetsplats så jag tror du behöver acceptera hon har andra önskemål än vad du har.
Nyttjar hon själv närheten till Sthlm city? Fik, krogen osv utan att du är med?
Hon trivs inte alls och vill flytta omgående ja.J JohanLun skrev:
Men du har rätt i att detta är främst vad jag vill ha för att livet ska fungera.
Det är två saker jag absolut inte vill ha
1. Stort renoveringsbehov - vi får knappt ihop pusslet idag. Ett enormt renoverande är omöjligt att få in i tidsschemat.
2. Pendling på över 60 min till jobbet. Jag VET att jag kommer bli deprimerad över att spendera extra timmar varje dag i lokaltrafik/bil. Jag vill heller inte bli en pappa som aldrig är delaktig i barnens liv pga pendlingen.
Alla alternativ frugan kan se som attraktiva tickar i box 1+2 eftersom det bara är gamla hus hon vill bo i
Vi flyttade från Stockholm till Skåne med samma skillnad Stad till Landet. Ansträngningen låg mest på mig för jag ville det.K Kjell Åkesson1 skrev:
Men hade inte gått utan fullt support från min partner.
Om det inte finns några egna erfarenheter av vad "lantligt" och "äldre hus" faktiskt betyder skulle jag direkt avfråda! Om tex div Tv program ligger bakom vurmen?
Tar hon redan hand om trädgård och djur? Klarar hon flugor och möss? Går hon självmant ut och planterar rabatter, klipper gräs och sköter träd?
Det är MYCKET mer jobb MYCKET mer regelbundet år från år än jag trodde.
..
Min poäng är, om hon ska få som hon vill måste hon vara drivande och aktiv.
Lycka till
Det är ett helt vanligt multinationellt bolag. Inget konstigt alls. Men lite annorlunda än ett rent svenskt bolag möjligen.J JohanLun skrev:
Jag har berättat vad jag kan tänka mig men kommer inte fejka en överdriven entusiasm för något jag inte gillar. Det är bara att lura sig själv. Jag är 100% ärlig med vad jag tycker och så även hon.
Hon klagar fö ofta på att jag är för lite hemma idag. Det gör mig inte direkt taggad på att öka pendlingen.
Nej det gör hon inte så ofta. Men ibland är hon där och hon ÄLSKAR ju estetiken i stora delar av innerstan med dess gamla hus. Skulle hon vara ”tvungen” att bo i lägenhet skulle hon för allt i världen inte bo någonstans än i innerstan.
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 389 inlägg
Kul att du har nått insikt! Ni bor i ett hus som din sambo genuint hatar på i princip alla sätt, vilket är fullständigt vansinne. Det håller på att bli outhärdligt.K Kjell Åkesson1 skrev:
Bekymret är att ni har så diametralt olika åsikter om vad som är ett gott liv. Det är oförenligt. Det går inte.
Jag har förresten fetat känslo-orden i ditt inlägg, Mister Logiskt Resonerande...
Jag bor ute på Värmdö. Lantligt men man kommer snabbt in till Stockholm med buss eller bil. Här kan ni få båda delar👍K Kjell Åkesson1 skrev:
Hon kollar på husdrömmar och tycker fix och renovering och meck med bostad är det roligaste som finns i världenH Hhallden skrev:
Hon står gladeligen och fixar med saker dygnet runt om hon gillar huset.Abbe W skrev:
Ekerö kommun känns väldigt lantligt också tycker jag, kan väl vara en den trafik dock över Nockebybron och in mot stan, går ju dock tunnelbana från Brommaplan.
Jag tycker att det låter som att din fru skulle behöva samtalstid med någon. Jag ville gärna fly bort när barnen var små. Drömma mig bort till en annan tid, ett annat upplägg. Instagram och romantiserande tv-program hjälper verkligen till att bekräfta det. Ofta visas sekvenser av helt orealistiska liv upp, förväntningar om hur ”magiskt” och ”ljuvligt” allting är med småbarn, trädgård, husdjur, renoveringsdrömmar osv. Allt är bara fantastiskt. Pengarna, tiden, orken, harmonin, kreativiteten finns där som en självklarhet. Jämför hon sig med andra? Kompisar, familj, influensers? Krasst behöver hon nog !acceptera! att hon är där hon är just nu. I huset ni bor i, att barnen är små och allt jobb som det innebär. Det kommer en annan tid där hon och ni tillsammans kanske kan tänka annorlunda, har mer tid över osv. Alla sa till mig att småbarnsåren går så fort, passa på att njuta. Erkänner att jag hade svårt för det då, vilket känns lite sorgligt när jag ser gamla kort och filmer på barnen. Vill bara hoppa in och krama om dem och vara närvarande. Jobbar med den acceptansen nu när barnen snart är på väg hemifrån och försöker njuta i nuet så mycket jag kan.
