AnneFi
shadowfire skrev:
Absolut, precis detta jag menar. Renovera utifrån hur det ser ut i omgivningen och region, både storstad/glesbygd/landsbyggd-parametern, men också i förhållande till just den lokala regionen huset står på. Har de andra husen plåttak, varför lägga betong/tegel själv? Har de andra husen laminat, varför lägga parkett? Eller tvärtom, har de andra husen parkett, varför lägga laminat.. osv. Huvudet på spiken min gode herre!
Fast är inte det allra viktigaste att man renoverar så att man själv blir nöjd?
Jag menar, om jag vill ha ett dyrt parkett golv så vill jag väl skita i om alla andra har billigt laminat.

För mig som har tänk att bo i huset själv i förhoppningsvis många år till så är det viktigaste vad jag vill ha. Jag får väga hur mycket mer ett dyrare material ger mig för pengarna och inte vad det ger husets värde. :)
 
A
Arkitekten2 skrev:
Detta är ju individuellt - helt individuellt precis som vi är olika i så mkt annat i livet, också konstaterat i tråden,
Jag håller inte med eftersom matematiken är inte indiviuell, den gäller ju alla. Den som lånar måste betala ränta och den som sparar får ränta. Lånen ska också alltid betalas tillbaka, oavsett hur och när, det gäller också alla, t.o.m. USA.

Det som är individuellt är vad man bränner sina pengar på, bilar, resor, god mat, gå ner på deltid, renoveringar, gå i pension tidigt, golf... Lån är förtida konsumtion som man får betala för, sparande är uppskjuten konsumtion som man får betalt för, det valet är individuellt.

Låna är som att kissa i byxan, det är varmt och skönt i början men blir kallt och äckligt efter ett tag.

Arkitekten2 skrev:
men jag tycker inte det kommit fram ett enda STARKT vägande skäl till att INTE leva på lånade pengar...
Jag tycker inte det kommit fram ett enda STARKT vägande skäl till ATT leva på lånade pengar.
 
Men alla KAN INTE spara tusentals kronor per månad, så är det bara. Och vill man då ha något gjort inom en överskådlig framtid för att höja standarden så finns det bara en utväg - det är att ta mössan i hand och knacka på hos banken! Skulle vi försöka spara ihop till det vi håller på med nu så skulle vi hinna passera pärleporten med råge... Istället får vi ett hem i tip top på ett halvår och kan spendera tiden med barnen istället, även om det blir ett slitsamt halvår...
 
A
petersson79 skrev:
Men alla KAN INTE spara tusentals kronor per månad, så är det bara. Och vill man då ha något gjort inom en överskådlig framtid för att höja standarden så finns det bara en utväg - det är att ta mössan i hand och knacka på hos banken! Skulle vi försöka spara ihop till det vi håller på med nu så skulle vi hinna passera pärleporten med råge...
Det har jag inga problem med. Lånar man får man betala mer än om man sparat, men det är priset för att slippa vänta. Har man utrymmet, värdesätter att få det gjort på en gång och har en plan för hur lånet ska betalas är det inga konstigheter. Men att låna amorteringsfritt och inte ens fundera på hur lånet ska betalas i framtiden är att stoppa huvudet i sanden. Att låna amorteringsfritt och betala mer i räntor än vad själva renoveringen kostar är dyrt.

petersson79 skrev:
spendera tiden med barnen istället
Istället för vadå?
 
Redigerat av moderator:
Arkitekten2 skrev:
, men jag tycker inte det kommit fram ett enda STARKT vägande skäl till att INTE leva på lånade pengar...
Provocerar du för att hålla igång tråden? Annars, jag vill inte kalla dig dum men...
 
AnneFi skrev:
Fast är inte det allra viktigaste att man renoverar så att man själv blir nöjd?
Jag menar, om jag vill ha ett dyrt parkett golv så vill jag väl skita i om alla andra har billigt laminat.

För mig som har tänk att bo i huset själv i förhoppningsvis många år till så är det viktigaste vad jag vill ha. Jag får väga hur mycket mer ett dyrare material ger mig för pengarna och inte vad det ger husets värde. :)
Visst är det så, men räkna inte med att banken vill låna ut de pengarna som det kostar att lyxrenovera ett hus. Men har du pengar så får du göra precis vad du vill med dem.
 
petersson79 skrev:
Men alla KAN INTE spara tusentals kronor per månad, så är det bara. Och vill man då ha något gjort inom en överskådlig framtid för att höja standarden så finns det bara en utväg - det är att ta mössan i hand och knacka på hos banken! Skulle vi försöka spara ihop till det vi håller på med nu så skulle vi hinna passera pärleporten med råge... Istället får vi ett hem i tip top på ett halvår och kan spendera tiden med barnen istället, även om det blir ett slitsamt halvår...
Jag har den allra största förståelse för att det är svårt att i alla sammanhang spara till allt. Däremot så förstår jag inte hur man i sådana fall skall kunna betala räntor och amortera sitt lån om det man lånar till inte är något som sänker driftskostnaderna ordentligt.

