Man kan tycka vad man vill om orättvisor, visst finns de, sådant är livet. Och många kan välja med vad och hur de vill arbeta. Och var de vill bo. Så tycker man lönen är för låg, så går i många fall att jobba mer eller byta jobb...
Men jag ser även en "trend" att många som har jobb, barn, hus etc sliter som djur med att få vardagen att gå ihop. Jag har själv efter nattning av barnen gått ned och tagit ett arbetspass med lite slipning och målning i renoveringen. Imorrn upp till jobbet, lägga mer än 1.5h på pendling per dag, sen stressa till dagishämtning. Givetvis är det en stor orättvisa i lönerna i många fall (som exemplet undersköterskan) där även dessa sliter och jobbar. Men att de som bor i storstädernas närhet tjänar mera tas ut av vansinniga bostadspriser, biltullar, för de flesta villaboende långa resor till jobbet. Jag tror att den som bor på en mindre ort ofta har mer fritid, mer pengar över trots en något lägre lön.
Så kan man säga, men byt jobb då, gå ner i arbetstid, byt till ett jobb närmare där du bor eller flytta. Men har man etablerat sig på en plats med sin familj är det inte alltid så lätt att göra detta.
Lika som att det nog inte är så lätt om man bor i glesbygd att flytta in till stan...
Om denna tråd nu handlade om Sverige, så är min känsla när jag tittar på släkt, vänner och bekanta att de som jobbar kan ha en rätt ok standard, bara de jobbar. Sen beror det ju förstås på vad man menar är sjysst. Själv hade jag inget problem att leva på väldigt lite pengar när jag pluggade, jag hade låga utgifter men gott om tid att styra själv över. Nu har jag en akut avsaknad av tid men mera pengar. Men att köpa tjänster för pengarna, då räcker min lön inte långt. En hel arbetsdag, efter skatt och reskostnader, räcker inte till att betala tex en snickare eller rörmokare speciellt lång tid.
Många tror jag gärna skulle gå ner i tid istället för att "köpa" tjänster. Inte alla. Men tyvärr så är det i praktiken inte så lätt att göra det, även om man har rätt till det med små barn så ska man få det att funka på jobbet också.
Nu har ju denna tråd spårat ur rätt långt från ursprungsfrågan. Men jag vill nog ändå säga att de som är "etablerade" i Sverige upplever jag har det rätt bra. Det läskiga är ju att man numera dagligen ser tiggare som sitter och fryser ute hela dagarna. Det är ingen rolig utveckling. Tyvärr går det ju inte på något lätt sätt att bara inkludera dessa i vår välfärd, med mindre än att ännu fler kommer hit isåfall. Där skulle jag säga att det är en större orättvisa än om någon tjänar 20 och någon annan 40.000 kr. Tyvärr är det nog dessutom i förlängningen att med ett sådant utanförskap så skapas en grogrund för andra problem.
Men jag ser även en "trend" att många som har jobb, barn, hus etc sliter som djur med att få vardagen att gå ihop. Jag har själv efter nattning av barnen gått ned och tagit ett arbetspass med lite slipning och målning i renoveringen. Imorrn upp till jobbet, lägga mer än 1.5h på pendling per dag, sen stressa till dagishämtning. Givetvis är det en stor orättvisa i lönerna i många fall (som exemplet undersköterskan) där även dessa sliter och jobbar. Men att de som bor i storstädernas närhet tjänar mera tas ut av vansinniga bostadspriser, biltullar, för de flesta villaboende långa resor till jobbet. Jag tror att den som bor på en mindre ort ofta har mer fritid, mer pengar över trots en något lägre lön.
Så kan man säga, men byt jobb då, gå ner i arbetstid, byt till ett jobb närmare där du bor eller flytta. Men har man etablerat sig på en plats med sin familj är det inte alltid så lätt att göra detta.
Lika som att det nog inte är så lätt om man bor i glesbygd att flytta in till stan...
