Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?

[Waliant]

Ditt problem är att du som rationellt tänkande individ gett dig i lag med en känslostyrd sådan. Det finns gått om rationellt tänkande kvinnor där ute.

 

[nagrom00]

MEN med det sagt. När vi bodde i stan i en vacker sekelskiftslägenhet så svävade hon konstant på moln (även om tjatet om landet kom då) över hur vackert hennes hem var. Hon vaknade med typ ett leende varje dag och det gick aldrig över.

Det är inte så att ni ska tillbaka till det livet då? Ni köper en topprenoverad "dröm"-lägenhet centralt, du får nära till jobbet och din öl, hon får stuckatur och rätt sorts strömbrytare?

 

[Kjell Åkesson1]

Testa att fyll i testet i länken för hennes räkning. Har egna erfarenheter och känner igen detta från din beskrivning med färger och estetiska. Jag tror också att som andra här att det behövs terapisamtal och uppföljning med psykolog.


[länk]

Ja detta är ju även en stark misstanke från min sida. Passar extremt väl på vissa punkter men inte alls på andra.

 

[Kjell Åkesson1]

För oss var lösningen i en lite liknande situation något år sedan.

En lägenhet i stan (stockholm, tidigare Vasastan nu på Lidingö) och ett fritidshus ca en timme ut på landet. (Strängnäs/Gnesta)

Då kan man välja veckosvis lite hur man bor, vi bor primärt i lägenheten men är på landet i princip varje helg och ibland även måndag eller fredag.

Vi jobbar båda i stan, hon med fast plats och med fasta tider och jag men egen verksamhet med kontor i stan med kan jobba mer flytande med tid och plats.

Jag vill ha ett hus på landet (dock modernt och gärna rätt underhållsfritt) och min fru vill bo en lägenhet nära stan, för att slippa pendla.
För oss är vår variant en väldigt fungerande lösning som ge det bästa av två världar.

Även hon älskar att få ett lite break ifrån vardagen stan, med att tända brasan och komma till ro på landet fredag kväll och släppa jobb etc.

Tipset att det inte är för långt emellan och huset och båendet i stan och att det inte kräver för mycket jobb om
Inte det är en hobby att hålla på med huset.

Själv vill kunna fokusera på mina andra intressen utöver min karriär som jag inte riktigt får till i stan utan är nära till hands på landet: komma närmare och få tid med familjerna och vännerna, vara ute på sjön och fiska, hålla på med odling etc på tomten och inte för mycket pyssel med huset (dockvar huset byggt av mig)

Vi sålde dock vårt egenbyggda fritidshus i covid tiden när vi fick barn, men letar nu igen efter en tomt att bygga ett nytt igen då vi båda saknar att ha både bostad i stan och fritidshus. På landet.

Kan tipsa om Södermanland kring, Nykvarn/mariefred/strängnäs om man är i Stockholm, 1h ifrån stan och många fantastiska lägen när Mälaren, där man man får mycket för pengarna jämfört med skärgården.

Den här lösningen har vi pratat om. Då att bo primärt i Sthlms innerstad med ett lantställe.

Här fallerar det dock helt på det ekonomiska och fruns estetiska krav. Hon vägrar bo i stan utan att få bo i äldre vacker lgh högt upp med stor balkong. Ska du ha kanske 120 kvm med de förutsättningarna så är du uppe och nosar på 18-19 msek och sen landställe på det.

Du kan utan problem hitta ett rätt nybyggt hus med lgh i den storleken som funkar ekonomiskt men det är inte aktuellt.

Här är hon dock inte unik. Alla mina kollegor som bor i innerstan ”kräver” också sekelskifte med minst 1 kakelugn.

 

[Kjell Åkesson1]

Det är inte så att ni ska tillbaka till det livet då? Ni köper en topprenoverad "dröm"-lägenhet centralt, du får nära till jobbet och din öl, hon får stuckatur och rätt sorts strömbrytare?