En rent allmän reflektion är att jag ser ett uppenbart problem med att pensionärer om 20-30 år inte egentligen har problem med att pensionen är väsentligt lägre än lönen, utan att de sitter med mångmiljonskulder som det är svårt att betala räntorna på med en lägre inkomst. Och att utöver det underhålla huset blir ännu svårare. De kommer inte äga husen de bor i, utan tvingas sälja dem. Med de socialförsäkringar vi har som ger ett allt lägre utbyte under en allt kortare tid, så finns det säkert anledning att fundera en del redan där. Under 2010 ökade antalet exekutiva auktioner på bostäder med 30%. Det under ett år då räntorna var mycket låga och Sveriges ekonomi gick på högtryck så att BNP ökade 5%. Det finns en hel del röta i vår bostadsmarknad.
 
Arkitekten2 skrev:
Resonemanget som tråden utvecklat är ju meningslöst!

Jag har en vän som bråkar med direktören på sin bank om lånevillkor och hotar att dra alla sina besparingar från banken - och det rör sig om nästan 2000kr...

Sen har jag en vän som inte kan sova på nätterna om hans saldo sjunker under 5Mkr på kapitalkontot varav minst 50tkr måste ligga i plånboken...all the time...

Detta är ju individuellt - helt individuellt precis som vi är olika i så mkt annat i livet, också konstaterat i tråden, men jag tycker inte det kommit fram ett enda STARKT vägande skäl till att INTE leva på lånade pengar...
Hmm, hur menar du nu då ?
Jag tycker jag ser mer eller mindre starka skäl till att INTE låna pengar i alla ekonomitrådar :)
Om man lånar pengar på huset så får man följande nackdelar:
- Högre omkostnader med räntor istället för en sparränta
- Högre ekonomisk risk om man blir sjuk/separerar/husets värde sjunker osv - och sånt må vara osannolikt men saker händer snabbt om dom händer.
- Om man dessutom inte amorterar, eller sparar i lika stor omfattning, så puttar man skuldberget framför sig och till slut skal det betalas på ngt sätt -även om en variant är att betala av skulden på "sista dagen" genom att huset säljs och kvittar mot skulden (då är det de efterlevande som inte får ut ngt arv bara)
- För mkt lånad konsumtion ger en mer ostabil nationalekonomi

Fördelar med att låna:
- Man kan konsumera direkt och behöver inte vänta. Så istället för att bo i ett sunkigt kök i 5 år, och kanske må dåligt varje söndagsmorgon när man dricker kaffe, så kan man renovera direkt och må bättre. Om man inte oroar sig för räntorna istället när man läser sin morgontidning - som sagt ett individuellt val

petersson79 skrev: Men alla KAN INTE spara tusentals kronor per månad, så är det bara. Och vill man då ha något gjort inom en överskådlig framtid för att höja standarden så finns det bara en utväg - det är att ta mössan i hand och knacka på hos banken! Skulle vi försöka spara ihop till det vi håller på med nu så skulle vi hinna passera pärleporten med råge...
Här gäller det att tänka till !!
Om man inte KAN spara tusentals kronor - det köper jag. Men lånar man så måste man antingen amortera eller spara vid sidan en liknande peng.
Så har man inte råd att spara så har man INTE råd att låna !!
Skillnaden är att man kan slå ut det på olika tid.
Om man tex har råd med 1000 kr/mån och efter 10 år har man då 120 kkr och kan köpa ett nytt kök. Istället för att vänta 10 år så kan man köpa funktionen NU genom att ta 120 000 kr i lån, men då bör man antingen spara 1000 kr/mån tills nästa gång, eller amortera av samma belopp - möjligen kan man argumentera att man kan amortera av det på kanske 15-20 år - då kökets livstid rimligen är ngt mer än 10 år.

Men som sagt: Det blir DYRARE i längden att låna än att spara - det måste man inse. Sen hur man gör är upp till individen och som sagt en smaksak och fråga om personlig ekonomi :)

/K
 
bra-byggare skrev:
Holpers, jag tror du och jag har en fundamentalt olika syn på lån, sparande och kapitalkostnader. Rätta mig gärna om jag har fel, men du verkar helt fokuserad på vad ett lån kostar per månad i räntekostnad och är inte så noga med hur själva lånet ska betalas eller vad totalkostnaden blir, för det löser sig med värdeökningen på huset? Jag fokuserar istället på hur stor summa jag kommer betala till banken totalt sett, och hur detta påverkar min ekonomiska situation på lång sikt? Jag jämför totalkostnaden med hur mycket pengar jag kan få efter att ränta-på-ränta-effekten har gjort sitt om jag haft tålamod att vänta och sparat istället för att låna. Jag vill också behålla så stor del som möjligt av värdeökningen i egen ficka och inte ge de mesta av den till banken. Vill jag, kan jag, precis som den som lånat istället för sparat, sälja huset men jag får mycket mera disponibel förmögenhet att spendera. Jag kan också, i framtiden, ta upp ett stort lån på huset om jag vill, och leva loppan för, medan den som redan har stora lån som inte amorterats sedan tidigare redan har förbrukat det låneutrymmet och kan inte göra detsamma (allt annat lika), då, i framtiden.
.
Jo, vi ser olika på saken. Jag vet att Kloker spar och Toker lånar 100%. Det finns ju en liten risk att huspriserna går ner eller att räntorna skenar.. Men inte så stor risk, eller att det skulle hålla i sig i 20år nedåt. I slutänden måste huspriserna gå upp oavsett räntorna.

Att amortera ett par futtiga tusingar per månad på ett lån på flera miljoner känns inte motiverat för många. Värdeökningen får försöket att amortera bort skulden att verka skitfånigt rent ut sagt.
Säg att man ar 3000kr i månaden (Vilket är en del pengar för många) och amorterar.
På 20 år har man amorterat 360 000kr vilket t.ex.kan motsvara 10% av huslånet i Stockholms förorter.
Med största sannolikhet har husvärdet ökat med mycket mer än 10%. Hur motiverat är det att snåla för att amortera 360 000kr under en 20årsperiod om husvärdet (utan att man behöver lyfta ett finger) ökat med det mångdubbla.

I mina ögon har man då snuvat sin familj på 36 000 kr per år som man kunde ha gjort något rolgare för.
Bara för att man fått för sig at amortera är något man måste göra. Amorteringen i sig har blivit ett självändamål.

Så om man vill sälja huset på ålderns höst så är det bara att pynta av den gamla skulden och troligtvis ändå ha pengar över i plånboken. Om man bor resten av livet får barnen sälja huset och betala skulden.

Och ja, jag fattar också att den som amorterat de 360 000kr får 360 000kr mer i plånboken när han säljer. 360 000kr som han visserligen får skatta en gång till för om han vill ta ut dem och t.ex. köpa en bil.
 
shadowfire skrev:
En bekant och hans fru köpte nyligen sitt 5'e hus. De har köpt 4 hus innan, ett i taget, ägt varje hus i 1 år och renoverat upp det. Bland annat kök, badrum och ytskikt + givetvis grundläggande saker som tak mm. De har sålt varje hus med 500,000 kr i vinst/hus. De hade nästan 1,5 mille (jäkla vinstskatt) i kontantinsats till sitt femte hus nu.

Så de fick loss kontanter genom att låna mycket och göra mycket på sina hus. Dock slet de som djur, kvällar o nätter, så man kan ju fråga sig om det var värt det i den bemärkelsen.
Och hur mycket vinst hade de gjort på varje hus om de inte renoverat? Det är det som är intressant.
 
Tompamannen skrev:
Det kanske inte är utan att man blir förvånad att killar som Wallenstan. Akelius m.fl. är miljardärer? Att hyra sitt boende är nog den största förlustaffären man kan göra. Omvänt är ett köpt boende, med eller utan bankens goda minne, den bästa sparbössan man kan ha, även om det innebär utgifter.
Trams. Att köpa en ny bil är den största förlustaffären man kan göra.
 
AnneFi
Swetrot skrev:
Visst är det så, men räkna inte med att banken vill låna ut de pengarna som det kostar att lyxrenovera ett hus. Men har du pengar så får du göra precis vad du vill med dem.
nejdå, vi är en av dom som bara ägt hus i tre år är båda runt 25 och har råd att spara 10000kr i månaden :)

tydligen är det enligt sambon ändå inte ett argument för att lägga in bambu golv för 750kr/kvm.
synd :p
 
