Ett av de där albumen som jag lyssnade på (gör än idag) och undrade om det fanns nån mening med fotot - de ser lite snälla och skenheliga ut, inte olikt bilderna på broschyrerna som fanns på 1930-talet när vissa tyska partierna sökte sympatier. Utvecklar inte detta eftersom det gått runt 40 år och Kraftwerk är genier enligt mig.Dan1891 skrev:
Medlem
· Korpilombolo
· 3 351 inlägg
Det dyker upp då och då på säljsidor att de säljer hela samlingar. Men då är det ofta mest dansband, Pelle Karlsson och annat mindre upphetsande. Eller som för några veckor sedan när någon satt in en annons att antikaffären som säljer skivor i Roma skänkte bort tusentals LP innan måndag då allt annars skulle köras till tippen. Affären var förstås stängd och hade troligen inga planer på att sluta sälja vinyl.
Redigerat:
De där kraftwerkalbumen är fantastiska. Mina favoriter är Trans-Europa-Express, Computerwelt och (till skillnad från många fans) Electric Café!Maria T skrev:
Angående nyutgåvor: där är jag så kluven. Jag gillar skivomslag mycket, så formatet passar mig, och jag gilla ritualen i att spela en LP, men jag jag tycker inte att det låter BÄTTRE än cd. Jag köper en del ny musik på vinyl, men vad gäller nyutgåvor så köper jag hellre originalen om det går. Jag kan inte riktigt förklara varför, någon larvig snobbighet kanske. Men visst, det händer att jag köper nyutgåvor på vinyl ändå, tex de riktigt lyckade Kate Bush-nyutgåvorna som kom häromåret. ...har vi pratat kate Bush förresten? Hon är helt fantastisk, en av mina allra största idoler och jag är väldigt glad över att ha sett henne live.
Tror inte Kate Bush har kommit upp i tråden!T TowaTei skrev:
Jag hade precis fyllt 13 när "Wuthering Heights" gavs ut som singel; min kompis Isabella som fyllde år några veckor efter mig fick den i födelsedagspresent och den måste ha spelats hundratals gånger under den terminen.Den gav nåt slags musikaliskt rus som jag tydligt minns men som är svårt att finna idag. Dock gillar jag "Babooskha" och "Running up that hill" ännu mer plus duetten med Peter Gabriel, "Don't give up" som jag tycker är helt magisk.
Måste varit fantastiskt att se henne live.
Håller med! Electric Cafe' är lite underskattad känns det som.T TowaTei skrev:
Techno Pop/Music-Non stop tex. är ju helt lysande, och även The Telephone Call.
När man lyssnar på den är det svårt att tro att den kom 1986! Den låter som den hade släppts idag, 2023!
edit: Vi måste ju givetvis ha en bild på Electric Cafe' LP'n också!
Redigerat:
Finsk musik....detta sorgliga kapitel tänkte jag...Det finns ju INGET bra från det landet..
Men så hittade jag denna LP från 1980 i samlingen!
Och jäklar vilket sväng! Rock, Rockabilly och nästan Punk!
Gillar den skarpt! Är det bästa bandet från Finland nånsin månne?
Men så hittade jag denna LP från 1980 i samlingen!
Och jäklar vilket sväng! Rock, Rockabilly och nästan Punk!
Gillar den skarpt! Är det bästa bandet från Finland nånsin månne?
Jag upptäckte henne i samma ålder, men det måste ha varit fantastiskt att göra det i rätt tid (då Wuthering Heights släpptes, alltså). För mig var det Don't give up som var det första mötet och något senare köpte jag samlingen The whole story. Jag gillar alla de tidiga albumen, men favoriten är The Dreaming samt andra albumhalvan av Hounds of Love, sviten "The ninth wave" (som hon framförde i sin helhet när jag såg henne live 2014) .
Jag minns när Music-non-stop spelades på Tracks, den lät som Framtiden! Singelversionen inleds ju dessutom med Boing Boom Tschak vilket bidrog till den overkliga framtidskänlan, jag hade aldrig hört ngot liknande.Håller med! Electric Cafe' är lite underskattad känns det som.
Techno Pop/Music-Non stop tex. är ju helt lysande, och även The Telephone Call.
När man lyssnar på den är det svårt att tro att den kom 1986! Den låter som den hade släppts idag, 2023!