Om denna tråd nu handlade om Sverige, så är min känsla när jag tittar på släkt, vänner och bekanta att de som jobbar kan ha en rätt ok standard, bara de jobbar. Sen beror det ju förstås på vad man menar är sjysst. Själv hade jag inget problem att leva på väldigt lite pengar när jag pluggade, jag hade låga utgifter men gott om tid att styra själv över. Nu har jag en akut avsaknad av tid men mera pengar. Men att köpa tjänster för pengarna, då räcker min lön inte långt. En hel arbetsdag, efter skatt och reskostnader, räcker inte till att betala tex en snickare eller rörmokare speciellt lång tid.
Många tror jag gärna skulle gå ner i tid istället för att "köpa" tjänster. Inte alla. Men tyvärr så är det i praktiken inte så lätt att göra det, även om man har rätt till det med små barn så ska man få det att funka på jobbet också.
Nu har ju denna tråd spårat ur rätt långt från ursprungsfrågan. Men jag vill nog ändå säga att de som är "etablerade" i Sverige upplever jag har det rätt bra. Det läskiga är ju att man numera dagligen ser tiggare som sitter och fryser ute hela dagarna. Det är ingen rolig utveckling. Tyvärr går det ju inte på något lätt sätt att bara inkludera dessa i vår välfärd, med mindre än att ännu fler kommer hit isåfall. Där skulle jag säga att det är en större orättvisa än om någon tjänar 20 och någon annan 40.000 kr. Tyvärr är det nog dessutom i förlängningen att med ett sådant utanförskap så skapas en grogrund för andra problem.
Intressant läsning med tanke på tidigare diskussioner i tråden(innan ni avfärdar detta pga skribeten, det är baserat på NTU data).
http://www.uvell.se/2017/01/18/svenskarna-och-oron-34930618
Ang sexbrott och våld mot kvinnor:
"Men det är inte bara antalet sexbrott som ökar, även gärningsman och ställe har förändrats. Kollar man på NTU 2010 var gärningsmannen okänd för offret till 57 %.
2015 var siffran 69 %. En lägre andel av offren för sexualbrott är idag bekant eller närstående med gärningsmannen. 2010 skedde övergreppet till 56 % utomhus, idag är siffran 59 %. Överfallen har alltså ökat.
Myten att räddast ska kvinnor vara i hemmet och de flesta våldtäkter sker av en närstående eller bekant stämmer alltså inte.
Inte när det gäller sexbrott. Det är däremot sant vad gäller misshandel av kvinnor, där kvinnor i högre grad utsätts i hemmet medan män drabbas av våld ute. "
Våldet:
"Men våldet har ändrat karaktär. Tidigare var en större andel av det dödliga våldet alkholrelaterade slagsmål, där knivar, tillhyggen eller jaktgevär användes i hemmet. Fylleslagsmål helt enkelt, som spårade ur. Det våldet har minskat. Istället är det illegala handeldvapen som nu dominerar. Som pistoler.
Det blir alltså mer skjutande i förorter i uppgörelser mellan kriminella gäng, och det som tidigare varit avskilda uppgörelser sker i större och större utsträckning bland vanligt folk som riskerar att oskyldigt komma emellan.
Precis som mediabilden också förmedlar.
Brå konstaterar i flera av sina rapporter att det är så läget ser ut - det har helt enkelt blivit farligare att vistas och bo i vissa områden i storstäderna. Sämst utveckling kan man se att Skåne och Västra Götaland har. I Stockholm har våldet minskat medan det ökat i de andra två storstadsregionerna."
Det sista stycket förklarar varför många, som inte har någon koppling till problemområden eller som inte känner någon som drabbats, inte känner igen sig i medias bild av sverige
http://www.uvell.se/2017/01/18/svenskarna-och-oron-34930618
Ang sexbrott och våld mot kvinnor:
"Men det är inte bara antalet sexbrott som ökar, även gärningsman och ställe har förändrats. Kollar man på NTU 2010 var gärningsmannen okänd för offret till 57 %.
2015 var siffran 69 %. En lägre andel av offren för sexualbrott är idag bekant eller närstående med gärningsmannen. 2010 skedde övergreppet till 56 % utomhus, idag är siffran 59 %. Överfallen har alltså ökat.
Myten att räddast ska kvinnor vara i hemmet och de flesta våldtäkter sker av en närstående eller bekant stämmer alltså inte.
Inte när det gäller sexbrott. Det är däremot sant vad gäller misshandel av kvinnor, där kvinnor i högre grad utsätts i hemmet medan män drabbas av våld ute. "
Våldet:
"Men våldet har ändrat karaktär. Tidigare var en större andel av det dödliga våldet alkholrelaterade slagsmål, där knivar, tillhyggen eller jaktgevär användes i hemmet. Fylleslagsmål helt enkelt, som spårade ur. Det våldet har minskat. Istället är det illegala handeldvapen som nu dominerar. Som pistoler.
Det blir alltså mer skjutande i förorter i uppgörelser mellan kriminella gäng, och det som tidigare varit avskilda uppgörelser sker i större och större utsträckning bland vanligt folk som riskerar att oskyldigt komma emellan.
Precis som mediabilden också förmedlar.
Brå konstaterar i flera av sina rapporter att det är så läget ser ut - det har helt enkelt blivit farligare att vistas och bo i vissa områden i storstäderna. Sämst utveckling kan man se att Skåne och Västra Götaland har. I Stockholm har våldet minskat medan det ökat i de andra två storstadsregionerna."
Det sista stycket förklarar varför många, som inte har någon koppling till problemområden eller som inte känner någon som drabbats, inte känner igen sig i medias bild av sverige
Redigerat:
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 469 inlägg
Rättviseuppfattningen är ytterst individuell så att påstå att en rättvisare resursfördelning skulle skapa ett mera välmående samhälle betyder egentligen ingenting.OveRa skrev:
En person som studerat i tjugo år för att få en hög inkomst tycker antagligen inte att det är rättvist att 60% av lönen ska omfördelas till såna som inte gått ut grundskolan. Så att bygga ett samhälle efter nått slags rättvise incitament blir knappast lyckat.
Angående välmående så finns det faktiskt intressant forskning bland OECD-länderna som visar att medborgarna i länder som har små inkomstskillnader (låg ginikoefficient) har högre självmordsbenägenhet. Nu är OECD länderna överlag lönemässigt rätt "jämställda" om man jämför med många elitstyrda diktaturer, men att påstå att mindre inkomstskillnader per automation skulle leda till ett större välmående blir ändå fel.
Jämställda samhällen är nämligen mera normskapande, normer leder inte alltid till en välmående befolkning.
Det finns bra forskning på att invånare i samhällen som är mer jämlika mår bättre på alla sätt än de i ojämlika samhällen. Detta gäller även de som har dragit "vinstlotten" i ett ojämlikt samhälle.Finndjävel skrev:
Lite länkar att börja på men googla för mer.
http://www.svd.se/jamlikhet-ar-rakaste-vagen-till-halsa-for-alla
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Spirit_Level:_Why_More_Equal_Societies_Almost_Always_Do_Better
Här är du bara fel på det. Jämlikhet skapar inte normer.Finndjävel skrev:
Du kan ha två ungar som har samma chanser med utbildning, arbete och någorlunda jämn inkomst.
Ena väljer att bli punkare och bo i villa, andra blir en rastafari i lägenhet.
Normer, när de är påtvingande, är alldeles säkert destruktiva. Men man får söka orsaken till normer på annat håll än jämlikhet i ett samhälle.
Hur har ni tänkt att detta snuttegulle-samhälle ska fungera? Några få tillbringar halva livet på högskolan och jobbar sedan röven av sig 70h i veckan för att sedan ge bort 60% av sin ersättning till den som tänkte att "det ordnar sig ändå" eller som valde att bli "artist" eller ännu värre "konstnär".
Givetvis kommer det alltid finnas inkomstklyftor så länge det finns jobb med olika kvalifikation. Det är inte fel.
Det som är fel är att vissa yrken inte får ersättning efter ansvar och arbetsuppgifter, i första hand tänker jag då på vårdpersonal och lärare....och det löser man knappast genom straffskatt på inkomster för några få högavlönade.
