Har aldrig själv och ej heller har döttrarna råkat ut för att inte bli tagen på allvar på grund av vårt kvinnliga kön. Därmed inte sagt att det ej existerar, de neurobiologiska skillnaderna mellan könen har en stor betydelse för vårt beteende.
Renoverare
· Stockholm
· 18 402 inlägg
Som sagt det är en beskyddningsmekanism för att skylla från sig sina egna tillkortakommanden. Men det är klart det sker. Men inte i den utsträckning att de påverkar medparten av kvinnor, det är undantagsfallLill72 skrev:
Har du läst artikeln som Alfredo länkade till?
Du låter precis som företagspapporna som bara har fått söner. Aningslös.
Menar du att att eftersom män har mer testosteron så får de bete sig ohyfsat, använda härskartekniker etc. mot kvinnor?
Och man ska ha förståelse för det?
Jag gissar (erkänner att det är en gissning) att många misstror kvinnor i allmänhet i olika yrken på ett sätt som de inte skulle misstrott en man. Mannen antas kunna, kvinnan måste bevisa att hon kan.
Några yrken där jag tror det är, eller varit vanligt: polis, militär, lastbilschaufför, olika hantverksyrken, programmerare etc. Sen finns det yrken där män misstros också, exempelvis barnskötare.
Några yrken där jag tror det är, eller varit vanligt: polis, militär, lastbilschaufför, olika hantverksyrken, programmerare etc. Sen finns det yrken där män misstros också, exempelvis barnskötare.
Jag tänker nog oftast tvärtom - att kvinnan har nog (generellt) redan behövt bevisa sin kompetens mycket mer än mannen för att få jobbet, så därför misstror jag inte henne lika mycket som en man. (Och vice versa i kvinnodominerade yrken).Fairlane skrev:
Reklammakarna vet ju det där, så ofta är det en man som berättar hur bra en dammsugare etc. är, och inte en kvinna, fast det är fler kvinnor som köper en dammsugare etc. än män. De har sett skillnad i sälj.
Ja, de som har tänkt efter kan resonera som du men de andra tänker ju inte så.B b8q skrev:
Nu läser du in helt fel. Säger att vi är biologiskt olika och beter oss delvis olika på grund av det, det accepterar jag Givetvis ska man inte acceptera att bli negativt särbehandlad på grund av könet. Förstå skillnaden.BirgitS skrev:
Tycker jag har blivit negativt behandlad av kvinnor stor del av mitt liv. När jag var yngre och gick på krogen så kom kvinnor ofta och daskade till mig i rumpan. Blev väldigt provocerad även fast det var läcker tjej, då jag aldrig skulle göra så mot någon annan. Och på senare år får man ju bara läsa om hur värdelösa vita män är varje dag. Zara Larsson skriver att alla ändra vita män kan lägga sig ner och dö ex. Även på jobbet pratas det skit om män varje dag. Sen tycker jag könen är väldigt olika. Jag har aldrig träffat någon tjej som har nördat ner sig i ekonomi/teknik/it/historia (sådant som jag tycker är intressant). Men inget spelar någon roll ändå. Om 30 år är vi en minoritet och en ren gissning är att vi har sharia-lagar om 40-50 år och då finns inte feminismen eller dessa diskussioner kvar.
Renoverare
· Stockholm
· 18 402 inlägg
Man hör ju (nästan aldrig) att tex kvinnliga företagsledare eller andra framstående kvinnor utsatts för diskriminering. Utan det är oftast medelmåttor som förlitar sin utveckling på kollektivavtal.Snigla skrev:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 153 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 153 inlägg
Är inte problemet att livet är orättvist så där generellt? Så de flesta kvinnor som män har upplevelsen att folk i deras omgivning har betett sig felaktigt mot dem och att de hålls tillbaka i t ex sina karriärer och lyssnas på för lite på jobbet?
Frågan i samhällsdebatten är då när detta beror på något som vi upplever som att vi inte kan påverka och att det därmed är osakligt och orättvist t ex kön, hudfärg, kroppslängd, fysisk skönhet, pipig röst, sexuell läggning o s v. Hur tar vi reda på det? Ja vi tittar på populationer och jämför populationer. Och det är väl bortom allt tvivel att män statistiskt sett har haft fördelar här över kvinnor på populationsnivå på t ex arbetsmarknaden. Inte så konstigt med tanke på att arbetsmarknaden i grund och botten är en manlig del av samhällets organisation och det var först nyligen (typ 50 år sedan) som kvinnor gavs en ordentlig plats där och ännu senare som kvinnor förväntades ha en plats på lika villkor (typ tidigast 90-talet). Vi har ju nu blivit av med alla sexistiska 40-talister och nu fasar vi ut 50-talisterna som generationsmässigt betraktat också har rätt föråldrade värderingar. Det tar tid att ändra ett samhälles värderingar och det sker dessvärre genom sjukdom och död i den äldre delen av befolkningen medan yngre kommer in med nya värderingar.
Och jag tror det kommer att blir rejäl förändring de närmsta årtiondena nu när tjejer överpresterar killar i skolan och i högre utbildning. Tjänstemannayrkena kommer att bli helt kvinnodominerade. Och samhällets utveckling där vi lägger mer och mer resurser på ökad regelefterlevnad och kontroll passar dessutom den traditionella kvinnorollen rätt bra. Den passar den traditionella mansrollen sämre.
Men ska kvinnor dela makten med män inom den professionella absoluta toppen så gäller det att det finns lika många kvinnor som män som är beredda att offra allt för sin karriär. Den här gruppen är idag mansdominerad men individerna i gruppen är inte som andra män, de är beredda att ge allt för att vara där och bara fokusera på denna enda sak dag efter dag, år efter år, årtionde efter årtionde. Det är inte ett vanligt beteende varken hos män eller hos kvinnor och frågan är om detta underliga beteende är jämnt fördelat mellan gruppen män och kvinnor. Biologisk predisposition kan definitivt spela oss ett spratt här. Vi får se om 50 år.
Frågan i samhällsdebatten är då när detta beror på något som vi upplever som att vi inte kan påverka och att det därmed är osakligt och orättvist t ex kön, hudfärg, kroppslängd, fysisk skönhet, pipig röst, sexuell läggning o s v. Hur tar vi reda på det? Ja vi tittar på populationer och jämför populationer. Och det är väl bortom allt tvivel att män statistiskt sett har haft fördelar här över kvinnor på populationsnivå på t ex arbetsmarknaden. Inte så konstigt med tanke på att arbetsmarknaden i grund och botten är en manlig del av samhällets organisation och det var först nyligen (typ 50 år sedan) som kvinnor gavs en ordentlig plats där och ännu senare som kvinnor förväntades ha en plats på lika villkor (typ tidigast 90-talet). Vi har ju nu blivit av med alla sexistiska 40-talister och nu fasar vi ut 50-talisterna som generationsmässigt betraktat också har rätt föråldrade värderingar. Det tar tid att ändra ett samhälles värderingar och det sker dessvärre genom sjukdom och död i den äldre delen av befolkningen medan yngre kommer in med nya värderingar.
Och jag tror det kommer att blir rejäl förändring de närmsta årtiondena nu när tjejer överpresterar killar i skolan och i högre utbildning. Tjänstemannayrkena kommer att bli helt kvinnodominerade. Och samhällets utveckling där vi lägger mer och mer resurser på ökad regelefterlevnad och kontroll passar dessutom den traditionella kvinnorollen rätt bra. Den passar den traditionella mansrollen sämre.
Men ska kvinnor dela makten med män inom den professionella absoluta toppen så gäller det att det finns lika många kvinnor som män som är beredda att offra allt för sin karriär. Den här gruppen är idag mansdominerad men individerna i gruppen är inte som andra män, de är beredda att ge allt för att vara där och bara fokusera på denna enda sak dag efter dag, år efter år, årtionde efter årtionde. Det är inte ett vanligt beteende varken hos män eller hos kvinnor och frågan är om detta underliga beteende är jämnt fördelat mellan gruppen män och kvinnor. Biologisk predisposition kan definitivt spela oss ett spratt här. Vi får se om 50 år.
Redigerat: