Befriande skönt är dock att - som redan skrivits i tråden - HFD struntade i alla tekniska invändningar angående hur internet och datorer fungerar och istället fokuserade på det enkla, svenska, ordet avsedd.
En dator är inte avsedd att användas som TV-mottagare. Lika lite som en personbil är avsedd att användas som ambulans.
Därmed undanröjde HFD i sin vishet mycket framtida tjafs som skulle kunna uppstå när det kommer nya varianter av smarta mobiler och datorer.
Lagtolkning när den är som bäst, enligt min mening.
Vad Radiotjänst beträffar så måste nog det inträffade anses vara århundradets PR-katastrof. Sällan har man väl skådat en organisation, offentlig eller privat, göra bort sig så kapitalt.
Upprepade gånger dessutom.
Den fullständigt öronbedövande tondövheten fortsätter när Eva Hamilton försöker ge order till Riksdagen:
Det skulle förvåna mej storligen om Riksdagen har någon större aptit att fortsätta på licensvägen.
Spiken är slagen i Radiotjänsts kista, och det kan dom tacka sig själva för.
En dator är inte avsedd att användas som TV-mottagare. Lika lite som en personbil är avsedd att användas som ambulans.
Därmed undanröjde HFD i sin vishet mycket framtida tjafs som skulle kunna uppstå när det kommer nya varianter av smarta mobiler och datorer.
Lagtolkning när den är som bäst, enligt min mening.
Vad Radiotjänst beträffar så måste nog det inträffade anses vara århundradets PR-katastrof. Sällan har man väl skådat en organisation, offentlig eller privat, göra bort sig så kapitalt.
Upprepade gånger dessutom.
Den fullständigt öronbedövande tondövheten fortsätter när Eva Hamilton försöker ge order till Riksdagen:
- Nu går frågan tillbaka till riksdagen, som måste förtydliga lagen om finansieringen för public service. Den måste hålla för den snabba förändringen av medienyttjande och fortsatt garantera programbolagens oberoende.Eva Hamilton, styrelseordförande Radiotjänst
Det skulle förvåna mej storligen om Riksdagen har någon större aptit att fortsätta på licensvägen.
Spiken är slagen i Radiotjänsts kista, och det kan dom tacka sig själva för.
Något som inte har dragits upp i nämnvärd omfattning tidigare är hur Radiotjänsts avgiftskrav kränker den enskilde, genom att det med otillbörliga ingrepp minskar möjligheten att delta i samhällslivet. I sin utsträckning bryter det mot Förenta Nationernas Allmänna Förklaring om Mänskliga Rättigheter på några punkter. Här har Förvaltningsrätten i Luleå också grovt brustit i sin plikt att behandla alla lika, då Radiotjänsts jurister har tillerkänts tolkningsföreträde.
Högsta Förvaltningsdomstolen var medveten om detta, och det framstod tydligt genom att det inte var bara ett ärende som var uppe i HFD. Det andra, som Kammarrätten i Sundsvall hade dömt, var överklagat av en person som inte har samma verbala förmåga som jag eller Rickard (ständigt denna Vessla).
Bertil Thomsson fick en dom den tjugonionde oktober förra året i Kammarrätten, där hans talan tillbakavisades med samma argument som i övriga domar från Förvaltningsrätten i Luleå, argument som är fritt fabulerade av Radiotjänsts jurister. I sitt överklagande av Kammarrättens dom anför han till Högsta Förvaltningdomstolen detta:
Jag hade argumentet om mänskliga rättigheter i beredskap, men vilade på hanen, då jag ville ge Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall frihet att döma efter eget skön. Det var en reserv att ta till om domen hade gått Rickard emot i HFD. Nästa instans är Europadomstolen.
Datorn med uppkoppling är i vissa avseenden jämförbar med en brevlåda. Men dess betydelse är än större. Med datorn kan vi utföra många av de uppgifter som annars är mer betungande. Enstaka kommuner använder uteslutande nätet för information till medborgarna. En stor del av vår samhällsinformation kommer till oss via nätet. Vi kan också hålla kontakt med sjukvården, boka läkarbesök, få medicin utskriven, göra våra bankärenden, och vi signerar vår självdeklaration via nätet med en Internetkopplad dator.
Högsta Förvaltningsdomstolen visste att Radiotjänsts krav var ett ingrepp i våra medborgerliga rättigheter som med rätta kan tolkas som ett brott mot mänskliga rättigheter.
Vi kan tydligt se, genom den stora mängden domar där Förvaltningsrätten i Luleå har fattat beslut i strid mot gällande lag till Radiotjänsts förmån, att domstolen inte är opartisk, och att den inte har beaktat den enskildes rättigheter och skyldigheter, att förfarandet inte har varit opartiskt, och att Förvaltningsrätten i Luleå inte har agerat oberoende. De har givit tolkningsföreträde åt Radiotjänsts lagvrängare, och därigenom brutit mot domareden. Radiotjänst har tillmätts större tyngd än den enskilde.
Det är en Davids kamp mot Goliat, när en enskild person utan stöd står mot en förvaltning som har en hel stab av jurister och en budget på åtskilliga miljoner. Det är synnerligen graverande att denna förvaltning, som redan från början är i överläge, tillmäts större trovärdighet och tillåts omtolka lagen efter eget skön, och domstolen dömer efter Radiotjänsts utsagor utan att dessa ifrågasätts.
Högsta Förvaltningsdomstolen tog sitt ansvar mot den enskilde. Bertil hade inte studerat de juridiska turerna ingående, men han kände intuitivt att han var kränkt, och Högsta Förvaltningsdomstolen erkände att de lägre instanserna hade kränkt honom, hade kränkt hans medborgerliga rättigheter, och därmed också de mänskliga rättigheter som han ur djupet av sitt hjärta kände att de var kränkta. Både jag och Rickard hade en starkare ställning här, men inte desto mindre förstod Bertil att det felaktiga beslutet måste överklagas. Hans argument är mycket starkt, och det har haft inflytande över utgången av den här processen.
Radiotjänsts schabbel har fördärvat grunden för deras egen existens och till och med hotat finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, genom att ifrågasätta dess berättigande. Inget angrepp utifrån har varit så allvarligt som det inifrån, vilket angriper legitimiteten för de "fria" medieföretagen. Som Gunnar Karlsson skriver, har den föregivet "fria" rapporteringen i etermedia inte granskat Radiotjänst, vilket ytterligare ger orsak till att ifrågasätta om vi verkligen behöver dessa medieföretag.
http://www.svd.se/naringsliv/tv-licensen_3655238.svd?sidan=5
Efter den här betan tror jag att intresset hos partierna att stöda den nuvarande modellen är synnerligen svagt. Snarare bör den föreslagna modellen med en medieavgift användas för finansieringen, om man ser det som nödvändigt att fortsatt hålla medieföretagen under armarna. Men schabblet har skadat legitimiteten hos avgiftsuttaget, och det är risk att den allmänna finansieringen på sikt avvecklas.
Högsta Förvaltningsdomstolen var medveten om detta, och det framstod tydligt genom att det inte var bara ett ärende som var uppe i HFD. Det andra, som Kammarrätten i Sundsvall hade dömt, var överklagat av en person som inte har samma verbala förmåga som jag eller Rickard (ständigt denna Vessla).
Bertil Thomsson fick en dom den tjugonionde oktober förra året i Kammarrätten, där hans talan tillbakavisades med samma argument som i övriga domar från Förvaltningsrätten i Luleå, argument som är fritt fabulerade av Radiotjänsts jurister. I sitt överklagande av Kammarrättens dom anför han till Högsta Förvaltningdomstolen detta:
Somliga av mina mänskliga rättigheter är kränkta.
Innehar sedan tre år ingen TV-apparat och tittar följaktligen inte på TV.
Köpte datorn för helt andra ändamål flera år före beslutet att innehav av bredband och dator medför skyldighet att erlägga TV-avgift: tillgång till e-post, Spotify, Face book, tidningars nyhetssidor, väderrapporter, resultat från idrottstävlingar, möjlighet att betala räkningar via autogiro bland annat.
Hemställer därför ånyo att Högsta förvaltningsdomstolen snarast upphäver Kammarrättens i Sundsvall dom av 2013-10-29 och ålägger STV (Radiotjänst i Kiruna) att i fortsättningen ej kräva, att enbart innehav av bredband och dator skall medföra TV-avgift för alla.
Innehar sedan tre år ingen TV-apparat och tittar följaktligen inte på TV.
Köpte datorn för helt andra ändamål flera år före beslutet att innehav av bredband och dator medför skyldighet att erlägga TV-avgift: tillgång till e-post, Spotify, Face book, tidningars nyhetssidor, väderrapporter, resultat från idrottstävlingar, möjlighet att betala räkningar via autogiro bland annat.
Hemställer därför ånyo att Högsta förvaltningsdomstolen snarast upphäver Kammarrättens i Sundsvall dom av 2013-10-29 och ålägger STV (Radiotjänst i Kiruna) att i fortsättningen ej kräva, att enbart innehav av bredband och dator skall medföra TV-avgift för alla.
Jag hade argumentet om mänskliga rättigheter i beredskap, men vilade på hanen, då jag ville ge Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall frihet att döma efter eget skön. Det var en reserv att ta till om domen hade gått Rickard emot i HFD. Nästa instans är Europadomstolen.
Datorn med uppkoppling är i vissa avseenden jämförbar med en brevlåda. Men dess betydelse är än större. Med datorn kan vi utföra många av de uppgifter som annars är mer betungande. Enstaka kommuner använder uteslutande nätet för information till medborgarna. En stor del av vår samhällsinformation kommer till oss via nätet. Vi kan också hålla kontakt med sjukvården, boka läkarbesök, få medicin utskriven, göra våra bankärenden, och vi signerar vår självdeklaration via nätet med en Internetkopplad dator.
Högsta Förvaltningsdomstolen visste att Radiotjänsts krav var ett ingrepp i våra medborgerliga rättigheter som med rätta kan tolkas som ett brott mot mänskliga rättigheter.
Artikel 10.
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis
och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk
domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter
och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot
honom eller henne.
Var och en är på samma villkor berättigad till en rättvis
och offentlig förhandling vid en oberoende och opartisk
domstol vid prövningen av hans eller hennes rättigheter
och skyldigheter och av varje anklagelse om brott mot
honom eller henne.
Vi kan tydligt se, genom den stora mängden domar där Förvaltningsrätten i Luleå har fattat beslut i strid mot gällande lag till Radiotjänsts förmån, att domstolen inte är opartisk, och att den inte har beaktat den enskildes rättigheter och skyldigheter, att förfarandet inte har varit opartiskt, och att Förvaltningsrätten i Luleå inte har agerat oberoende. De har givit tolkningsföreträde åt Radiotjänsts lagvrängare, och därigenom brutit mot domareden. Radiotjänst har tillmätts större tyngd än den enskilde.
Det är en Davids kamp mot Goliat, när en enskild person utan stöd står mot en förvaltning som har en hel stab av jurister och en budget på åtskilliga miljoner. Det är synnerligen graverande att denna förvaltning, som redan från början är i överläge, tillmäts större trovärdighet och tillåts omtolka lagen efter eget skön, och domstolen dömer efter Radiotjänsts utsagor utan att dessa ifrågasätts.
Högsta Förvaltningsdomstolen tog sitt ansvar mot den enskilde. Bertil hade inte studerat de juridiska turerna ingående, men han kände intuitivt att han var kränkt, och Högsta Förvaltningsdomstolen erkände att de lägre instanserna hade kränkt honom, hade kränkt hans medborgerliga rättigheter, och därmed också de mänskliga rättigheter som han ur djupet av sitt hjärta kände att de var kränkta. Både jag och Rickard hade en starkare ställning här, men inte desto mindre förstod Bertil att det felaktiga beslutet måste överklagas. Hans argument är mycket starkt, och det har haft inflytande över utgången av den här processen.
Radiotjänsts schabbel har fördärvat grunden för deras egen existens och till och med hotat finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, genom att ifrågasätta dess berättigande. Inget angrepp utifrån har varit så allvarligt som det inifrån, vilket angriper legitimiteten för de "fria" medieföretagen. Som Gunnar Karlsson skriver, har den föregivet "fria" rapporteringen i etermedia inte granskat Radiotjänst, vilket ytterligare ger orsak till att ifrågasätta om vi verkligen behöver dessa medieföretag.
http://www.svd.se/naringsliv/tv-licensen_3655238.svd?sidan=5
Efter den här betan tror jag att intresset hos partierna att stöda den nuvarande modellen är synnerligen svagt. Snarare bör den föreslagna modellen med en medieavgift användas för finansieringen, om man ser det som nödvändigt att fortsatt hålla medieföretagen under armarna. Men schabblet har skadat legitimiteten hos avgiftsuttaget, och det är risk att den allmänna finansieringen på sikt avvecklas.
Redigerat:
Artikel i SvD: http://www.svd.se/naringsliv/tv-licensen_3655238.svd?sidan=14
Vad Farao är det karln säger? Dom har ett uppdrag från staten och riksdagen att en dator ska vara skattepliktig? Någonting som ligger vid sidan om lagen alltså??
Nu blir jag faktiskt lite mörkrädd, för det här börjar lukta konspiration.
(Min understrykning)
Vad Farao är det karln säger? Dom har ett uppdrag från staten och riksdagen att en dator ska vara skattepliktig? Någonting som ligger vid sidan om lagen alltså??
Nu blir jag faktiskt lite mörkrädd, för det här börjar lukta konspiration.
– Domen är inte solklart enkel att förstå. Domstolen har inte ålagt oss att betala tillbaka pengarna och retroaktivitet finns inte med i domen. Men samtidigt tar jag på mig ansvaret att vi var alldeles för snabba. Vi hade förberett oss och det var inte bra, men vi ändrade oss, säger Carl-Gustav Johansson, till SvD Näringsliv.
Tror du att det här skadar förtroendet för Radiotjänst?
– Jag ser inte att det skulle skada förtroendet. Men det gör snarare kritiken att det orimligt att påföra radio- och tv-avgift på dator. Det finns ett stort missförstånd bland allmänheten. Vi har fått ett uppdrag från staten och riksdagen att en dator ska vara avgiftspliktig.
Tror du att det här skadar förtroendet för Radiotjänst?
– Jag ser inte att det skulle skada förtroendet. Men det gör snarare kritiken att det orimligt att påföra radio- och tv-avgift på dator. Det finns ett stort missförstånd bland allmänheten. Vi har fått ett uppdrag från staten och riksdagen att en dator ska vara avgiftspliktig.
(Min understrykning)
Redigerat:
Karln har tydligen inte riktigt alla hästar hemma. Man hade kunnat misstänka det tidigare, men nu står det klart. Han kan inte tolka lagar, och han kan inte tolka domar, och han tror att han är Sveriges Riksdag.
Nu har dom ju lagt ner i stort sett alla hispor, men jag tror Säter är kvar. Det kanske finns en plats för en avdankad direktör med storhetsvansinne?
Han vet alltså inte vad "retroaktivt" betyder. Att rätta till ett fel man har gjort är inte vad som menas med retroaktivitet i ett domstolsbeslut. Tydligen försöker han fortfarande bluffa, men han åker på pumpen igen. Jag nämnde i ett annat diskussionsforum att jag ska krossa Radiotjänst. Det verkar som om jag blir tvungen att stå för det.
Nu har dom ju lagt ner i stort sett alla hispor, men jag tror Säter är kvar. Det kanske finns en plats för en avdankad direktör med storhetsvansinne?
Han vet alltså inte vad "retroaktivt" betyder. Att rätta till ett fel man har gjort är inte vad som menas med retroaktivitet i ett domstolsbeslut. Tydligen försöker han fortfarande bluffa, men han åker på pumpen igen. Jag nämnde i ett annat diskussionsforum att jag ska krossa Radiotjänst. Det verkar som om jag blir tvungen att stå för det.
Det verkar bli lättare och lättare att göra det.cocuyo skrev:
Snabba dig, innan dom helt enkelt har krossat sig själva ...
I min bästa värld så hade man skrotat tv avgiften, alla radiokanaler och SVT. Hela radiotjänst.
Sparat frekvenser och sändare för nödsituationer etc dvs utrustning övergår till https://www.msb.se
Utformat ett digitalt arkiv med allt material som betalats och producerats med åren och som alla har gratis åtkomst till via nätet.
Detta arkiv skulle drivas direkt från skatten.
Sparat frekvenser och sändare för nödsituationer etc dvs utrustning övergår till https://www.msb.se
Utformat ett digitalt arkiv med allt material som betalats och producerats med åren och som alla har gratis åtkomst till via nätet.
Detta arkiv skulle drivas direkt från skatten.
Alla TV-frekvenser borde i alla fall på sikt (20 år, eller så) upplåtas för internet. Sedan kan folk titta på vad dom vill.
Att vissa bolag ska ha ensamrätt till en så viktig resurs som TV-frekvenserna är samhällsekonomiskt slöseri.
Att vissa bolag ska ha ensamrätt till en så viktig resurs som TV-frekvenserna är samhällsekonomiskt slöseri.
Marknaden kommer nog inte vara sen med att bemöta ev behov.Nerre skrev:
Är ju en ganska stor målgrupp.
Däremot så tycker jag det är fel att pensionärer ska lägga en stor del av pensionen på tv licens.
Det som Carl-Gustav Johansson uttrycker är precis samma mantra som de hela tiden har använt när det gäller att påföra avgift på datorer. Uppdraget Radiotjänst har är att fatta beslut om påförande av avgift och att ta upp avgiften. Riktlinjerna är utstakade i lagen om tv-avgift.
När han säger att Regeringen måste vara tydligare, har han missat att det här sista beslutet faktiskt kommer från Regeringen. Högsta Förvaltningsdomstolen hette tidigare Regeringsrätten, och de gör vägledande tolkning av lagarna som Riksdagen har beslutat om.
Och lagen är inte alls så otydlig som C-G Johansson påstår att Högsta Förvaltningsdomstolen skulle ha antytt. Luddigheten finns främst hos Carl-Gustav Johansson. Det står faktiskt tydligt att en tv-mottagare är utrustning som är avsedd att ta emot utsändning av tv-program. En dator kan bara bli tv-mottagare om den anpassas till att ta emot utsändning, och utsändning av det slag som avses är inte möjligt över Internet. Den måste alltså vara utrustad för att endera ta emot utsändning via marknätet, satellit eller kabel.
Utsändning, eller tv-sändning, kan göras i begränsade nät, och den karakteriseras av att den enligt lagen om elektronisk kommunikation är gjord med ett av EU godkänt gränssnitt, och att den pågår kontinuerligt och inte kan stoppas eller backas, utan den följer hela tiden en tidslinje. Man kan "hoppa på i strömmen" och lyssna eller titta så länge man vill, men man får bara det som sänds just då.
I motsats till vad C-G Johansson hävdar, finns ingen sändning när den inte är efterfrågad med en "särskild begäran", och då är den enligt lagen "beställ-tv" och uttryckligt befriad från tv-avgift. Lagens förarbeten anger tydligt att beställ-tv inte är föremål för tv-avgiften.
Vad Carl-Gustav Johansson här antyder är att han vill avgiftsbelägga datorer, och han riktar indirekt en uppmaning till Riksdagen att göra en lag för att avgiftsbelägga datorer.
Och att domen skulle vara svår att tolka? Den här domen är föredömligt väl formulerad, till skillnad från domarna i Förvaltningsrätt och Kammarrätt i samma ärende. Den är tydlig, och det står att alla tidigare debiteringar har varit felaktiga. Jag kan inte få det till annat än att samtliga debiteringar som har gjorts för datorer är felaktiga och ska korrigeras av Radiotjänst, som har agerat felaktigt:
Att felaktigt påförd avgift ska återbetalas ska Högsta Förvaltningsdomstolen inte behöva påpeka. Om man har tagit fel betalt är det en självklarhet att man korrigerar felet, så snart som det uppdagas. Det har aldrig varit rätt att påföra tv-avgift för datorer med Internet-anslutning, och felaktigt uttagna avgifter ska precis som i all förvärvsverksamhet återbetalas så snart det är möjligt. Det är inte en retroaktivitet i domen, utan det är bara en sund affärsprincip, en moralisk skyldighet för den som tar upp betalning för tjänster eller varor.
När han säger att Regeringen måste vara tydligare, har han missat att det här sista beslutet faktiskt kommer från Regeringen. Högsta Förvaltningsdomstolen hette tidigare Regeringsrätten, och de gör vägledande tolkning av lagarna som Riksdagen har beslutat om.
Och lagen är inte alls så otydlig som C-G Johansson påstår att Högsta Förvaltningsdomstolen skulle ha antytt. Luddigheten finns främst hos Carl-Gustav Johansson. Det står faktiskt tydligt att en tv-mottagare är utrustning som är avsedd att ta emot utsändning av tv-program. En dator kan bara bli tv-mottagare om den anpassas till att ta emot utsändning, och utsändning av det slag som avses är inte möjligt över Internet. Den måste alltså vara utrustad för att endera ta emot utsändning via marknätet, satellit eller kabel.
Utsändning, eller tv-sändning, kan göras i begränsade nät, och den karakteriseras av att den enligt lagen om elektronisk kommunikation är gjord med ett av EU godkänt gränssnitt, och att den pågår kontinuerligt och inte kan stoppas eller backas, utan den följer hela tiden en tidslinje. Man kan "hoppa på i strömmen" och lyssna eller titta så länge man vill, men man får bara det som sänds just då.
I motsats till vad C-G Johansson hävdar, finns ingen sändning när den inte är efterfrågad med en "särskild begäran", och då är den enligt lagen "beställ-tv" och uttryckligt befriad från tv-avgift. Lagens förarbeten anger tydligt att beställ-tv inte är föremål för tv-avgiften.
Vad Carl-Gustav Johansson här antyder är att han vill avgiftsbelägga datorer, och han riktar indirekt en uppmaning till Riksdagen att göra en lag för att avgiftsbelägga datorer.
Och att domen skulle vara svår att tolka? Den här domen är föredömligt väl formulerad, till skillnad från domarna i Förvaltningsrätt och Kammarrätt i samma ärende. Den är tydlig, och det står att alla tidigare debiteringar har varit felaktiga. Jag kan inte få det till annat än att samtliga debiteringar som har gjorts för datorer är felaktiga och ska korrigeras av Radiotjänst, som har agerat felaktigt:
/.../
Mot bakgrund av regleringen i 1 kap. 6 § första stycket YGL bör en webbsändning även vid tolkningen av avgiftslagens utsändningsbegrepp anses vara tillgänglig endast på särskild begäran. En webbsändning kan då inte anses utgöra en utsändning eller vidaresändning i avgiftslagens mening.
Sammanfattningsvis finner Högsta förvaltningsdomstolens att en dator med internetuppkoppling inte kan anses vara avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program och att en webbsändning inte heller kan anses utgöra en utsändning eller vidaresändning i avgiftslagens mening.
Innehav av en dator med internetuppkoppling kan således inte anses utgöra ett innehav av en tv-mottagare som kan utlösa en skyldighet att betala radio- och tv-avgift. /.../
Mot bakgrund av regleringen i 1 kap. 6 § första stycket YGL bör en webbsändning även vid tolkningen av avgiftslagens utsändningsbegrepp anses vara tillgänglig endast på särskild begäran. En webbsändning kan då inte anses utgöra en utsändning eller vidaresändning i avgiftslagens mening.
Sammanfattningsvis finner Högsta förvaltningsdomstolens att en dator med internetuppkoppling inte kan anses vara avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program och att en webbsändning inte heller kan anses utgöra en utsändning eller vidaresändning i avgiftslagens mening.
Innehav av en dator med internetuppkoppling kan således inte anses utgöra ett innehav av en tv-mottagare som kan utlösa en skyldighet att betala radio- och tv-avgift. /.../
Att felaktigt påförd avgift ska återbetalas ska Högsta Förvaltningsdomstolen inte behöva påpeka. Om man har tagit fel betalt är det en självklarhet att man korrigerar felet, så snart som det uppdagas. Det har aldrig varit rätt att påföra tv-avgift för datorer med Internet-anslutning, och felaktigt uttagna avgifter ska precis som i all förvärvsverksamhet återbetalas så snart det är möjligt. Det är inte en retroaktivitet i domen, utan det är bara en sund affärsprincip, en moralisk skyldighet för den som tar upp betalning för tjänster eller varor.
Ja just de där två punkterna gör ju att det inte går att tolka lagen på annat sätt. Och det blir nästintill omöjligt att skriva om lagen så den täcker datorer men inte mobiltelefoner (just eftersom dagens mobiltelefoner ÄR en dator, låt gå för att de kör ett särskilt operativsystem, men de har exakt samma funktioner som en dator). Och det lär ju absolut inte gå att göra en lag som skiljer mellan surfplattor och mobiltelefoner.cocuyo skrev:
Alltså blir det antingen så att lagen fortsätter se ut som den gör (och radiotjänst kan ta sig nånstans), eller så görs det om så public service finansieras genom skatt (och då försvinner radiotjänst antagligen).
Det finns ett logiskt fel i hur det "förändrade konsumtionsmönstret" påverkar media.Tänkolog skrev:
I all verksamhet är någon form av konkurrens möjlig, och den kan bara hindras genom att man inför någon form av restriktioner, som exempelvis ett lagligt monopol. Den situationen har vi i etermedia, även om den har luckrats upp något, genom att det numera är tillåtet att sända radio och television också för andra aktörer än de som tidigare hade monopol.
Men det är inte ändrade konsumtionsmönster som påverkar dem, det är en lögn som Carl-Gustav Johansson och Eva Hamilton flitigt odlar. Hamilton och hennes vapendragare hade på ett mycket enkelt sätt kunnat fullständigt eliminera det ändrade konsumtionsmönstret för de tjänster som de erbjuder. Det är bara att inte presentera dem över Internet, så är saken klar.
Så det är ett klassiskt exempel på att gräset är grönare på andra sidan. Monopolföretagen, konglomeratet av SR, SVT, UR och Radiotjänst, med inavlade styrelser och direktörsposter, såg att folk började använda ett nytt sätt att informera sig om omvärlden, ett sätt som inte hade funnits tidigare, och som konkurrerade på ett sätt som liknar hur en cykel konkurrerar med en bil. Trots väsensskilda funktionssätt uppnår båda likartade resultat, och här upplevde makthavarna Hamilton och Johansson att det nya mediet utgjorde konkurrens, på samma sätt som TV och video tidigare har konkurrerat ut biograferna.
Sättet som Hamilton och Johansson försökte angripa "problemet" var att gå utanför de gränser som var satta för deras avgiftsupptagning och helt enkelt ta betalt också av dem som inte valde deras media. Det skedde i två steg:
- Publicera materialet från medieföretagen i det nya mediet.
- Påför avgift för alla som har utrustning att använda det nya mediet.
Därigenom hoppades Hamilton på nya sköna miljoner, ivrigt påhejad av Johansson.
Om folk blev förbannade, vad gjorde det? Radiotjänst hade ju redan tidigare för att förenkla indrivning fått privilegiet att lyda under förvaltningslagen och agera som myndighet, så att pengarna måste betalas in även om man anser att man inte är skyldig att betala.
Om Radiotjänst påför avgift måste man betala den. Sedan kan man i efterhand överklaga beslutet, och om Radiotjänst inte vill betala tillbaka, lämnas det till Förvaltningsrätten i Luleå, som i det här ärendet har agerat korrupt, genom att ge Radiotjänst tolkningsföreträde och inte ta hänsyn till invändningarna från de klagande. Med en sådan partner såg det enkelt ut för Johansson att påföra avgifter utan närmare specifikation.
Det visade sig att Kammarrätten i Sundsvall är lika goda kålsupare. Möjligen jagar de älg tillsammans, de här herrarna. Hur som helst tjänar de inte den allmänhet som betalar deras löner.
Så det är inte ändrade konsumtionsmönster som tvingar fram nya sätt att ta betalt. Ändrade konsumtionsmönster och ny teknik förändrar hela situationen kring nyhetsrapportering, nöjen och kommunikation mellan människor.
- Innan filmen fanns gick man på teater, och biograferna konkurrerade till stor del ut den traditionella teatern.
- När förbränningsmotorn monterades i självgående vagnar, konkurrerade bilen ut hästtransporterna.
- När bröderna Wright visade att man kunde flyga, att en maskin som är tyngre än luften kan transportera oss genom luften, var det början på en process där flyget konkurrerade ut större delen av sjöfarten för personbefordran.
- När televisionen kom, konkurrerade den ut biograferna, men ingen del av TV-licenserna återfördes till biografägarna.
- Sista spiken i kistan för de klassiska biograferna var videobandspelaren. Filmindustrin kunde ändå försörja sig på hyrfilm och film som visas i televisionen. Det är bara visningsmediet, biografen, som är till största delen utkonkurrerad. Förr hade vi flera biografer i alla stadsdelar, men nu finns bara ett fåtal kvar.
- Med Internet har vi möjlighet att hämta information från hela världen utan att den först filtreras genom en enda institution. Vi kan direkt läsa nyheterna från alla länder och få en bredare bild än från rapporteringen genom en enda kanal.
-- Det är "hotet" som Hamilton och Johansson ser mot sina intäkter. När folk slänger ut teven och bara använder Internet, minskar deras utrymme.
Det vi ser här är ett försök att behålla en särställning gentemot konkurrensen, genom att ta betalt för tjänster som man inte levererar. Det är likvärdigt med att exempelvis biograferna skulle finnas kvar med tomma salonger och biografägarna få intäkter från teveavgifterna -- eller att de som går på bio skulle tvingas betala en avgift till teatern som de inte besöker.
Ur rättvisesynpunkt är det som att ta betalt för att vi går ut i naturen i stället för att se på teve.
Eva Hamilton försökte gå runt problemet genom att sända ut sitt material också via det nya mediet, och att ta upp avgift av alla oss som har valt bort television. Det är inte en ändring av konsumtionsmönstret, utan det är att försöka trycka ner sin skit i halsen på oss som inte vill ha den, och då se sig ha rätt att tvinga oss betala för den. Värre gangsterfasoner är svårt att hitta; det är precis som beskyddarverksamheten mot restauranger, där maffian skyddar restaurangägaren mot anlagd brand, misshandel och skadegörelse, mot ett litet bidrag.
Tacka sjutton för att vi blev arga.
På Kuba säger man att man "käkar eld" när man blir så där riktigt riktigt arg - ¡Yo como candela! Då går man bärsärk.
YouTube-klippet här, Yo sí como candela, är betecknande för min känslostämning inför hur jag har behandlats av de här självfullkomliga och tjuvaktiga makthavarna, som saknar gränser: "Mucka inte med mig, för jag käkar eld; du leker inte med mig, för jag äter eld!"
¡No te metes conmigo! que yo sí como candela. ¡No jueges conmigo! que yo sí como candela.
Och jag har verkligen varit riktigt arg.
[video=youtube;SomXDzODbl8]https://www.youtube.com/watch?v=SomXDzODbl8[/video]
Redigerat: