Vedeldning en stimulerande syssla

78-årige Gösta Johansson är uppvuxen med vedeldning. Han bor med sina två bröder i den småländska byn Häradsbäck, i ett timmerhus som byggdes i början av 1900-talet. Huset är i två plan med en boyta på cirka 130 kvadratmeter, samt källare.

– Vårt hus har alltid värmts med ved. Vi installerade den första vedpannan 1949, dessförinnan eldade vi i kakelugnar och i en spis, berättar han. För tio år sedan satte de in en ny vedpanna, den tredje i ordningen, med en effekt på 25 kW. Pannan kostade omkring 35 000-40 000 kronor, inklusive installation.

– Det finns modernare, mindre pannor som är mer bränslesnåla än den här. Men jag är nöjd med anläggningen och känner den utan och innan. I köket har vi också en kokspis som vi använder både för matlagning och som värmekälla under kyliga vinterdagar.

Under en period på 1960-talet kombinerades vedeldningen med oljeledning, ”då bränslet var nästintill gratis”, men när oljepriset började stiga försvann oljan ur huset för gott.

– Det finns fortfarande enstaka husägare här i bygden som eldar med olja. Men för oss vore det alternativet fullständigt otänkbart, vi har ju fullt med ved inpå knuten, säger Gösta Johansson.

Timmerhuset har genomgått vissa förändringar sedan byggnationen. I slutet av 1940-talet grävdes källaren ut för att ge plats för faciliteter som tvättstuga, förråd och pannrum. Den mest omfattande renoveringen genomfördes 1988 då väggarna och vindsbjälklaget tilläggsisolerades. Under renoveringen förstärktes även fönstren med ett extra glas.

– Plötsligt var allt kalldrag borta, och vi fick en jämn temperatur i huset på 22 grader. Det blev en enorm förändring och vi behövde inte elda lika mycket som tidigare.

Vedeldningens rykte har inte alltid varit det bästa. Fuktig ved, omoderna pannor och ”snåleldning” är faktorer som var för sig kan orsaka miljöförpestning och grannarnas missnöje.

– Att elda med ved är en konst man måste lära sig. Röken ska knappt ens synas, om det bolmar ur skorstenen är något på tok, säger Gösta Johansson.

Det allra viktigaste momentet är den första fasen i eldningen då vedklamparna lagts in i eldstadsluckan. En del vedeldare passar på att stänga draget efter tändning, i tron att man då sparar på veden.

Gösta Johansson gör två brasinlägg varje dag: det första vid 16-tiden på eftermiddagen och det andra två timmar senare. Varmvattnet lagras i en ackumulatortank som fulladdad håller en temperatur på 80-90 grader. På morgonen är temperaturen omkring 60 grader, vilket i regel är tillräckligt hög för hålla värmen i huset fram till eftermiddagen.– Snåleldning resulterar i att det blir fukt så att pannan sotar igen. Man ska elda med öppna spjäll tills brasan tagit sig ordentligt och temperaturen på pannvattnet uppgår till minst 80 grader. Man bör aldrig stänga draget helt förrän elden brunnit ut.

– Under vintern kompletterar vi med kokspisen om ackumulatortanken inte räcker till. För vedeldning i ett normalt villahushåll brukar man rekommendera en tankvolym på minst 1500 liter. Hos Gösta Johansson är tanken betydligt mindre, endast 500 liter.

– I allmänhet finns det en risk att vattnet börja koka om ackumulatortanken är för liten. Fast i mitt fall vet jag hur mycket eldning som anläggningen tål: jag lägger aldrig i för mycket ved. Vi har också en säkerhetsfunktion vid överhettning, så att eventuellt kokvatten enkelt kan ledas ut i ett avlopp i källaren, förklarar han.

Årsförbrukningen av ved i Göstas Johanssons hus uppgår till omkring 25 kubikmeter, vilket motsvarar knappt tre kubikmeter olja.

– Fördelen är att bränslet från vår skog är gratis, vi behöver inte oroa oss för värmeräkningarna! Gösta Johansson har provat att elda med olika sorters ved, till exempel björk, gran, tall, bok och ek. Han konstaterar, liksom de flesta vedeldare, att torr björkved är det bästa bränslet.

– Vi har gott om björk på ägorna och det ger betydligt mer värme än gran och tall. Men även bok och ek går utmärkt, fast det behöver längre tid för att torka. Att vara vedeldare kräver en arbetsinsats. Förutom eldningen ska pannan dagligen askas ur. Dessutom innebär vedhanteringen en hel del jobb, såvida man inte köper färdigkluven ved.

Veden mellanlagras under plåttak utomhus.

– Visst kan man hugga ved för hand, det ger bra motion. Men min rekommendation är att skaffa en bra och rejäl vedklyv.

När veden är kluven är det viktigt att den förvaras rätt och tillräckligt länge. Gösta har ett vedupplag utomhus där veden ligger staplad på pall under plåttak. Han har även ett vedförråd i källaren. – Jag brukar ta in veden en vecka före användning så att det torkar ordentligt. Veden brukar huggas på våren, efter snösmältningen. Om sommaren varit varm går det ofta bra att använda den för vintersäsongen, säger han.

– Men det bästa är om veden får ligga ytterligare en säsong, då är den garanterat torr.

Som vedeldare riskerar man onekligen att bli ”husets fånge”, eftersom värmesystemet kräver daglig skötsel. Önskar man mer frihet får man komplettera med någon form av stöduppvärmning, till exempel solfångare eller elpatron.

För Gösta Johanssons del är det dock inte aktuellt att investera i ytterligare värmeteknik.

Gösta har gott om ved i källaren.

– I vårt hus är det alltid någon som är hemma och kan sköta vedpannan, så vi behöver inte grunna över det problemet, säger han.

Fakta/Värmesystem med vedpanna
Det pågår en kontinuerlig utveckling av vedpannor och förbränningsteknik. En ny keramisk panna kan ha en verkningsgrad som är dubbelt så hög som en ”vanlig” vedpanna, vilket också innebär att man bara behöver hälften så mycket ved.

Vid köp av ny vedpanna är det klokt att välja en panna med stor eldstadsvolym (färre antal vedinlägg) och en liten vattenvolym (pannan kommer snabbare upp i arbetstemperatur).

Idag är det vanligt med miljögodkända pannor (P-märkt eller Svanenmärkt). För att en vedpanna ska vara miljögodkänd krävs att den eldas mot en ackumulatortank. För att klara värmebehovet i en normalvilla brukar man behöva en tank på minst 1000-1500 liter.

Med rätt dimensionering på ackumulatortanken räcker det i regel att elda en gång per dygn vintertid. Egen ved ger alltid den i särklass billigaste värmen. Men även om du köper till exempel massaved hamnar du på ett energipris som ligger på 20-25 öre per kWh, vilket motsvarar ungefär halva priset för pellets eller en fjärdedel av priset för el.