76 319 läst · 600 svar
76k läst
600 svar
Tvist med bank
TS skrev
Citat:
”Tack för alla svar! Behöver skriva några meningar för att förtydliga det hela. Bostadens pris är 2 595 000 kr varav 650 000 kr har jag lånat av bekanta,..”
Där har du möjligtvis svaret.
Någonstans måste gränsen dras.
• Vilken garanti finns att utlånaren (hen som kallas bekant) icke kommer hamna på obestånd framledes?
• Vilken garanti finns att del av 650.000 framledes egentligen är utlånarens rättmätiga sambo’s/maka’s/make’s del vid separation/bodelning?
Eller arvingar vs särkullebarn, om något händer denna bekant som lånar ut ”650.000kr”?
• Vem garantera att delar av beloppet om 650.000 inte är en framtida skatte skuld, som bara placeras utanför ”systemet” så motsvarande belopp hamnar, via kronofogden att betalas av samhället, dvs av andra skattebetalare?
Gör om gör rätt.
Vad hindrar dig att köra med öppna kort, köpa bostaden tillsammans med långivaren, hen som vill lånat ut 650.000?
Ni skulle då fördela 75% av bostaden som du äger och
25% som andra patener äger.
Du kan senare lösa ut dessa 25%.
(Det finns orsaker att ”bankverksamhet” är omgärdat av regler, och utan att veta just din situation, faller det nära till hands att tro att din lånegivare (on 650.000kr inte uppfyller dessa.)
Iaf. Ni tillsammans, solidariskt kommer då bli varandras referenser.
Att, som i ditt fall använda en bekant, utan att hen inte ens är släkt med dig väcker frågor, uppenbart (enligt dig från banken.)
Hade det funnits släktskap , upp i led, hade lånet setts som förskott på arv, (bröstarvingar) bara för att ge ett exempel.
Det är inte bankens uppgift att vara detektiv, hur mycket du än gillar ”kreativa lösningar”, och sannolikt faller mitt inlägg inte i god jord hos en del av dom som svarat, i aktuell frågeställning, men i inledningen, så vill du ha åsikt och även om jag personligen inte har åsikt i frågeställningen så bidrar förhoppningsvis inlägget till en bredare förståelse.
(För övrigt vore det klädsamt om fler såg helheten).
Mitt motto är se problemet där den är, först då kan den lösas . (Reserverar mig att inte all fakta finns, se därför inlägget mer som rent generellt)
Iaf. Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa.
OT rent generellt (inte TS nödvändigt vis) så skulle en privat lånegivare, (650.000kr) kunna avstå från att kräva tillbaka summan (”glömma inkassera”) i utbyte mot arbete och därmed kringgå skatter och sociala utgifter, samtidigt som den privata låntagaren jobbat/jobbar av den och samtidigt levt på sjukpenning-sjuk/förtidspension lr försörjningsstöd.
Något att tänka på, för alla små egenföretagare som kämpar dessa tider.
Citat:
”Tack för alla svar! Behöver skriva några meningar för att förtydliga det hela. Bostadens pris är 2 595 000 kr varav 650 000 kr har jag lånat av bekanta,..”
Där har du möjligtvis svaret.
Någonstans måste gränsen dras.
• Vilken garanti finns att utlånaren (hen som kallas bekant) icke kommer hamna på obestånd framledes?
• Vilken garanti finns att del av 650.000 framledes egentligen är utlånarens rättmätiga sambo’s/maka’s/make’s del vid separation/bodelning?
Eller arvingar vs särkullebarn, om något händer denna bekant som lånar ut ”650.000kr”?
• Vem garantera att delar av beloppet om 650.000 inte är en framtida skatte skuld, som bara placeras utanför ”systemet” så motsvarande belopp hamnar, via kronofogden att betalas av samhället, dvs av andra skattebetalare?
Gör om gör rätt.
Vad hindrar dig att köra med öppna kort, köpa bostaden tillsammans med långivaren, hen som vill lånat ut 650.000?
Ni skulle då fördela 75% av bostaden som du äger och
25% som andra patener äger.
Du kan senare lösa ut dessa 25%.
(Det finns orsaker att ”bankverksamhet” är omgärdat av regler, och utan att veta just din situation, faller det nära till hands att tro att din lånegivare (on 650.000kr inte uppfyller dessa.)
Iaf. Ni tillsammans, solidariskt kommer då bli varandras referenser.
Att, som i ditt fall använda en bekant, utan att hen inte ens är släkt med dig väcker frågor, uppenbart (enligt dig från banken.)
Hade det funnits släktskap , upp i led, hade lånet setts som förskott på arv, (bröstarvingar) bara för att ge ett exempel.
Det är inte bankens uppgift att vara detektiv, hur mycket du än gillar ”kreativa lösningar”, och sannolikt faller mitt inlägg inte i god jord hos en del av dom som svarat, i aktuell frågeställning, men i inledningen, så vill du ha åsikt och även om jag personligen inte har åsikt i frågeställningen så bidrar förhoppningsvis inlägget till en bredare förståelse.
(För övrigt vore det klädsamt om fler såg helheten).
Mitt motto är se problemet där den är, först då kan den lösas . (Reserverar mig att inte all fakta finns, se därför inlägget mer som rent generellt)
Iaf. Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa.
OT rent generellt (inte TS nödvändigt vis) så skulle en privat lånegivare, (650.000kr) kunna avstå från att kräva tillbaka summan (”glömma inkassera”) i utbyte mot arbete och därmed kringgå skatter och sociala utgifter, samtidigt som den privata låntagaren jobbat/jobbar av den och samtidigt levt på sjukpenning-sjuk/förtidspension lr försörjningsstöd.
Något att tänka på, för alla små egenföretagare som kämpar dessa tider.
Medlem
· Halland
· 4 165 inlägg
Ja och då är Tambur en fetare gås än varje enskilt mail. Jag är rätt säker så att allt som läggs in i Tambur lagras för evigt ”av säkerhetsskäl”. Tror du bankerna och staten frivilligt ger upp information om dig?Nissens skrev:
Och vad i denna information är top secret då allt ändå är officiella uppgifter i bananrepubliken Svärje?A Anders_Nilsson skrev:
Medlem
· Halland
· 4 165 inlägg
Som du märker så landar ditt svar i att alla skall lånefinansiera 85% av köpet och aldrig amortera så att bankerna kan suga ut maximalt med profit på räntedifferensen. Alla som äger någon form av kapital skall misstänkliggöras. När du väl löst köpet med lån, hur skall du någonsin kunna betala av det? För alla amorteringar måste naturligtvis betraktas med samma misstänksamhet.G Granatäpple skrev:TS skrev
Citat:
”Tack för alla svar! Behöver skriva några meningar för att förtydliga det hela. Bostadens pris är 2 595 000 kr varav 650 000 kr har jag lånat av bekanta,..”
Där har du möjligtvis svaret.
Någonstans måste gränsen dras.
• Vilken garanti finns att utlånaren (hen som kallas bekant) icke kommer hamna på obestånd framledes?
• Vilken garanti finns att del av 650.000 framledes egentligen är utlånarens rättmätiga sambo’s/maka’s/make’s del vid separation/bodelning?
Eller arvingar vs särkullebarn, om något händer denna bekant som lånar ut ”650.000kr”?
• Vem garantera att delar av beloppet om 650.000 inte är en framtida skatte skuld, som bara placeras utanför ”systemet” så motsvarande belopp hamnar, via kronofogden att betalas av samhället, dvs av andra skattebetalare?
Gör om gör rätt.
Vad hindrar dig att köra med öppna kort, köpa bostaden tillsammans med långivaren, hen som vill lånat ut 650.000?
Ni skulle då fördela 75% av bostaden som du äger och
25% som andra patener äger.
