Vad är rättvist? - olika lön, betala samma summa hemma?

[vbg-1]

Ok, jag förstår. Man måste samtidigt dra en gräns med hur ”noga” man ska vara att räkna och dela på pengar, speciellt om båda parter har ordnad ekonomi…

Självklart är det så, och alla par har olika förutsättningar och hittar förhoppningsvis ett sätt som fungerar och känns rättvist för dem.

 

[Jonatan79]

Självklart är det så, och alla par har olika förutsättningar och hittar förhoppningsvis ett sätt som fungerar och känns rättvist för dem.

Tyckte det lät konstigt, enklare att man delar sysslorna lika än att försöka värdera tid i pengar eller likande , puh!

 

[vbg-1]

Tyckte det lät konstigt, enklare att man delar sysslorna lika än att försöka värdera tid i pengar eller likande , puh!

Det är nackdelen med skriven text i forum, det uppstår lätt missförstånd.

Uscados (från solsidan) känns som en komplicerad modell för att lösa ngt som blir enklare att lösa om båda bara försöker underlätta livet för varandra efter bästa förmåga

 

[Rkarlsson]

Hur tänker ni som har delad ekonomi.

Ena parten använder lite pengar på nöjen osv.
Den andra parten är en snålis och lägger 0 kr på nöjen och vill bli så rik som möljligt.

Hur hade ni löst det? Det hade varit intressant att se er synvinkel. Det kan såklart inte bli delad ekonomi i detta fallet.


Känns som vissa förhållanden borde ha en lapp på kylskåpet där de skriver sina åtaganden i minuter emellanåt.

 

[Rabbithole]

Är man vitt skild i sin syn på ekonomi ska man nog inte ha gemensam ekonomi alls och kanske särbo är ett bättre alternativ.

Där hade väl en uppdelad ekonomi med ett gemensamt konto för det gemensamma och sen avsättning till separata spenderarpengar. Därifrån han ju den sparsamma föra över överskottet till ett ISK eller räntekonto

 

[Kaian86]

Jag och min sambo levde 5år ihop. Skaffade barn osv.. hade hela tiden egen ekonomi men ett gemensamt konto där vi satte in lika mycket var för att dela upp allt. Vi har dock väldigt olika intressen och olika syn på de mesta.

Idag har vi varsitt hus 5min ifrån varandra och förhållandet har aldrig varit bättre.

 

[uplj]

Hur tänker ni som har delad ekonomi.

Ena parten använder lite pengar på nöjen osv.
Den andra parten är en snålis och lägger 0 kr på nöjen och vill bli så rik som möljligt.

Hur hade ni löst det? Det hade varit intressant att se er synvinkel. Det kan såklart inte bli delad ekonomi i detta fallet.


Känns som vissa förhållanden borde ha en lapp på kylskåpet där de skriver sina åtaganden i minuter emellanåt.

Vi löser det genom att prata med varandra. Hur andra löser det vet jag inte.

 

[Rkarlsson]

Vi löser det genom att prata med varandra. Hur andra löser det vet jag inte.

Det verkar ju vara millimeterrättvisa för en del.
Jag måste vara ett hemskt exempel för de. Jag lämnar och hämtar aldrig på dagis, jag behåller mina pengar och hon betalar hyra.

Hon städar emellanåt.
Men jag sliter ut kroppen på att sköta om allt annat.

 

[krfsm]

I det fallet brukar jag rekommendera ett skuldbrev. Exempelvis att Jag i det fallet lånar 2,5 Msek av min respektive till en viss ränta (ex rörlig ränta på Nordea - 1%enhet, eller statslåneränta + 1%).

Därefter äger vi allt gemensamt och delar ekonomi helt och hållet. Man kan ju alltid skriva papper på saker som har rent emotionellt eller släkt-värde som första gitarren, fotoalbumen, farsans vigselring osv. Kanske har lite monetärt värde men i princip 0 jämfört med det emotionella.

OM vi sen delar oss efter ett år så gör man upp bodelning, värderar huset (som kanske tack vara mitt arbete numera är värt 3 miljoner mer), räknar ut vad min skuld är värd och kan sen dela på oss på rimliga villkor.

Då försvinner problem såsom att jag annars inte vill lägga pengar eller arbete i hennes hus, vi ska försöka komma fram till vad jag ska betala för "hyra" osv osv osv.

Det där är ju lite riskabelt för den mindre bemedlade parten, som i praktiken har 100% belåning. Så i ditt exempel om husmarknaden går ner 10% så har du en skuld på 250000 om ni går isär.

 

[Tomtom79]

Det där är ju lite riskabelt för den mindre bemedlade parten, som i praktiken har 100% belåning. Så i ditt exempel om husmarknaden går ner 10% så har du en skuld på 250000 om ni går isär.

Så sant, betyder ju förstås även att den andre partnern förlorat 250 000:-... Bara det att det kanske inte var lånade pengar.

 

[maskeradeproggaren]

Min sambo (kvinna) och jag (man) har levt tillsammans i tre år. Under dessa år har jag dragit in mer pengar i form av lön och vi har rättvist fördelat utgifter med tanke på inkomst.

Nu landade frugan ett bättre jobb med högre lön så hon går om mig i lön vilket alltid är trevligt men då kom utgiftsfördelningen på tapeten. Hon anser att vi nu ska fördela alla utgifter 50/50 medan jag tycker självklart att fördelning ska baseras på inkomst så hon får större del av kakan gällande utgifter.

Vad är rätt här tro, hjälp mig tänka! Har jag fel för det hävdar frugan

Both a blessing and a curse? Intressant hur olika man kan resonera när det kommer till ekonomi i förhållanden. Själv tjänade jag under många år mer än min sambo, som nu gått om för något år sedan, och vi har egentligen från början gjort så att vi betalt in bådas löner till ett konto som där vi sedan betalt av alla räkningar och sedan sparat eller konsumerat. Allt har sina för och nackdelar såklart men med detta upplägg spelar det ingen roll vem som tjänar mest, allt går ju in på samma konto och vi har hundra procent transparens. Och behöver köpa något (åt sig själv) gör man det. Större saker så får man argumentera lite vilket kanske är nackdel men annars tycker jag detta upplägget funkar kanon.