Krav på 50 000:- i ersättning efter installation av belysning på väg

[Kane]

Först, stor tack till alla som kommit med input (både för och emot) utan hjälpen hade jag inte kunnat föra diskussionen nedan utan blivit rejält överkörd.

En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig för de trodde att jag satte belysning på någon annans väg som jag bara hade rätt att nyttja, men när de förstått att så inte var fallet så bara slutade de att kommentera. Här hade det inte skadat med ett bekräftande att man missuppfattat situationen, det hade liksom hjälpt till (ingen vill ha en tvist och det är bra att veta vad som är rätt och fel eller i alla fall vad folk tycker).

Nu saknas det tydligen en bild i tråden också för jag fick ett mail från Admin att de ”råkat” radera en bild, jag vet dock inte vilken bild, om det är den på installationen eller servitutet. Om nån vet och vill ha tillbaka den så berätta så lägger jag upp den igen.

Men det är väl detta ni väntat på?

Ok, då blev samtalet ungefär så här:

När han svarade började jag med att presentera sig och tacka för hans trevliga ”julbrev”! Här blev det lite skratt och han förklarade vad han gjorde just nu och att han inte var hemma. (jag utelämnar med avsikt en del detaljer för jag vill absolut inte hänga ut någon)

Så till saken: Han hade blivit kontaktad av folk i grannskapet som citat ”undrade vad vi höll på med och om han kände till det” vilket han inte gjorde.

Här kommer antagligen den svenska avundsjukan in, att man inte kan unna någon annan någonting man inte själv har, den kan jag väl säga att jag är vansinnigt trött på, skärp er och gör något av ert eget liv!! (eller så har de bara sagt något om ”vad fint det blev hos grannen, har du sett det” och så blev han irriterad, men skyllde på de andra..)

Hur som, jag bad om ursäkt och förklarade att jag givetvis skulle ha ringt (och detta menar jag (och allt annat jag säger också för jag har inte en vana av att ljuga)). Förklarade också att grävmaskinen (inte skopan) stod stilla och så blev diskussionen som den blev och ett snabbt beslut fattades och eftersom vi har rätt till både väg och mark så trodde vi inte att det var fel eftersom ledningen var till för vägen.

Han godtog detta, men ansåg att jag hade fel och förklarade också att han blivit irriterad och ville statuera ett exempel. Sen sa han att han inte hade något emot belysningen och tillade att det var ju snyggt.

Efter detta följde en utläggning om hur folk utnyttjade hans mark kors och tvärs och att de som gjorde det tvingade han att betala arrende. Denna utläggning varade i ca 10 minuter.

Genom hela samtalet var tonen glad och fryntlig

Sen förklarade han för mig att han hade kunskap inom området och att jag hade fel och han hade rätt och då skulle jag också betala.

Jag sa, att så KAN det vara, men jag är inte lika säker, men för den goda sakens skull kan jag betala en slant 1-2000:- och eftersom det är jul kan jag skicka med en flaska whisky eller ett par fina flaskor vin. Han hade slutat dricka whisky, men tog det nog positivt. Pengarna var dock inte alls vad han hade tänkt sig. Han ansåg sig har rätt till sina pengar och annars kunde jag plocka bort installationen.

Nu började jag plocka upp lite argument.

Jag förklarade formuleringarna i servitutet och att ledningen är till för vägen, inte någon godtycklig ledning som passerar vägen alltså utan en del i vägginstallationen och jag har ju rätt till väg och således tillbehör till väg som räcken, vägmärken et.c.. Jag har också rätt till mark för väg och jag har inte grävt på hans mark, alltså utanför marken för vägen. Servitutet är också gammalt och kommer nog att tolkas därefter i takt med tiden, väg på 50-talet är inte samma sak som väg idag, det finns flera exempel på att man har rätt att ändra i takt med att tiden förändras och vårt servitut är ju väldigt generellt.

Jag bad honom också försöka se saken från min synvinkel. Skulle han själv gå med på att betala 50 000 om han trodde att han hade rätt? Det skulle han inte kom vi fram till. Däremot hävdade han bestämt att jag inte hade någon rätt varken till vägmärken, räcken eller annat som stack ner i hans mark. Jag förklarade då att det finns en del regler kring detta och det har man faktiskt, jag har läst på. Då blev han intresserad av var och vilka lagar och jag förklarade att det var ganska omfattande, men att jag gärna kunde skicka lite utdrag.

Det förekom även en del diskussion om fiber och andra ersättningar och dyl.

Nu mjuknade tonen något och jag påminde om att vi ju haft med varandra att göra tidigare och att de ju gick bra och att ingen vill tvista i rätten.

Jag slängde då in mitt sista bud (som definitivt kommer att vara det också, där tänker jag inte förhandla mer) på 5 tusen och då svarade han att det kunde han tänka sig, men vi borde skriva ett avtal. Jag bad honom fundera och återkomma och var tydlig med att nu ligger bollen hos honom.

Han sa också att han uppskattade väldigt mycket att jag ringde och det var ju trevligt.

Som jag ser det så är fördelen med att ha ett avtal att om han säljer marken/fastigheten så har man ingen risk att tvisten upprepar sig med en ny ägare, han nämnde att han tänkte sälja. Sen är det ju alltid bra att vara på god fot med grannar och markägare. Sen får man ju saken ur världen och kan gå vidare vilket också är skönt.

Nackdelen (till allas förtret här i tråden) är att vi inte får reda på om jag faktiskt hade rätten på min sida och så får jag ju betala en slant.

Ibland får man väga fördelar mot nackdelar helt enkelt.

MEN, inget är skrivet än så nu hoppas vi att det löser sig så som vi kommit överens om.

Jag återkommer när allt är helt klart, men jag har en känsla att någon här ändå är sugen på att diskutera lösningen?

Bra gjort!

 

[Slottsbäcksväktarn]

vad man FÅR LOV att göra i egenskap av att det finns ett servitut

Du får lov att göra det som står i servitutet. I ditt fall, liksom i mitt, får du köra på vägen. Sannolikt måste du också underhålla den, för din egen skull.

 

[Rem]

Var läste du det?

Jag har skrivit att jag inte har något emot det, men han får inte köra sönder den.

 

[HLen]

Först, stor tack till alla som kommit med input (både för och emot) utan hjälpen hade jag inte kunnat föra diskussionen nedan utan blivit rejält överkörd.

En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig för de trodde att jag satte belysning på någon annans väg som jag bara hade rätt att nyttja, men när de förstått att så inte var fallet så bara slutade de att kommentera. Här hade det inte skadat med ett bekräftande att man missuppfattat situationen, det hade liksom hjälpt till (ingen vill ha en tvist och det är bra att veta vad som är rätt och fel eller i alla fall vad folk tycker).

Nu saknas det tydligen en bild i tråden också för jag fick ett mail från Admin att de ”råkat” radera en bild, jag vet dock inte vilken bild, om det är den på installationen eller servitutet. Om nån vet och vill ha tillbaka den så berätta så lägger jag upp den igen.

Men det är väl detta ni väntat på?

Ok, då blev samtalet ungefär så här:

När han svarade började jag med att presentera sig och tacka för hans trevliga ”julbrev”! Här blev det lite skratt och han förklarade vad han gjorde just nu och att han inte var hemma. (jag utelämnar med avsikt en del detaljer för jag vill absolut inte hänga ut någon)

Så till saken: Han hade blivit kontaktad av folk i grannskapet som citat ”undrade vad vi höll på med och om han kände till det” vilket han inte gjorde.

Här kommer antagligen den svenska avundsjukan in, att man inte kan unna någon annan någonting man inte själv har, den kan jag väl säga att jag är vansinnigt trött på, skärp er och gör något av ert eget liv!! (eller så har de bara sagt något om ”vad fint det blev hos grannen, har du sett det” och så blev han irriterad, men skyllde på de andra..)

Hur som, jag bad om ursäkt och förklarade att jag givetvis skulle ha ringt (och detta menar jag (och allt annat jag säger också för jag har inte en vana av att ljuga)). Förklarade också att grävmaskinen (inte skopan) stod stilla och så blev diskussionen som den blev och ett snabbt beslut fattades och eftersom vi har rätt till både väg och mark så trodde vi inte att det var fel eftersom ledningen var till för vägen.

Han godtog detta, men ansåg att jag hade fel och förklarade också att han blivit irriterad och ville statuera ett exempel. Sen sa han att han inte hade något emot belysningen och tillade att det var ju snyggt.

