Även med svenska mått mätt rätt ok ändå?Siggelito3000 skrev:
Du får en insynsskyddad villa i ett av sthlms bästa områden totalrenoverad. Du får egen ny bil och swishade fickpengar vid behov samt alla räkningar betalda och resor till exotiska platser för familjen. Du har en partner som gärna tar barnen på helgen och ger dig egentid. Det finns inga egentliga krav på att du har någon inkomst.
Jo just det. Du får också nyttja ett fantastiskt sommarhus i skärgården som nästan alltid står tomt och tillgängligt inom familjen inklusive motorbåt.
Men det är klart, det är deppigt att villan inte ligger mer lantligt och är från 1991 och inte 1919.
*slut på bitter rant*
Läst igenom tråden.
Happy wife, happy life.
Något som verkar ouppnåeligt för er.
Att du ger avkall på dina bevekelsegrunder, som förefaller vara diametralt motsatta till hennes leder inte till lycka för någon av er.
Missnöje med boendet är bara ett symptom på underliggande problem ni har. Lös dem först.
Happy wife, happy life.
Något som verkar ouppnåeligt för er.
Att du ger avkall på dina bevekelsegrunder, som förefaller vara diametralt motsatta till hennes leder inte till lycka för någon av er.
Missnöje med boendet är bara ett symptom på underliggande problem ni har. Lös dem först.
Jag börjar ana var skon klämmer…K Kjell Åkesson1 skrev:
Ni är inget team.
Swishade fickpengar?K Kjell Åkesson1 skrev:
Spännande upplägg, men jag kan ana att hon inte känner sig helt fri i vardagen, vilket kanske kan vara ett grundläggande problem till denna situation.
Men visst, alla får ju göra som de vill.
Swishade som i att behöver hon något får hon det. nu jobbar hon ju och driver eget så barnen är på FS. Men visst hon gör mer hemma än jag utan att det blir löjligt.Dowser4711 skrev:
Men en flytt ut på vischan med mig borta 2-3 timmar mer per dygn 5 dagar i veckan gör knappast den saken bättre.
Jag har lyft diskussionen många gånger och hon är väldigt nöjd med upplägget där hon slipper behöva ha en inkomstS Snikholt skrev:
Som du beskriver det har ingen av er en erfarenhet av att leva detta lantliga liv som din fru vill ha. Det är lätt att romantisera det hela, och för många fungerar det också ypperligt, men det finns också en del uppoffringar man får göra och delar av er nuvarande vardag ni kommer behöva avstå. Jag tror ni behöver definiera vad ”landet” är för något. Hur långt bort behöver det vara, vilka avstånd skall anses rimliga till skola, affär etc, hur nära får grannarna bo, vad vill ni ta med/inte ta med av nuvarande livsstil osv.
Jag är själv uppväxt på landet i en by på några hundra invånare och med nästan 30min till närmsta affär. Grundskola till sjätteklass i byn och 7-9 i större orten 30min bort (skolbuss). Mina föräldrar jobbade i större ort med 1,5h pendling med bil per väg varje dag. Fram till 12 års ålder (fick inte vara på fritids efter detta) gick jag 06-18 på skolan när föräldrarna lämnat och hämtar. Vissa dagar blev tidigare då jag exempelvis gick på fotbollsträningen själv. Det var vanligt att gå/cykla 3-10km när man skulle till träning/kompisar mm.
Det blir mycket körande, planerande osv. Men å andra sidan är din fru mest hemma och kanske kan och vill dra mer av det lasset också? Det är ju sådana uppoffringar man måste vara villig att göra. Att bo på landet behöver ju inte betyda att det är helt utanför civilisationen, men kanske en liten körsträcka till stad/tåg även runt Stockholm. Hur tänker ni/hon kring barnens vänner, släkt och vänner som ni själva umgås med? Att flytta ut på landet men plötsligt sakna sociala relationer nära till hands är kanske inte heller önskvärt.
Kan ni prova hyra bostad 3-4 månader någonstans för att prova på livet? Kanske mest över ett längre sommarlov för att testa på? Under den tiden kan du behöva offra lite gällande pendling/körning så att ni verkligen får prova på det? Alternativt skaffa ett ”kontor” lite mer lantligt som frun kan åka till?
Jag är själv uppväxt på landet i en by på några hundra invånare och med nästan 30min till närmsta affär. Grundskola till sjätteklass i byn och 7-9 i större orten 30min bort (skolbuss). Mina föräldrar jobbade i större ort med 1,5h pendling med bil per väg varje dag. Fram till 12 års ålder (fick inte vara på fritids efter detta) gick jag 06-18 på skolan när föräldrarna lämnat och hämtar. Vissa dagar blev tidigare då jag exempelvis gick på fotbollsträningen själv. Det var vanligt att gå/cykla 3-10km när man skulle till träning/kompisar mm.
Det blir mycket körande, planerande osv. Men å andra sidan är din fru mest hemma och kanske kan och vill dra mer av det lasset också? Det är ju sådana uppoffringar man måste vara villig att göra. Att bo på landet behöver ju inte betyda att det är helt utanför civilisationen, men kanske en liten körsträcka till stad/tåg även runt Stockholm. Hur tänker ni/hon kring barnens vänner, släkt och vänner som ni själva umgås med? Att flytta ut på landet men plötsligt sakna sociala relationer nära till hands är kanske inte heller önskvärt.
Kan ni prova hyra bostad 3-4 månader någonstans för att prova på livet? Kanske mest över ett längre sommarlov för att testa på? Under den tiden kan du behöva offra lite gällande pendling/körning så att ni verkligen får prova på det? Alternativt skaffa ett ”kontor” lite mer lantligt som frun kan åka till?
Tror du missar min poäng, men jag tror vi nöjer oss så.K Kjell Åkesson1 skrev:
Hm… märklig sits.K Kjell Åkesson1 skrev:
Sätt ner foten.
Jag håller med många andra om att du ska inte flytta ut på landet om du känner som du gör. Det är inte för alla, precis som att ett liv i stan inte är för alla.
Vi har en gård med 11 hektar mark varav ca 5000kvm tomt. Boningshus från 1889, stall/loge på 400kvm från ca 1950 samt ett uthus från 1700 talet. 2 hästar, höns, katt och hund. Det är mycket jobb att hålla efter tomt och byggnader samt ett ständigt ansvar för djuren.
Men vi älskar det och är båda uppvuxna på gård. Vi kan absolut åka till stan och gå på restaurang någon gång om året och åker på skidresa samt sommarsemester några dagar inom Sverige. Vårt liv fungerar då vi har föräldrar/syskon som tar djuren när vi är borta.
Vi har 6km till närmsta busshållplats och barn på 7 och 4 år. Närmsta stad är Helsingborg 4 mil bort. Det blir mycket bilkörning men för oss är det värt det och större delen av vårt umgänge bor på liknande vis.
Långt inlägg men jag tror inte du kommer må bra av att bo såhär och troligtvis inte din sambo heller om hon aldrig gjort det.
Vi har en gård med 11 hektar mark varav ca 5000kvm tomt. Boningshus från 1889, stall/loge på 400kvm från ca 1950 samt ett uthus från 1700 talet. 2 hästar, höns, katt och hund. Det är mycket jobb att hålla efter tomt och byggnader samt ett ständigt ansvar för djuren.
Men vi älskar det och är båda uppvuxna på gård. Vi kan absolut åka till stan och gå på restaurang någon gång om året och åker på skidresa samt sommarsemester några dagar inom Sverige. Vårt liv fungerar då vi har föräldrar/syskon som tar djuren när vi är borta.
Vi har 6km till närmsta busshållplats och barn på 7 och 4 år. Närmsta stad är Helsingborg 4 mil bort. Det blir mycket bilkörning men för oss är det värt det och större delen av vårt umgänge bor på liknande vis.
Långt inlägg men jag tror inte du kommer må bra av att bo såhär och troligtvis inte din sambo heller om hon aldrig gjort det.
Redigerat:
Skilj er.
Det är ändå ganska kul på tinder.
Det är ändå ganska kul på tinder.
Min uppfattning är att denna 'bostadskonflikt' är svårare att lösa än läget i Gaza.K Kjell Åkesson1 skrev:
Känns som ganska låsta positioner. Enklaste är väl om ni hade möjligheten att prova på ett boende på landet, med gård, djur, renoveringar, skjuts av barn överallt samtidigt som du får träffa din fru och barnen mindre pga pendlingen. Egentligen inget konstigt - många lever ju på detta sätt.
Men vill ändå slå ett slag för Ekerö. Det blir ännu mer intressant när förbifart Stockholm öppnar - lär förkorta pendlingstiden rejält i rusning. Är ju riktigt lantligt efter träkvista.
På Ekerö lär det gå att hitta ett boende som faller din fru i smaken gällande avskildhet till grannar, möjlighet till djur samtidigt som din finns affärer, sporthall och gym därute.
Att ungdomarna behöver pendla till gymnasium har inte hindrat de 1000-tals som gör det varje dag. Kidsen dör inte av att gå upp lite tidigare, sätta sig på bussen som åker i egen fil till brommsplan för byte till tunnelbanan.
Mycket trafik i tråden idag. Jag hoppas att @Kjell Åkesson1 uppdaterar oss i framtiden kring hur det går/gick. Återupprepar rådet om familjerådgivning eller liknande. Detta handlar rimligen inte endast om hus och bostadsort utan ni måste bena ut djupare vilka saker som skaver. Önskar dig och din familj all lycka!
Jag undrar om hennes önskan om en annan livsstil kanske innerst inne handlar om just det. En annan livsstil.K Kjell Åkesson1 skrev:
Är man bortskämd kan det lätt bli så att ännu mera bortskämdhet är den enda förändringen man kan komma på när kroppen signalerar behov av förändring.
Är man en enspårigt pådrivande människa som jag och du Kjell då är det lätt hänt att kroppens signaler om ett behov av förändring blir till ilska och så kör man på ännu hårdare och enspårigare.
Jag skulle vilja rekommendera att ni börjar diskutera med varandra och försöka komma på vad ni egentligen behöver. Om min hypotes stämmer behöver ni båda förändring men vilken sort? Jag tror att ni båda har fördomar som hindrar er från att se. Som gör dig enkelspårig och fördomsfull och som gör henne bortskämd och krävande.
Tala med varandra! Ärligt!