Det visade sig att det inte handlade om det (även om säker en rätt hade tagit det i beaktande) det var mer en princip från hans sida där han var säker på att jag inte fick göra det jag gjort, dock lär vi väl inte få reda på det, vem som hade rätt. Efter att ha tillbringat några dagar i denna tråden tror jag att jag har rätten, men jag har ingen lust att ta fighten.Strip skrev:
Kul att det löste sig. Som jag skrev i inledningen är en överenskommelse enda sättet att komma i mål och det var ju bra att ni kom fram till en sådan utan att blanda in de rättsvårdande myndigheterna.R Rem skrev:
Allt är inte reglerat i lag. Det kommer i det här fallet (naturligtvis) inte att reda ut vem som hade rätten på sin sida. Du hade förmodligen inte rätt att (utan att fråga) sätta upp pollare och markägaren hade givetvis ingen rätt till några 50 000,
Jag antar att detta hade landat i ett tvistemål - och då hade man kommit fram till en lösning som ni båda var lika missnöjda med. Jag tror inte att just den här situationen (pollare på annans mark men "egen" väg - med servitut) är så vanlig i svenska domstolar.
Bråk om servitut är dockvardagsmat för vilken lägre domare som helst...
Så kan det vara. Jag hade uppfattat att det var möjligt att köpa den delen som låg mellan vägföreningen, din fastighet och grannarna (kanske som en del av en samtidig affär där den nuvarande ägaren säljer resten också).R Rem skrev:
Det är kanske mer min tolkning av hur fastigheterna ligger och min egen önskan att ha en liten skogsbit i närheten
Om det nu anlades ett dike/slänt längs vägen för att göra så att inte vägen vattenfylls/”spolas bort”/etc så ingår diket/slänten i vägområdet.Kempa_swe skrev:
Å det var i slänten/diket som TS var och grävde i.
Se inlägg 14 & 16 för bild på del av väg samt del av servitutet.
Man ser på bilden att ena sidan av vägen är ganska mycket uppfylld med bla bärlager och tillhörande slänt, hur det är längs hela sträckan vet vi inte.
Jodå, jag vet att det kan bli kolsvart, jag har gått många gånger här på vägen utan att ha ljus, och det går fint, oftast finns det såpass mycket ljus att man ser skapligt var vägen går, och är det verkligen kolmörkt så hör man på fotstegen när man kommer utanför vägen.S SonnyListon skrev:
Men det är rätt ofta som det inte är helt mörkt om natten, och då är det inga som helst problem att se vart man skall gå, gäller bara att man vänjer ögonen vid mörkret och att man inte "förstör" nattseendet med en massa "ljusföroreningar".
Och ja, barn är rädda för mörker, men om vi vuxna är med och visar att det inte finns något farligt så tror jag att dom accepterar det, i alla fall om dom får med sig en bra ficklampa / pannlampa... Men om vi vuxna spär på barnens rädsla genom att vi själva är rädda och talar om hur otäckt mörkret är så hjälper det ju inte att bota barnens mörkerrädsla.
Sen skall jag erkänna att jag inte går ut utan att han någon belysning i beredskap, detta sedan jag stötte på ett djur som låg mitt på vägen och väste åt mig (kanske en grävling), tror att jag hoppade två meter bakåt i ett enda skutt när djuret började väsa.
Eftersom att alla argumenterar för att det är så mörkt att man måste ha belysning när TS och hans barn skall gå ut till "Stora vägen" så förutsätter jag att TS har gjort installationen så att han kan slå av och på ljuset när behov finns, och att det är nersläckt resten av dygnet.
(Detta för att inte störa djurlivet allt för mycket, finns djur som inte riktigt trivs i dagens upplysta samhälle där allt skall vara belyst.)
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 26 762 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 26 762 inlägg
Det som en domstol troligen skulle väga är just tjänande fastighets skada mot vilka åtgärder som är förenliga med servitutets ändamål om rätt till utfart på viss mark.R Rem skrev:
Jag är osäker på lagrummen här men när servitutet kom till så fanns fortfarande lagen om enskilda vägar (den föll i graven fr o m 1998). Någon som vet om den vid tiden för servitutets upprättande gällde för utfartsservitut? Om den gjorde det så definieras faktiskt en hel del i den lagen. Väg definieras t ex i 2 § (Nej, belysning nämns inte explicit, lagen är från 1939). Lagen ger väghållaren rätt stor frihet att utforma vägen.
Även om lagen inte är gällande idag så ska kanske servitutet läsas i ljuset av denna lag? Lagen var ju gällande när servitutet upprättades. Jag såg att MÖD resonerade så i tolkningen av en gammal samfällighet, där uppenbarligen den utdaterade lagen vara relevant för att tolka samfällighetens handlingsutrymme.
Jag tycker det är en skum seritutstext. Ser mer som något som ingår i underlagen för en exploatering för länge sedan. (men det kan ha med tidsandan att göra) Hade varit kul att se vad det faktiskt står på "Min fastighet" på Lantmäteriet för TS fastighet. Jag får inte riktigt ihop det där med "Med varje avstyckat område..." men jag minns inte hur det såg ut där jag hade en sådan situation.Demmpa skrev:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 26 762 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 26 762 inlägg
Det som står i fritext i Min fastighet hos Lantmäteriet är inte gällande servitut utan registerhänvisningar till originaldokumenten. Man måste alltid läsa originaldokumenten för att veta vad som gäller.Mats Engquist skrev:
Är du säker på att du inte vill bli markägare? Det kan annars vara det säkraste sättet att få kontroll över vad som byggs eller inte byggs inpå knuten. Det skulle vara värt en del för migR Rem skrev:
Snyggt jobbat med markägarsamtalet!
Tack - jag vet...
Fst just den texten kan komma från vilket papper som helst - den är ju inte identifierbar.
Helt säker!M Modig skrev:Är du säker på att du inte vill bli markägare? Det kan annars vara det säkraste sättet att få kontroll över vad som byggs eller inte byggs inpå knuten. Det skulle vara värt en del för mig
Snyggt jobbat med markägarsamtalet!
Det går kanske med tanke på att jag köpte en bit av honom för 10 år sedan, men jag kan tänka mig roligare saker att göra med de pengarnakashieda skrev:
Så kan det vara. Jag hade uppfattat att det var möjligt att köpa den delen som låg mellan vägföreningen, din fastighet och grannarna (kanske som en del av en samtidig affär där den nuvarande ägaren säljer resten också).
Det är kanske mer min tolkning av hur fastigheterna ligger och min egen önskan att ha en liten skogsbit i närheten
Ja, det har på sätt och vis med tidsandan att göra. På den tiden skrev man ofta ihop nybildning av servitut, fördelning av befintliga servitut och, som här, fastighetens avgränsning i vattenområdet, i en enda mening. Nuförtiden delar man upp det i olika avsnitt. (Dessutom anger man bredd på det område som får tas i anspråk för anläggande av utfartsväg.) Det beror på att lantmäterimyndigheterna registrerar servitut nuförtiden. Då måste servituten föras in i en databank, där rättsförhållandena representeras enligt regler uttryckta i ett formellt språk, vilket gör att man måste vara medveten om alla detaljer. Innan var det en särskild myndighet, fastighetsregistermyndigheten, som registrerade besluten. Det innebär att en annan person än beslutsfattaren behövde tolka beslutet för att få in det i datamodellen. Före 1972 registrerades inte servitut. Då var det kanske ingen som försökte tolka lantmätarens svammeltext förrän vid eventuell tvist.