37 472 läst · 220 svar
37k läst
220 svar
Vad är rättvist? - olika lön, betala samma summa hemma?
Men OM man ska ha gemensam ekonomi så måste man nästan ha någorlunda samma ekonomiska sinne.
Det funkar inte så bra om den ena köper saker utefter vad som behövs och den andre köper saker utefter hur mycket som råkar finnas på kontot.
Lite som att "mina skor börjar bli kass, jag behöver köpa ett par nya så jag väljer något som jag tycker är snyggt och är bra. Lite dyra men bra."
Den andre
"Jag har 800 kvar på kontot och de där skorna är ju snygga. Jag behöver visserligen inga, de är nog inte så kvalitativa men jag har ju råd och köper dem"
Det funkar inte så bra om den ena köper saker utefter vad som behövs och den andre köper saker utefter hur mycket som råkar finnas på kontot.
Lite som att "mina skor börjar bli kass, jag behöver köpa ett par nya så jag väljer något som jag tycker är snyggt och är bra. Lite dyra men bra."
Den andre
"Jag har 800 kvar på kontot och de där skorna är ju snygga. Jag behöver visserligen inga, de är nog inte så kvalitativa men jag har ju råd och köper dem"
Beror på vad man tycker är mycket. Sparandet ingår inte i allt nödvändigt utan är en del av de kvarvarande 80 %. Skulle vi gå på bio eller restaurang med familjen eller så är det gemensam kassa och då inte av dessa 20 %.Jonatan79 skrev:
Jag förstår att det är kul att säga hur många tusen det är men jag vill inte säga siffror, inte för att jag är hemlig med min inkomst, men det kan ge någon annan med andra ekonomiska förutsättningar en skev bild av vad som är rimligt att "lalla" bort på rena onödiga saker. Jag och min fru är inte högavlönade men över medel och har låga boendekostnader (lyckades binda räntan 7 år på 1,2% för 3 år sedan), så
Precis. Vi hade ett gemensamt kort i mitt namn endast för mat och barn. Kom överens om att inte använda det till annat. Tror det kom in 50000 kr kostnad på nöjen och kasino månaden efter... Så för mig och min nuvarande sambo betalar jag alla räkningar tills hennes inkomst ökar för det blir ändå billigare för mig i slutändan.Tomtom79 skrev:Men OM man ska ha gemensam ekonomi så måste man nästan ha någorlunda samma ekonomiska sinne.
Det funkar inte så bra om den ena köper saker utefter vad som behövs och den andre köper saker utefter hur mycket som råkar finnas på kontot.
Lite som att "mina skor börjar bli kass, jag behöver köpa ett par nya så jag väljer något som jag tycker är snyggt och är bra. Lite dyra men bra."
Den andre
"Jag har 800 kvar på kontot och de där skorna är ju snygga. Jag behöver visserligen inga, de är nog inte så kvalitativa men jag har ju råd och köper dem"
Vi har en annan modell, har ung samma lön, delar alla räkningar 50/50, ett gemensamt kort till nöjen, barnen, soppa mm. Det som blir över gör vi vad vi vill med.M Mr Person skrev:Beror på vad man tycker är mycket. Sparandet ingår inte i allt nödvändigt utan är en del av de kvarvarande 80 %. Skulle vi gå på bio eller restaurang med familjen eller så är det gemensam kassa och då inte av dessa 20 %.
Jag förstår att det är kul att säga hur många tusen det är men jag vill inte säga siffror, inte för att jag är hemlig med min inkomst, men det kan ge någon annan med andra ekonomiska förutsättningar en skev bild av vad som är rimligt att "lalla" bort på rena onödiga saker. Jag och min fru är inte högavlönade men över medel och har låga boendekostnader (lyckades binda räntan 7 år på 1,2% för 3 år sedan), så
Om kostnaderna ska delas 50/50 så är det rimligt att de gemensamma kostnaderna anpassas efter den som tjänar minst. Sedan är det såklart upp till alla par att diskutera vad som ska ingå i de gemensamma kostnaderna. Det är även rimligt att den som tjänar minst har pengar över till att spara ihop en buffert för att kunna köra tex nya glasögon om de nuvarande får sönder, alt så får de kostnaderna ingå i det gemensamma.
jag tjänar nästan dubbelt mot vad min sambo gör så för mig är det självklart att jag betalar mer än vad han gör. Jag har valt att dela mitt liv med honom, och i det ingår att vi tillsammans försöker göra varandras liv vackrare, lättare och lyckligare. Vi är ett team som samarbetar och tar hand om varandra.
Alla par har olika förutsättningar, både ekonomiskt och på andra sätt. Det viktigaste är att hitta en uppdelning som båda är nöjda med och där det inte blir ständiga diskussioner kring samma frågor. Oavsett om diskussionen rör vem som ska betala vad eller vem som ska göra vad så gäller det att hitta ett sätt som båda är nöjda med.
jag tjänar nästan dubbelt mot vad min sambo gör så för mig är det självklart att jag betalar mer än vad han gör. Jag har valt att dela mitt liv med honom, och i det ingår att vi tillsammans försöker göra varandras liv vackrare, lättare och lyckligare. Vi är ett team som samarbetar och tar hand om varandra.
Alla par har olika förutsättningar, både ekonomiskt och på andra sätt. Det viktigaste är att hitta en uppdelning som båda är nöjda med och där det inte blir ständiga diskussioner kring samma frågor. Oavsett om diskussionen rör vem som ska betala vad eller vem som ska göra vad så gäller det att hitta ett sätt som båda är nöjda med.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 823 inlägg
Tycker nog att ett mellanting mellan att betala 50/50 och bara egna kostnader är schysst. Båda tjänar på när den ena får högre inkomst och den som jobbat får lite extra ut av eget resultat
Inkomster till samma konto
Avsätt för gemensamma kostnader
Avsätt för inkomstbalanserad egen peng
Avsätt överskott för genensam pott. T.ex resor/sparande
60/40 fördelning: t.ex.: 30' / 20' netto inkomst
50 totalt:
20' gemensamma kostnader/buffert
12' / 8' egen pott
10' till gemensam pott
Inkomster till samma konto
Avsätt för gemensamma kostnader
Avsätt för inkomstbalanserad egen peng
Avsätt överskott för genensam pott. T.ex resor/sparande
60/40 fördelning: t.ex.: 30' / 20' netto inkomst
50 totalt:
20' gemensamma kostnader/buffert
12' / 8' egen pott
10' till gemensam pott
Redigerat:
Klippt från en advokatsida (familjerätt)A AG A skrev:Nja, riktigt så är det inte heller. Men det är inte helt osant heller. Du har inte någon direkt ersättningsskyldighet för din make/maka. Men om du/din maka blir utan pengar, kan denne inte få några bidrag sålänge den andre har pengar.
Men, även om vi förenklat säger att du har försörjningsskyldighet, så är det ändå väldigt långt från att behöva dela lika
A AG A skrev:Nja, riktigt så är det inte heller. Men det är inte helt osant heller. Du har inte någon direkt ersättningsskyldighet för din make/maka. Men om du/din maka blir utan pengar, kan denne inte få några bidrag sålänge den andre har pengar.
Men, även om vi förenklat säger att du har försörjningsskyldighet, så är det ändå väldigt långt från att behöva dela lika.
Det korta svaret på din fråga är – ja, du är skyldig att försörja din make under äktenskapet. För att utveckla svaret något har makar enligt lag ett gemensamt ansvar för att deras gemensamma och personliga behov tillgodoses. Makarna ska leva på samma ekonomiska standard och om någon av dem har det bättre ekonomiskt ställt än den andra, är den förstnämnda maken därför skyldig att skjuta till de pengar som behövs för att den andra maken ska kunna leva på samma ekonomiska standard som hen själv. Du och din make ska alltså bidra efter förmåga till era gemensamma och personliga kostnader. Den som eventuellt har det bättre ekonomiskt ställt av er är därmed skyldig att bidra mer ekonomiskt, även om detta innebär att hen mer eller mindre försörjer den andra maken.
Så, frågan kanske aldrig prövas men om den ena lever på bröd och vatten och den andra på oxfile och champagne skulle man kunna ta frågan till rätten och se var det landar.
Att leva under ungefär samma ekonomiska standard. Är ändå något helt annat, än att alla pengar och tillgångar måste läggas under gemensamt förfogande. Så att allt delas lika.T Tela80 skrev:Klippt från en advokatsida (familjerätt)
Det korta svaret på din fråga är – ja, du är skyldig att försörja din make under äktenskapet. För att utveckla svaret något har makar enligt lag ett gemensamt ansvar för att deras gemensamma och personliga behov tillgodoses. Makarna ska leva på samma ekonomiska standard och om någon av dem har det bättre ekonomiskt ställt än den andra, är den förstnämnda maken därför skyldig att skjuta till de pengar som behövs för att den andra maken ska kunna leva på samma ekonomiska standard som hen själv. Du och din make ska alltså bidra efter förmåga till era gemensamma och personliga kostnader. Den som eventuellt har det bättre ekonomiskt ställt av er är därmed skyldig att bidra mer ekonomiskt, även om detta innebär att hen mer eller mindre försörjer den andra maken.
Så, frågan kanske aldrig prövas men om den ena lever på bröd och vatten och den andra på oxfile och champagne skulle man kunna ta frågan till rätten och se var det landar.
Vi har 1 gemensamt barn ja. Vi delar lika även på barnens nöjen/utgifter.V vbg-1 skrev:
Ursäkta sent svar
Du behöver absolut inte svar här, för det är inget som vi har att göra med.K Kaian86 skrev:
Min fråga var egentligen enbart för att väcka en reflektion kring om båda föräldrarna har möjlighet, rent tidsmässigt, att arbeta övertid.
Finns tiden får båda föräldrarna att arbeta extra, samtidigt som det finns tid kvar för att spendera tillsammans hela familj, tid för vardagen alla måsten, tid för att hinna vårda förhållandet och tid för umgänge med släckt och vänner så är fördelningen av den extra inkomsten oviktig.
Om det inte finns tid kvar i familjens schema för att få ihop vardagen och tid för övertidsarbete får båda föräldrana så är det inte längre lika självklart att den förälder som möjliggör den andras övertid inte ska få del av den ökade inkomsten.
Jag jobbar min övertid på morgonen. Börjar 05 istället för ordinarie tid 07. Så går inte miste om tid med familjen osv. Gör det enbart för att ha råd med lite dyrare nöjen osv.V vbg-1 skrev:Du behöver absolut inte svar här, för det är inget som vi har att göra med.
Min fråga var egentligen enbart för att väcka en reflektion kring om båda föräldrarna har möjlighet, rent tidsmässigt, att arbeta övertid.
Finns tiden får båda föräldrarna att arbeta extra, samtidigt som det finns tid kvar för att spendera tillsammans hela familj, tid för vardagen alla måsten, tid för att hinna vårda förhållandet och tid för umgänge med släckt och vänner så är fördelningen av den extra inkomsten oviktig.
Om det inte finns tid kvar i familjens schema för att få ihop vardagen och tid för övertidsarbete får båda föräldrana så är det inte längre lika självklart att den förälder som möjliggör den andras övertid inte ska få del av den ökade inkomsten.
Så länge det inte innebär att barnets andra förälder alltid måste lämna på förskolan på morgonen, om din ordinarie tid inneburit att ni kunnat lämna lika ofta. Och att de 2 timmarna mindre sömn inte påverkar hur mkt energi du har kvar för familjen på eftermiddagen/kvällen och lediga dagar så är det övertid som enbart påverkar dig. Men det är dom sagt inget du behöver redovisa för oss här på forumet.K Kaian86 skrev:
Om ena parten lämnar och hämtar på förskola/skola säg till 90% av tiden , ska den betala mindre till hushållet då ?V vbg-1 skrev:Så länge det inte innebär att barnets andra förälder alltid måste lämna på förskolan på morgonen, om din ordinarie tid inneburit att ni kunnat lämna lika ofta. Och att de 2 timmarna mindre sömn inte påverkar hur mkt energi du har kvar för familjen på eftermiddagen/kvällen och lediga dagar så är det övertid som enbart påverkar dig. Men det är dom sagt inget du behöver redovisa för oss här på forumet.
Mitt svar var enbart utifrån om den enas övertid innebär att den andra lämnar på förskolan för att möjliggöra övertiden. Då påverkar övetiden hela familjen och då är det, enligt mig, inte självklart att de extra pengarna kan spenderas på privata nöjen.Jonatan79 skrev:
Ok, jag förstår. Man måste samtidigt dra en gräns med hur ”noga” man ska vara att räkna och dela på pengar, speciellt om båda parter har ordnad ekonomi…V vbg-1 skrev: