Jag vet inte om jag håller med om att det skulle uppfattas som krångel. Är väl vanligt nog men kan ju skicka en bra signal till säljaren om hur mycket mer man är villig att betala. Ger man ett temporärt bud med en liten summa om säg 50.000kr visar det ju för säljaren att man kan tänka sig att betala lite mer för ett avslut, men just bara lite. Dom kanske annars hoppas på att de kan vänta ut TS för att få TS att hosta upp minst 200.000kr till. Visar TS att rörligheten är så lite som 50.000kr tycker säljaren att det inte är något att bråka om eller försöker få upp det 10% till av det utrymmet och 5000kr mer kanske TS då går med på. Gör man det omvända att ge ett rätt högt temporärt bud visar man ju bara att det finns mycket pengar att förhandla om och det finns större värde för säljaren att vara svår.O skrev:
Att det inte finns några andra spekulanter säger ju något, priset är för högt relativt den lokala marknaden. Synd för säljaren men TS bör ju undvika att sätta sig i samma sits att det är svårsålt för ingångspris. Sedan brukar jag alltid bli fundersam på ett hus om förra ägaren flyttat redan efter något år. Vad föranledde detta?
Sänk budet med 25000 i veckan eller så. För att sätta lite press. Ett "fuck you" till säljaren.
Fylleskrivet? Usla råd och inget av det du skriver kommer att hända.M Matte Bygg skrev:
”Lockpris” är när man lägger ut det lägre än man är beredd att släppa det för med syftet att få många att börja buda och skapa ett bud-race.
Får köparen inte vad man vill ha så är det mäklarens skyldighet att se vad man kan göra med de budgivare som finns.
Dina råd är USLA.
Redigerat:
Om man lägger ut ett objekt till ett pris och inte får bud för att folk tycker det är för högt så är det inget lockpris.M Matte Bygg skrev:
Ett lockpris är det om man lägger ur det väldigt mycket under förväntat värde för att locka folk till visning.
Resten av ditt inlägg fallet rätt hårt när du inte ens har koll på det.
Frågan är vad ni tycker att huset är värt, och hur gärna ni vill ha det. Jag förstår att ni vill pruta, nu när ni i dagsläget vet att det är enda budet. Men saker kan ändras. Ny mäklare eller nya spekulanter som vågar köpa med tanke på kommande räntesänkningar, osv. Senast när vi sålde ett hus, var vi i samma situation. Fick ett lägre bud som vi ratade. Någon vecka senare dök det upp en ny spekulant till utgångspriset. Tänk igenom ordentligt och lägg ett rimligt motbud. Säljaren har ju redan givit er möjlighet att få huset billigare.A Arsenikpudding skrev:
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 755 inlägg
Man får också blanda in intresse i saken.Hemingway skrev:
Ta till exempel detta:
https://www.tradera.com/item/301875/647364983/assa-abloy-840c-50-motorlas-lockcase
840C. Kostar uppemot 20 000 nytt. Dock är det få som är intresserade av låset, så låset är "svårsålt". De som har professionell nytta av låset, vill köpa det nytt, för att få tillverkarens garantier och certifikat med.
Och hobbyister som köper låset vill givetvis inte köpa det ens för 10 000 kr.
Det betyder dock inte att låset tappat nästan 90% av sitt värde trots ouppackat. Låset är ju för bövelen ouppackat och är EXAKT likadant som om du får det i handen på låssmeden efter att ha peyyat 20 papp. Utan det beror på en nischmarknad. Och på samma sätt, finns det "nischmarknader" bland bostäder och hus.
Det är detta som t.ex. stöldbegärlig egendom handlar om. Stöldbegärlig egendom är "lättsåld" - dvs lätt att få sålt för sitt värde - "snabba cash", och det som inte är stöldbegärligt, är "svårsålt" - dvs svårt att få sålt för sitt egentliga värde.
----------------------------------------------------------------------------
Och samma kan det vara med ett hus. Ett hus eller bostadsrätt, kan ha egenskaper som gör huset "svårsålt". Det kan ha egenskaper som gör huset mer lämpligt för t.ex. jägare (t.ex. att placeringen ligger dumt till men med jaktmark nära), eller så kan huset vara väldigt stort och vara lämpligt för större familjer, eller vara väldigt litet så det är lämpligare för mindre familjer.
Ett hus kan också ha egenskaper som gör det mer "lättsålt", t.ex. ha nära till city eller bra kommunikationer.
Detta trots att huset som objekt, är värt X kr per m2 enligt ortprismetoden med de egenskaper huset har.
Ett hus tappar i värde om det t.ex. börjar mögla, eller om saker går sönder på det, så att man måste reparera. Börjar taket läcka på huset så tappar huset värde. Sjunker ortprismetoden så tappar huset värde.
Sedan kan egenskaper göra så huset ökar i värde. Ett nytt kylskåp och tvättmaskin kan göra så huset ökar i värde. Samma med indragen fiber.
Man kan säga att "värdet" på ett hus, eller objekt, är ungefär vad en random skulle betala för huset om man valde en slumpvis person i Sverige som får köpa huset, och det är det som en värderingsman bedömer.
Men nischegenskaper på ett hus, kan med "rätt" köpare, göra att huset går för ett ÖVERPRIS (dvs högre än husets värde) - då vill banken inte belåna huset fullt ut 85% av köpeskillingen, utan istället 85% av värdet. Och med "fel" köpare, kan ett hus gå för ett UNDERPRIS. Då är fortfarande kontantinsatsen 15% av köpeskillingen, men i framtiden kan man plocka ut mer ur huset eftersom det är värt mera enligt en värderingsman. (exempel: Om du bjuder 1' på ett hus som har utgångsbud 350 000 och som är mögligt, så kommer banken givetvis inte belåna det till 850k, det är exempel på överpris)
Det är detta som gör det så knepigt med "värde". Värde är inte alltid vad ett föremål eller hus eller whatever säljs för, utan värdet är som sagt vad det BORDE säljas för (ungefär som guldpriset på börsen). Sedan kan externa faktorer påverka priset upp eller ner, vilket gör att värdet på "börsen" är ungefärligt.
Det är det som vi har värderingsmän för. För att ta reda på värdet av ett föremål, hus eller whatever. Samma t.ex. när kronofogden säljer beslagtaget gods. Då sätter man priset efter VÄRDET på föremålet enligt en värderingsman, men priset som det verkligen går för, kan vara annorlunda.
För att ta ett exempel på ett hus på nischmarknad, är ett hus i en gated community. Det är nischat för vissa personer med större behov av personligt skydd. Det gör att ett sådant hus, kan säljas för ett ÖVERPRIS till de som är behov av extra personligt skydd.
Det är inte att bjuda över sig själv, det är förhandling med säljaren. Det har vi gjort både som säljare och som köpare.A Arsenikpudding skrev:
Som säljare var vi inte intresserade av att sälja till det priset som "skambudet" var - vi hade helt enkelt inte råd att sälja för det priset. Bättre att det stod tomt några år (minst). Alla säljare har en smärtgräns.. och ibland vill mäklarna locka folk genom att lägga sig lite för nära den gränsen.. (för att de räknar med att det ändå ska budas.. dvs öka över den där "smärtgränsen" som säljaren har).
Har mäklaren läst av marknaden lite fel.. så är inte utgången alltid som tänkt.. intresset uteblir, nått händer, marknaden krassas osv.. då blir det till att bjuda mot säljaren (förhandla..)
Sen beror resten på säljaren..
Om det bara finns ETT enda bud på 500k, ingen annan e intresserad över en viss tidsperiod ,ja då har värderingsmannen fel.S sebastiannielsen skrev:
Om du är tvungen att sälja för 500k pga personliga orsaker KAN INTE banken hindra dig att sälja, det är här du går bort dig.
Har banken givit lån för mer än 500k så får de i värsta fall en kreditförlust men initialt blir överskjutande skulden en Blancokredit till säljaren.
Det är en intressant fråga. Har som spekulant själv hört några gånger att banken inte kan acceptera ett bud under X kr. Å andra sidan, om ingen är intresserad av att bjuda X kr så är ju försäljningen i praktiken blockerad.
Det börjar kanske ploppa upp en del sådana objekt nu, men med tanke på marknadsutvecklingen senaste decennierna måste det rimligtvis varit otroligt ovanligt att även ett riktigt rejält skambud understiger fastighetens belåning.
Ett av de objekten där jag själv råkade ut för det var ett objekt där säljaren till synes betalat ett rejält överpris en gång i tiden och sedan totalförstört fastigheten. Intressant läge, även om de till slut lyckades få ut vad de ville ha.
Det börjar kanske ploppa upp en del sådana objekt nu, men med tanke på marknadsutvecklingen senaste decennierna måste det rimligtvis varit otroligt ovanligt att även ett riktigt rejält skambud understiger fastighetens belåning.
Ett av de objekten där jag själv råkade ut för det var ett objekt där säljaren till synes betalat ett rejält överpris en gång i tiden och sedan totalförstört fastigheten. Intressant läge, även om de till slut lyckades få ut vad de ville ha.
Jobbade på bank under krisen 1992-94 å bankerna hindrade ALDRIG nån som behövde sälja sin privatbostad av personliga orsaker så det att ”banken inte accepterar” är ett säljtrix.C cpalm skrev:
Det var ju tvärtom så att det fanns dom som hade lån kvar fastän huset var sålt.
Tänk tanken att banken stoppar en försäljning å priset fortsätter ned i 5år…
Bankerna spekulerar inte i priset på privatbostäder på det sättet…
Jo, det är så klart tanken som slår en...Z Zodde skrev:
En fråga allmänt bara "bankmässigt".. gäller det även om det inte finns några inkomster att betala kvarvarande lån med? bjuder banken på de pengarna då? (om en person utan inkomster väljer att sälja snabbt för halva lånet bara menar jag - då kan ju inte banken räkna med att få tillbaka några mer pengar..) 😳Z Zodde skrev:
(sen kan mäklare eller whatever såklart luras och säga saker ändå.. men det är en annan sak. Jag är mer nyfiken på om banken verkligen tillåter att man säljer så att man inte kan betala tillbaka några pengar till dem - man har ju då liksom "blivit av med" det enda man hade som hade ett "värde" i samma klass som lånet)
🧐
Hej,A Arsenikpudding skrev:
Vet inte om det är så märkligt egentligen. Det är väl bara ett erbjudande, take it or leave it. Det erbjudandet är säkert förhandlingsbart också.
Personligen kan jag tycka det känns skönt att ”låsa” affären om man verkligen känner att man vill ha kåken, så gjorde jag när jag slutligen godtog säljarens motbud. Motivera ett lägre bud med att inget annat intresse visats. That’s business
Du måste sälja på marknadsmässiga villkor. ”Sälja snabbt” utan budgivning funkar självklart inte.Snigla skrev:
Men om du har köpt ett hus för en mille, belånat till 900kkr men högstbjudande betalar 800kkr så stoppar inte banken dig om du vill sälja. Du får däremot en skuld på 100kkr till banken.
Om banken hade stoppat försäljningen på 800kkr å priset om 3 år varit 500kkr. Är banken i bättre eller sämre läge än om man inte stoppat?
Tänk vad många potentiella kreditbomber vi hade haft om bankerna stoppade försäljningar där belåningen var över 100%
Det är ingen naturlag att bostadspriser stiger kontinuerligt. Vi kan gott få ordentlig sättning.
De som köpte fastigheter här i Norge 1987 fick i många fall vänta till 1997 innan de fick tillbaka nominella värdet. Som lägst föll många privatfastigheter med över 50%.
Från sidan 22 i lagrådsremissenS sebastiannielsen skrev:
Som Finansinspektionen påpekar, har kreditgivarna hittills inte använt sig av den möjlighet till förtidsbetalning som förslaget avser att begränsa.
Det ligger nämligen normalt inte i en kreditgivares intresse att säga upp en konsuments bostadskredit vid en allmän prisnedgång på marknaden, när konsumenten i övrigt fullgör sina skyldigheter.
Ett sådant agerande skulle, om det skedde i större omfattning, tvärtom riskera att förvärra marknadsnedgången och därmed ytterligare försämra säkerheternas värde.
Detta skulle i sin tur kunna leda till ett ännu större säkerhetsunderskott och ytterligare kostnader. Det finns enligt regeringens bedömning skäl att utforma ett regelverk som motverkar en sådan utveckling.