Hur då?blackarrow skrev:
Det är du säkert inte men för min del så återkommer problemet med att de bolagen styrs av ägare som jagar likes och det kan säkert gå åt bägge hållen, ibland är ett annat lands regering bättre, ibland den svenska.lars_stefan_axelsson skrev:
Då är det mer förutsägbart med vanliga aktieägare, där är det sista raden och här och nu som gäller, cashen ska in.
Eller så gör vi det till infrastruktur, sluta med NPM, och låter pålitliga och sakkunniga tjänstemän sköta det hela.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 657 inlägg
Etatistperspektivet: Lyckas du är det vår förtjänst, misslyckas du är det ditt eget fel.
Och vad av det du räknar upp blev försäljningsframgångar utanför Sverige? Allt staten lyckades skapa var produkter som var skräddarsydda för bruk i Sverige, exportframgångarna uteblev, vi lyckades sälja en mindre del till våra grannländer och till korrupta stater långt bort som handlade för svenska biståndspengar. Nä industripolitiken i DDR-Sverige är verkligen inget att längta tillbaka till!
Jag är övertygad om att Sverige hade kunnat tjäna stora pengar på att istället för att lägga 50 miljarder på elcertifikat lagt 50 miljarder på BlyKalla, aka Leadcold, och då kanske fått en exportsuccé.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 934 inlägg
Nej, det är en kraftig förenkling. Så förenklat att det blir fel. Se exv: Vittnesseminarium JA-37 Pilot och System, tekniska museet 2007.mnils skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 934 inlägg
Va? AXE lade grunden för Ericssons fortsatta mycket stora framgångar på exportmarknaden som bla fortsatte inom mobiltelefonin. När vi talar GSM så talar vi om t ex om Östen Mäkitalo som jobbade för televerket när det begav sig.mnils skrev:
Så, har du helt missat Ericsson?? Ett av våra största multinationella bolag vars moderna framgångar nästan helt vilar på den grund som lades ihop med televerket?
P.S. Och Sverige var ett av världens största vapenexportörer under kalla kriget. Särskilt om man tar vår ringa storlek i beaktande.
Redigerat:
Ericssons 500-väljare var t.ex. en veritabel succé, och exporterades till många länder, och den första stationen med den väljaren i skarp drift var Norra vasa som togs i drift 1924 och 500-väljarna där knattrade på i lite över 60 år.
https://www.aef.se/Elektronikutveckling/Artiklar/500-valjaren/500-valjaren.htm
500-väljaren blev en export-succé, och den gick att hitta i många länder. Det kan faktiskt finnas en del gamla 500-väljare som fortfarande sköter sitt jobb någonstans, såhär 100 år senare.
Sen gick Ericsson över till koordinatväljare, och de exporterade också i stor mängd.
Sen var Ericsson en part av flera i framtagandet av NMT-systemet, som var tekniskt överlägset och med allt som framtidens mobiltelefonsystem skulle få, USA t.ex. låg tekniskt långt efter.
NMT ändrade hela spelplanen, och skulle iofs kunnat erövra hela världen, men det blev bara de Nordiska länderna och några till.
Sen blev ericsson giganter på marknaden för mobiltelefonbasstationer, och de är de fortfarande.
Man kan välja Ericsson, eller ett amerikanskt bolag eller ett kinesiskt, typ.
Men visst är det lite tråkig att de lyckades supa bort sin tätposition inom mobiltelefoner, och lite annat, och nu i princip bara har en rätt smal nisch som de är verksamma i, hyggligt framgångsrika, men väldigt väldigt sårbart, då det kan gå snabbt undan om någon annan tar stora delar av marknaden.
https://www.aef.se/Elektronikutveckling/Artiklar/500-valjaren/500-valjaren.htm
500-väljaren blev en export-succé, och den gick att hitta i många länder. Det kan faktiskt finnas en del gamla 500-väljare som fortfarande sköter sitt jobb någonstans, såhär 100 år senare.
Sen gick Ericsson över till koordinatväljare, och de exporterade också i stor mängd.
Sen var Ericsson en part av flera i framtagandet av NMT-systemet, som var tekniskt överlägset och med allt som framtidens mobiltelefonsystem skulle få, USA t.ex. låg tekniskt långt efter.
NMT ändrade hela spelplanen, och skulle iofs kunnat erövra hela världen, men det blev bara de Nordiska länderna och några till.
Sen blev ericsson giganter på marknaden för mobiltelefonbasstationer, och de är de fortfarande.
Man kan välja Ericsson, eller ett amerikanskt bolag eller ett kinesiskt, typ.
Men visst är det lite tråkig att de lyckades supa bort sin tätposition inom mobiltelefoner, och lite annat, och nu i princip bara har en rätt smal nisch som de är verksamma i, hyggligt framgångsrika, men väldigt väldigt sårbart, då det kan gå snabbt undan om någon annan tar stora delar av marknaden.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 934 inlägg
Jag, som var där när det hände, är egentligen inte förvånad (och många andra med mig, naturligtvis). Och det har (enligt mig) en direkt koppling till det vi talar om här. Ericsson kan nämligen inte, och har aldrig kunnat, slutkundsaffären i allmänhet, och i synnerhet inte när denna slutkund är en enskild person.Mikael_L skrev:
Så man kunde vara med i början när det krävdes djupa och specieliserade kunskaper i radioteknik för att överhuvudtaget göra en handterminal. Men sedan så gick man bort sig på en så enkel sak som extern antenn. Det måste man ju nämligen ha eftersom patchantenner är så dåliga. Vad man inte förstod var att kunderna inte längre var VD:ar i näringslivet och att öht ha en telefon räckte, utan nu var dessa VD:ars 16-åriga döttrar den nya kunden. Och de sket högaktningsfullt i om en extern antenn var radiomässigt bättre eller inte. De vill ha en telefon som inte fastnade i fickan och hade en ful antenn som var i vägen. De ville istället ha skal man kunde ändra så att telefonen matchade kläderna man valt för dagen.
Att ens förstå ett sådant resonemang var helt omöjligt för Ericsson, som hade en tradition att vara fabrik åt statens beställare; man designade inte ens själv, iaf inte från början och till stor del, utan hade extremt kompetenta kunder som visste precis vad de ville ha och hur det målet skulle nås (jmf televerkets utvecklingsavdelning, eller försvarets för den delen). Ericsson tog order av stora statliga beställare (i Sverige och utlandet) och levererade till dessa. Så man kunde nog sälja 10 000 telefoner till en statlig köpare som inte skulle använda dem själv. Men inte 10 000 telefoner till 10 000 köpare. Särskilt inte när dessa köpare hade ett val på en öppen marknad.
Så för allt vi mobbade Nokia över att de sålt gummistövlar, däck, och orienteringsskor (Nokia Sisu Sport FTW!
) så visade det sig att de lärde sig slutkundsaffären på det, och kunde köra cirklar kring Ericsson när tekniken att göra mobiltelefoner blivit mer allmän och billig. Jag kommer ihåg att vi gjorde ett överslag att Ericsson förlorade i runda slängar 500:- per såld telefon för 700-serien som var där slaget förlorades. När T65 med patch-antenn (bästa telefonen jag haft) och efterföljare väl kom så var det redan försent och tåget hade gått. Resten är historia.
Att sedan Sony, som kunde åtminstone lite av slutkundsaffären, inte heller helt förstod branschen och dessutom satte sig på tvären, det är en annan femma. De hade iaf en chans. Ericsson hade den aldrig.
Nä just det, det är väl Ericsson, Nokia och Huawei som är de som kämpar om kontrakten..!?K Kane skrev:
Och kanske även lite kamp från kinesiska ZTE ...
Sorry, det här är inte alls min bakgård.
