Jag har inget svar på frågan men hoppas verkligen att svaret är ”ja”. Allt annat tycker jag är helt orimligt. Ska man i så fall även CE-märka en spillbit som man använder som tillfällig påskjutare eller offerbit?Daniel_N skrev:
Ta inte det jag säger som en absolut sanning.
Du som arbetsgivare har ju ett arbetsmiljöansvar. Det finns gott om verkstäder som använder gamla maskiner som inte är CE-märkta. Det du _måste_ göra är att säkerställa att du och dina arbetare kan genomföra sina arbetsuppgifter med rimligt låg risk.
Det resulterar ofta i att äldre maskiner modifieras med t.ex. ny elektronik, nödavstängning, petskydd och annat.
Om du gör en modifikation på en befintlig maskin som är CE-märkt så ligger det ju på ditt bord att se till att din modifiering inte skapar NYA risker eller ÖKAR befintliga. Förslagsvis dokumenterar du ditt arbete med en enkel FMEA (felmod och riskbedömning).
Du behöver inte CE-märka saker du inte ska sälja som en produkt men du måste ändå alltid se till så att det är SÄKERT att använda.
Sen kan ju fack och skyddsombud ha åsikter om vad som är OK att använda men det är ju mer lokala bestämmelser som du får ha koll på.
Du kan tillverka en egen del, den är inte för försäljning på någon marknad. Då ska hela maskinen märkas om med en nya delen och få ett CE på sig. Den aviker från ursprung och CE faller. Under förutsättning att det inte ska vara för försäljning över disk.
Allt som ska säljas över disk som det kan kallas, ska ha CE. Men plockas det ihop någon något med CE-märkta delar och monteras på plats. Så finns inget om att CE-märka hela delen.
Anhållet i sig påverkar förmodligen inte säkerheten kring användningen av maskinen. Det lär finnas en tydlig instruktion att en skall använda en sån skön pinne när fingrarna är obekvämt nära en roterande delar.J jonaserik skrev:Du kan tillverka en egen del, den är inte för försäljning på någon marknad. Då ska hela maskinen märkas om med en nya delen och få ett CE på sig. Den aviker från ursprung och CE faller. Under förutsättning att det inte ska vara för försäljning över disk.
Allt som ska säljas över disk som det kan kallas, ska ha CE. Men plockas det ihop någon något med CE-märkta delar och monteras på plats. Så finns inget om att CE-märka hela delen.
SBF-05 gäller också.
I Sverige lär äldre godkännande duga. Så har jag hört i alla fall.Z z_bumbi skrev:
I Finland duger det inte och där måste man enligt lag skrota och köpa nytt. Fast då finns det lyckligtvis en annan lag som säger att maskinägaren inte får straffas för sitt lagbrott och att försäkringsersättningar inte får hållas inne såvida maskinen har någorlunda lagenliga skydd oberoende av deras ursprung. Jag och många andra är ständigt olagliga med våra maskiner som nästan alla har användningsförbud. Tack vare att skydden någorlunda motsvarar nya maskiner så får vi inte straffas för lagbrottet. Hurra!
Grundregeln är att en maskin ska uppfylla de krav som fanns då den konstruerades/byggdes.
Inom de större företagen i industrin är det dock vanligt att man ändå uppgraderar de äldre maskinerna till en högre nivå så att dom uppfyller maskindirektivet 2008:3 och övriga relevanta direktiv. Detta genom en grundligt riskanalys där bristerna identifieras och analyseras och sedan åtgärdas för att möta kraven i direktiven.
Den interna timkostnaden för en sådan riskanalys ligger normalt någonstans mellan 70-120 000:- beroende på hur stor eller invecklad maskinen är. Sedan tillkommer kostnaden för tillverkning eller inköp och installation av skyddsfunktionerna i form av barriärer, elsystem, manualer, etc. vilket kan kosta precis vad som helst beroende på industri.
Jag har själv genomfört sådana uppdrag där kostnaderna landat på åttasiffriga belopp men då har även prestanda och kvalitet förbättrats i line och inte endast säkerheten, oftast hänger det ändå ihop.
Som av en händelse så träder en ny regelstruktur i kraft nu den 1 januari, är dock inte insatt då jag numer är statligt avlönad😉
Men något intressant lär där finnas.
Inom de större företagen i industrin är det dock vanligt att man ändå uppgraderar de äldre maskinerna till en högre nivå så att dom uppfyller maskindirektivet 2008:3 och övriga relevanta direktiv. Detta genom en grundligt riskanalys där bristerna identifieras och analyseras och sedan åtgärdas för att möta kraven i direktiven.
Den interna timkostnaden för en sådan riskanalys ligger normalt någonstans mellan 70-120 000:- beroende på hur stor eller invecklad maskinen är. Sedan tillkommer kostnaden för tillverkning eller inköp och installation av skyddsfunktionerna i form av barriärer, elsystem, manualer, etc. vilket kan kosta precis vad som helst beroende på industri.
Jag har själv genomfört sådana uppdrag där kostnaderna landat på åttasiffriga belopp men då har även prestanda och kvalitet förbättrats i line och inte endast säkerheten, oftast hänger det ändå ihop.
Som av en händelse så träder en ny regelstruktur i kraft nu den 1 januari, är dock inte insatt då jag numer är statligt avlönad😉
Men något intressant lär där finnas.
Redigerat:
Dem nya afsarna innehåller i princip samma som de äldre. Det är lite tillspetsat vad gäller byggherrens ansvar där man förtydligat afs 2020:1 vad bas-p skall göra i tidiga skeden kopplat till arbetsmiljö för uppförande och drift av byggnad.TorpAnders skrev:
Afs 2008:3 lär väl uppdateras nu med den nya maskinförordningen.
För de maskiner som finns i ”normala” byggnader kommer det inte vara någon större skillnad. Typ aggregat, pumpar, shuntar, värme- och kylundercentraler och dörrautomatiker. Industrin är ju en annan boll där det ofta är verksamhetens utrustning som är i behov av CE-märkning som enkilda eller sammansatta maskiner. De senare förekommer väldigt sällan när byggnaden lämnas över till byggherre och verksamhet.
Helt ok lön, så ok att jag faktiskt gick i pension i förtid😜L Lilllen skrev:
Men du är säkert så pass smart att du inser att jag menar den totala interna kostnaden som i detta skede endast består av timkostnader.
Finns det någon som känner för att berätta var gränsen går för yrkesmässigt användande på ett enkelt sätt. För att göra det väldigt konkret. Jag och ett par likasinnade hemmasnickare funderar på att starta någon sorts sidoverksamhet för att kunna sälja lite egenbyggda saker. Ingen av oss har tänkt säga upp oss och göra det på heltid, utan bara ha det som ett kul extraknäck utan större krav på avkastning.
Den här tråden kom ju ur en diskussion om dadoklingors eventuella olaglighet. Jag har ingen dadoklinga, men min (såg som kan ta dem) stannar inte på tio sekunder och är som jag förstått det inte tillåten att använda yrkesmässigt, men väl privat.
Hjälp mig att dra gränsen. Mellan vilka av raderna nedan blir det yrkesmässigt med de regler och krav som följer på det?
Jag står helt privat i garaget och sågar för skojs skull.
Jag har enskild firma och sågar för att kanske sälja en och annan pryl jag byggt för fickpengar.
Jag startar AB bara för mig själv och bygger saker på beställning.
Jag och en polare startar AB och sågar.
Jag startar AB och anställer min polare som sågar på sågen som inte stannar i tid.
Är det en skarp gräns mellan privat och "alla krav och regler", eller sker det stegvis beroende på uppläggen ovan?
Den här tråden kom ju ur en diskussion om dadoklingors eventuella olaglighet. Jag har ingen dadoklinga, men min (såg som kan ta dem) stannar inte på tio sekunder och är som jag förstått det inte tillåten att använda yrkesmässigt, men väl privat.
Hjälp mig att dra gränsen. Mellan vilka av raderna nedan blir det yrkesmässigt med de regler och krav som följer på det?
Jag står helt privat i garaget och sågar för skojs skull.
Jag har enskild firma och sågar för att kanske sälja en och annan pryl jag byggt för fickpengar.
Jag startar AB bara för mig själv och bygger saker på beställning.
Jag och en polare startar AB och sågar.
Jag startar AB och anställer min polare som sågar på sågen som inte stannar i tid.
Är det en skarp gräns mellan privat och "alla krav och regler", eller sker det stegvis beroende på uppläggen ovan?
Det är en skarp gräns (mellan steg 1 och 2 i din lista). Även en enskild näringsidkare som gör ett "internt" jobb för sin egen näringsverksamhets räkning omfattas av arbetsmiljölagstiftningen.Hep skrev:
Som jag har fått det förklarat för mig saknar ev bolagsform betydelse; det som är avgörande är om det finns anställda med i bilden som förväntas använda maskinerna. Då måste maskinerna ha lagstadgade skydd men om man jobbar ensam är det på eget ansvar även om verksamheten är kommersiell.
Hade kontakt med en duktig snickare utanför Varberg som tillverkar och säljer dörrar och viss inredning — han ville men kunde inte erbjuda mig praktikplats pga att hans maskinpark saknade de skydd som lagen kräver i en sådan situation.
//Ronnie
Fast gör man det i (aktie)bolagsform är man anställd av bolaget även om man kanske är den ende anställde. Behöver då inte bolaget uppfylla samma krav mot den anställde, som råkar vara ensam ägare, som bolaget skulle behöva uppfylla mot andra anställda? 🤔P Pysslarn skrev: