Nu kommer amorteringskravet tillbaka

[Anders99999999]

Man gör som man vill. Men det är kanske inte riktigt bra om du bara klarar dig i 6 månader fullbelånad.
Du tror väl inte att a-kassan skulle hjälpa dig så bra i kristider. Varken finanskrisen eller pandemin klarade a-kassorna av.
Själv fick jag vänta 4 månader i finanskrisen och tydligen fick folk vänta 6 månader förra året

Men vi har olika mål =) Jag personligen vill inte flytta in i en skolåda med 200 andra i samma konstruktion.

Min flickvän har har ett jobb också så det är ingen fara. Löste du inte vad jag skrev? Jag ska flytta till landet, till ett magiskt läge, inte nån skokartong. .Jag kommer ha så gott ställt så jag kan köpa ditt villakvarter i framtiden.

 

[Krilleman]

Jag finner tråden starkt intresserat. Fastigheten som vi precis avyttrat i somras var belånad till ca 30% i dagens värde. Det rullade en amortering på lägstanivå från dagarna vi skrev lånet vid köp. Jag ringde efter ett par år till banken och krävde att jag skulle amortera så jag var skuldfri långt innan pensionsåldern. "Varför då" blev det spontana svaret hos kundtjänstmedarbetaren på banken. Men jag stod på mig och krävde en hög amortering. Glöm då ej sanningen i att bankerna vill (läs måste) låna ut pengar, för det är just detta dom tjänar grova pengar på.

Vi köpte fastigheten 2010 för ca 1,5, sålde i somras hyfsat renoverat med nytt kök & badrum för ca 3,2.

Givetvis ville vi ha guldkant på tillvaron på ålderns höst var tankegångarna då.
Men det var tydligen hemskt ovanligt enligt den kontakten på banken konstigt nog.

Man kan ju fråga sig varför det är så ovanligt att vilja amortera mer än nivån kontra "måste". Mitt svar är enkelt, det är nu när jag är löntagare jag har möjlighet.

Att inte satsa på att amortera är att skjuta sig själv i foten i min enkla likformiga värld. Satsa på börsen i all ära, men allt för många har skuldsatt sig på det sättet för att det ska vara allmänt vedertaget som "säkert".

Skulle det vara 100% säkert så skulle "alla" göra det.

Jag gör det inte, jag spelar "safe" på marknaden och investerar i mig själv. Och givetvis satsar jag då slantarna i den skuld jag dragit på mig innan jag spekulerar på börsen. Helt tvärt emot många, men bara för många anser en viss sak betyder inte att dessa har rätt.

Dom som lyckas på börsen gratulerar jag stort. Men att tro att samtliga lyckas, bara för man satsar flera XXX tusen kronor på detta, är ruskigt naivt.

Alla gör som dom vill, det är ju lite just det som är charmen med allt. Men jag kan säga en sak med säkerhet utan någon som helst spekulation: Att sälja sin bostad, med hårt amorterade lån, är ruskigt härligt att ha med sig när man somnar varje natt!

Tänkvärt!

 

[Johan456]

Fast om man köper ett hus idag, säg för 5 miljoner. Vad är det värt om 30 år, även om man inte amorterar en krona så har sannolikt belåningsgraden sjunkit betydligt. Det har också räntekostnaderna sett till disponibel inkomst.

Säg att man tjänar 30 000kr idag. Längst är på 3 miljoner. Räntan på 1,5%. Räntekostnaden blir då 3750/ mån, eller 12,5% av bruttolönen.

om 30 år, med en löneökning och inflation på 2% om året är lönen 54 000. Vid samma ränta blir då räntekostnaden 6,9% av bruttolönen.

Det är ett sätt att tänka det med, exemplet var ju dåligt, stort lån i förhållande till inkomst. Sen kan ju räntan öka men även om man inte amorterar så minskar lånekostnaderna varje år.

Edit: kan ju tillägga att jag tycker man ska amortera, spara på börsen eller i fonder samt äga sitt boende.

 

[..........]

Min flickvän har har ett jobb också så det är ingen fara. Löste du inte vad jag skrev? Jag ska flytta till landet, till ett magiskt läge, inte nån skokartong. .Jag kommer ha så gott ställt så jag kan köpa ditt villakvarter i framtiden.

Jösses. Gör du det. Optimistist att du har runt 70 mille =) Och är brutalt belånad.

 

[Krilleman]

Edit: kan ju tillägga att jag tycker man ska amortera, spara på börsen eller i fonder samt äga sitt boende.

Jag får inte ihop den avslutande ekvationen...

Amortera, spara på börsen/fonder samt äga sitt boende.

 

[..........]

Jag får inte ihop den avslutande ekvationen...

Amortera, spara på börsen/fonder samt äga sitt boende.

Hyresrätt - Big no no.
Köpa huset och amortera av i lagom takt - yes yes.

 

[Krilleman]

Hyresrätt - Big no no.
Köpa huset och amortera av i lagom takt - yes yes.

