22 945 läst · 163 svar
23k läst
163 svar
Varför så stora hus?
Hej,
Kul och intressant tråd att läsa - det finns verkligen inga raka svar...
Själv har vi bott i lägenheter på allt mellan 55 och 160 kvm för att sedan fortsätta till hus på allt mellan 50 (!) och nära 500 kvm...så vi kan nog säga att vi provat det mesta både vad gäller trångboddhet och spatiösa ytor att leka med.
Nu känner vi att vi har landat och bor i ett hus på 145+40 kvm där på många sätt erfarenheterna lett oss till vad vi själva trivs med i både storlek och planering:
För oss var det givetvis härligt att ha flera gästrum - med tillhörande badrum, avskilt från våra egna sovutrymmen, men idag har vi två bra sovrum, mot norr för att slippa värmande kvällsol rakt in i sovrummen. Mellan sovrummen ligger ett rum i fil som vi använder som arbetsrum, men som kommer att bli ett dressingroom med tiden.
Kök och vardagsrum utgör nu större delen av våningsplanet, helt öppen planlösning med härlig utsikt.
Garage har vi tidigare alltid sett som helt självklart och ett rent krav, ett tag hade vi ett trebils...160 kvm...idag har vi inget alls. Katastrof - tills vi vande oss
Så i mångt och mycket känner man nog inte sig själv så bra som man tror när man tror att man "vet" vad man måste ha för att trivas...
Andreas_Hansson: Den s k Sverigevillan som Fastighetsbyrån låter sina mäklare runt om i landet värdera årligen är byggd 1980, har fem rum och kök, är 140 kvm och har en tomt på 500 Kvm. Den är belägen strax utanför stadskärnan. Därtill påverkas orten/läget värdet.
Vänligen
TMC
Kul och intressant tråd att läsa - det finns verkligen inga raka svar...
Själv har vi bott i lägenheter på allt mellan 55 och 160 kvm för att sedan fortsätta till hus på allt mellan 50 (!) och nära 500 kvm...så vi kan nog säga att vi provat det mesta både vad gäller trångboddhet och spatiösa ytor att leka med.
Nu känner vi att vi har landat och bor i ett hus på 145+40 kvm där på många sätt erfarenheterna lett oss till vad vi själva trivs med i både storlek och planering:
För oss var det givetvis härligt att ha flera gästrum - med tillhörande badrum, avskilt från våra egna sovutrymmen, men idag har vi två bra sovrum, mot norr för att slippa värmande kvällsol rakt in i sovrummen. Mellan sovrummen ligger ett rum i fil som vi använder som arbetsrum, men som kommer att bli ett dressingroom med tiden.
Kök och vardagsrum utgör nu större delen av våningsplanet, helt öppen planlösning med härlig utsikt.
Garage har vi tidigare alltid sett som helt självklart och ett rent krav, ett tag hade vi ett trebils...160 kvm...idag har vi inget alls. Katastrof - tills vi vande oss
Så i mångt och mycket känner man nog inte sig själv så bra som man tror när man tror att man "vet" vad man måste ha för att trivas...
Andreas_Hansson: Den s k Sverigevillan som Fastighetsbyrån låter sina mäklare runt om i landet värdera årligen är byggd 1980, har fem rum och kök, är 140 kvm och har en tomt på 500 Kvm. Den är belägen strax utanför stadskärnan. Därtill påverkas orten/läget värdet.
Vänligen
TMC
Redigerat:
Frågeställningen med ytan är ju mest avhängt på familjesammansättningen och där också ålder på barn spelar en större roll än vad många tror. Vi har bott i ett hus på 130+70kvm källare under 15 år och fram till nyligen då vårt tredje barn föddes var huset lite trångt, men det fick gå. De två stora barnen som är på väg in i tonåren kräver mer och mer yta och tar mer plats hela tiden. Både med sin fysiska storlek, men också med en intregritetskrävande yta. Är det då några kompisar med hem så får ju inte mamma och pappa plats i vardagsrummet längre. Fastän vi mycket väl får plats fysiskt, men ungdomar an kräver plats och tar plats.
Så frågan om yta är klart beroende på vem som bor i huset, nu har vi byggt med våra förutsättningar med ungdomsdel och allrum för ungdomar och ytan är på
216 kvm totalt dock med en mycket smartare planering än vårt tidigare hus från 40-talet.
Att se yta som lyx gör vi nog bara den dagen vi har utflugna barn.
Så frågan om yta är klart beroende på vem som bor i huset, nu har vi byggt med våra förutsättningar med ungdomsdel och allrum för ungdomar och ytan är på
216 kvm totalt dock med en mycket smartare planering än vårt tidigare hus från 40-talet.
Att se yta som lyx gör vi nog bara den dagen vi har utflugna barn.
Spännande tråd, speciellt när man själv funderar över att bygga. Just nu bor vi på 95+ 45 kvm, då är vi 2 vuxna, 3 tonåringar och en tvååring som inte har något eget rum. Och JA, vi bor alldeles för trångt.
Men efter att tittat runt så inser jag att det mesta handlar om planlösningar. Har tittat på hus med 220 kvm, och ändå känns sovrummen små. Och det är inte så konstigt med allrum på 37kvm och matrum + vardagsrum på 45 kvm. Vi vill ha alla dessa delar, men skulle gott och väl kunna dra ned 10-20 kvm på varje och lägga lite mer på förråd och sovrum.
Det är svårt tycker jag, när man nu ska lägga ner så mkt pengar på en tomt (2 milj i sthlm minst) så kostar inte huset så otroligt mkt mer med lite mer yta.
Men efter att tittat runt så inser jag att det mesta handlar om planlösningar. Har tittat på hus med 220 kvm, och ändå känns sovrummen små. Och det är inte så konstigt med allrum på 37kvm och matrum + vardagsrum på 45 kvm. Vi vill ha alla dessa delar, men skulle gott och väl kunna dra ned 10-20 kvm på varje och lägga lite mer på förråd och sovrum.
Det är svårt tycker jag, när man nu ska lägga ner så mkt pengar på en tomt (2 milj i sthlm minst) så kostar inte huset så otroligt mkt mer med lite mer yta.
om rent krasst ska bena ut vad som är stort nog så är det parametrarna pengar behov önskemål som styr.
Jag ska efter att bott på 130m2 med två barn(3 och 5 år) nu bygga mitt andra hus och det kommer inte att komma under 250m2.
Sen kan man styra kostnader för underhåll och drift när man projar ett objekt.
Är man snål i första skedet så får man betala sen,har alltid och kommer alltid att vara så.
Snålheten bedrar visheten.
Ser man till att bygga så att huset går att anpassa efter livets skeden, barn blir stora flyttar nya hobbies kommer med det så som bilar motorcyklar eller dylikt, så kan man skruva ner drift kostnader i halva huset och slippa bygga ut garage och förråd.
För hur man än planerar så tar barnen upp enomt med år och m2.
Jag ska efter att bott på 130m2 med två barn(3 och 5 år) nu bygga mitt andra hus och det kommer inte att komma under 250m2.
Sen kan man styra kostnader för underhåll och drift när man projar ett objekt.
Är man snål i första skedet så får man betala sen,har alltid och kommer alltid att vara så.
Snålheten bedrar visheten.
Ser man till att bygga så att huset går att anpassa efter livets skeden, barn blir stora flyttar nya hobbies kommer med det så som bilar motorcyklar eller dylikt, så kan man skruva ner drift kostnader i halva huset och slippa bygga ut garage och förråd.
För hur man än planerar så tar barnen upp enomt med år och m2.
Jag har hört eller läst någonstans att svenskar är de som har mest boyta per capita i världen. Jag kan inte se varför det inte skulle stämma.
Precis som sadesv tidigt i tråden så har hus alltid varit en välstånds- och statusmarkör. Här ligger nog - handen på hjärtat - en hel del av förklaringen till varför vi i sverige bygger och bor stort per person. (Detta då i kombination med ett sedan läge gott ekonomiskt läge och subventionering av småhus sedan 40-talet).
Vidare så har vi gott om mark - i alla fall om man ser över helheten - och därtill exploateringsregleringar som länge har begränsat boendetäthet och också bidragit till att skapa större boytor och större byggnader.
Att många nybyggda hus är stora kanske också kan hänföras till de nya familjebildningar som uppstått på senare tid - bonusbarn, plastföräldrar etc?
Precis som sadesv tidigt i tråden så har hus alltid varit en välstånds- och statusmarkör. Här ligger nog - handen på hjärtat - en hel del av förklaringen till varför vi i sverige bygger och bor stort per person. (Detta då i kombination med ett sedan läge gott ekonomiskt läge och subventionering av småhus sedan 40-talet).
Vidare så har vi gott om mark - i alla fall om man ser över helheten - och därtill exploateringsregleringar som länge har begränsat boendetäthet och också bidragit till att skapa större boytor och större byggnader.
Att många nybyggda hus är stora kanske också kan hänföras till de nya familjebildningar som uppstått på senare tid - bonusbarn, plastföräldrar etc?
Jag har definitift inte nybyggt hus, men däremot nyköpt.
Vi bor på 180kvadrat boyta fördelat på 8rum och kök.
Utöver det ett garage med verkstad och förråd på ca 75-80 kvadrat.
Ska bygga ut garaget 10-15kvadrat till.
Vi är 2 vuxna, 2 tonåringar och en liten tjej på 3år.
Jag stormtrivs med de, för mig, stora ytorna!
Lyxigt? Javisst.
Onödigt? kanske lite.
Ångrar jag köpet? Absolut inte!
Hoppas jag har samma åsikt om något år eller två
Vi bor på 180kvadrat boyta fördelat på 8rum och kök.
Utöver det ett garage med verkstad och förråd på ca 75-80 kvadrat.
Ska bygga ut garaget 10-15kvadrat till.
Vi är 2 vuxna, 2 tonåringar och en liten tjej på 3år.
Jag stormtrivs med de, för mig, stora ytorna!
Lyxigt? Javisst.
Onödigt? kanske lite.
Ångrar jag köpet? Absolut inte!
Hoppas jag har samma åsikt om något år eller två
Att anklaga folk för att vara ansvarslösa medborgare för att dom bygger stort är det löjligaste jag hört.
Det är få husleverantörer som levererar hus med mindre än 240mm i isolering och super isolerglas oavsätt priskategori.
Att status och prestige skulle styra oss att bygga större gäller nog en mkt liten skara.
Som 3 barnsmor med fritids intressen/ jobb, som tar plats fanns inte alternativet att bygga mindre än 200kvm.
Trots att vi nästan 3 dubblat vår boende yta så har vi ändå mer än halverat uppvärmnings kostnaderna jämfört med vårat tidigare boende.
Jag har ett gott miljö samvete, och skrattar nog hela vägen till banken den dagen vi säljer huset.
200kvm
13000kw/år inkl hushålls el
OBS BUDGETHUS
Det är få husleverantörer som levererar hus med mindre än 240mm i isolering och super isolerglas oavsätt priskategori.
Att status och prestige skulle styra oss att bygga större gäller nog en mkt liten skara.
Som 3 barnsmor med fritids intressen/ jobb, som tar plats fanns inte alternativet att bygga mindre än 200kvm.
Trots att vi nästan 3 dubblat vår boende yta så har vi ändå mer än halverat uppvärmnings kostnaderna jämfört med vårat tidigare boende.
Jag har ett gott miljö samvete, och skrattar nog hela vägen till banken den dagen vi säljer huset.
200kvm
13000kw/år inkl hushålls el
OBS BUDGETHUS
Skulle ni inte förbruka ännu mindre energi om ni byggt mindre?villa_reyes skrev:
Bara för att ni ändrat beteende/minskat förbrukning betyder det inte att ni är framme vid målet.
Jag antar att många räknar i pris i kr/m2. Dvs om man bygger större för samma peng har man gjort en bättre investering. Rörande energi så kan man lösa det genom att bygga på höjden, 200 m2 i två plan tar mycket mindre energi än 200 m2 i ett plan.
Jag vill nog tillägga att efter alla helger och nyår med MYCKET folk, släkt, vänner mm. hemma så njuter jag varje sekund när jag ser 20-30 personer som umgås och trivs i vårt hus. Visst är det fantastiskt roligt med lite yta och kunna bjuda hem folk. I vårt förra hus bjöd vi bara hem folk på sommaren när vi kunde grilla på altanen. Yta är en fråga om livskvalite för mig, att barnen kan ta hem lite kompisar och kolla film istället för att hänga ute.
Så den som vill bo lite nätt och precist så väl bekomme, jag har gjort det i 15 år. Nu känns det helt underbart med ytor runtomkring oss. Dyrare ellrer högre drift kostnad? Ja marginellt dyrare i inköp, drift halva priset mot vårt förra hus. Som att köpa en mellanklassbil eller en familjebil, båda funkar, valet är individuellt.
Så den som vill bo lite nätt och precist så väl bekomme, jag har gjort det i 15 år. Nu känns det helt underbart med ytor runtomkring oss. Dyrare ellrer högre drift kostnad? Ja marginellt dyrare i inköp, drift halva priset mot vårt förra hus. Som att köpa en mellanklassbil eller en familjebil, båda funkar, valet är individuellt.
yonna skrev:Man kan ändå konstatera att utbudet av små standardhus fortfarande är mycket begränsat. Jag utgick från 100 kvm boyta passande för max 2-personshushåll (för att underlätta försäljning vid senare tillfälle) och fick anlita arkitekt för att få ett så komprimerat - men ändå rymligt och luftigt - boende. OK - huset hamnade på 106 kvm ... men nästa gång ska jag ner under 100 kvm.
Jag undrar också varför man måste bygga så stort. Det är bra mycket större utmaning att bygga smått. Och guuu så underbart det är att göra sig av med alla grejor som man samlat på sig under ett långt liv och som bara samlar damm.
Du har så rätt så (även om kommentaren kommer lite väl sent
Maxgränsen gick tidigare vid 125 kvm bostadsyta. Efter det att staten dragit bort sitt långivareansvar, stack 'taket' iväg i sakta mak. Man var till viss del fortfarande fast i God Bostad (Bostadsstyrelsens skrift om hur en bra bostad skulle vara planerad och utrustad) för hur stort ett vardagsrum behövde vara, dito för sovrum, osv. Det fanns t.ex. en bit in på 1980-talet fortfarande referenser till God Bostad i byggnormerna när det gällde mått på hygienrum (minsta storlek).
Sen kom arkitekterna in i bilden med sina nyvässade pennor (själv föredrar jag en Parker shorty med 4 mm mina för skissarbete och det är tydligen fler som gör det, för någon har snott den för mig) och satte igång med utsvävningarna. Borta var Skånelängor, Smålandshus etc. Istället blev det diagonala linjer och avbrutna hörn på var och varannan skapelse. Sen kom funkisköret. Något annat 'nyskapande' har de inte orkat med.
Att rita en ytsnål planlösning kunde de gamla 'lånearkitekterna'. Därtill tvingade av statens finansieringssystem för småhusbyggandet. Det är främmande för dagens arkitekter. Jag har roat mig med att under flera år granska typhuslösningarna från trähustillverkarna för att se om de kan få in fler än två-tre rum på 100 kvm bostadsyta. Slutresultatet blir inte sällan att de hamnar uppåt 115-120 kvm. Ändå är planlösningen ganska medioker, sett med mina gamla ögon. Ska man hitta något som är smått får man därför gå till dem som ritar sommarstugor.
STORA hus kan man däremot hitta många av. Därmed inte sagt att de innehåller mer på större yta än ett mindre hus. Ofta är det vad jag kallar 'döyta' (=kommunikationsyta) som stjäl yta. Den funktionella ytan är ofta inte större även om rummen verkar större.
Nu hänger detta oxå samman med att vi ändrat vårt levnadsmönster och i anledning därav oxå vad vi hittar på i bostaden. Samling kring köksön och snack med kocken vid spisen är ett sådant. Köket har i flera fall oxå fått flytta in i vardagsrummet. Hygien med dusch varje morgon (och helst fler ggr. under dagen oxå) ett annat mönster. Det finns fler.
I köksskåpen hittar vi inte längre finservisen med 184 delar (eller hur många det nu var). Vi hittar diskmaskinvänligt porslin m.m. som blir använt till både söcken och vardag. Vi står inte heller och bakar som förr. Inte heller gör vi mat som förr. Vi har numera råd att köpa på oss mängder med kläder istället för att man gick i sina gamla kläder och kasserade dem först när de var utslitna. Förvaringsbehov/-krav finns på att hysa dem när de inte används. Alltsammans ställer andra krav på hur bostaden ska vara utformad och utrustad.
Men jag blir verkligen beklämd när det i nya ytstora hus är så dåligt planerat att det inte ens finns plats för att ställa upp en liten kallmangel för att köra lakanen och borddukarna plana. Jag kan inte annat än dra slutsatsen att antingen har nutidsmänniskan kommit så långt att man lämnar ifrån sig tvätten (trots tvättmaskin i huset) eller ligger på lakan som tagits direkt från torkningen till sängen. (De blir ju ändå skrynkliga efter en natt, sa jag till min hustru då vi var unga.) Eller så kör de med den holländska modellen och viker dem samman och lägger dem under sittdynan i fåtöljen och sitter dem släta under en vecka eller två. Och än värre måste det vara att duka till fest. Antingen ny duk eller en som tagit omvägen över närmsta tvättinrättning.
Det finns fler funktioner som dagens arkitekter borde få utbildning om. För dem synes det handla om exteriör och att huset är ett konstverk likt en målares tavla. Inte en funktion som kan sammanfattas som en klimatskärm i kombination med ett skalskydd.
Jag väntar fortfarande på att få se ett väl planerat hus på max 125 kvm som är lagom för två personer och några långväga gäster, men som lika bra ska kunna användas av en barnfamilj med upp till tre barn till tonårsåldern som 'starthus' av ekonomiska skäl. Inte ett enda har jag hittills funnit. Det vore väl en utmaning för dagens arkitekter? Eller vad säger du/ni?
______________
Byggaren