Du kan senare lösa ut dessa 25%.
(Det finns orsaker att ”bankverksamhet” är omgärdat av regler, och utan att veta just din situation, faller det nära till hands att tro att din lånegivare (on 650.000kr inte uppfyller dessa.)
Iaf. Ni tillsammans, solidariskt kommer då bli varandras referenser.
Att, som i ditt fall använda en bekant, utan att hen inte ens är släkt med dig väcker frågor, uppenbart (enligt dig från banken.)
Hade det funnits släktskap , upp i led, hade lånet setts som förskott på arv, (bröstarvingar) bara för att ge ett exempel.
Det är inte bankens uppgift att vara detektiv, hur mycket du än gillar ”kreativa lösningar”, och sannolikt faller mitt inlägg inte i god jord hos en del av dom som svarat, i aktuell frågeställning, men i inledningen, så vill du ha åsikt och även om jag personligen inte har åsikt i frågeställningen så bidrar förhoppningsvis inlägget till en bredare förståelse.
(För övrigt vore det klädsamt om fler såg helheten).
Mitt motto är se problemet där den är, först då kan den lösas . (Reserverar mig att inte all fakta finns, se därför inlägget mer som rent generellt)
Iaf. Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa.
OT rent generellt (inte TS nödvändigt vis) så skulle en privat lånegivare, (650.000kr) kunna avstå från att kräva tillbaka summan (”glömma inkassera”) i utbyte mot arbete och därmed kringgå skatter och sociala utgifter, samtidigt som den privata låntagaren jobbat/jobbar av den och samtidigt levt på sjukpenning-sjuk/förtidspension lr försörjningsstöd.
Något att tänka på, för alla små egenföretagare som kämpar dessa tider.
I det här fallet fanns det kapital att betala köpet med men det godkänns inte av bankerna för de är desperata att få in dig i lånepyramiden.
Edit: samägande är en dålig idé för skall du lösa ut andra skall det skrivas ny lagfart som kostar pengar.
Medlem
· Halland
· 4 165 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 566 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 566 inlägg
Vad har en bank som ägnar sig åt att sälja kontotjänster till kund med dennes fastighetsköp att göra? Jag förstår inte kopplingen. Har din lokala ICA-handlare också något att göra med dina fastighetsköp? Du är ju kund också där.G Granatäpple skrev:TS skrev
Citat:
”Tack för alla svar! Behöver skriva några meningar för att förtydliga det hela. Bostadens pris är 2 595 000 kr varav 650 000 kr har jag lånat av bekanta,..”
Där har du möjligtvis svaret.
Någonstans måste gränsen dras.
• Vilken garanti finns att utlånaren (hen som kallas bekant) icke kommer hamna på obestånd framledes?
• Vilken garanti finns att del av 650.000 framledes egentligen är utlånarens rättmätiga sambo’s/maka’s/make’s del vid separation/bodelning?
Eller arvingar vs särkullebarn, om något händer denna bekant som lånar ut ”650.000kr”?
• Vem garantera att delar av beloppet om 650.000 inte är en framtida skatte skuld, som bara placeras utanför ”systemet” så motsvarande belopp hamnar, via kronofogden att betalas av samhället, dvs av andra skattebetalare?
Gör om gör rätt.
Vad hindrar dig att köra med öppna kort, köpa bostaden tillsammans med långivaren, hen som vill lånat ut 650.000?
Ni skulle då fördela 75% av bostaden som du äger och
25% som andra patener äger.
Du kan senare lösa ut dessa 25%.
(Det finns orsaker att ”bankverksamhet” är omgärdat av regler, och utan att veta just din situation, faller det nära till hands att tro att din lånegivare (on 650.000kr inte uppfyller dessa.)
Iaf. Ni tillsammans, solidariskt kommer då bli varandras referenser.
