Jag har fördel av att ha praktiska, hjälpsamma och effektiva vuxna barn som fixar min framtida flytt till hyresrätt i storstaden (som tidigare nämnts har jag följt - mitt eget - råd att sedan lång tid stå i bostadskö). Numera anlitar jag både RUT-städ och RUT-trädgård. Tom jycken har (tyvärr) bytts ut mot liten typ som är mer lämplig i framtida lägenhet. Har man fixat dessa viktiga ting och är frisk kan man bo länge i villa. Har man inte back-up av familj blir det mer problematiskt.
En sak till som kan påverka ens välmående är att hemtjänsten (oftast) fungerar mycket bättre på landsbygden än inne i storstaden.
Vad kan vara finare än att ta sitt morgonkaffe mild höstmorgon på trädäcket och njuta av nystädad trädgård och blomstrande dahliaodling ?
En sak till som kan påverka ens välmående är att hemtjänsten (oftast) fungerar mycket bättre på landsbygden än inne i storstaden.
Vad kan vara finare än att ta sitt morgonkaffe mild höstmorgon på trädäcket och njuta av nystädad trädgård och blomstrande dahliaodling ?
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 938 inlägg
Min mormor flyttade till ett serviceboende för kanske 10 år sedan. Perfekt med värd, hemtjänst i huset, gratis gästlägenhet. Rymligt och anpassat allt, superhärlig balkong, även när det är 1m snö har man ett otroligt mysig utsikt. Och så har dom fix, hobbyrum och sådär gemensamt häng.yonna skrev:
Superlyxigt tycker jag.
En trädgård hade blivit (blev) eftersatt och ingen tvingas vara där och fixa. Alla är pigga och lyckliga.
Och mycket mycket bättre för hemtjänsten som har flera på samma område. Sitta och ruttna ensam i ett hus känns lite tradigt
Båda mina föräldrar levde färdigt sina liv i mitt barndomshem. Och det var alltid liksom meningen att jag skulle tillbaka dit, så när det blev dags sålde frugan och jag vårt hus och flyttade hem.
Och här blir vi kvar tills vi dör.
Men det är också väldigt praktiskt. Lagom stort, inga trappor, tio minuter från närmaste storsjukhus. Finns liksom inget som skulle vara bättre i en lägenhet.
Och det är också väldigt rogivande att ha grannar som man känt sen man var liten, att kunna ha kontoret i sitt gamla pojkrum, och känna tryggheten i att ens föräldrar alltid är närvarande.
Och här blir vi kvar tills vi dör.
Men det är också väldigt praktiskt. Lagom stort, inga trappor, tio minuter från närmaste storsjukhus. Finns liksom inget som skulle vara bättre i en lägenhet.
Och det är också väldigt rogivande att ha grannar som man känt sen man var liten, att kunna ha kontoret i sitt gamla pojkrum, och känna tryggheten i att ens föräldrar alltid är närvarande.
enda problemet är ju just trappor i många av dom svenska husen
https://www.aftonbladet.se/nyheter/...n-hemtjansten-far-inte-hjalpa-honom-i-trappan
https://www.aftonbladet.se/nyheter/...n-hemtjansten-far-inte-hjalpa-honom-i-trappan
Är 63 och skall väl jobbaRedaktionen skrev:
Nu när barnen flyttat och vi har huset för oss själva och äntligen kommer att få tid och råd att utveckla hobbies, så känns det sådär lockande att lämna alltihopa .
Klart man vill få njuta av trädgård och verkstaden man lyckats få iordning.
Ytorna behöver man ha när barnen kommer hem och hälsar på. Vill absolut inte flytta till en lägenhet där väggarna kryper på en.
Hmm är ju drygt 65 och vill nog bo kvar , lgh eller villa i villaområde är inte nåt
vi är sugna på ( än iallafall ) Vi köpte ett mindre enplanshus med tanke på lite
lättare på ålderdomen för ett par decennier sen . Robotklippare klipper och
vissa tjänster köps in med rot/rut för att underlätta.
vi är sugna på ( än iallafall ) Vi köpte ett mindre enplanshus med tanke på lite
lättare på ålderdomen för ett par decennier sen . Robotklippare klipper och
vissa tjänster köps in med rot/rut för att underlätta.
