Jodå, var lite inne på det men valde bort det.mattiasp skrev:
Tror väl egentligen inte att det gör så stor skillnad men ville få ut hålen/fästpunkterna så långt som möjligt mot ytterkanten. Tänker bara att ju större yta mellan skruvarna desto bättre…
//Ronnie
Marodör… vafan… Hahaha 😂Daniel_N skrev:
Första gången jag har blivit kallad det! 😜
Men jag tar tacksamt till mig förslaget till lösning på mitt omsorgsfulla borrande om jag är inblandad när borren ska avyttras. 👍Det hade jag inte tänkt på själv. ❤️
//Ronnie
Kanske inte så mycket att posta om men jag är så glad just nu…
Nyligen gav jag bort bordet till min pelarborr till min bror för att se till att jag skulle bli tvungen att få tummen ur och bli klar med mitt nya bord och nu har det äntligen hänt!!!
Bordet sitter på Arbogan, det är stabilt och jättebra som jag ser det men så har jag också plagierat från ett sydligt snickeri så det är klart att det är super! 😝
På originalbordet sitter en fästplatta fastspänd med M8 vagnsbultar som går genom originalbordet.
På fästplattan sitter två stycken aluprofiler 30 x 50 som i sin tur är fästa med M8 maskinskruv i fästplattan. I den här konstruktionen har jag fäst borrbordet med 120 mm M8 sexkantsskruv som går genom bordet i hål som försänktes med forstnerborr och aluprofilerna. Tokstadigt.
Såhär ser det ut:
Och slutresultatet:
I T-spåren, som är från Incra, kan jag använda dels bordsmonterade svetstänger med en gaphöjd på 70 mm eller Festooltvingar för att spänna fast ämnen.
En avlång offerbit som kan vändas uppochner och framochbak har jag också kopierat… 😁
Svetstängerna kan förvaras i mellanrummet mellan fästplattan och bord, inte planerat men såklart en smidig lösning.
Eftersom jag gav bort mitt anhåll också återstår det att göra ett nytt och det kommer att bli av aluminium men tillsvidare knåpar jag ihop ett av mdf.
Mer än såhär var det inte men jag är så nöjd med både bordet och att det är påplats istället för att ligga och ta plats i verkstaden så jag ska nog kuta ut och hjula några vändor på gatan utanför!!!
Ibland behövs det inte så mycket…
//Ronnie
Nyligen gav jag bort bordet till min pelarborr till min bror för att se till att jag skulle bli tvungen att få tummen ur och bli klar med mitt nya bord och nu har det äntligen hänt!!!
Bordet sitter på Arbogan, det är stabilt och jättebra som jag ser det men så har jag också plagierat från ett sydligt snickeri så det är klart att det är super! 😝
På originalbordet sitter en fästplatta fastspänd med M8 vagnsbultar som går genom originalbordet.
På fästplattan sitter två stycken aluprofiler 30 x 50 som i sin tur är fästa med M8 maskinskruv i fästplattan. I den här konstruktionen har jag fäst borrbordet med 120 mm M8 sexkantsskruv som går genom bordet i hål som försänktes med forstnerborr och aluprofilerna. Tokstadigt.
Såhär ser det ut:
Och slutresultatet:
I T-spåren, som är från Incra, kan jag använda dels bordsmonterade svetstänger med en gaphöjd på 70 mm eller Festooltvingar för att spänna fast ämnen.
En avlång offerbit som kan vändas uppochner och framochbak har jag också kopierat… 😁
Svetstängerna kan förvaras i mellanrummet mellan fästplattan och bord, inte planerat men såklart en smidig lösning.
Eftersom jag gav bort mitt anhåll också återstår det att göra ett nytt och det kommer att bli av aluminium men tillsvidare knåpar jag ihop ett av mdf.
Mer än såhär var det inte men jag är så nöjd med både bordet och att det är påplats istället för att ligga och ta plats i verkstaden så jag ska nog kuta ut och hjula några vändor på gatan utanför!!!
Ibland behövs det inte så mycket…
//Ronnie
Verktygstokig
· Halland
· 7 440 inlägg
Jag har ju ett likadant runt bord till min arboga så när du vill få en spark i baken för att komma igång med version 3 så kan jag ta över nr 2P Pysslarn skrev:
Snyggt!
Första april postade jag om ett jobb jag fått som gick ut på att renovera förnsterbrädor till ett gammalt hus. Det var brådis och mycket att göra och lyckligtvis nappade de på mitt förslag att göra nya istället.
För några veckor sedan blev råämnena gjorda och sedan har det inte hänt mycket; de gamla fönsterbrädorna hade en utdragen halv ”klockkurva” i vardera änden — nu var det inte självklart att de nya skulle ha samma utseende.
Tiden gick och det funderades på alltifrån raka brädor till en rundning av hörnet bara men till slut landade det i att runda hörnen med en radie på 50 mm.
Såg chansen och beställde ett nytt frässtål som bättre skulle kunna göra det här jobbet än de jag har; det restades så jag fick beställa ett nytt.
Det blev ett Coboltstål med 12 mm skaft, diameter på 29 mm och en skärlängd på 45 mm.
Såhär ser det ut:
Har ställt en M8 50 mm skruv bredvid som jämförelse. Rejäla grejor skulle man kunna säja…
Fick göra två nya mallar att fräsa efter pga att Ronnie-effekten slog till med full kraft och det blev jättefel i mitt tänk.
Gjorde en mall som skulle vara vändbar så att jag kunde fräsa med fiberriktningen i bägge ändar av fönsterbrädorna. Jättefiffigt tyckte jag som först tänkte mig ett stål med kullager både vid skaftet och i toppen men det var ju inte vad jag köpte. Dessutom skulle mallen inte funkat ändå tror jag…
Nu har jag gjort två nya mallar, en vänster och en höger och tanken är självklart att de ligger under fönsterbrädan när jag rundar hörnet på den.
Hörnet har förstärkts med tunnflytande CA-lim, något som gör stor skillnad för slitaget när man har mdf som material i mallen.
Efter det här insåg jag att jag kommer att få problem med att balansera ämnet vid fräsningen. Fönsterbrädorna är 1450 x 165 x 33 mm och är alltså rätt tunga.
Att göra en hörnrundning av dem på bordet skulle innebära att två tredjedelar av dem var utan stöd mest hela tiden — taskiga förutsättningar för en klen person som jag.
Det här fick bli lösningen:
Ett stöd ungefär som ett handräcke som den utskjutande delen kunde vila på. Gick fullkomligt bananas och fulsnickrade ett fristående stöd samt klossade upp på arbetsbänken bakom mig så att stödskenan låg i våg med fräsbordet med hänsyn taget till fräsmallen under ämnet.
Ser för jävligt ut men kommer nog att funka.
Fönsterbrädan kommer alltså att glida på stålprofilen vid fräsningen som innebär att ämnet kommer att vridas 90 grader under processen men den kommer att ha fullt stöd i ytterlägena och hela tiden däremellan. Bör innebära att jag kan koncentrera mig på fräsningen och inte att balansera ämnet.
Demoplankan på bilden är längre än fönsterbrädorna för övrigt.
Så imorgon ska de här sötnosarna få bekanta sig med det nya frässtålet:
Har sågat bort så mycket material som möjligt för att avlasta fräsen.
Får erkänna att jag är lite nervös inför operationen men det beror mest på att jag inte har några ”säkerhetskopior” att ta till om jag sumpar någon bräda men försöker trösta mig med att jag nog är så förberedd som jag kan vara. Tror jag…
Avslutar med lite löjligt skryt — såhär limmades fräsmallarnas ”anhåll”:
Limmades direkt på arbetsbänken. MFT-hålbilden, kilar, dogs och distanser ger så mycket möjligheter. Tvingar så att inte ämnet reser sig. Det var enkelt och gick fort, smörpapper under fogen gjorde att limningen inte satte sig i bänkskivan och det var det sista jag gjorde igår kväll så det fick härda under natten.
Ber om ursäkt för den här sista trivialiteten men jag är toknöjd med hur arbetsbänken funkar.
Stort tack till dig som orkat läsa allt det här, jag hoppas att det varit värt det på något sätt.
//Ronnie
För några veckor sedan blev råämnena gjorda och sedan har det inte hänt mycket; de gamla fönsterbrädorna hade en utdragen halv ”klockkurva” i vardera änden — nu var det inte självklart att de nya skulle ha samma utseende.
Tiden gick och det funderades på alltifrån raka brädor till en rundning av hörnet bara men till slut landade det i att runda hörnen med en radie på 50 mm.
Såg chansen och beställde ett nytt frässtål som bättre skulle kunna göra det här jobbet än de jag har; det restades så jag fick beställa ett nytt.
Det blev ett Coboltstål med 12 mm skaft, diameter på 29 mm och en skärlängd på 45 mm.
Såhär ser det ut:
Har ställt en M8 50 mm skruv bredvid som jämförelse. Rejäla grejor skulle man kunna säja…
Fick göra två nya mallar att fräsa efter pga att Ronnie-effekten slog till med full kraft och det blev jättefel i mitt tänk.
Gjorde en mall som skulle vara vändbar så att jag kunde fräsa med fiberriktningen i bägge ändar av fönsterbrädorna. Jättefiffigt tyckte jag som först tänkte mig ett stål med kullager både vid skaftet och i toppen men det var ju inte vad jag köpte. Dessutom skulle mallen inte funkat ändå tror jag…
Nu har jag gjort två nya mallar, en vänster och en höger och tanken är självklart att de ligger under fönsterbrädan när jag rundar hörnet på den.
Hörnet har förstärkts med tunnflytande CA-lim, något som gör stor skillnad för slitaget när man har mdf som material i mallen.
Efter det här insåg jag att jag kommer att få problem med att balansera ämnet vid fräsningen. Fönsterbrädorna är 1450 x 165 x 33 mm och är alltså rätt tunga.
Att göra en hörnrundning av dem på bordet skulle innebära att två tredjedelar av dem var utan stöd mest hela tiden — taskiga förutsättningar för en klen person som jag.
Det här fick bli lösningen:
Ett stöd ungefär som ett handräcke som den utskjutande delen kunde vila på. Gick fullkomligt bananas och fulsnickrade ett fristående stöd samt klossade upp på arbetsbänken bakom mig så att stödskenan låg i våg med fräsbordet med hänsyn taget till fräsmallen under ämnet.
Ser för jävligt ut men kommer nog att funka.
Fönsterbrädan kommer alltså att glida på stålprofilen vid fräsningen som innebär att ämnet kommer att vridas 90 grader under processen men den kommer att ha fullt stöd i ytterlägena och hela tiden däremellan. Bör innebära att jag kan koncentrera mig på fräsningen och inte att balansera ämnet.
Demoplankan på bilden är längre än fönsterbrädorna för övrigt.
Så imorgon ska de här sötnosarna få bekanta sig med det nya frässtålet:
Har sågat bort så mycket material som möjligt för att avlasta fräsen.
Får erkänna att jag är lite nervös inför operationen men det beror mest på att jag inte har några ”säkerhetskopior” att ta till om jag sumpar någon bräda men försöker trösta mig med att jag nog är så förberedd som jag kan vara. Tror jag…
Avslutar med lite löjligt skryt — såhär limmades fräsmallarnas ”anhåll”:
Limmades direkt på arbetsbänken. MFT-hålbilden, kilar, dogs och distanser ger så mycket möjligheter. Tvingar så att inte ämnet reser sig. Det var enkelt och gick fort, smörpapper under fogen gjorde att limningen inte satte sig i bänkskivan och det var det sista jag gjorde igår kväll så det fick härda under natten.
Ber om ursäkt för den här sista trivialiteten men jag är toknöjd med hur arbetsbänken funkar.
Stort tack till dig som orkat läsa allt det här, jag hoppas att det varit värt det på något sätt.
//Ronnie
Hej Ronnie
Med din ena mall så kan du köra medfräsning då hugger inte stålet när fräser ändträet.
Eftersom det är samma rundning i båda ändar vänd ditt arbetsstycke uppochner när du fräser ena ändan så kommer fräsningen att gå lättare för dig.
Mvh
Jonas
Med din ena mall så kan du köra medfräsning då hugger inte stålet när fräser ändträet.
Eftersom det är samma rundning i båda ändar vänd ditt arbetsstycke uppochner när du fräser ena ändan så kommer fräsningen att gå lättare för dig.
Mvh
Jonas
Jamen jag är ju helt dum i huvudet!!! Du har såklart helt rätt!S sweden skrev:
Det värsta av allt är att jag fattade att jag måste flippa ämnet men insåg inte att jag kunde använda samma mall. Hade inga planer på att rräsa mot fiberriktningen öht. Donnerwetter!!!
Jisses, Ronnie-effekten är riktigt otäck ibland, feltänk i flera led. Usch!
Tack för hjälpen med att få huvudet någorlunda påskruvat igen.
Ska försöka att skärpa mig!
//Ronnie
Det var väl inte så lite och jag tycker du har all anledning att vara glad!P Pysslarn skrev:
Det är väldigt skönt om man någon gång kan lyckas med att tvinga sig till lite "tunnelseende" och bortse från den överväldigande mängden av stora och små project som bara blir för mycket. För att vända på ett gammalt talesätt så blir det lätt så att man inte ser träden för all skog.
Min mormor brukade säga att "det man har tatt har man tatt". Jag tror hon menade att man ska vara nöjd med det som blivit gjort även om det är mycket kvar. Den biten man gjort är klar och det är faktiskt lite mindre kvar att göra även om det inte uppenbart syns.
Marodör eller inte så gillar jag ditt mod att borra hålen i bordet. Själv så fegade jag ju ur och klämde fast mitt bord med en regel undertill. Sedan satsade jag ju desto mer på polering och ytfinsih istället 😉. Men det verkar vara ganska samma princip.
Du ska inte vara för hård mot dig själv!P Pysslarn skrev:
Vi är många som har lite otur när vi tänker ibland 😁 Eller bara blir lite fokuserade på första idén och försöker lösa den efter bästa förmåga istället för att fundera över om det finns andra/bättre sätt att angripa problemet.
Jag har precis själv grunnat på hur jag skulle lösa ett lyft av en större (nåja...) utombordare och hade flera tankar om ställning/trefot/domkraft etc innan min sambo frågade om inte det fanns något med lyftkran...
Så jag ringde grannen, som har en välutrustad verkstad, och kollade - en timme senare stod en motorlyft på uppfarten.... 🥴
Jag tycker du gör massor med bra saker och de blir bra så var snäll mot dig själv och klappa dig på axeln ibland och säg:
- Schysst Ronnie, det gjorde jag bra!
Stort tack, @jac, för dina fina och peppande ord! Jag tar till mig av ditt perspektivtagande. 🙂jac skrev:
Och mormödrar är ofta kloka verkar det som. 👍
Vad gäller ditt bord är det av samma typ, visst men ditt är ju så himla snyggt!
Länge sedan nu — skulle vara kul att ses igen.
Allt gott!
//Ronnie