Givetvis kommer det alltid finnas inkomstklyftor så länge det finns jobb med olika kvalifikation. Det är inte fel.
Det som är fel är att vissa yrken inte får ersättning efter ansvar och arbetsuppgifter, i första hand tänker jag då på vårdpersonal och lärare....och det löser man knappast genom straffskatt på inkomster för några få högavlönade.
Jag håller med dig, men nu börjar den här tråden gå MYCKET Off Topic. Men så länge inläggen finns kvar så kan jag ju bidra med min åsikt:MathiasS skrev:
Jag jobbar inom en verksamhet där det på senare år blivit MYCKET svårt att rekrytera chefer. Kandidaterna anser helt enkelt att de kan få bättre betalt och mindre ansvar på någon annan plats, och de har rätt. Jag är inte heller emot löneklyftor, men precis som MathiasS tycker jag det ska finnas en koppling till ansvar. Har du ett stort ansvar (personalansvar, arbetsmiljöansvar, budgetansvar, ansvar för någon annans liv, utbildningsansvar osv) så ska det också synas i lönekuvertet. MEN du ska också stå för det ansvaret! Idag har vi en lite väl skyddad verkstad, det är egentligen bara tränare i olika elitidrotter som kan sparkas med kort varsel, alla vi andra måste i princip begå ett allvarligt brott för att bli uppsagda (förutom vid nedskärningar då), och det tycker jag är fel. Tar man inte det ansvar man fått betalt för, så ska man kickas ut, utan fallskärmar.
Jag har varit chef under en period av mitt liv, och de tusenlappar jag fick i löneökning var absolut inte värt den dramatiskt ökade mentala pressen det innebar i form av ansvar för personal, budget, arbetsmiljö osv, så jag slutade rätt snart innan jag blev sjuk av det, och gick tillbaka till mina tidigare uppgifter.
Incitamenten för att skaffa sig en bra utbildning och för att jobba hårt försvinner och därmed blir alla "lika" efter ett tag. Alla kommer att lalla omkring och utvecklingen kommer att avstanna på alla plan. Folk kommer till sist ta livet av sig av tristess och sen behöver vi inte bekymra oss om detta mer.MathiasS skrev:
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 469 inlägg
Det är intressant att du länkar till en recension av Wilkinsson & Picketts populärvetenskapliga bok "the spirit level". Den finns förövrigt på svenska under titeln Jämställdhetsanden ifall du vill läsa den. Just den boken är nämligen ett exempel där man konstaterar att självmordsfrekvensen tycks vara högre i länder med mindre inkomstklyftor.tompaah7503 skrev:
I övrigt är den ganska intressant och man hittar stöd för att bland annat den fysiska hälsan är bättre i länder med små inkomstklyftor. Tyvärr koncentrerar man sig lite för mycket på detta och väljer att ignorera problemen som små inkomstklyftor för med sig, som bland annat problem med den psykiska hälsan. Boken var väldigt populär när den kom ut men fick också massiv kritik för cherrypicking.
Jämställda samhällen är normskapande eftersom när de gemensamma resurserna växer så uppstår det en slags "idealmedborgare", som kostar så litet som möjligt av de gemensamma resurserna medan han bidrar så mycket som möjligt. Det tar sig uttryck sa att allt som kan tänkas belasta samhället ekonomiskt förlorar i samhällsacceptans. I dagsläget är rökning ett ganska bra exempel. Punkaren och rastafarin du nämner är ett annat. Dessa har båda större möjligheter att "förverkliga" sig själva utan att behöva bli dömda i ett samhälle där o(jäm)likhet inte ses som nått som måste bekämpas.
Jag rekommenderar "socialtkapital"-gurun Robert Putnams bok bowling alone om du vill veta mera om normer och inkomstklyftor och hur de kan tänkas påverka samhällsinriktningen.
Som TS vill jag säga följande.
All info i tråden bidrar till mitt framtida beslut. Och så länge folk diskuterar och använder vårdat språk, är man välkommen. Vård, säkerhet, löner m.m. är viktigt då man planerar ett bygge för livet.
