Sju rutor, helt klart.
MCn är ju ett intressant problem. Du får kanske uppgradera däverten? Vore rätt ballt med en lucka som öppnas automatiskt där den kommer upp
MCn är ju ett intressant problem. Du får kanske uppgradera däverten? Vore rätt ballt med en lucka som öppnas automatiskt där den kommer upp
Garderobssnickarn
Medlem
· Västra götaland
· 145 inlägg
Garderobssnickarn
Medlem
- Västra götaland
- 145 inlägg
Jag röstar på sju.
Kan du beskriva lite mer hur maskinen som gjorde den lilla laxstjärten fungerar?
Kan du beskriva lite mer hur maskinen som gjorde den lilla laxstjärten fungerar?
Snyggare med 7 rutor tycker jag
Har den här som redan finns i tråden. Slarvig handskissR roke skrev:
Med ackumulerad erfarenhet av att läsa, rita och arbeta efter ritningar och skisser vet jag att det som är ritat förändras med skalan. Det som ser bra ut på ritning eller som modell kanske inte alls fungerar i full skala i verkligheten.
Därför testar jag med en kuliss i skala 1:1 när proportioner inte är givna självklarheter. På ritning ser 7 plottrigt ut. Som kuliss bättre.
Frihandskisser på servetter kan vara en bättre väg till att förstå någons vision.
Överlappande perspektiv med kaotiskt presenterade idéer kommunicerar effektivare än perfekta ritningar.
Snygga ritningar är säljverktyg mer än något verkligt användbart. Se på alla katastrofala storprojekt som byggts med uppenbart omänskliga mått och former. I skala har det sett fantastiskt inovativt imponerande ut. Beslutsfattare som varit mer administrativa begåvningar än konstnärer och arkitekter fattar beslut och groteska anomalier byggs.
Det borde finnas ett modernt namn för vulgärgeometriska skrytbyggen finansierade med andras pengar. Globen är ett exempel.
Det som möjligen blir ännu vidrigare är den nationalromantiska kitsch som Jimmy Åkeson runkar sig till sömns med.
Maskinen har ett fast anhåll mot verktyget. På det sättet blir djupet på laxspåren alltid samma. En tryckluftskolv håller fast biten och aggregatet gör en snabb operation upp till förinställd höjd och går ner igen. Blixtsnabbt.
45graders anhåll med skala på var sida. I mitten precis framför fräsen syns ett spår i bordet. I detta monteras en kil som också fungerar som anhåll för gerade ramar.
Enkel att ställa då båda sidor alltid blir samma då den är centrerad.
Mvh Findus
Gjort ett besök till snick i dag. Inga stordåd. Endast renfräsning av karmar.
Den som varit uppmärksam vet att ämnet som skulle renfräsas var gjort med bitar som var exakt samma bredd som mallen. Därmed måste den färdiga karmen bli smalare än mallen.
Löste det genom att böja mallen med milt tvång när jag spände fast den. Började med utsidan. På insidan drog jag en linje med strykmått och när jag flyttade mallen drog jag fast den efter streck.
Mallen blir förstås insignifikant och kan inte användas till den andra karmen. Hursomhelst är det inte ett problem. Använde den jag just gjort som mall istället. När allt kommer omkring är syftet att få dem så lika som möjligt.
Stålet nådde tillräckligt långt för att den lilla klacken duger till att renfräsa hela biten.
Filmade utsidan...
Åt den som missade skarven som inte blev perfekt har ni här en bild på denna. Har förhoppningsvis möjlighet att dölja missen bakom en fönsterram.
Mvh Findus
Den som varit uppmärksam vet att ämnet som skulle renfräsas var gjort med bitar som var exakt samma bredd som mallen. Därmed måste den färdiga karmen bli smalare än mallen.
Löste det genom att böja mallen med milt tvång när jag spände fast den. Började med utsidan. På insidan drog jag en linje med strykmått och när jag flyttade mallen drog jag fast den efter streck.