Mina föräldrar var runt de 70 när de kom fram till att det var dags att köpa en lägenhet innan de inte klarade av trädgården och där har de bott i 15år nu, för vår egen del så blir det ett enplans nybygge att flytta till före 65 och en liten lägenhet i stan.
Men om ni till slut måste flytta men inte orkar. Ska barnen lösa det åt er då?tensiden skrev:
En viktigt aspekt ...Om du har barn och barnbarn - vill du vara involverad och nära i kontakt, flytta då närmare. Och ännu viktigare för dig kanske - om du vill att din barn ska ha någon praktiskt möjlighet att hälsa på dig på hemmet, hjälpa sysslor och mer, flytta då också närmare.
Min far valde att med sambo inte flytta närmare, när de gick från villa till lgh. Jag sade att du gör nu ett aktivt val för resten av ditt liv - vill du att jag med eller utan barnbarn ska ha möjlighet att komma förbi spontant, hjälpa dig med ärenden, hälsa på dig på hemmet, se då inte till att bo flera timmar bort. Vi har alltså flera barn, jobb som kräver mycket, renoveringar etc.
De valde att inte göra det och mycket riktigt, nu ses vi en gång i ett halvåret, det klagas mycket på att han är ensam, att vi aldrig kommer över etc. Men du har ju valt det här säger jag. Hade han bott 15 minuter bort, hade det varit service o besök varannan dag. Så - om du börjar bli till åren, fundera även på det här.
Min far valde att med sambo inte flytta närmare, när de gick från villa till lgh. Jag sade att du gör nu ett aktivt val för resten av ditt liv - vill du att jag med eller utan barnbarn ska ha möjlighet att komma förbi spontant, hjälpa dig med ärenden, hälsa på dig på hemmet, se då inte till att bo flera timmar bort. Vi har alltså flera barn, jobb som kräver mycket, renoveringar etc.
De valde att inte göra det och mycket riktigt, nu ses vi en gång i ett halvåret, det klagas mycket på att han är ensam, att vi aldrig kommer över etc. Men du har ju valt det här säger jag. Hade han bott 15 minuter bort, hade det varit service o besök varannan dag. Så - om du börjar bli till åren, fundera även på det här.
Det beror ju helt på vilken nuvarande typ av bostad man har förstås, var i landet, närhet till stad mm.
Jag var tveksam till att sälja det hus vi bott i > 20 år och där vi trivdes väldigt bra men när jag ärvde ett fritidshus inte så långt ifrån så blev det dels en drivkraft till att sälja och flytta till lägenhet (för mycket jobb med två hus) och dels ändå möjligheten att ha en trädgård och kunna komma bort från stan emellanåt. Nu har vi "det bästa av två världar" även om jag kan sakna möjligheten att hålla på med min hobby i vår stadslägenhet.
Vad vi inte hade tänkt så mycket på var att vår plats i bostadskön (6-7 år) inte räckte särskilt långt i den kommunen vi bodde i då. Inte heller hade vi tänkt på att om man vill köpa en nybyggd bostadsrätt så måste man reservera den minst två år innan det huset är färdigbyggt. Fördelen med det är förstås att man slipper budgivningar. Man köper den bara rakt av, å andra sidan kan man inte vara helt säker på vad man får.....
Det här med bankerna är helt sant: när jag för något år sedan skulle hjälpa dottern (som då studerade) att köpa en bostadsrätt så tittade banktjänsteman lite "snett"på mig eftersom jag närmade mig 65 år.
Ganska konstigt eftersom jag har svårt att se att bostadslån annat än i extrema fall skulle vara en ekonomisk risk för bankerna, tvärtom. Jag tror absolut inte att banker är några "välgörenhetsinrättningar" men skillnaden mot 15-20 år sedan då bankerna ringde upp och frågade om vi inte skulle låna lite mer är slående.
Jag var tveksam till att sälja det hus vi bott i > 20 år och där vi trivdes väldigt bra men när jag ärvde ett fritidshus inte så långt ifrån så blev det dels en drivkraft till att sälja och flytta till lägenhet (för mycket jobb med två hus) och dels ändå möjligheten att ha en trädgård och kunna komma bort från stan emellanåt. Nu har vi "det bästa av två världar" även om jag kan sakna möjligheten att hålla på med min hobby i vår stadslägenhet.
Vad vi inte hade tänkt så mycket på var att vår plats i bostadskön (6-7 år) inte räckte särskilt långt i den kommunen vi bodde i då. Inte heller hade vi tänkt på att om man vill köpa en nybyggd bostadsrätt så måste man reservera den minst två år innan det huset är färdigbyggt. Fördelen med det är förstås att man slipper budgivningar. Man köper den bara rakt av, å andra sidan kan man inte vara helt säker på vad man får.....
Det här med bankerna är helt sant: när jag för något år sedan skulle hjälpa dottern (som då studerade) att köpa en bostadsrätt så tittade banktjänsteman lite "snett"på mig eftersom jag närmade mig 65 år.
Ganska konstigt eftersom jag har svårt att se att bostadslån annat än i extrema fall skulle vara en ekonomisk risk för bankerna, tvärtom. Jag tror absolut inte att banker är några "välgörenhetsinrättningar" men skillnaden mot 15-20 år sedan då bankerna ringde upp och frågade om vi inte skulle låna lite mer är slående.
Redigerat:
Jag fattar inte problemet. Installera kitchenet i bottenvåningen (annars finns ju hemtjänsten redan som fixar mat så det kan tom lösas med enkel kaffebryggare) och flytta ner sängen. Att husägaren är känslomässigt bunden till huset kan inte lastas kommunen. Den där trappan blir knepig att lösa med trapphiss. Jag tycker fortfarande att vi har ansvar att lösa våra framtida eventuella problem innan vi blir så gamla att vi inte klarar oss.M maria01 skrev:
Nu är det ju så att man ska jobba till man är 68 (enl staten) och hur f*n ska man kunna det om man inte ens orkar ta hand om sin villa ???
Så enl staten så är det inga problem att sköta sin villa till 68 😎
Btw mitt nuvarande hus såldes av sonen till gumman som ägde huset. Hon var i 80års åldern och tydligen väldigt frisk förutom att hon blitt dement. Så hennes familj valde att flytta på henne till äldreboende... hon klarade ca 8 månader där innan hon dog. Livslusten försvann.
Så frågan är egentligen: Hur länge kommer man att trivas med att bo i sitt hus?
Så länge man gör det, vad är eg problemet?
Barn, släkt osv tycker att "det är jobbigt att ta hand om huset"?
Bah! ogiltigt skäl enl mitt tycke. De är bara ute efter pengar o arvet! Bränner jag hellre ned kåkfan än att sådana personer ska få en spänn!
Barn, släkt osv tycker att "det är jobbigt att ta hand om om en. Tänk om något händer?"
Visserligen omtänksamt, men det är inte deras val. Lessen men verkligen inte.
Om jag själv tycker "O vad skönt det skulle vara att slippa underhåll av huset, verkstan intresserar mig inte längre osv. En billig lägenhet och resa världen över istället, det känns roligt! Kör på det!
Dock så har @Husnerden en väldigt viktig poäng. Vill man vara involverad i ens barn och barnbarn och man har möjlighet att flytta närmare, gör det. Eller se till att barn &barnbarn kan komma och hälsa på hela tiden eller tvärt om ... att man själv kan åka och hälsa på väldigt ofta.
Dock ibland går inte det.
Ta mina föräldrar till exempel.
De vill vara nära barn och barnbarn och barnbarnsbarn
Men några av oss barn/barnbarn har flyttat halva landet bort men de flesta bor kvar.
Vad ska de göra? De kan ju inte vara nära alla barn och barnbarn.
Plus att farsan EXTREMT vantrivs med okända personer runt i kring sig och det blitt värre med åren.
Just och pass att gubben vill åka in till stan (de bor på landet) och handla för "det är för mycket folk där!!"
Stoppa han på ett ålderdomshem och gubben blir så olycklig att han säkerligen dör innom 6 månader.
Vem faan vill att ens föräldrar ska vara olyckliga den sista tiden i deras liv genom att tvinga dem att flytta?
Så enl staten så är det inga problem att sköta sin villa till 68 😎
Btw mitt nuvarande hus såldes av sonen till gumman som ägde huset. Hon var i 80års åldern och tydligen väldigt frisk förutom att hon blitt dement. Så hennes familj valde att flytta på henne till äldreboende... hon klarade ca 8 månader där innan hon dog. Livslusten försvann.
Så frågan är egentligen: Hur länge kommer man att trivas med att bo i sitt hus?
Så länge man gör det, vad är eg problemet?
Barn, släkt osv tycker att "det är jobbigt att ta hand om huset"?
Bah! ogiltigt skäl enl mitt tycke. De är bara ute efter pengar o arvet! Bränner jag hellre ned kåkfan än att sådana personer ska få en spänn!
Barn, släkt osv tycker att "det är jobbigt att ta hand om om en. Tänk om något händer?"
Visserligen omtänksamt, men det är inte deras val. Lessen men verkligen inte.
Om jag själv tycker "O vad skönt det skulle vara att slippa underhåll av huset, verkstan intresserar mig inte längre osv. En billig lägenhet och resa världen över istället, det känns roligt! Kör på det!
Dock så har @Husnerden en väldigt viktig poäng. Vill man vara involverad i ens barn och barnbarn och man har möjlighet att flytta närmare, gör det. Eller se till att barn &barnbarn kan komma och hälsa på hela tiden eller tvärt om ... att man själv kan åka och hälsa på väldigt ofta.
Dock ibland går inte det.
Ta mina föräldrar till exempel.
De vill vara nära barn och barnbarn och barnbarnsbarn
Men några av oss barn/barnbarn har flyttat halva landet bort men de flesta bor kvar.
Vad ska de göra? De kan ju inte vara nära alla barn och barnbarn.
Plus att farsan EXTREMT vantrivs med okända personer runt i kring sig och det blitt värre med åren.
Just och pass att gubben vill åka in till stan (de bor på landet) och handla för "det är för mycket folk där!!"
Stoppa han på ett ålderdomshem och gubben blir så olycklig att han säkerligen dör innom 6 månader.
Vem faan vill att ens föräldrar ska vara olyckliga den sista tiden i deras liv genom att tvinga dem att flytta?
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 938 inlägg
Det finns bra och dåliga äldreboenden helt klart. En del är lite mer öppna och känns mer som ett vanligt lägenhetsboende.M MrDizzy skrev:
Bor man centralt kan man dessutom beställa hem mat från mathem och liknande.
Och många ska ha det på något visst sätt för att det är det enda dom vet. Allt är en tradeoff och det är klokt att se till vilka parametrar man vill förbättra. Närhet, enkelhet och lågt underhåll tycker jag är viktigt när man blir äldre.
Jag tänker att om 20 år när pensionen närmar sig så borde det finnas mer tid till hobby och pyssla med huset. Att sätta sig i en lägenhet då känns som att säga "nu ger jag upp livet och lägger ner".
Möjligen överväger vi att köpa nåt nytt beroende på vart barnen tar vägen och vad de vill i livet. Men blir de kvar i närheten så blir vi nog kvar så länge vi orkar.
Möjligen överväger vi att köpa nåt nytt beroende på vart barnen tar vägen och vad de vill i livet. Men blir de kvar i närheten så blir vi nog kvar så länge vi orkar.