Att, som i ditt fall använda en bekant, utan att hen inte ens är släkt med dig väcker frågor, uppenbart (enligt dig från banken.)
Hade det funnits släktskap , upp i led, hade lånet setts som förskott på arv, (bröstarvingar) bara för att ge ett exempel.
Det är inte bankens uppgift att vara detektiv, hur mycket du än gillar ”kreativa lösningar”, och sannolikt faller mitt inlägg inte i god jord hos en del av dom som svarat, i aktuell frågeställning, men i inledningen, så vill du ha åsikt och även om jag personligen inte har åsikt i frågeställningen så bidrar förhoppningsvis inlägget till en bredare förståelse.
(För övrigt vore det klädsamt om fler såg helheten).
Mitt motto är se problemet där den är, först då kan den lösas . (Reserverar mig att inte all fakta finns, se därför inlägget mer som rent generellt)
Iaf. Lycka till och hoppas det löser sig till det bästa.
OT rent generellt (inte TS nödvändigt vis) så skulle en privat lånegivare, (650.000kr) kunna avstå från att kräva tillbaka summan (”glömma inkassera”) i utbyte mot arbete och därmed kringgå skatter och sociala utgifter, samtidigt som den privata låntagaren jobbat/jobbar av den och samtidigt levt på sjukpenning-sjuk/förtidspension lr försörjningsstöd.
Något att tänka på, för alla små egenföretagare som kämpar dessa tider.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 053 inlägg
Väldigt få skulle jag tro, säkert långt under 10 %. Datapantbrev infördes 1994. Jag har pantbrev från 80-talet som är datapantbrev, och det är nog också det normala, att som ovan nämnts gamla pantbrev digitaliserats när fastigheter bytt ägarre eller nya lån tagits mot gamla pantbrev.P paralun skrev:
Tre faktorer samverkar: nya pantbrev är alltid datapantbrev; gamla pantbrev byts till datapantbrev; inflation och värdestegring gör att gamla panter blir en ständigt minskande andel av den totala mängden panter.
Jo och man kollar ju enkelt via "Min Fastighet" hos LMV, vi har enbart datapantbrev.Nötegårdsgubben skrev:Väldigt få skulle jag tro, säkert långt under 10 %. Datapantbrev infördes 1994. Jag har pantbrev från 80-talet som är datapantbrev, och det är nog också det normala, att som ovan nämnts gamla pantbrev digitaliserats när fastigheter bytt ägarre eller nya lån tagits mot gamla pantbrev.
Tre faktorer samverkar: nya pantbrev är alltid datapantbrev; gamla pantbrev byts till datapantbrev; inflation och värdestegring gör att gamla panter blir en ständigt minskande andel av den totala mängden panter.
https://www.lantmateriet.se/sv/fastighet-och-mark/information-om-fastigheter/Min-fastighet/
Det viktiga är ju att det kan dyka upp äldre fastigheter som har skriftliga pantbrev som måste hanteras.
Det ska då även redas ut via Tambur-processen så att inget är oklart.
Jag kommenterade inlägget om att skicka krypterat med email, inget annat. Allt som går via email - krypterat eller inte krypterat - skall alltid betraktas som öppen information. Fett nog om du frågar mig.A Anders_Nilsson skrev:
Ofta!H hempularen skrev:
De tar sig vanligen in där det är lättast. För över 20 år sedan träffade jag en kvinna som berättade att i den BRF hon bodde så kom ett förslag om att skaffa extralås/9-tillhållarlås och alla utom en var med på det. Den som inte ville ha lås resonerade att om man skaffar ett extra lås så signalerar man att man har saker värda att skydda. Hon fick som den enda i portuppgången som inte hade ett extra lås, ett inbrott året efter. (Jag har jobbat som låssmed över 7 år och med diverse säkerhet och skydd lite till.)
Det du egentligen säger är att all elektronisk kommunikation (även hårt krypterad) är att betrakta som öppen?Nissens skrev:
Skitsnack säger jag.