12 197 läst · 59 svar
12k läst
59 svar
Blockerade väg till grannars hus med stockar – döms
Claes Sörmland skrev:
just det här med "privat väg" skylt är jag rätt säker på att den diskuterats till leda i forumet. Det är ett sätt att hindra allmänheten från sin allemansrätt.WaldenWoods skrev:
Det här inlägget förstår jag inte alls.
Nej, allemansrätt säger inte att du får färdas på alla vägar. Du får färdas till fots på alla vägar, inte med bil på privata vägar.
Den enda skillnaden mellan stockarna och en vägbom är att han vid vägbomsalternativet hade kunnat ge grannbröderna en nyckel till bommen. Om han inte gjort det är det ingen som helst skillnad. Stockarna är svåra att forcera med bil, men lätta att kliva över, så det är exakt detsamma som "välkommen till fots".
Det kommer väl ett mål till som är av intresse från kalixtrakten där vi har en markägare som grävt av sin väg för att denne inte vill ha försvarets fordon trafikerande i tid och otid.
Det är som sagt svårt det här med vägar, man kan som inte hindra allmänheten hur som helst utan konsekvenser. Allmänna vägnätet är nämligen så litet (ca 10%) i förhållande till det icke allmänna vägnätet så lagstiftaren förstår att man måste skydda allmänhetens rätt att färdas på vägar.
Jag tycker att du blandar ihop olika begrepp här. Ja, det allmänna vägnätet är litet. Men den största delen av vägnätet finns i samfällda vägar, där det finns reglerat att vägen ska hållas öppen. Det jag menar med "privat väg" är en väg som ägs av en enda markägare och det inte finns några som helst samfälligheter eller servitut. De är betydligt färre, och oftast helt ointressanta för allmänheten, så det finns därmed ingen anlending att göra "problemet" större än vad det är.Cheesen skrev:
just det här med "privat väg" skylt är jag rätt säker på att den diskuterats till leda i forumet. Det är ett sätt att hindra allmänheten från sin allemansrätt.
Det kommer väl ett mål till som är av intresse från kalixtrakten där vi har en markägare som grävt av sin väg för att denne inte vill ha försvarets fordon trafikerande i tid och otid.
Det är som sagt svårt det här med vägar, man kan som inte hindra allmänheten hur som helst utan konsekvenser. Allmänna vägnätet är nämligen så litet (ca 10%) i förhållande till det icke allmänna vägnätet så lagstiftaren förstår att man måste skydda allmänhetens rätt att färdas på vägar.
Och jag fattar inte vad du dillar om allemansrätt. Allemansrätten är en rätt att vistas i skog och mark. Till fots, och möjligen på cykel (omdiskuterat). Jag har aldrig hört talas om att åtkomst med bil överhuvudtaget skulle vara berört i de lagregleringar och den historiska hävd som tillsammans brukar kallas allemansrätten.
På vilket sätt skulle det vara omdiskuterat om allemansrätten omfattar cyklister? Det är väldigt tydligt att cykling/cyklister är inkluderade i allemansrätten.
Det som diskuteras är elcyklar där trafikverket anser att elcyklar är just cyklar men naurvårdsverket anser att elcyklar är motorfordon. Naturvårdsverkets syn innebär att elcyklar inte omfattas av allemansrätten och att man bryter mot terrängkörningslagen om de framförs utanför markerade vägar.
Det riktigt luriga blir ju just privata vägar där motorfordonstrafik är förbjuden. Gäller trafikverkets definition eller naturvårdsverkets?
Det som diskuteras är elcyklar där trafikverket anser att elcyklar är just cyklar men naurvårdsverket anser att elcyklar är motorfordon. Naturvårdsverkets syn innebär att elcyklar inte omfattas av allemansrätten och att man bryter mot terrängkörningslagen om de framförs utanför markerade vägar.
Det riktigt luriga blir ju just privata vägar där motorfordonstrafik är förbjuden. Gäller trafikverkets definition eller naturvårdsverkets?
OK, du har säkert rätt. Jag har inte satt mig in i frågan. Trodde mig ha läst någonstans att såpass omfattande mountainbike-trafik att man i praktiken etablerar nya stigar, och påtagligt påverkar markvegetationen, inte ingår i allemansrätten utan kräver markägarens tillstånd.E Eld skrev:
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 663 inlägg
Organiserad / kommersiell verksamhet kräver markägarens tillstånd. Men att spontancykla ska vara ok. Så länge man inte skadar något förstås, inte ut på något fält med grödor eller liknande.WaldenWoods skrev:
Det är ungefär min förståelse också. Därav att jag skrev "omdiskuterat". Jag tror t.ex. det är svårt att köra mer än max en gång på samma ställe genom blåbärsris utan att skada blåbärsriset.A adron skrev:
Har liknande. Privat väg genom andra ägor, innan vår mark. Inget servitut finns, för det behövs inte. Man har ändå rätt att ta sig hem.WaldenWoods skrev:
Dagens juridik skriver om ett intressant fall. Artikeln är bakom betalvägg, så jag betalade 29 kr för att få läsa den. Ingressen går att läsa gratis, och den centrala delen av resonemanget är ungefär detta:
Hovrätten för Övre Norrland dömde en 77-årig man för två fall av egenmäktigt förfarande efter att han blockerat den enda infartsvägen till två bröders fastighet med stockar. (77-åringens fastighet omgärdar helt brödernas fastighet.) Hovrätten slog fast att brödernas besittning rubbades, trots att de saknade formell rätt att använda vägen. Det avgörande var att blockeringen innebar en avsevärd svårighet att disponera fastigheten, särskilt då en av bröderna hade hjärtproblem (dvs han hade svårt att gå till fastigheten, vilket 77-åringen anförde att han borde kunna göra, istället för att åka bil, ).
77-åringens påstående att stockarna skyddade hans grödor avfärdades, eftersom det inte fanns några synliga grödor och om han ville hindra allmänt rafik kunde han istället satt upp en vägbom med nyckel (och gett bröderna nyckel). Han dömdes till 100 dagsböter.
Länk till artikeln:
[länk]
Hovrätten Övre Norrland, Egenmäktigt förfarande, målnummer B 1424-24.
Jag är nybörjare på detta, men blir förvånad över utslaget. Behöver man alltså inte servitut för att ha rätt till en väg? Har 77-åringen därmed inte rätt att disponera sin mark så som han önskar? Om 77-åringen istället hade plöjt upp vägen och planterat skog eller vete för att han tyckte han hade bättre nytta av det, hade utfallet då blivit detsamma? Och hade han tvingats återställa vägen?
(Jag noterar att det ingenstans - åtminstone i artikeln - hänvisas till "urminnes hävd", så det verkar inte handla om det.)
Vägförening finns.
Detta är den enda potentiella nackdelen där vi bor. I övrigt finns inga grannar på mkt långt håll. Precis som vill vi ha det, inga grannar, inga problem.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 663 inlägg
L L Jan skrev:
Jag ser inget prolem i det som L Jan skriver. Det kan exempelvis vara en vägförening som sköter en s.k. frivillig överenskommelse mellan markägarna att hålla väg. Det finns massor av sådana frivilligt överenskomna vägar, och föreningar som sköter dem.Nötegårdsgubben skrev:
(Man kan även tänka sig situationen att det finns inskrivet i Lantmäteriets [historiska] dokument att vägen är en samälld nyttighet, att nyttjas gemensamt av markägarna, och att föreningen sköter samfälligheten. Det är då rent formellt inte heller ett servitut. Även om skillnaden i det fallet mest är formell, i praktiken är det likvärdigt med ett servitut, tycker jag i det fallet. Men inte i det fall jag beskriver ovan.)
Ett ganska självklart utfall. Givetvis kan man inte stänga in en fastighet helt och hållet från fordonstrafik. Ett visst ansvar borde åvila Lantmäteriet som tillät den delning som borde ha gjorts någon gång tidigare.WaldenWoods skrev:
Dagens juridik skriver om ett intressant fall. Artikeln är bakom betalvägg, så jag betalade 29 kr för att få läsa den. Ingressen går att läsa gratis, och den centrala delen av resonemanget är ungefär detta:
Hovrätten för Övre Norrland dömde en 77-årig man för två fall av egenmäktigt förfarande efter att han blockerat den enda infartsvägen till två bröders fastighet med stockar. (77-åringens fastighet omgärdar helt brödernas fastighet.) Hovrätten slog fast att brödernas besittning rubbades, trots att de saknade formell rätt att använda vägen. Det avgörande var att blockeringen innebar en avsevärd svårighet att disponera fastigheten, särskilt då en av bröderna hade hjärtproblem (dvs han hade svårt att gå till fastigheten, vilket 77-åringen anförde att han borde kunna göra, istället för att åka bil, ).
77-åringens påstående att stockarna skyddade hans grödor avfärdades, eftersom det inte fanns några synliga grödor och om han ville hindra allmänt rafik kunde han istället satt upp en vägbom med nyckel (och gett bröderna nyckel). Han dömdes till 100 dagsböter.
Länk till artikeln:
[länk]
Hovrätten Övre Norrland, Egenmäktigt förfarande, målnummer B 1424-24.
Jag är nybörjare på detta, men blir förvånad över utslaget. Behöver man alltså inte servitut för att ha rätt till en väg? Har 77-åringen därmed inte rätt att disponera sin mark så som han önskar? Om 77-åringen istället hade plöjt upp vägen och planterat skog eller vete för att han tyckte han hade bättre nytta av det, hade utfallet då blivit detsamma? Och hade han tvingats återställa vägen?
(Jag noterar att det ingenstans - åtminstone i artikeln - hänvisas till "urminnes hävd", så det verkar inte handla om det.)
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 663 inlägg
OK, då förstår jag bättre. Kan hålla med till viss del.Nötegårdsgubben skrev:
Nej, då blir det ju ingen diskussion 🙂Nötegårdsgubben skrev:
Precis så!WaldenWoods skrev:
Jag ser inget prolem i det som L Jan skriver. Det kan exempelvis vara en vägförening som sköter en s.k. frivillig överenskommelse mellan markägarna att hålla väg. Det finns massor av sådana frivilligt överenskomna vägar, och föreningar som sköter dem.
(Man kan även tänka sig situationen att det finns inskrivet i Lantmäteriets [historiska] dokument att vägen är en samälld nyttighet, att nyttjas gemensamt av markägarna, och att föreningen sköter samfälligheten. Det är då rent formellt inte heller ett servitut. Även om skillnaden i det fallet mest är formell, i praktiken är det likvärdigt med ett servitut, tycker jag i det fallet. Men inte i det fall jag beskriver ovan.)
Har kollat med Lantmäteriet och de sa likadant.
Så varför inte skaffa och begära servitut för oss? Så länge det funkar med vägförening m.m. är det en onödig fas. Tar man upp frågan kan saken komma i annan dager, tex avgifterna för vägen osv. Grannar får upp ögonen. Det har funkat bra med vägen sedan iaf 1700-talet, utan servitut. Så det är bara att gå vidare på den linjen.
Klicka här för att svara