Ev. Är hon deprimerad och behöver hjälp att ta sig ur det. Lätt att tro att ”bara det här händer eller jag får det där” så kommer allt att bli mycket bättre. Man tänker inte riktigt klart eller realistiskt.
Hälsningar från en som förmodligen var något deprimerad under småbarnsåren och som köpte hund för att mannen ville… med samma känsla i magen som du hade (min man har add och hade täta ”lättare” depressioner då innan han fick hjälp)
Ev. Är hon deprimerad och behöver hjälp att ta sig ur det. Lätt att tro att ”bara det här händer eller jag får det där” så kommer allt att bli mycket bättre. Man tänker inte riktigt klart eller realistiskt.
Hälsningar från en som förmodligen var något deprimerad under småbarnsåren och som köpte hund för att mannen ville… med samma känsla i magen som du hade (min man har add och hade täta ”lättare” depressioner då innan han fick hjälp)
Redigerat:
Jag är uppvuxen på landet i ett sådant läge som din fru vill ha, 7 km från en by på 1500 personer. Som barn kunde jag inte ha självständiga relationer med mina vänner eftersom jag var beroende av att bli hämtad/lämnad, åka moped 40 min i mörkret på grusvägar in till byn osv. Skolbussen tog en timme. Jag flyttade in till stan 3 dagar efter studenten som 19-åring.
Jag trivs inte själv i lägenhet utan vill bo i hus med tomt, ha hund etc så vi bor nu i ett hus i Västerås.
Vi bor 10 min från centralstationen, pendlar till Stockholm med tåg och jobbar på tåget (1h/enkel väg) Har också en chefstjänst som kräver att jag är på plats 4-5 dagar i veckan, men läser mailen, förbereder möten osv på tåget.
Våra barn kan gå, cykla och åka buss till kompisar och skolan. Trots att vi inte har en gård, utan ett vanligt hus, så går det mycket tid till renoveringar, trädgårdsarbete etc och som heltidsarbetande är redan det en utmaning att få tiden att gå ihop.
Som tidigare skrivits så tror jag inte detta handlar om att bo på landet, utan på att hon känner en tomhet hon vill fylla. Möjligen borde hon prova terapi ensam för att bottna i det.
Mitt råd till dig är att låta din fru räkna och komma med förslag på hur livet på landet ska fungera utan att det går ut över dig eller barnen. Hur föreslår hon att detta ska lösas. Tills hon gjort ska du bara ha ett öppet sinne och inte själv försöka hitta lösningar, det här är inte din dröm. Du har ingen skyldighet att ta över hennes drömmar och projekt, du är en egen människa.
Jag trivs inte själv i lägenhet utan vill bo i hus med tomt, ha hund etc så vi bor nu i ett hus i Västerås.
Vi bor 10 min från centralstationen, pendlar till Stockholm med tåg och jobbar på tåget (1h/enkel väg) Har också en chefstjänst som kräver att jag är på plats 4-5 dagar i veckan, men läser mailen, förbereder möten osv på tåget.
Våra barn kan gå, cykla och åka buss till kompisar och skolan. Trots att vi inte har en gård, utan ett vanligt hus, så går det mycket tid till renoveringar, trädgårdsarbete etc och som heltidsarbetande är redan det en utmaning att få tiden att gå ihop.
Som tidigare skrivits så tror jag inte detta handlar om att bo på landet, utan på att hon känner en tomhet hon vill fylla. Möjligen borde hon prova terapi ensam för att bottna i det.
Mitt råd till dig är att låta din fru räkna och komma med förslag på hur livet på landet ska fungera utan att det går ut över dig eller barnen. Hur föreslår hon att detta ska lösas. Tills hon gjort ska du bara ha ett öppet sinne och inte själv försöka hitta lösningar, det här är inte din dröm. Du har ingen skyldighet att ta över hennes drömmar och projekt, du är en egen människa.
