Och den där tio miljonte ser vi ändå inte i "public service".Nerre skrev:
De reser runt och ger konserter i stället för att få ihop stålarna.
Som nu senast Håkan Hellström, men annars Bruce Springsteen och andra världsstjärnor.
http://www.scandinavium.se/arenafakta/ull_publikrekord.asp
Och jag är glad att slippa betala för HH på PS, jag är inte intresserad.
Och allmännyttan är väl trots allt ganska låg, även om många uppskattar hans konst
Man skulle kunna uppfatta det som att vi har lämnat ämnet, men jag tror att vi ändå ligger väldigt nära dess kärna i den här utvikningen. Copyswede har varit uppe, och avgiften på lagringsmedia, och de är barn av samma anda som TV-avgiften, även om det finns skillnader som kan vara relevanta i frågan om huruvida vi ska ha TV-avgift. Den frågan går djupare, eftersom det handlar om vad som egentligen tjänar allmänheten.Nerre skrev:
Jag är inte enig i att de flesta som skapar kultur skulle göra det för andras njutning. Det är snarare en drift hos människan, och jag tror att de allra flesta av oss på något sätt skapar kutur. Kultur har också en mycket vidare innebörd än de sköna konsterna.
När Lars Vilks skapade Nimis tror jag inte att han tänkte på pengar, och jag är också lite tveksam till tanken om andras njutning. Han skapade helt enkelt, precis som Picasso, och precis som alla barn som gör teckningar på dagis. Visst kan det finnas barn, kanske ganska många, som gör sina alster för att få bekräftelse, men konst skapas nog i högre grad utifrån sina egna villkor, som är ganska svåra att riktigt sätta tummen på, att formulera. Vi som skapar gör det nog oftare för vår egen tillfredsställelse än för andras njutning.
Och just i detta är väldigt många av oss upphovsmän. De media som Copyswedes avgift tas ut för används i högre grad för eget skapande än för kopiering av andras. Dessutom fördelar Copyswede inte medlen som kommer in till alla upphovsmän, utan enbart till en mindre grupp av upphovsmän, som är organiserade i vissa organisationer. Pinsamt tydligt framgår deras janusansikte härvid i deras samarbete med Egrem, organisationen i diktaturstaten Kuba.
Det är skärvor som fördelas på upphovsmännen, medan storkovan går till organisationer - mestadels storföretag. Ett litet fåtal konstnärer kan leva på sin konst, medan flertalet drar sig fram på ganska knappa förhållanden och ordnar sin försörjning på annat sätt. De här pålagorna stöder inte konst och kultur i någon nämnvärd grad, utan de är mycket tvivelaktiga ur den vinkeln. Det gäller enligt min mening i ännu högre grad TV-avgiften än Copyswede-avgiften, men man kan också se det tvärtom. Hur som helst är Copyswedeavgiften mera tydlig och ytterligt orättfärdig, genom att den beskattar upphovsmän, skapande konstnärer, för att de besuttna ska få högre inkomster.
Så vi skapar utan att få betalt, och kulturen är inte så snävt avgränsad som ofta hävdas. De allra flesta kulturbärare lägger ner stor möda, och satsar ofta mycket pengar, på sitt skapande, men får sällan mycket igen. Och vi som skapar kultur använder våra lagringsmedia till våra egna verk i större utsträckning än vi kopierar andras. Och när kopieringsavgiften fördelas, får många av upphovsmännen inte ens del av kakan, inte ens de vars anspråk kanaliseras genom upphovsrättsorganisationerna.
Det här är skäl och argument för att avsluta TV-avgiften i stället för att ta upp den på annat sätt. Varför ska SVT och övriga som har sorterats in under begreppet "radio och tv i allmänhetens tjänst" ha en skyddad verkstad? Vi skrotade monopolet för post och telefoni. Allting i samhället verkar läggas ut på entreprenad, vare sig det finns rationella argument eller inte. Det finns egentligen inte någonting som hindrar att lägga ut "allmänhetens tjänst" på entreprenad, på samma sätt som man har gjort med kollektivtrafiken. Jag säger inte att vi borde göra så, jag bara visar på bristen på konsekvens, och att de här makthavarna lever i en skyddad verkstad. Vi kan inte komma åt Carl-Gustav Johansson, såvitt han inte blir dömd för grovt tjänstefel, vilket jag ser som mycket osannolikt. Han sitter säker där han sitter, trots att han försökte stjäla från mig med sitt bedrägeri.
Så frågan om hur skapande konstnärer ska kunna leva på sitt värv ligger nära frågan om TV-avgiften och avgiften för privatkopiering. Kanske man ser det lite klarare om man jämför det med andra mer eller mindre lukrativa verksamheter som inte heller är direkt produktiva, som sport i olika former. Vi har inte en "kassettskatt" på fotbollar och ishockeyklubbor, men man skulle kunna resa liknande argument för att införa en sådan.
Redigerat:
Om borttagande av TV-avgiften skulle innebära att "konst" och "kultur" jag ratar skulle försvinna är jag positiv. Om sporten också kunde försvinna från TV-rutan så är jag definitivt på! Fast, de flesta idrottsutövarna kanske inte heller gör det för pengarna så fotboll, hockey, golf, tennis, m.m. skulle riskera att finnas kvar ändå.
Redigerat av moderator:
Ja just det - SPORT.
Detta i klarsynthet för mänsklighetens utveckling värdelösa fenomen med miljarders miljarder i omsättning medan folk lider, svälter, kämpar och hjälpen för dessa är ideell och skarpt begränsad, jämförelsevis näst intill obefintlig, ekonomiskt. Dessutom en kultur som matar in ett "vi mot dom"- och "en vinner, alla andra förlorar"-tänk djupare och djupare i folks undermedvetna och till slut dagliga tankebasis.
Det väljer jag gärna att inte stödja.
Detta i klarsynthet för mänsklighetens utveckling värdelösa fenomen med miljarders miljarder i omsättning medan folk lider, svälter, kämpar och hjälpen för dessa är ideell och skarpt begränsad, jämförelsevis näst intill obefintlig, ekonomiskt. Dessutom en kultur som matar in ett "vi mot dom"- och "en vinner, alla andra förlorar"-tänk djupare och djupare i folks undermedvetna och till slut dagliga tankebasis.
Det väljer jag gärna att inte stödja.
Så efter en ganska lång tidsutdräkt har Kammarrätten i Sundsvall reagerat och beviljat prövningstillstånd för överklagandet jag gjorde i december förra året, för ungefär åtta månader sedan.
Jag fick så klart prövningstillstånd, och de tyckte antagligen att det blev lättare att hantera när nu HFD har fattat ett prejudicerande beslut om att datorer med internetanslutning inte är avgiftspliktiga enlig TV-avgiftslagen.
Samtidigt tycker jag naturligtvis att det är ytterligt märkligt att Kammarrätten inte klarade att bevilja prövningstillstånd samma dag som mitt överklagande kom in. Jag ser det som ganska fegt att inte kunna ta beslut självständigt i så pass självklara ärenden som mitt, och samtidigt upplever jag det som kränkande att den enskilde ges en frist av bara ett par veckor för att bygga upp sitt försvar, medan motparten, i det här fallet en myndighet med i stort sett obegränsade resurser, får hur lång tid som helst.
Utslaget är knappast oväntat. En dator är inte en TV-mottagare. Därmed tror sig Kammarrätten slippa den besvärliga frågan om hur man kan döma och avfatta domar. Både förvaltningsrätt och Kammarrätt har gjort elementära fel, då de har dömt utifrån förväntningar om framtida ändring av lagen, i stället för att döma efter gällande lag. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de har försökt en rövare, eftersom folk är alltför undfallande för att se det uppenbara, att både Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall har dömt utifrån jäv.
Ingen ska kunna inbilla mig att juristerna i Förvaltningsrätten och Kammarrätten inte förstår lagen. eller att de inte är medvetna om att de har gynnat en av parterna på ett orättfärdigt sätt i ett flertal domar. Att juridiskt bildade personer kan använda en ännu inte behandlad promemoria som domskäl, där promemorian skulle kunna bli lag först nästföljande år, är ytterligt anmärkningsvärt. Det är en självklarhet att domstolen ska döma enligt gällande lag, och inte utifrån förväntningar om en eventuell framtida lagändring.
Jag kan inte tro att juristerna vid dessa domstolar är omedvetna om att de har trampat över grovt i de här domarna, och att det handlar om domvilla, att domar har avfattats utan stöd i lag.
http://ifokus-assets.se/uploads/16d...a18b/dom-kammarratt-urban-mot-radiotjanst.pdf
Jag fick så klart prövningstillstånd, och de tyckte antagligen att det blev lättare att hantera när nu HFD har fattat ett prejudicerande beslut om att datorer med internetanslutning inte är avgiftspliktiga enlig TV-avgiftslagen.
Samtidigt tycker jag naturligtvis att det är ytterligt märkligt att Kammarrätten inte klarade att bevilja prövningstillstånd samma dag som mitt överklagande kom in. Jag ser det som ganska fegt att inte kunna ta beslut självständigt i så pass självklara ärenden som mitt, och samtidigt upplever jag det som kränkande att den enskilde ges en frist av bara ett par veckor för att bygga upp sitt försvar, medan motparten, i det här fallet en myndighet med i stort sett obegränsade resurser, får hur lång tid som helst.
Utslaget är knappast oväntat. En dator är inte en TV-mottagare. Därmed tror sig Kammarrätten slippa den besvärliga frågan om hur man kan döma och avfatta domar. Både förvaltningsrätt och Kammarrätt har gjort elementära fel, då de har dömt utifrån förväntningar om framtida ändring av lagen, i stället för att döma efter gällande lag. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de har försökt en rövare, eftersom folk är alltför undfallande för att se det uppenbara, att både Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall har dömt utifrån jäv.
Ingen ska kunna inbilla mig att juristerna i Förvaltningsrätten och Kammarrätten inte förstår lagen. eller att de inte är medvetna om att de har gynnat en av parterna på ett orättfärdigt sätt i ett flertal domar. Att juridiskt bildade personer kan använda en ännu inte behandlad promemoria som domskäl, där promemorian skulle kunna bli lag först nästföljande år, är ytterligt anmärkningsvärt. Det är en självklarhet att domstolen ska döma enligt gällande lag, och inte utifrån förväntningar om en eventuell framtida lagändring.
Jag kan inte tro att juristerna vid dessa domstolar är omedvetna om att de har trampat över grovt i de här domarna, och att det handlar om domvilla, att domar har avfattats utan stöd i lag.
http://ifokus-assets.se/uploads/16d...a18b/dom-kammarratt-urban-mot-radiotjanst.pdf
Det var väl denna rättsröta som Vilhelm Moberg stred mot på 1950-talet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rättsröta
Vem av de stora mediaprofilerna tar upp fanan och för folkets kamp idag?
Gissning: Ingen.
Våra mediaarbetare sitt lugnt och säkert i Södermalmsbunkern.
Där lever de ohotade av omvärlden, där tycker alla likadant, där dricker alla samma kaffelatte och har samma åsikter.
Usch och fy
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rättsröta
Vem av de stora mediaprofilerna tar upp fanan och för folkets kamp idag?
Gissning: Ingen.
Våra mediaarbetare sitt lugnt och säkert i Södermalmsbunkern.
Där lever de ohotade av omvärlden, där tycker alla likadant, där dricker alla samma kaffelatte och har samma åsikter.
Usch och fy
Nej, kopplingarna till rättsrötan som debatterades under femtiotalet är mycket svaga. De två affärer som stod högst på listan i den historien handlar om homofobi och falska anklagelser, samt om en enskild affär mellan den dåvarande Kungen och en affärsman. Det finns kopplingar mellan den historien och det som hände min syster Yvonne, som har redovisat dem i sin bok Trasdocka, och det kan jämföras med affären Lewinsky/Clinton. Det finns också liknande hållpunkter i de affärer som har uppdagats inom den katolska kyrkan i Canada.
Rättsrötan handlade om att rättsinstanserna dömde utan bevis, men i de flesta fall handlade det ändå om (påstådda) brott enligt lagen, och där skiljer det sig markant ifrån den här historien om TV-avgiften. Rättsrötan som debatterades handlade om plantering av "bevis" och jäv. Den handlade om hur man dömde på mycket tvivelaktiga utsagor, för att sopa det "skamliga" under mattan och fria högre tjänstemän och hovet från missaktning.
Visst finns det enstaka hållpunkter som sammanfaller i den här affären, men i grunden är de olika. Den rättsröta som vi har kunnat bevittna här, handlar om att man har låtit en myndighet (RIKAB) fritt tolka lagen, och att två jäviga domstolar har gått på denna tolkning utan att ifrågasätta den, och därmed dömt i strid mot gällande lag. Jag förutsätter att det i högre grad än Kejne- och Hajby-affärerna handlar om ett enskilt anomalt förhållande till själva lagen och brott mot domstolens åligganden i samband med rättsfall. Rättsrötan som Vilhelm Moberg debatterade har starkare kopplingar till Quick-affären och den med de två läkarna som dömdes för brott mot griftefrid när de misstänktes ha mördat och styckat en ung kvinna, alltså att bevis och indicier manipuleras för att sätta dit personer för brott - brott som i sig är verkliga, medan bevisen för skuld är mycket oklara.
Icke desto mindre är saken värd att tas upp, men ingenstans i medierna har det grova och anmärkningsvärda nämnts, att domstolarna, Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall, faktiskt har dömt i strid mot gällande lag och dessutom har använt motiveringar som är fullkomligt oacceptabla: att man hoppas på att lagen i framtiden ska ändras för att stöda den bedömning man har gjort, och att Förvaltningsrätten i Luleå använder sin egna ej lagakraftvunna dom som underlag för att döma i ett annat ärende.
Att detta är rättsröta står nog utom diskussion. Däremot är det inte samma rättsröta som Vilhelm Moberg tog upp. Kopplingen mellan de två är främst den att vissa personer eller instanser tillmäts större tyngd än den enskilde och i det här senare fallet också större tyngd än lagen. Det är allvarligt, och borde stävjas.
Rättsrötan handlade om att rättsinstanserna dömde utan bevis, men i de flesta fall handlade det ändå om (påstådda) brott enligt lagen, och där skiljer det sig markant ifrån den här historien om TV-avgiften. Rättsrötan som debatterades handlade om plantering av "bevis" och jäv. Den handlade om hur man dömde på mycket tvivelaktiga utsagor, för att sopa det "skamliga" under mattan och fria högre tjänstemän och hovet från missaktning.
Visst finns det enstaka hållpunkter som sammanfaller i den här affären, men i grunden är de olika. Den rättsröta som vi har kunnat bevittna här, handlar om att man har låtit en myndighet (RIKAB) fritt tolka lagen, och att två jäviga domstolar har gått på denna tolkning utan att ifrågasätta den, och därmed dömt i strid mot gällande lag. Jag förutsätter att det i högre grad än Kejne- och Hajby-affärerna handlar om ett enskilt anomalt förhållande till själva lagen och brott mot domstolens åligganden i samband med rättsfall. Rättsrötan som Vilhelm Moberg debatterade har starkare kopplingar till Quick-affären och den med de två läkarna som dömdes för brott mot griftefrid när de misstänktes ha mördat och styckat en ung kvinna, alltså att bevis och indicier manipuleras för att sätta dit personer för brott - brott som i sig är verkliga, medan bevisen för skuld är mycket oklara.
Icke desto mindre är saken värd att tas upp, men ingenstans i medierna har det grova och anmärkningsvärda nämnts, att domstolarna, Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall, faktiskt har dömt i strid mot gällande lag och dessutom har använt motiveringar som är fullkomligt oacceptabla: att man hoppas på att lagen i framtiden ska ändras för att stöda den bedömning man har gjort, och att Förvaltningsrätten i Luleå använder sin egna ej lagakraftvunna dom som underlag för att döma i ett annat ärende.
Att detta är rättsröta står nog utom diskussion. Däremot är det inte samma rättsröta som Vilhelm Moberg tog upp. Kopplingen mellan de två är främst den att vissa personer eller instanser tillmäts större tyngd än den enskilde och i det här senare fallet också större tyngd än lagen. Det är allvarligt, och borde stävjas.
Just opera är ju ett praktexempel att dra upp... hur många operscener har vi som inte får statsbidrag? Kgl operan är statsägd och får statsbidrag på storleksordningen 400 MSEK.MaxPax skrev:Vägar, sjukvård, skola osv är en sak.
Skräniga fördummande hjärndöda mupp-program på teve tycker jag inte att man skall behöva vara med att betala om man inte konsumerar dem. Jag är gärna med och betalar för det som verkligen innebär nytta för mänskligheten och dess utveckling, som granskande journalistik, sändning utav riksdagsdebatter, utbildande information osv. men det är ingen som betalar för mig om jag vill åka ber&dalbana eller gå på cabarré eller opera och det ska ingen göra heller.
Om mupp-tv slutar produceras blir jag bara glad.
aaarrggh!
Å f- n. Det hade jag noll koll på! Kultur kallas det visst. Om folk i sin ungdom tränar på sång, balett och alla möjliga grejjer tycker jag går an och berikar landet. Jag spelade ju för bövelen i punkband när det begav sig och vi fick ekonomiskt stöd via studieförbund. Hade vi inte fått det kanske vi inte hade kunnat repa. Kan väl säga att jag är smått kluven i frågan och inte riktigt vet vart jag skulle vilja dra gränsen. Den dagen jag väljer att lägga energi på att tänka igenom det ordentligt så kommer jag veta...sunqan skrev:
Den kommunala musikskolan var en fantastisk uppfinning!MaxPax skrev:
Alla barn fick möjlighet att pröva på med något instrument,
och de som hade lust och talang fortsatte att utvecklas.
Mina barn spelade sax på 80-90-talet (för gitarrlärarna var fulltecknade).
Sedan drogs det in av ekonomiska skäl.
Men barnen hade en musiklärare som var idealistisk, så han fortsatte att ge lektioner för en billig peng.
Den kommunala musikskolan ligger nog bakom mycket av Sveriges framgångar internationellt på musikscenen.
Tänk Per Gessle, Marie Fredriksson, Joakim Thåström...
PS
Men opera?
Jag har varit på ett fåtal operettföreställningar i min förra hemstad Göteborg,
men aldrig på opera.
Varför skall jag med mina skatter betala för dem som går på varenda operaföreställning?
Hur bidrar det till ett demokratiskt samhälle?
Redigerat:
Ja det vete f-n.KnockOnWood skrev:
Min egen fullt fördomsfulla och generaliserande tanke om operabesökare är att många av dem är rikare än genomsnittet i landet och själva skulle kunna bidra mer till "scenen" utan problem.