Efter detta följde en utläggning om hur folk utnyttjade hans mark kors och tvärs och att de som gjorde det tvingade han att betala arrende. Denna utläggning varade i ca 10 minuter.

Genom hela samtalet var tonen glad och fryntlig

Sen förklarade han för mig att han hade kunskap inom området och att jag hade fel och han hade rätt och då skulle jag också betala.

Jag sa, att så KAN det vara, men jag är inte lika säker, men för den goda sakens skull kan jag betala en slant 1-2000:- och eftersom det är jul kan jag skicka med en flaska whisky eller ett par fina flaskor vin. Han hade slutat dricka whisky, men tog det nog positivt. Pengarna var dock inte alls vad han hade tänkt sig. Han ansåg sig har rätt till sina pengar och annars kunde jag plocka bort installationen.

Nu började jag plocka upp lite argument.

Jag förklarade formuleringarna i servitutet och att ledningen är till för vägen, inte någon godtycklig ledning som passerar vägen alltså utan en del i vägginstallationen och jag har ju rätt till väg och således tillbehör till väg som räcken, vägmärken et.c.. Jag har också rätt till mark för väg och jag har inte grävt på hans mark, alltså utanför marken för vägen. Servitutet är också gammalt och kommer nog att tolkas därefter i takt med tiden, väg på 50-talet är inte samma sak som väg idag, det finns flera exempel på att man har rätt att ändra i takt med att tiden förändras och vårt servitut är ju väldigt generellt.

Jag bad honom också försöka se saken från min synvinkel. Skulle han själv gå med på att betala 50 000 om han trodde att han hade rätt? Det skulle han inte kom vi fram till. Däremot hävdade han bestämt att jag inte hade någon rätt varken till vägmärken, räcken eller annat som stack ner i hans mark. Jag förklarade då att det finns en del regler kring detta och det har man faktiskt, jag har läst på. Då blev han intresserad av var och vilka lagar och jag förklarade att det var ganska omfattande, men att jag gärna kunde skicka lite utdrag.

Det förekom även en del diskussion om fiber och andra ersättningar och dyl.

Nu mjuknade tonen något och jag påminde om att vi ju haft med varandra att göra tidigare och att de ju gick bra och att ingen vill tvista i rätten.

Jag slängde då in mitt sista bud (som definitivt kommer att vara det också, där tänker jag inte förhandla mer) på 5 tusen och då svarade han att det kunde han tänka sig, men vi borde skriva ett avtal. Jag bad honom fundera och återkomma och var tydlig med att nu ligger bollen hos honom.

Han sa också att han uppskattade väldigt mycket att jag ringde och det var ju trevligt.

Som jag ser det så är fördelen med att ha ett avtal att om han säljer marken/fastigheten så har man ingen risk att tvisten upprepar sig med en ny ägare, han nämnde att han tänkte sälja. Sen är det ju alltid bra att vara på god fot med grannar och markägare. Sen får man ju saken ur världen och kan gå vidare vilket också är skönt.

Nackdelen (till allas förtret här i tråden) är att vi inte får reda på om jag faktiskt hade rätten på min sida och så får jag ju betala en slant.

Ibland får man väga fördelar mot nackdelar helt enkelt.

MEN, inget är skrivet än så nu hoppas vi att det löser sig så som vi kommit överens om.

Jag återkommer när allt är helt klart, men jag har en känsla att någon här ändå är sugen på att diskutera lösningen?

Jag har läst igenom ”din” tråd och kan bara kommentera att jag tror du tagit det absolut bästa beslutet och approachen. Både utifrån grannsämja; man vet aldrig när man kan behöva en bonde och hans maskiner... Men också utifrån tiden och energin som det krävs för en juridisk process. Snyggt lågaffektivt bemötande

 

[Derbyboy]

Först, stor tack till alla som kommit med input (både för och emot) utan hjälpen hade jag inte kunnat föra diskussionen nedan utan blivit rejält överkörd.

En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig för de trodde att jag satte belysning på någon annans väg som jag bara hade rätt att nyttja, men när de förstått att så inte var fallet så bara slutade de att kommentera. Här hade det inte skadat med ett bekräftande att man missuppfattat situationen, det hade liksom hjälpt till (ingen vill ha en tvist och det är bra att veta vad som är rätt och fel eller i alla fall vad folk tycker).

Nu saknas det tydligen en bild i tråden också för jag fick ett mail från Admin att de ”råkat” radera en bild, jag vet dock inte vilken bild, om det är den på installationen eller servitutet. Om nån vet och vill ha tillbaka den så berätta så lägger jag upp den igen.

Men det är väl detta ni väntat på?

Ok, då blev samtalet ungefär så här:

När han svarade började jag med att presentera sig och tacka för hans trevliga ”julbrev”! Här blev det lite skratt och han förklarade vad han gjorde just nu och att han inte var hemma. (jag utelämnar med avsikt en del detaljer för jag vill absolut inte hänga ut någon)

Så till saken: Han hade blivit kontaktad av folk i grannskapet som citat ”undrade vad vi höll på med och om han kände till det” vilket han inte gjorde.

Här kommer antagligen den svenska avundsjukan in, att man inte kan unna någon annan någonting man inte själv har, den kan jag väl säga att jag är vansinnigt trött på, skärp er och gör något av ert eget liv!! (eller så har de bara sagt något om ”vad fint det blev hos grannen, har du sett det” och så blev han irriterad, men skyllde på de andra..)

Hur som, jag bad om ursäkt och förklarade att jag givetvis skulle ha ringt (och detta menar jag (och allt annat jag säger också för jag har inte en vana av att ljuga)). Förklarade också att grävmaskinen (inte skopan) stod stilla och så blev diskussionen som den blev och ett snabbt beslut fattades och eftersom vi har rätt till både väg och mark så trodde vi inte att det var fel eftersom ledningen var till för vägen.

Han godtog detta, men ansåg att jag hade fel och förklarade också att han blivit irriterad och ville statuera ett exempel. Sen sa han att han inte hade något emot belysningen och tillade att det var ju snyggt.

Efter detta följde en utläggning om hur folk utnyttjade hans mark kors och tvärs och att de som gjorde det tvingade han att betala arrende. Denna utläggning varade i ca 10 minuter.

Genom hela samtalet var tonen glad och fryntlig

Sen förklarade han för mig att han hade kunskap inom området och att jag hade fel och han hade rätt och då skulle jag också betala.

Jag sa, att så KAN det vara, men jag är inte lika säker, men för den goda sakens skull kan jag betala en slant 1-2000:- och eftersom det är jul kan jag skicka med en flaska whisky eller ett par fina flaskor vin. Han hade slutat dricka whisky, men tog det nog positivt. Pengarna var dock inte alls vad han hade tänkt sig. Han ansåg sig har rätt till sina pengar och annars kunde jag plocka bort installationen.

Nu började jag plocka upp lite argument.

Jag förklarade formuleringarna i servitutet och att ledningen är till för vägen, inte någon godtycklig ledning som passerar vägen alltså utan en del i vägginstallationen och jag har ju rätt till väg och således tillbehör till väg som räcken, vägmärken et.c.. Jag har också rätt till mark för väg och jag har inte grävt på hans mark, alltså utanför marken för vägen. Servitutet är också gammalt och kommer nog att tolkas därefter i takt med tiden, väg på 50-talet är inte samma sak som väg idag, det finns flera exempel på att man har rätt att ändra i takt med att tiden förändras och vårt servitut är ju väldigt generellt.

Jag bad honom också försöka se saken från min synvinkel. Skulle han själv gå med på att betala 50 000 om han trodde att han hade rätt? Det skulle han inte kom vi fram till. Däremot hävdade han bestämt att jag inte hade någon rätt varken till vägmärken, räcken eller annat som stack ner i hans mark. Jag förklarade då att det finns en del regler kring detta och det har man faktiskt, jag har läst på. Då blev han intresserad av var och vilka lagar och jag förklarade att det var ganska omfattande, men att jag gärna kunde skicka lite utdrag.

Det förekom även en del diskussion om fiber och andra ersättningar och dyl.

Nu mjuknade tonen något och jag påminde om att vi ju haft med varandra att göra tidigare och att de ju gick bra och att ingen vill tvista i rätten.

Jag slängde då in mitt sista bud (som definitivt kommer att vara det också, där tänker jag inte förhandla mer) på 5 tusen och då svarade han att det kunde han tänka sig, men vi borde skriva ett avtal. Jag bad honom fundera och återkomma och var tydlig med att nu ligger bollen hos honom.

Han sa också att han uppskattade väldigt mycket att jag ringde och det var ju trevligt.

Som jag ser det så är fördelen med att ha ett avtal att om han säljer marken/fastigheten så har man ingen risk att tvisten upprepar sig med en ny ägare, han nämnde att han tänkte sälja. Sen är det ju alltid bra att vara på god fot med grannar och markägare. Sen får man ju saken ur världen och kan gå vidare vilket också är skönt.

Nackdelen (till allas förtret här i tråden) är att vi inte får reda på om jag faktiskt hade rätten på min sida och så får jag ju betala en slant.

Ibland får man väga fördelar mot nackdelar helt enkelt.

MEN, inget är skrivet än så nu hoppas vi att det löser sig så som vi kommit överens om.

Jag återkommer när allt är helt klart, men jag har en känsla att någon här ändå är sugen på att diskutera lösningen?

Sådär ska en slipsten dras.

 

[Slottsbäcksväktarn]

Fast stt skicka en faktura på 50kpix är ju besinningslöst. Ingenting när det gäller vägar och samfälligheter förvånar mig dock. Efter en sejour i norra Roslagen känner jag att jag har varit med om allt...

 

[redarn]

Utmärkt skulle jag säga.

Det finns en himla massa småsaker jag gärna skulle ha definitiva domar i högsta instans om men det normala och rimliga är att när läget är otydligt så jämkar man.

Skriv, om och när ni kommer överens, ett avtalsservitut som mer tydligt beskriver väg & tillåten standard och registrera det hos LM.

 

[-MH-]

Ja sa ju 2-5 tusen... Se till att få det skrivet som ett avtalsservitut och skriv in det!

Men jag tycker du är feg som inte drar detta till HD.

 

[Rem]

Situationen är exakt densamma.. Vägen går till min fastighet och kan bara användas av mig. Att "min" väg anlades på 1700-talet spelar såklart roll men ändrar inte verkligheten.

Det jag undrade var vad som faktiskt står i TS servitut. Det känns som om många förväxlar ett servitut med en gemensamhetsanläggning i diskussionen i tråden.

Kan förtydliga att från avstyckningshandlingarna framgår att det inte fanns någon väg och att köparna själv fick servitutet för att kunna anlägga vägen själva om det i ditt fall fanns en väg kan det nog innebära en skillnad. Oavsett (med facit i hand) skulle jag prata med markägaren först, mitt råd bara.

 

[Nötegårdsgubben]

Snyggt jobbat!

En sak man slås av i tråden (eller känslan jag har i alla fall) är också att alla markägare varit emot mig

Tråkigt om du känner så. Jag har personligen försökt att vara balanserad och tror att jag oftare vägt över åt ditt håll än markägarens.

Nu förstår jag att det var just en känsla av att det var så, vill bara säga emot lite. Jag tror snarare att det är en grupp med rätt liten servitutserfarenhet som ogenomtänkt tagit fram sitt enda kända exempel och jämfört med det. Men vi har säkert båda fel.

 

[Rem]

Ja sa ju 2-5 tusen... Se till att få det skrivet som ett avtalsservitut och skriv in det!

Men jag tycker du är feg som inte drar detta till HD.

Mmm, man är ju det ..

 

[harry73]

Bra gjort. Du använde allt som skrevs i tråden

 

[Mce1978]

Bra jobbat av TS eftersom att ni kom framåt och kanske löser det sinsemellan. Jag är givetvis på markägarens sida då jag upplever samma sak att folk tar sig friheter på andras mark. Hade gärna sett att ni tog det till rätten så att vi hade fått ett svar här i tråden. Upplever att de flesta inte är så pragmatiska som TS och att relationen snabbt blir av typen skyttegravskrig.

 

[Sigfrid]

Grattis! Det mesta går att komma överens om bara man kommunicerar på rätt sätt, vilket du tydligen gjorde.

 

[Rem]

Bra jobbat av TS eftersom att ni kom framåt och kanske löser det sinsemellan. Jag är givetvis på markägarens sida då jag upplever samma sak att folk tar sig friheter på andras mark. Hade gärna sett att ni tog det till rätten så att vi hade fått ett svar här i tråden. Upplever att de flesta inte är så pragmatiska som TS och att relationen snabbt blir av typen skyttegravskrig.

Det tär på psyket