Blir faktiskt för dyrt med den storlek vi nu behöver. Vi bodde mindre då utan barn. Sen gillar hon inte tanken på barn som växer upp i stan

 

[Kjell Åkesson1]

Precis som ovan, välkomna till Österåker! Bo lantligt, men pendla vettigt till stan, har Sveriges lägsta skatt, du badar i havet och njuter av stränderna samtidigt som aktiviteter och shopping finns inom räckhåll. Den perfekta kompromissen mellan lantligt och stan om du frågar mig. Funderat på det?

Har man fallenhet för gamla myrstackar till hus, går även det att hitta här, även om utbudet blir klart mindre.

Pendla vettigt vete tusan. Köerna från Åkersberga är mordiska om man kör bil. Även om man har gångavstånd till tåget i Åkersberga är pendlingen till mitt jobb runt 80 min.

Ska man bo lantligt och off i kommunen så blir nog pendlingen runt 2 timmar.

Sen har jag bekanta i Åkersberga och de säger att det finns EN vettig högstadieskola i kommunen. Kommer man inte in där kommer de skicka sina 13 åringar till Täby. Gymnasierna är enligt dem och allt jag läst mig till smått katastrofala så det blir rejäl pendling även där.

Jag tycker dock den sjönära delen av Österskär med nya vita villor är fin. Men det är ju inte ”gamla hus”.

 

[Vispen74]

Pendla vettigt vete tusan. Köerna från Åkersberga är mordiska om man kör bil. Även om man har gångavstånd till tåget i Åkersberga är pendlingen till mitt jobb runt 80 min.

Ska man bo lantligt och off i kommunen så blir nog pendlingen runt 2 timmar.

Sen har jag bekanta i Åkersberga och de säger att det finns EN vettig högstadieskola i kommunen. Kommer man inte in där kommer de skicka sina 13 åringar till Täby. Gymnasierna är enligt dem och allt jag läst mig till smått katastrofala så det blir rejäl pendling även där.

Jag tycker dock den sjönära delen av Österskär med nya vita villor är fin. Men det är ju inte ”gamla hus”.

Allt är relativt. Jag delar inte din uppfattning.

 

[Pellegnillot71]

Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.

Det är lätt att glorifiera livet på landet och plocka fram de saker som är bra och glömma bort de saker som inte är det. Det är nog lättare att göra det om man inte har tidigare erfarenhet. Men det hjälper ju inte dig nu, för varje person behöver ju inte det själv.

Däremot kan hon ju inte tvinga dig till att husrenovering ska bli din nya hobby.

Sök hjälp!

 

[PaulaBE]

Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?

Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.

Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.

Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.

Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.

Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.

Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens

Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.

Familjerådgivning som någon nämnt kan mog vara en bra idé. Men också: börja åk på visningar. Välj några hus var, och försök att kanske hitta något kompromissaktigt tillsammans. Åk, titta, känn efter. Kanske hittar ni något med lantlig känsla men ändå hyfsat nära kommunikationer och storstäder? Med bra stomme men möjlighet att renovera till egen dröm i egen takt. Kanske faller någon av er för den andras hus när ni väl är på plats. Kanske inser någon att nej, det här var nog inte alls vad jag ville egentligen.

Vi har precis köpt hus i norduppland, mycket renoveringsfix men bara en del som är rätt akut (och förhoppningsvis inget extremakut). En liten by, men med pendeltågsstation, förskola och skola på gångavstånd. Vi har kikat på hus i större tätorter och hus utan grannar, där länsbuss någon gång om dagen eller bil gäller för att ta sig in till större samhällen. Renoverade och slitna med stora behov av omsorg. Vi har uteslutit längs vägen och på så sätt ringat in vad som passar oss, tillsammans. Jag tror det går för de flesta. Särskilt om ni varit tillsammans så länge och skapat en framtid ihop med små barn.

Lycka till!

 

[Kjell Åkesson1]

Alltså med din inkomst får du ett fint hus i utkanten av Upplands Väsby / Vallentuna / Åkersberga med trevlig lantlig miljö. Lätt att du hittar något för 6-10 miljoner med hyfsad tomt då. De tar max 30 min med bil om du tajmar trafiken. Kanske blir pendlings kostnad på 6-7 k om du har dyr p plats.

Ser faktiskt inte problemet då. Du kan bo typ 5 min från Vallentuna centrum eller 10 från Väsby. Bara o köra.

Känns som att du kompromissar lite med det som är struligt, visst pendlingen blir lite jobbigare men i övrigt så kommer ju vardagspusslet fungera.

utmaningen kommer vara att hitta rätt hus, måste de vara tidigt 1900 tal e de svårt o hitta bra hus. Du konkurrerar med en stor målgrupp.

Fast jag vill kunna hämta ibland och lämna och då hamnar jag i köerna.

Upplands V går bort. Det är alldeles för mycket stök där.

Det mesta i Vallentuna definierar hon också som samma ”tråkiga villaområden”. När hon hittar något hon gillar är det isf på ett fält utanför Lindholmen/Kårsta typ. Och då är det knappast några 30 minuter i bil även om man åker 02 på natten. Och knappast någon enkel pendling.

 

[Kjell Åkesson1]

Är det hon som renoverar? Om inte så är hennes alternativ ett sätt att utöva kontroll och få bestämma och projektleda familjen.
Jag skulle akta mig noga för det, och framförallt att flytta dit jag får ett obetalt halvtidsjobb i pendling förutom mitt vanliga jobb. Och kanske ett halvtidsjobb till i renoveringsarbete också.

Ja faktiskt. Hon gör väldigt mycket och är sjukt duktig. Hon är typ som en möbelsnickare och gör bättre jobb själv än alla målare vi haft.

 

[Kjell Åkesson1]

Allt är relativt. Jag delar inte din uppfattning.

På vilken punkt?

 

[PaulaBE]

För övrigt, apropå att barnen kommer få pendla till skolan. Jag bodde i princip hela min skolgång i Täby Kyrkby. Jag gick i skola i Djursholm (högstadiet i Mörby). Det gick finfint. =)

 

[Kjell Åkesson1]

Familjerådgivning som någon nämnt kan mog vara en bra idé. Men också: börja åk på visningar. Välj några hus var, och försök att kanske hitta något kompromissaktigt tillsammans. Åk, titta, känn efter. Kanske hittar ni något med lantlig känsla men ändå hyfsat nära kommunikationer och storstäder? Med bra stomme men möjlighet att renovera till egen dröm i egen takt. Kanske faller någon av er för den andras hus när ni väl är på plats. Kanske inser någon att nej, det här var nog inte alls vad jag ville egentligen.

Vi har precis köpt hus i norduppland, mycket renoveringsfix men bara en del som är rätt akut (och förhoppningsvis inget extremakut). En liten by, men med pendeltågsstation, förskola och skola på gångavstånd. Vi har kikat på hus i större tätorter och hus utan grannar, där länsbuss någon gång om dagen eller bil gäller för att ta sig in till större samhällen. Renoverade och slitna med stora behov av omsorg. Vi har uteslutit längs vägen och på så sätt ringat in vad som passar oss, tillsammans. Jag tror det går för de flesta. Särskilt om ni varit tillsammans så länge och skapat en framtid ihop med små barn.

Lycka till!

Tack. Försöker göra sådana här logiska resonemang men blir svårt eftersom det till stor del handlar om hennes känslor och estetiska detaljer. Allt praktiskt är totalt sekundärt.

 

[AF0]

Var med om en liknande sits där vi hade olika önskemål om hus/bostadsort och ej kunde komma överrens. Var samma prat om att hon inte mådde bra i aktuell bostad. Gick till slut med på hennes önskemål om bostad för hon trodde hon skulle bli lycklig då. Blev inte bättre kan jag säga. Separation inom nåt år.

Bor inte på vischan utan bara ca 15-20 min från stan men ändå lite på landet. Barnen har skolskjuts vilket funkar sådär, får ändå ofta köra till och från skolan. Svårt med aktiviteter, kompisar och träningar, helt bilberoende. Väldigt problematiskt på vintern med bristfällig snöröjning, egen brunn/avlopp som krånglar mmm

Så gå inte med på någon annans krav i hopp om att de ska bli lyckliga och allt blir bra. Du kommer själv vara missnöjd och på dåligt humör över att ha blivit överkörd.