Det är ni och era inlägg som kommer påverka många ifråga. Jag själv känner några personer som vill lämna Sverige. Ni kan (kanske) påverka oss. Vi vill inte fatta felaktiga beslut.
Fortsätt med era inlägg. Tack.
All info i tråden bidrar till mitt framtida beslut. Och så länge folk diskuterar och använder vårdat språk, är man välkommen. Vård, säkerhet, löner m.m. är viktigt då man planerar ett bygge för livet.
Det är ni och era inlägg som kommer påverka många ifråga. Jag själv känner några personer som vill lämna Sverige. Ni kan (kanske) påverka oss. Vi vill inte fatta felaktiga beslut.
Fortsätt med era inlägg. Tack.
Tack själv för att du startade tråden!Atom skrev:
Men det skiljer ju sig så mycket mellan vilka vi är.
Uppväxt, utbildning, relationer och familjeförhållanden, släktband...
Att säga något generellt låter väl sig knappast göras.
Själv har jag väl haft tur här i livet, och kommit upp till ytan med ryggen upp och magen ner.
Mycket kunde vara bättre (bland annat det usla vintervädret), men materiellt saknar jag inget.
Kanske för att förväntningarna och kraven med tiden har anpassat sig till omständigheterna.
Om grannen har fem ponnies, ett par arabhästar, fina bilar, kanske en häftig motorcykel och åker på solsemester varje år rör mig inte.
Jag sätter mig vid garagegaveln när solen lyser,
smuttar på ett glas billigt rosévin och njuter av att se aftonstjärnan Venus titta fram på himlen när solen går ner.
Vad mer skall man begära?
Det viktigaste är väl trots allt att man har en inre ro/frid i sinnet,
och kommer överens någorlunda med sina närmaste?
Om man sedan äter knäckebröd med Svennes kaviar eller baguette och kräftsallad spelar mindre roll.
Tack, det var mycket vänligt sagt!Jonatan79 skrev:
Och dagen efter att jag fick min sjuttielfte varning av mod för att jag är "otrevlig mot andra"
När det gäller trådens ämne (skulle ni våga bygga nytt idag) och forumets målsättning så verkar det vara något självdestruktivt. Det skär sig och går inte ihop.
Som jag uppfattar forumet efter många år, så är det ohämmad konsumism som uppmuntras,
kanske för att locka annonsörer.
Och jag har för det mesta försökt dämpa strävandet efter det bästa, finaste, lyxigaste och därmed dyraste.
Man kan ju leva gott och bli lycklig med plastmatta i badrummet,
det behöver inte vara Italienskt kakel och klinker från Marrakech.
Laminat är OK i köket, granit-bänkskivor ger inte godare mat.
Det går att leva utan spotlights i vart enda tak.
Och tänk, man överlever även utan dimmers till var enda lampa.
Osv.
Och min syn på detta och att satsa på att bygga nytt är, att om man skär ner på lull-lullet så blir husbygget överkomligt för kanske inte alla, men för många fler.
Stort TACK till Knock on wood!
Man kan inte leva lycklig när fattigdomen pressar ned en i skiten men bara man når upp till en sorts småfolksvälstånd så kan man leva lika lycklig som storherrarna och mycket lyckligare än storherrewannabeerna.
Man kan inte leva lycklig när fattigdomen pressar ned en i skiten men bara man når upp till en sorts småfolksvälstånd så kan man leva lika lycklig som storherrarna och mycket lyckligare än storherrewannabeerna.
Fick nöjet att testa vårdsystemet idag. Sitter nu och väntar på akuten med infekterad fot. Ska få drop strax med något starkare än apoteket har.
Har dock inget att klaga. Vuxna i sällskap av barn fick hjälp först och sen kommer det ambulanser hela tiden. Men nog ska de hitta tid för en stor vuxen man. Jag väntar lungt och klagar inte.
Har dock inget att klaga. Vuxna i sällskap av barn fick hjälp först och sen kommer det ambulanser hela tiden. Men nog ska de hitta tid för en stor vuxen man. Jag väntar lungt och klagar inte.