Jag har uppfattat att man relativt enkelt (men dyrt) kan få officialservitut för väg och nödvändiga ledningar till sin fastighet. Lantmäteriet bestämmer var den bäst dras fram.
I princip kan man tilltvinga sig alla möjliga saker från grannar. Du kan ex. begära en fastigehetsreglering för att få mark att anlägga en parkeringsplats (finns exempel här på forumet).
Lantmäteriet bedömer helt enkelt om nyttan för den som begär ändringen är större än nackdelen för den som får släppa till mark eller servitut. Nettoeffketen skall vara positiv.
I princip kan man tilltvinga sig alla möjliga saker från grannar. Du kan ex. begära en fastigehetsreglering för att få mark att anlägga en parkeringsplats (finns exempel här på forumet).
Lantmäteriet bedömer helt enkelt om nyttan för den som begär ändringen är större än nackdelen för den som får släppa till mark eller servitut. Nettoeffketen skall vara positiv.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Tillbaka till domen i trådstart (kom i emailen nu). Det gäller en tvist mellan grannar som har blivit ett brottsmål, så åklagare har drivit det. 77-åringen har redan förlorat rättsligt gällande dessa stockar där Kronofogdemyndigheten har meddelat utslag i ärende om särskild handräckning med förpliktande för 77-åringen att avlägsna de aktuella stockarna.
Bakgrund
Följande omständigheter klarlagda: 77-åringen har lagt ut stockar på sin privata väg som går över hans fastighet. Stockarna har blockerat den enda infartsväg som leder till bröderna Es fastighet. Vägen har nyttjats av bröderna E och dessförinnan deras föräldrar sedan i vart fall början av 1970-talet. Bröderna E har ansökt om officialservitut för att använda vägen, men något beslut om det har såvitt hovrätten känner till ännu inte fattats. Kronofogdemyndigheten har meddelat utslag i ärende om särskild handräckning med förpliktande för 77-åringen att avlägsna de aktuella stockarna.
Saken
Åklagaren driver att 77-åringen olovligen har rubbat bröderna Es besittning till deras fastighet genom att lägga ut stockarna. 77-åringen har invänt att han som markägare har rätt att begränsa motortrafik på sin väg och att målsägandena inte har rätt att köra på den utan servitut.
Domskäl
För att 77-åringen ska kunna dömas för egenmäktigt förfarande krävs att han skiljt bröderna E från besittningen till deras fastighet. Det krävs vidare att skiljandet varit olovligt. Vid prövningen av om skiljandet varit olovligt krävs inte att målsägandena har haft en formell rätt att använda vägen. En tidigare dom från Hovrätten för Västra Sverige talar för att det inte heller skulle krävas något etablerat förhållande där målsägandena nyttjat vägen under lång tid och som gjort att de inte haft anledning att räkna med att nyttjandet skulle försvåras eller förhindras för att 77-åringens gärningar skulle vara olovliga. Om så har varit fallet bör det emellertid, enligt hovrättens mening, tillmätas betydelse.
Utgångspunkten är att en besittningskränkning föreligger när gärningen medför avse-värd svårighet att disponera egendomen på samma sätt som tidigare (se Bäcklund m.fl., Brottsbalken (7 november 2024, Version 25, JUNO, kommentaren till 8 kap. 8 §).
Hovrätten bedömer att 77-åringens gärning har medfört en avsevärd svårighet för bröderna E att disponera över deras fastighet på samma sätt som tidigare.
Hovrätten bedömer att bröderna E har nyttjat vägen på sådant sätt att de inte haft anledning att räkna med att nyttjandet skulle förhindras eller försvåras av 77-åringen (jfr. rättsfallet NJA 2017 s. 999 p. 14).
Enligt hovrättens bedömning har 77-åringen orsakat bröderna E olägenhet.
Hovrätten finner mot bakgrund av det anförda att 77-åringen har agerat med uppsåt och avvisar hans påstående om att det skulle handla om att skydda grödor.
Det blev 100 dagsböter på 11 000 kr eftersom 77-åringen var dömd för liknande brott tidigare.
Bakgrund
Följande omständigheter klarlagda: 77-åringen har lagt ut stockar på sin privata väg som går över hans fastighet. Stockarna har blockerat den enda infartsväg som leder till bröderna Es fastighet. Vägen har nyttjats av bröderna E och dessförinnan deras föräldrar sedan i vart fall början av 1970-talet. Bröderna E har ansökt om officialservitut för att använda vägen, men något beslut om det har såvitt hovrätten känner till ännu inte fattats. Kronofogdemyndigheten har meddelat utslag i ärende om särskild handräckning med förpliktande för 77-åringen att avlägsna de aktuella stockarna.
Saken
Åklagaren driver att 77-åringen olovligen har rubbat bröderna Es besittning till deras fastighet genom att lägga ut stockarna. 77-åringen har invänt att han som markägare har rätt att begränsa motortrafik på sin väg och att målsägandena inte har rätt att köra på den utan servitut.
Domskäl
För att 77-åringen ska kunna dömas för egenmäktigt förfarande krävs att han skiljt bröderna E från besittningen till deras fastighet. Det krävs vidare att skiljandet varit olovligt. Vid prövningen av om skiljandet varit olovligt krävs inte att målsägandena har haft en formell rätt att använda vägen. En tidigare dom från Hovrätten för Västra Sverige talar för att det inte heller skulle krävas något etablerat förhållande där målsägandena nyttjat vägen under lång tid och som gjort att de inte haft anledning att räkna med att nyttjandet skulle försvåras eller förhindras för att 77-åringens gärningar skulle vara olovliga. Om så har varit fallet bör det emellertid, enligt hovrättens mening, tillmätas betydelse.
Utgångspunkten är att en besittningskränkning föreligger när gärningen medför avse-värd svårighet att disponera egendomen på samma sätt som tidigare (se Bäcklund m.fl., Brottsbalken (7 november 2024, Version 25, JUNO, kommentaren till 8 kap. 8 §).
Hovrätten bedömer att 77-åringens gärning har medfört en avsevärd svårighet för bröderna E att disponera över deras fastighet på samma sätt som tidigare.
Hovrätten bedömer att bröderna E har nyttjat vägen på sådant sätt att de inte haft anledning att räkna med att nyttjandet skulle förhindras eller försvåras av 77-åringen (jfr. rättsfallet NJA 2017 s. 999 p. 14).
Enligt hovrättens bedömning har 77-åringen orsakat bröderna E olägenhet.
Hovrätten finner mot bakgrund av det anförda att 77-åringen har agerat med uppsåt och avvisar hans påstående om att det skulle handla om att skydda grödor.
Det blev 100 dagsböter på 11 000 kr eftersom 77-åringen var dömd för liknande brott tidigare.
Tack för bra redogörelse!
Efter att ha läst domen, vad är din uppfattning - om 77-åringen istället för att lägga stockar hade plöjt upp vägen och planterat skog eller vete där, hade han då blivit skyldig att återställa den? Då finns det ju en gröda.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Jag tror det. Bröderna E har bara den här vägen till sin fastighet, de använder den regelbundet, den har använts sen 70-talet. De kan liksom inte förvänta sig att den plötsligt omvandlas en en plantering en dag. Och det är en olägenhet för dem. Och en plantering utförs ju med uppsåt att förvandla vägen till plantering.WaldenWoods skrev:
Hovrätten refererar till HD-domen "Vägen" NJA 2017 s. 999 för grunderna i sitt resonamang:
Detta tycks vara den rättsliga grunden för hovrättens resonemang och det är nog denna dom vi ska titta på när trådar om liknande spörsmål kommer upp. Jag kände inte till den ska sägas.
Här:
https://www.domstol.se/hogsta-domstolen/avgoranden/2017/35294/
Markägare som inte vill ha grannars biltrafik på sin mark - låt aldrig grannskapet använda en väg. Har de väl börjat och det inte finns alternativa vägar så är det svårt att bli av med dem.
Ja, detta är klargörande. Stort tack!
För dem i tråden som påstår att man för att kunna nyttja samhälleliga tjänster har rätt att kräva bilaccess till alla fastigheter (när det inte finns någon väg sedan tidigare) kan jag konstatera att åtminstone dessa domar inte ger något som helst stöd för den uppfattningen. Tvärtom argumenteras det kring huruvida vägen är ett sedan tidigare etablerat nyttjandeförhållande.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Här är HDs beskrivning i rättfallet "Vägen" NJA 2017 s. 999 av ett antal äldre rättsfall och den princip de menar sammanfattar dem:
Nyckelmeningen som är intressant för detta forum:
"Den bakomliggande principen torde kunna beskrivas så, att om en ägare har tolererat annans bruk av sin egendom i sådan ordning att sökanden inte har anledning att räkna med att nyttjandet förhindras eller försvåras, så rör det sig om ett sådant etablerat förhållande där utgångspunkten är att ett rubbande av förhållandet är olovligt."
Det stämmer bra med HDs dom "Oxelhäcken" NJA 1990 s 71 där en boende fortsatte klippa ned oxelhäcken i fastighetsgränsen som hade skett under tidigare år genom att gå in på grannens fastighet och utan att fråga denne om lov först. Det blev rättsfall och den klippande boende friades just p g a tidigare bruk.
Nyckelmeningen som är intressant för detta forum:
"Den bakomliggande principen torde kunna beskrivas så, att om en ägare har tolererat annans bruk av sin egendom i sådan ordning att sökanden inte har anledning att räkna med att nyttjandet förhindras eller försvåras, så rör det sig om ett sådant etablerat förhållande där utgångspunkten är att ett rubbande av förhållandet är olovligt."
Det stämmer bra med HDs dom "Oxelhäcken" NJA 1990 s 71 där en boende fortsatte klippa ned oxelhäcken i fastighetsgränsen som hade skett under tidigare år genom att gå in på grannens fastighet och utan att fråga denne om lov först. Det blev rättsfall och den klippande boende friades just p g a tidigare bruk.
Redigerat:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Det som inte är klart för mig är hur man som fastighetsägare ska agera för att få bort ett etablerat bruk av ens fastighet av grannen.
Om man vill t ex vill ta bort en väg, inte vill att grannen längre ska gå över ens mark, inte vill att grannen längre ska leda dagvatten över ens mark, inte vill att grannen fortsätter att klippa häcken i tomtgränsen. Det är denna fråga som så ofta dyker upp på detta forum. Om det inte finns någon tydlig mekanism i praxis för att hindra eller avsluta ett etablerat bruk så blir det ju märkligt. Vad ska man då med servitut till föresten när det räcker med ett etablerat bruk för att slå servitutsrätt?
Hur ändrar/hindrar/säger man upp man andras bruk av ens fastighet?
Om man vill t ex vill ta bort en väg, inte vill att grannen längre ska gå över ens mark, inte vill att grannen längre ska leda dagvatten över ens mark, inte vill att grannen fortsätter att klippa häcken i tomtgränsen. Det är denna fråga som så ofta dyker upp på detta forum. Om det inte finns någon tydlig mekanism i praxis för att hindra eller avsluta ett etablerat bruk så blir det ju märkligt. Vad ska man då med servitut till föresten när det räcker med ett etablerat bruk för att slå servitutsrätt?
Hur ändrar/hindrar/säger man upp man andras bruk av ens fastighet?
Väldigt bra fråga.
Slutsatsen är väl dessvärre att man inte har några säkra vägar att ändra användningen av marken, även om det är ens egen. I Vägen-domen anges på något ställe att man tittar på mängden nytta. Dvs om man kan hitta en ny användning av marken, och på något sätt påvisa att markägarens nytta av den nya användningen är större än besväret för den gamla nyttjaren att behöva avstå nyttjandet, borde det räcka. Men det känns som att det blir svårt att påvisa i de flesta konkreta fall.
Jag tror att svaret på din fråga om varför man ska ha servitut är 1) om man vill stadfästa ett nytt rättighetsförhållande, som inte redan är etablerat och 2) om man vill få rättigheten på pränt och inte nödvändigtvis vill hålla på med att hävda etablerad rätt.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Vi kan ju ta en annan forumklassiker HDs NJA 1995 s 720. Där är det en fastighetsägare nedströms som har ett dike eller bäckfåra på sin mark som vill lägga igen denna bäckfåra vid en byggnation. Grannen uppströms informeras och erbjuda t o m att lägga ledningar för att leda vatten över fastighetsägarens mark. Grannen uppströms vägrar och agerar inte. Fastighetsägaren lägger igen diket/bäckfåran och det ger skador hos grannen som inte har varit intresserad av att skydda sin fastighet. Vem döms till skadestånd? Jo fastighetsägaren nedströms.
https://lagen.nu/dom/nja/1995s720
Samma tankesätt i den domen. Den som vill ändra på något sitter med ansvaret, inget kan förändras med äganderätten som grund. Den som genomför en förändring är skadeskyldig eller brottsling.
https://lagen.nu/dom/nja/1995s720
Samma tankesätt i den domen. Den som vill ändra på något sitter med ansvaret, inget kan förändras med äganderätten som grund. Den som genomför en förändring är skadeskyldig eller brottsling.
Uppsägning av benefik nyttjanderätt till fast egendom kan ske med skälig uppsägningstid (min. 6 månader) jfr. NJA 2004 s. 288
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Ja, den där har vi diskuterat förut.M Maijckel skrev:
Men innebär det att om 77-åringen bara gett bröderna E meddelande om uppsägning av deras möjlighet att använda vägen sex månader före han la stockar där så hade allt varit frid och fröjd? Jag är inte övertygad.
Inte om den vägen var den enda möjlighet att ta sig till huset/fastigheten. Det var isåfall inte fråga om nyttjanderätt som kunde sägas upp, eftersom syftet med upplåtelsen måste varit av mer permanent natur.
6 månaders uppsägningstid hade ju också gett bröderna E möjlighet att utreda eventuella servitutsrättigheter eller ansöka om officialservitut. (om denna väg nu var enda möjliga tillfart till huset)
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 116 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 116 inlägg
Hur vet man vilka upplåtelser som är av permanent natur och inte? Den som gynnas av en upplåtelse kommer ju alltid att mena att den är av permanent natur.M Maijckel skrev:
De har ansökt om officialservitut för utfart via vägen men när brottsmålet avgjordes fanns inget beslut från Lantmäteriet.M Maijckel skrev:
Det sker väl en slags tolkning av det avtal upplåtelsen kan sägas utgöra. När det gäller en väg som utgör enda möjliga tillfart till en fastighet torde det vara ganska uppenbart att en sådan upplåtelse är av permanent natur. Ett sådant vägbygge sker ju inte heller direkt i smyg, och utgör i sig ett brott (tagande av olovlig väg, egenmäktigt förfarande) om det sker utan markägarens medgivande.
Frånd HD's domskäl.
"När en nyttjanderätt till fast egendom upplåts utan vederlag är det inte fråga om arrende eller hyra utan om en särskild avtalstyp som i JB regleras endast av dess 7 kap. Sker upplåtelsen utan tidsbegränsning kan den gälla antingen för all framtid med den begränsning som följer av 7 kap. 5 § JB, varvid avtalet inte kan sägas upp annat än under speciella förutsättningar (jfr NJA 1961 s. 642), eller tills vidare, varvid avtalet även utan sådana förutsättningar kan sägas upp med iakttagande av skälig uppsägningstid. Vissa typer av upplåtelser kan antas normalt gälla för all framtid, andra normalt för obestämd tid, dvs. tills vidare, men någon allmän tolkningsregel har ansetts svår att uppställa (jfr bl.a. Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 701). Som HD funnit i sin dom den 6 april 2004 i mål T 269-01 blir det i fall av benefika nyttjanderätter utslagsgivande vad som kan utrönas om upplåtarens avsikt. I det målet, där upplåtelsen hade generationsskiftesinslag, fanns flera omständigheter som talade för att upplåtaren hade avsett att upplåtelserna skulle gälla för all framtid."
Det hade nog inte blivit fällande dom i brottmålet om det funnits alternativ tillfartsväg. Officialservitut känns därmed givet oaktat lång handläggningstid...