Undras om inte de gamla utvecklarna på Ericsson skulle greppa högafflarna om dom läste ovanstående. Något bisarr läsning att Ericsson bara skulle vara en fabrik. (Något de knappt har kvar nu. Produktionen är nästan helt utlagd på underleverantörer).
Dock är det riktigt att de nordiska televerken varit med och definierat NMT. Det skulle ju fungera i Norden, så dom måste ju vara med på standarden. Det var snarlik princip för GSM. Fast då i Europa. Senare sköts standardiseringen i 3PP. Där både operatörer och leverantörer ingår. Jag tvivlar på att en enda människa i världen förutom lars_stefan_axelsson skulle påstå att 3PP står för krav och design och Ericsson, Nokia mfl bara varit fabriker.
I verkligheten är det tvärtom så att det är ett enormt systemerings och utvecklingsjobb för utrustningstillverkarna att få fram produkter för en ny standard. Det kostar miljarder för dom.
Förr på de gamla statliga telefonimonopolens tid så var det så att dom kravställde och så fick utrustningstillverkarna leverera om dom kunde möta kraven. Och på den tiden stod det ganska rejält still.
Kan nämnas här att Televerket försökte sig på att utveckla. Man knoppade av Teli som skulle utveckla och tillverka produkter i telefoni-segmentet. Var på 80-talet detta. Det tog dock inte lång tid innan Teli var döda. Dom hade ingen som helst förmåga. Ingen med verklighetskontakt är förvånad. Alla förstår att det är svårt att konkurrera med en Trabant om konkurrenterna har Audi och BMW. (Nja, jag får rätta mig här. Alla förstår inte det).
Verkligheten. Du borde besöka den någon gång.
Det där stämmer inte så bra. Några kkv skulle avvecklas till 2035. Det fanns ett beslut på. Och många kkv i Frankrike var ju gamla och skrotfärdiga. Så det var inget konstigt i det beslutet.
Det fanns inget skäl 2020 att strunta i underhåll för något som skulle stängas ned 2035.
Det finns ingen logik här.
Vidare så får man bara driftstillstånd i 10 år i Frankrike om jag inte missminner mig. Dvs Flamanville 3 får tillstånd att köra i 10 år. Sedan är det en öppen fråga om man får köra längre.
Upptäckten av sprickorna gjordes i en 10 årskontroll. Dvs det som var underlag för ifall man skulle få köra 10 år till. Sprickorna kan jag inte se har något med något underhåll att göra.
Det som EDF borde ha gjort var väl att sätta fart med att åtgärda problemet. Det gjordes väl inte riktigt.
Ingen som inte har Nordkorea som föredöme lär lita på staten som ägare.
Utländska leverantörer borde kanske förbjudas. Det är ju utländska intressen som blir inblandade.
Dvs bara svensktillverkad mikroelektronik blir tillåten. Och Sverige trillar tillbaka till 1800-talet. Och då blir lyckan fullständig för de som är emot utländska intressen.
Men helvete, saker händer inte i ett vakuum och folkomröstningar uppstår och inträffar inte över en natt.D daVinci skrev:
Så då får jag väl bli lite mer seriös och hänvisa till SKI Rapport 2005:11 "Svensk kärnenergi. En exposé över lagstiftningen på kärnenergiområdet från andra världskriget till millennieskiftet":
De relevanta delarna börjar på sidan 43.
Från sidan 43:
Sidan 44:
Sidan 45:
På följande sidor kommer vi till riksdagsvalet 1976 där Fälldin går till val på kärnkraftfrågan och blir statsminister, vilket utmynnar i villkorslagen (1977:140) som hindrar laddning av fler reaktorer.
Går det att få dig att gå med på att någonstans under den här sekvensen av stopp, uppskjutanden och förbud så torde det vara uppenbart att man inte kommer ha ett behov av att bygga ledningar till förbannelse för kraftverk som aldrig kommer att byggas?