Mallen blir förstås insignifikant och kan inte användas till den andra karmen. Hursomhelst är det inte ett problem. Använde den jag just gjort som mall istället. När allt kommer omkring är syftet att få dem så lika som möjligt.
Stålet nådde tillräckligt långt för att den lilla klacken duger till att renfräsa hela biten.
Filmade utsidan...
Åt den som missade skarven som inte blev perfekt har ni här en bild på denna. Har förhoppningsvis möjlighet att dölja missen bakom en fönsterram.
Mvh Findus
Har tid över att fundera lite.
Ett möte som blir delvis synligt är där de runda karmarna går över i de raka på sidorna.
Behöver komma fram till en sammanfogningsmetod som blir stark nog och som går att genomföra utan onödig inblandning av händighet.
Hörnstolpen kan gömma en 50mm djup tapp. Ett sådant tapphål kan man hitta på ett sätt att fräsa.
Fortsättning följer
Mvh Findus
Ett möte som blir delvis synligt är där de runda karmarna går över i de raka på sidorna.
Behöver komma fram till en sammanfogningsmetod som blir stark nog och som går att genomföra utan onödig inblandning av händighet.
Hörnstolpen kan gömma en 50mm djup tapp. Ett sådant tapphål kan man hitta på ett sätt att fräsa.
Fortsättning följer
Mvh Findus
Ett sätt att göra en assymetrisk tappsammanfogning utan att använda händighet.
Först tapphål.
Jag antog att alla ändar var lika tjocka. Gjorde vilkelstöd för stål med kullager till in och utsida. Tappen skall förskjutas inåt.
Den sågade änden är referens i höjdled. Trycker mot ändträet och spänner fast mallarna med tvingar. Stoppet jämnt med insida.
Kört ner så långt stålet räcker.
Såga tappar.
När jag justerade de runda ändarna använde jag en riktbräda med vinkelräta ändar för att få det parallellt.
När det var gjort sågade jag bort en kil från riktbrädans ände och gjorde ”geringen” i denna vinkel. Vände riktbrädan för att få exakt samma.
Frånsåget, kilen jag sågat bort, använde jag för att få rätt vinkel på tapparna.
Fäste med en tving för att få det stadigt.
Fulmetoden att såga en tapp i justersåg...
Ställ klyvanhållet för rätt tapplängd.
Såga snitt med några mm mellanrum hela vägen. Överskotten går lätt att riva bort med handen.
Drag sedan tappen fram och tillbaka över klingan och avancera långsamt över hela bredden.
Sådant sliter lite mer än vanlig sågning och är därför inte accepterat på vissa snickerier.
Vänd vinkeln och upprepa på andra sidan.
Kontrollera tapparna innan sågen lämnas. Finns det slarv att justera är det bäst att göra det innan någon annan ställt om saker.
Tappen passar.
Det enda moment som krävde handarbete var att hugga ur de runda hörn som fräsen lämnar efter sig. Detta går att göra även med fem tummar.
Mvh Findus
Först tapphål.
Jag antog att alla ändar var lika tjocka. Gjorde vilkelstöd för stål med kullager till in och utsida. Tappen skall förskjutas inåt.
Den sågade änden är referens i höjdled. Trycker mot ändträet och spänner fast mallarna med tvingar. Stoppet jämnt med insida.
Kört ner så långt stålet räcker.
Såga tappar.
När jag justerade de runda ändarna använde jag en riktbräda med vinkelräta ändar för att få det parallellt.
När det var gjort sågade jag bort en kil från riktbrädans ände och gjorde ”geringen” i denna vinkel. Vände riktbrädan för att få exakt samma.
Frånsåget, kilen jag sågat bort, använde jag för att få rätt vinkel på tapparna.
Fäste med en tving för att få det stadigt.
Fulmetoden att såga en tapp i justersåg...
Ställ klyvanhållet för rätt tapplängd.
Såga snitt med några mm mellanrum hela vägen. Överskotten går lätt att riva bort med handen.
Drag sedan tappen fram och tillbaka över klingan och avancera långsamt över hela bredden.
Sådant sliter lite mer än vanlig sågning och är därför inte accepterat på vissa snickerier.
Vänd vinkeln och upprepa på andra sidan.
Kontrollera tapparna innan sågen lämnas. Finns det slarv att justera är det bäst att göra det innan någon annan ställt om saker.
Tappen passar.
Det enda moment som krävde handarbete var att hugga ur de runda hörn som fräsen lämnar efter sig. Detta går att göra även med fem tummar.
Mvh Findus
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 536 inlägg
Jag läser gärna och med med imponerat avund det du skriver och skissar med sån ledig experimentlusta. Att framställa det som att det inte kräver en enastående händighet är att förminska din skicklighet.findus42 skrev:
Det är inte att för hand ta bort den sista kantigheten som är händigheten här, utan att se vad som ska göras och hitta en väg dit. Oavsett om du tycker att maskinerna gör jobbet eller ej.
Om inte annat är det händigt ur mitt perspektiv, och som sagt djupt imponerande.
Tack för fina ord. Vill lägga till aspekter...
Snickeri eller vilket skapande som helst är för mig en mental process med fysiskt avtryck.
Möjligheten att nå sitt mål sitter i huvudet. Inte i ens utrustning eller finmotoriska förmågor. Allt... precis allt går att jobba runt om målet är tydligt och tillräckligt angeläget.
Att inte oroligt försöka hitta rätt sätt.
Att roa sig.
Leka med olika metoder.
Titta hur andra gör. Inte för att kopiera utan för att förstå hur de tänker och kunna utveckla sitt eget tänkande.
Under 40 års snickrande har viss händighet utvecklats. Medger det. Överraskar ibland mig själv. Men det har inte alltid varit så. Mitt val av metod styrs fortfarande av att använda så lite skicklighet som möjligt. Ren och skär händighet använder jag ibland av lättja när inte någon mall eller kalkylerad maskinoperation uppenbarar sig för min inre blick (en natts sömn brukar få tillbaka mig på spåret).
Angående de helförtäckta oregelbundna tapparna i inlägget ovan var jag frestad att helt enkelt hugga in dem. Hade blivit ett skittråkigt skrytinlägg i tråden.
Santanas sätt att spela är för mig ett fint exempel på när tanke och avsikt dominerar över teknisk briljans.
Tack igen.
Mvh Findus
Nja... det är inte riktigt vad jag tycker eller vill säga. Den poäng som jag strävar efter att förmedla är att det är hjärnan som gör jobbet.
Snickeri eller vilket skapande som helst är för mig en mental process med fysiskt avtryck.
Möjligheten att nå sitt mål sitter i huvudet. Inte i ens utrustning eller finmotoriska förmågor. Allt... precis allt går att jobba runt om målet är tydligt och tillräckligt angeläget.
Ett barnsligt förhållningssätt.
Att inte oroligt försöka hitta rätt sätt.
Att roa sig.
Leka med olika metoder.
Titta hur andra gör. Inte för att kopiera utan för att förstå hur de tänker och kunna utveckla sitt eget tänkande.
Under 40 års snickrande har viss händighet utvecklats. Medger det. Överraskar ibland mig själv. Men det har inte alltid varit så. Mitt val av metod styrs fortfarande av att använda så lite skicklighet som möjligt. Ren och skär händighet använder jag ibland av lättja när inte någon mall eller kalkylerad maskinoperation uppenbarar sig för min inre blick (en natts sömn brukar få tillbaka mig på spåret).
Angående de helförtäckta oregelbundna tapparna i inlägget ovan var jag frestad att helt enkelt hugga in dem. Hade blivit ett skittråkigt skrytinlägg i tråden.
Santanas sätt att spela är för mig ett fint exempel på när tanke och avsikt dominerar över teknisk briljans.
Tack igen.
Mvh Findus
Redigerat: