https://www.ltu.se/research/subjects/Svenska-med-didaktisk-inriktning/Nyheter-och-aktuellt/Hen-darfor-provocerades-sa-manga-1.128529
I den ovan länkade artikeln ges en möjlig förklaring till varför så många retas av ordet "hen":
– Men pronomen är en sluten ordklass. Lägger vi till något där, ja då blir det kaos, säger han.
Sist något ändrades i den slutna ordklassen pronomen var på 1600-talet, då tre genus blev till två.
– I de slutna ordklasserna är nya ord helt enkelt inte välkomna och därför reagerar folk utan att de egentligen vet varför.
Jag tror personligen att skälet är ett helt annat, att Nils skjuter långt över målet med sin teori. Själv hade jag ingen som helst åsikt angående slutna eller öppna ordklasser, varken då eller nu. Fan, jag vet knappt skillnaden på ett verb och ett substantiv, ska jag bry mig om huruvida det är ett slutet ord...? Nä, jag är enklare än så.
Om vi bortser från att ordet har sitt ursprung ända sedan 60-tal, (eller - om man ska tro vissa texter - till och med från runskrift) så dök ordet upp i mer modern tid 2012 i en barnbok - Kivi & monsterhund. Kivi var tydligen varken uttalat pojke eller flicka och såvitt jag minns handlade debatten till stor del just om det, möjligheten till könlöshet, eller att det skulle finnas alternativ till manligt och kvinnligt. Boken "kidnappades" av "multigenusförespråkare" och debatten blev något av vänster-mot-höger. Som med så mycket annat.
Jag är fullkomligt övertygad om att hade ordet istället börjat användas inom andra kretsar, säg inom ultrakonservativa politiska grupperingar (som om!) då hade debatten varit lika stor, men sidorna hade bytt plats. Men huruvida det stämmer får vi ju aldrig veta... Om... vi inte uppfinner ännu ett nytt pronomen!
I give you... fanfar... "HUN"!!!!
I den ovan länkade artikeln ges en möjlig förklaring till varför så många retas av ordet "hen":
– Men pronomen är en sluten ordklass. Lägger vi till något där, ja då blir det kaos, säger han.
Sist något ändrades i den slutna ordklassen pronomen var på 1600-talet, då tre genus blev till två.
– I de slutna ordklasserna är nya ord helt enkelt inte välkomna och därför reagerar folk utan att de egentligen vet varför.
Jag tror personligen att skälet är ett helt annat, att Nils skjuter långt över målet med sin teori. Själv hade jag ingen som helst åsikt angående slutna eller öppna ordklasser, varken då eller nu. Fan, jag vet knappt skillnaden på ett verb och ett substantiv, ska jag bry mig om huruvida det är ett slutet ord...? Nä, jag är enklare än så.
Om vi bortser från att ordet har sitt ursprung ända sedan 60-tal, (eller - om man ska tro vissa texter - till och med från runskrift) så dök ordet upp i mer modern tid 2012 i en barnbok - Kivi & monsterhund. Kivi var tydligen varken uttalat pojke eller flicka och såvitt jag minns handlade debatten till stor del just om det, möjligheten till könlöshet, eller att det skulle finnas alternativ till manligt och kvinnligt. Boken "kidnappades" av "multigenusförespråkare" och debatten blev något av vänster-mot-höger. Som med så mycket annat.
Jag är fullkomligt övertygad om att hade ordet istället börjat användas inom andra kretsar, säg inom ultrakonservativa politiska grupperingar (som om!) då hade debatten varit lika stor, men sidorna hade bytt plats. Men huruvida det stämmer får vi ju aldrig veta... Om... vi inte uppfinner ännu ett nytt pronomen!
I give you... fanfar... "HUN"!!!!
Ordet hen handlar inte ett dugg om ordklasser eller dylikt.T ToRy skrev:[länk]
I den ovan länkade artikeln ges en möjlig förklaring till varför så många retas av ordet "hen":
– Men pronomen är en sluten ordklass. Lägger vi till något där, ja då blir det kaos, säger han.
Sist något ändrades i den slutna ordklassen pronomen var på 1600-talet, då tre genus blev till två.
– I de slutna ordklasserna är nya ord helt enkelt inte välkomna och därför reagerar folk utan att de egentligen vet varför.
Jag tror personligen att skälet är ett helt annat, att Nils skjuter långt över målet med sin teori. Själv hade jag ingen som helst åsikt angående slutna eller öppna ordklasser, varken då eller nu. Fan, jag vet knappt skillnaden på ett verb och ett substantiv, ska jag bry mig om huruvida det är ett slutet ord...? Nä, jag är enklare än så.
Om vi bortser från att ordet har sitt ursprung ända sedan 60-tal, (eller - om man ska tro vissa texter - till och med från runskrift) så dök ordet upp i mer modern tid 2012 i en barnbok - Kivi & monsterhund. Kivi var tydligen varken uttalat pojke eller flicka och såvitt jag minns handlade debatten till stor del just om det, möjligheten till könlöshet, eller att det skulle finnas alternativ till manligt och kvinnligt. Boken "kidnappades" av "multigenusförespråkare" och debatten blev något av vänster-mot-höger. Som med så mycket annat.
Jag är fullkomligt övertygad om att hade ordet istället börjat användas inom andra kretsar, säg inom ultrakonservativa politiska grupperingar (som om!) då hade debatten varit lika stor, men sidorna hade bytt plats. Men huruvida det stämmer får vi ju aldrig veta... Om... vi inte uppfinner ännu ett nytt pronomen!
I give you... fanfar... "HUN"!!!!
Det tillkom för att det ska passa in i vårt pk samhälle.
Jag har en gissning om vad du kanske menar men den kan ju vara helt fel förstås. Kan du utveckla ditt påstående ?Blodsoppen skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 295 inlägg
Jag gissar på två generationer, 50 år eller så.
Du-reformen (sent 60-tal): alltid varit så.
Oböjda verb i plural (1945): alltid varit så.
Dt- och fv-stafvning (1906): verkligen aldrig varit så.
Vi får väl hoppas att det blir någon bra språkreform även vi lämnar efter oss.
Du-reformen (sent 60-tal): alltid varit så.
Oböjda verb i plural (1945): alltid varit så.
Dt- och fv-stafvning (1906): verkligen aldrig varit så.
Vi får väl hoppas att det blir någon bra språkreform även vi lämnar efter oss.
Kanske, men såna förändringar som förenklar smyger sig på snabbt. Jag har själv slutat göra skillnad på lille pojken och lilla flickan. Den gamle mannen är väl mer korrekt än den gamla mannen, men det är ju så mycket enklare att bara använda a-formen. Förr skulle ju en progressiv lärare (eller lärarinna) tycka att man skriver förre ecklesiastikministern, men nästa ecklesiastikminister. Alltså att man inte skriver näste eftersom man inte helt säkert vet att blir en man. Antagligen är det idag helt ok att även i formella sammanhang skriva förra försvarsministern även fast man vet att det var en man. Det smyger sig på. Jag reagerar inte ens nu om det står talesperson och inte talesman. Men det kan inte vara länge sedan det ordet kändes obekvämt och kanske i många öron onödigt progressivt.L lordi skrev:För att det ska bil "alltid varit så" så får man nog räkna de där åren i hundratal.
Jag förstår inte vad hela det där med könsneutrailitet handlar om. På min dialekt som jag talar är skottkärran hon och dyngkärran hon men frontlastaren och dynggrepen är han. Större delen av sakerna omkring mig är hon eller han så varför får inte människor vara det.
Det heter rullebörH heimlaga skrev:
Det handlar väl mest om att ha ett ord att ta till när könet är oklart? Om inte annat så blir det färre bokstäver.H heimlaga skrev:
Typ:
- Jag har fått en ny granne.
- Kul. Vad heter hen?
Alternativt:
- Kul. Vad heter han eller hon?
Eller:
- Kul. Vad heter vederbörande?
Eller:
- Kul. Vad heter personen i fråga?
Eller:
- Kul. Vad heter din nya granne?
Eller:
- Kul. Vad heter den nyinflyttade?
Från Wikipedia:
"Den 30 november 1966 skrev Rolf Dunås i Upsala Nya Tidnings språklåda: "För egen del kan jag drömma om att man från "han" gick ett steg framåt i vokalräckan och från "hon" två steg tillbaka och uppfann det tvåkönade ordet "hen" med kort e."
Det var intressant tycker jag, visste inte att hen var på tapeten redan 1966.
"Den 30 november 1966 skrev Rolf Dunås i Upsala Nya Tidnings språklåda: "För egen del kan jag drömma om att man från "han" gick ett steg framåt i vokalräckan och från "hon" två steg tillbaka och uppfann det tvåkönade ordet "hen" med kort e."
Det var intressant tycker jag, visste inte att hen var på tapeten redan 1966.
Hobbysnickare
· Västra Götaland
· 746 inlägg
plogar man inte snö med snöblad?
Nej nej, "så har vi alltid gjort" börjar man med på arbetsplatser efter 5 år eller mindre.L lordi skrev:För att det ska bil "alltid varit så" så får man nog räkna de där åren i hundratal.