Holpers skrev:
Att amortera ett par futtiga tusingar per månad på ett lån på flera miljoner känns inte motiverat för många. Värdeökningen får försöket att amortera bort skulden att verka skitfånigt rent ut sagt.
Säg att man ar 3000kr i månaden (Vilket är en del pengar för många) och amorterar.
På 20 år har man amorterat 360 000kr vilket t.ex.kan motsvara 10% av huslånet i Stockholms förorter.
Med största sannolikhet har husvärdet ökat med mycket mer än 10%. Hur motiverat är det att snåla för att amortera 360 000kr under en 20årsperiod om husvärdet (utan att man behöver lyfta ett finger) ökat med det mångdubbla.
I mina ögon har man då snuvat sin familj på 36 000 kr per år som man kunde ha gjort något rolgare för.
Bara för att man fått för sig at amortera är något man måste göra. Amorteringen i sig har blivit ett självändamål.
Jag köper ditt resonemang om att det kan kännas meningslöst att amortera på ett så stort lån. Om man är generös och säger 40 års amortering för 4 miljonerslån är det över 8000kr i månaden .. i 40 år.. :x Självklart får man en annan syn på lån när man har så stora lån - en syn där man gått ifrån tanken på att betala tillbaks lånet så fort man kan.
Personligen har jag inte den synen, inte ens innan jag köpte hus, utan valde spara stenhårt i 3 år till kontantinsatsen och sen köpa ett hus där jag behövde ta bara så mycket lån så att jag har en rimlig chans att betala tillbaks det innan jag går i pension. Den dagen jag går i pension vill jag ha så låga omkostnader som möjligt, därför tycker jag det är viktigt och det enda rätta att betala tillbaks sitt lån. Resonerar likadant om det gäller lån av 100 spänn till en lunch av kollegan, 500 av en polare till nästa lön eller 500.000 av banken till huset, det ska betalas tillbaks så fort som möjligt.

Holpers skrev:
Så om man vill sälja huset på ålderns höst så är det bara att pynta av den gamla skulden och troligtvis ändå ha pengar över i plånboken. Om man bor resten av livet får barnen sälja huset och betala skulden.
Du litar stenhårt på värdeökningen...

Har två synpunkter på detta:

värdeökningen betalas alltid av någon annan än den som tar del av den, det betyder att det inte KAN pågå i all evighet eftersom det är lika med ett pyramidspel. Det behövs helt enkelt fler och fler "suckers" längst ner som tar större och större lån, för att de som varit igång ett tag kan hoppa från stort till större hus med evigt växande kontantinsats på grund av den magiska värdeökningen. Du är väl medveten om att detta är ett pyramidspel och i såna fall hur kan du vara så bergsäker på att korthuset inte faller ihop under just DIN livstid?

vilket för mig till den andra synpunkten, genom min släkt som på två olika håll i Europa genomlevt både det senaste stora kriget och järnridåns "förträffligheter" har jag lärt mig att pengar saknar egentligt värde; genom devalveringar, valutakriser och annat som den enskilda lilla myran inte kan påverka kan dina sparpengar förintas, räntekostnader tiodubblas, ekonomier och arbetstillfällen raseras, etc. Att ha med stora summor pengar att göra är som att försöka balansera med en skateboard på båtdäcket vid full storm, för eller senare åker man av ändå. Min syn är att det är ALLTID bättre att ha sitt kapital i reella tillgångar. Ett BETALT hus, värdefulla föremål så som guld samt inte minst en frisk kropp och kunskaper om hur man sköter vardagen, då har du ett relativt bekymmersfritt liv.
 
Jag köper absolut argumenten att det blir dyrare att låna eftersom du måste betala ränta på pengarna. Hade vi kunnat spara ihop till det vi behöver göra på huset eller åtminstone en del av det så hade jag gjort det. Men med 2 småbarn och en mammaledig fruga så är det lite knapert. Men när hon börjar jobba igen så kommer vi att börja spara igen till kommande projekt, och kanske även amortera en del. antingen månadsvis eller om man sätter in en motsvarande summa på ett konto och klumpamorterar ibland eller använder dessa med om det är något man behöver göra.

Men som sagt, med mammaledighet/deltidsjobbande bättre hälft så ges det ju inte lika stort utrymme för sparande för tillfället. Och jag vet att vårat hus med det läget det har kommer vi alltid att gå med vinst på om vi skulle vilja sälja. Sista värderingen uppgick till över 3,7 miljoner och då med en mellanvåning med standard från typ 50-talet...
 
Vi gjorde så att vi köpte huset för tre år sedan 100% lån (Lagfart och pantbrev kontant)
Renoverade några sovrum med lönekontot under två år. Renoverade köket med ett lån på 100000 (som täckte vedspisen Köksstommar och bänkar) resterande tog vi från lönekontot.

Vi raknar med att hela renoveringen är en kostnad då vi avser att bo här mer än 20 år och då, om 20år, är köket gammalt och ev i behov av renovering igen... Vi amorterar på det lånet som har högst ränte och inget på bottenlånen...
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.