Jag får fortfarande inte ihop ekvationen som är grundfrågan från mitt förra inlägg.

När kom hyresrätt in i bilden för den ekvationen som gavs?

 

[JA”Snabbe”]

En hyfsat sund inställning borde väl vara att kunna ha möjlighet att betala av lånet under sin livstid? Eller är det orimligt?

Nu har vi iofs. en politik som inte motiverar det, men när jag blir äldre vill jag kunna njuta av att bo billigt när jag inte längre har lön från arbete. ;-)

helt meningslöst, vad är 3 miljoner om 30 år?

 

[Krilleman]

helt meningslöst, vad är 3 miljoner om 30 år?

Tror du dom tänkte så på 90-talet också med facit i hand?

Om det är något vi vet så är det att historien upprepar sig, det är bara cykeln som är olika lång.

Vem vet hur framtiden kommer se ut?

Min gissning är att svängningarna i sinuskurvan kommer fortare än många tror.
Men det är min gissning, kanske tvärt emot din?

 

[..........]

Jag får fortfarande inte ihop ekvationen som är grundfrågan från mitt förra inlägg.

När kom hyresrätt in i bilden för den ekvationen som gavs?

Tja.
Jag äger ju en del av boendet även om jag har lån, även om jag måste sälja om jag inte vill betala. Säg att du har 50% kvar av lånet, då äger du hälften om du ska vara så petig.

I min värld äger jag huset helt trots lånet. Och man ska spara lite på fonder eller aktier eller hur man nu känner för det.

 

[JA”Snabbe”]

Tror du dom tänkte så på 90-talet också med facit i hand?

Om det är något vi vet så är det att historien upprepar sig, det är bara cykeln som är olika lång.

Vem vet hur framtiden kommer se ut?

Min gissning är att svängningarna i sinuskurvan kommer fortare än många tror.
Men det är min gissning, kanske tvärt emot din?

Ja dom som köpte hus för 1 miljon på 90-talet har ett hus värt 4 idag så ja, inget större problem. Tror knappast att vi får 500% ränta som då idag. Hjälper föga att amortera 2% om räntan skulle gå upp så mycket ändå. Nu bor jag i skåne och i ett område som inte är i närheten av stockholmspriserna, där hade jag varit lite mer försiktig.

 

[Krilleman]

Jag äger ju en del av boendet även om jag har lån, även om jag måste sälja om jag inte vill betala. Säg att du har 50% kvar av lånet, då äger du hälften om du ska vara så petig.

I min värld äger jag huset helt trots lånet. Och man ska spara lite på fonder eller aktier eller hur man nu känner för det.

I denna frågan verkar vi a helt olika åsikter.

Lek med tanken att du har 50% belåning, som du redan nämnt.
Initialt i ditt svar verkar du bara äga en del i boendet, fast senare i svaret verkar du äga hela boendet trots belåning till 50%.

Vad är innebär ordet belåning för dig?

Fascinerande tankegång...

 

[..........]

I denna frågan verkar vi a helt olika åsikter.

Lek med tanken att du har 50% belåning, som du redan nämnt.
Initialt i ditt svar verkar du bara äga en del i boendet, fast senare i svaret verkar du äga hela boendet trots belåning till 50%.

Vad är innebär ordet belåning för dig?

Fascinerande tankegång...

Varför komplicera till det?
Ingen annan har tillgång till boendet alls om du sköter betalningen. Inte ens banken som du vill antyda "äger" huset.

Eller vad fick du inte ihop i ekvationen?

 

[Johan456]

Jag får inte ihop den avslutande ekvationen...

Amortera, spara på börsen/fonder samt äga sitt boende.

Jag menar det jag skriver. Äg ditt boende, amortera på lånet samt spara på börsen. Alla har såklart inte den möjligheten och hur dyrt hus man köper, hur mkt man amorterar eller lägger på börsen skiljer, det beror på vilken risk man vill ta.

 

[Krilleman]

Ja dom som köpte hus för 1 miljon på 90-talet har ett hus värt 4 idag så ja, inget större problem. Tror knappast att vi får 500% ränta som då idag. Hjälper föga att amortera 2% om räntan skulle gå upp så mycket ändå. Nu bor jag i skåne och i ett område som inte är i närheten av stockholmspriserna, där hade jag varit lite mer försiktig.

Jag har aldrig varit i närheten av den kungliga Hufvudstadenspriser heller. Men oavsett så har jag ridit på vågen hur man en ser det.

Men det jag menar är att det krävs en del eftertänksamhet innan man tokbudar, oavsett var i vårt avlånga land man handlar. Oavsett så kommer det tider som inte är lika gynnsamma. Förr eller senare.

Det vi kan luta oss mot är vår historia samt dess fakta som finns.

Det är alldeles för stor procent som inte klarar av ett par ynka procents höjning av räntorna för att inte ligga på gränsen av vad man klarar av ekonomiskt.

Är det ett syndrom enkom för huvudstaden? Jag vill påstå att så är inte fallet.