Hemma igen. Det var en reell svullnad men man inte mycket var. 
akuten i lund hade en ovanlig välbesökt natt. Men till slut fick jag min medicin
akuten i lund hade en ovanlig välbesökt natt. Men till slut fick jag min medicin"Sikta på välstånd och du får sysselsättning, sikta på sysselsättning och du får allt annat än välstånd" påstår Northcote-Parkinsson, "Där fördelningen är jämlik råder ingen fattigdom, där det råder harmoni finns ingen knapphet" påstår Konfucius.
Argumenten för en orättvis och ojämlik värld framförs inte sällan med stor auktoritet, ibland hotfullt och inte sällan med våld.
De motsatta påståendena framförs lite blygt och anspråkslöst om inte den utsatte har tvingats till ruinens brant, då inget mer återstår än att slåss för sitt liv.
Jag hörde en gång att islandshästar inte sparkar bakut. Det påstods att om hästägaren hade en häst med den tendensen så slog man helt sonika ihjäl den.
På så sätt så framavlades en ras som saknade den egenskapen.
Nu tror jag ju inte på det här men jag tror på att metoden kan fungera. Man ser en för flocken dålig egenskap och eliminerar den för allas säkerhet.
Nu fattar ju en del här vad jag är ute efter och har redan börjat mobilisera.
Men, vi kan ju leka med tanken.
Varje barn som uppvisare tendenser att vilja ha mer än andra slås....näe, usch, vi skickar dem till en plats istället där det accepteras att ha ett sådant beteende.
Då kommer två stater att växa fram.
En med utpräglade individualister som gärna stampar ner allt i sin väg bara de får mest.
En befolkad med människor som inte tar mer än de behöver och då med hänseende till andra människors behov.
Nu vet ju jag att en massa människor som har det förstnämnda beteendet gärna vill vara i den stat som nämns sist.
Det finns oftast bara en stjärna i varje lag om man säger så.
Men ibland så har jag häpet sett lag som bara innehåller stjärnor, alla ska vara med.
Draculas bröder var ett sådant.
Det finns arbetsplatser, länder, folkstammar och grupper som har, ibland fortsätter med det, strikt tillämpat ett sådant tänkande men ofta brister det när individualisten kommer in på scenen och börjar tillämpa sin syn på jämlikhet.
Jag känner till ett bostadsbolag i Stockholm, SKB, som tillämpar en strikt syn på rättvisa. Gissa om de är utsatta för attacker.
JAK ett liknande.
Jag är oerhört utled på högskoleutbildade människor, jag är själv en sådan, som alltid anser sig vara så mycket mer värda än alla andra. Jag har sett lastbilschaufförer som sliter 12-15 timmar per dygn för att förse Sverige med allt det som vi behöver för urusla löner, jag har sett poliser som bespottats när de skyddar oss från huliganism, lokalvårdare som möts av förakt på de arbetsplatser de håller rena och mängder av tysta, hunsade yrkesgrupper som håller hela vårt land igång.
Ta bort läkare, ( i Danmark för många år sedan gick läkare ut i strejk och dödligheten minskade på sjukhusen), advokater, reklammakare, ingenjörer och alla andra som med näsan i vädret föraktar allt som inte kan skilja på hårda och mjuka vokaler och vi skulle nog dra fram det här landet ändå.
Ta bort de jag nämnde först här ovan och några till så kommer vi att störta, på nolltid.
I Stockholm på 1970-talet strejkade sophämtarna.
Tre dygn tog det så var allt kaos.
Men, det gäller att hålla grupperna i sär, aldrig låta dem mötas och aldrig låta dem inse sin makt.
Se också till att de har något annat att koncentrera sig mot, som invandringen till exempel.
Då kan vi slåss och förakta blattar och annat löst pack, inte inse att vi är mer lika varandra än de som utnyttjar situationen för tänk vad hemskt om vi gick ihop, blev starka och slogs med rätt fiende. Sverige skulle ju missa en massa högavlönade människor som skulle fly hals över huvud till de länder som de påstår sig ropa efter dem.
Men kvar kanske det fanns människor som var glada åt det lilla, återupptäckte ordet solidaritet och började bygga, inte bara det som denna tråd handlar , utan även ett samhälle värt namnet.
Argumenten för en orättvis och ojämlik värld framförs inte sällan med stor auktoritet, ibland hotfullt och inte sällan med våld.
De motsatta påståendena framförs lite blygt och anspråkslöst om inte den utsatte har tvingats till ruinens brant, då inget mer återstår än att slåss för sitt liv.
Jag hörde en gång att islandshästar inte sparkar bakut. Det påstods att om hästägaren hade en häst med den tendensen så slog man helt sonika ihjäl den.
På så sätt så framavlades en ras som saknade den egenskapen.
Nu tror jag ju inte på det här men jag tror på att metoden kan fungera. Man ser en för flocken dålig egenskap och eliminerar den för allas säkerhet.
Nu fattar ju en del här vad jag är ute efter och har redan börjat mobilisera.
Men, vi kan ju leka med tanken.
Varje barn som uppvisare tendenser att vilja ha mer än andra slås....näe, usch, vi skickar dem till en plats istället där det accepteras att ha ett sådant beteende.
Då kommer två stater att växa fram.
En med utpräglade individualister som gärna stampar ner allt i sin väg bara de får mest.
En befolkad med människor som inte tar mer än de behöver och då med hänseende till andra människors behov.
Nu vet ju jag att en massa människor som har det förstnämnda beteendet gärna vill vara i den stat som nämns sist.
Det finns oftast bara en stjärna i varje lag om man säger så.
Men ibland så har jag häpet sett lag som bara innehåller stjärnor, alla ska vara med.
Draculas bröder var ett sådant.
Det finns arbetsplatser, länder, folkstammar och grupper som har, ibland fortsätter med det, strikt tillämpat ett sådant tänkande men ofta brister det när individualisten kommer in på scenen och börjar tillämpa sin syn på jämlikhet.
Jag känner till ett bostadsbolag i Stockholm, SKB, som tillämpar en strikt syn på rättvisa. Gissa om de är utsatta för attacker.
JAK ett liknande.
Jag är oerhört utled på högskoleutbildade människor, jag är själv en sådan, som alltid anser sig vara så mycket mer värda än alla andra. Jag har sett lastbilschaufförer som sliter 12-15 timmar per dygn för att förse Sverige med allt det som vi behöver för urusla löner, jag har sett poliser som bespottats när de skyddar oss från huliganism, lokalvårdare som möts av förakt på de arbetsplatser de håller rena och mängder av tysta, hunsade yrkesgrupper som håller hela vårt land igång.
Ta bort läkare, ( i Danmark för många år sedan gick läkare ut i strejk och dödligheten minskade på sjukhusen), advokater, reklammakare, ingenjörer och alla andra som med näsan i vädret föraktar allt som inte kan skilja på hårda och mjuka vokaler och vi skulle nog dra fram det här landet ändå.
Ta bort de jag nämnde först här ovan och några till så kommer vi att störta, på nolltid.
I Stockholm på 1970-talet strejkade sophämtarna.
Tre dygn tog det så var allt kaos.
Men, det gäller att hålla grupperna i sär, aldrig låta dem mötas och aldrig låta dem inse sin makt.
Se också till att de har något annat att koncentrera sig mot, som invandringen till exempel.
Då kan vi slåss och förakta blattar och annat löst pack, inte inse att vi är mer lika varandra än de som utnyttjar situationen för tänk vad hemskt om vi gick ihop, blev starka och slogs med rätt fiende. Sverige skulle ju missa en massa högavlönade människor som skulle fly hals över huvud till de länder som de påstår sig ropa efter dem.
Men kvar kanske det fanns människor som var glada åt det lilla, återupptäckte ordet solidaritet och började bygga, inte bara det som denna tråd handlar , utan även ett samhälle värt namnet.
Redigerat:
10 vänner går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kronor. Notan delas på samma sätt som skatter betalas. De första fyra – (de fattigaste) betalar ingenting; – den 5:e betalar 10 kr – den 6:e betalar 30 kr – den 7:e 70kr – den 8:e 120 kr – den 9:e 180 kr – Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr.
De tio vännerna åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Ni är så bra kunder. Jag ger er 200 kr i rabatt på era middagar.” Middag för 10 personer kostar nu 800 kr.
Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas i Sverige. De första fyra personerna påverkades inte. De fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e perso- nen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:
Resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis – den 6:e fick betala 20 kr – den 7:e betalade 50 kr – den 8:e 90 kr – den 9: 120kr – den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr. Alla fick lägre pris än tidigare och nu kunde de fem första äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av rabatten!”, började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e personen, “…men han tjänade 70 kronor!!!” – “Precis, jag sparade också bara en tia”, sa den 5:e personen. “Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”
“Det är sant!”, skrek den 7:e personen. “Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!”– “Vänta ett tag”, skrek de fyra första,“Vi fick ingenting ! Det här systemet utnyttjar oss fattiga!”
De nio personerna skällde på den 10:e och kallade honom för en kallhjärtad egoist, ett kapitalistsvin, en blodsugare som sparkar på de som ligger. Nästa kväll kom den 10:e personen inte till middagen. Så skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något. De kunde inte betala den. Det fattades 520 kronor…
De tio vännerna åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. “Ni är så bra kunder. Jag ger er 200 kr i rabatt på era middagar.” Middag för 10 personer kostar nu 800 kr.
Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas i Sverige. De första fyra personerna påverkades inte. De fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra – de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e perso- nen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala:
Resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis – den 6:e fick betala 20 kr – den 7:e betalade 50 kr – den 8:e 90 kr – den 9: 120kr – den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr. Alla fick lägre pris än tidigare och nu kunde de fem första äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. “Jag tjänade bara en tia av rabatten!”, började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e personen, “…men han tjänade 70 kronor!!!” – “Precis, jag sparade också bara en tia”, sa den 5:e personen. “Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!”
“Det är sant!”, skrek den 7:e personen. “Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara fick 20 kr? De rika ska alltid få det bättre!”– “Vänta ett tag”, skrek de fyra första,“Vi fick ingenting ! Det här systemet utnyttjar oss fattiga!”
De nio personerna skällde på den 10:e och kallade honom för en kallhjärtad egoist, ett kapitalistsvin, en blodsugare som sparkar på de som ligger. Nästa kväll kom den 10:e personen inte till middagen. Så skönt tyckte de andra nio, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något. De kunde inte betala den. Det fattades 520 kronor…
Det borde väl fattas 420 kr. När de bara är nio istf tio borde den totala notan bli 900 kr istf 1000... Men spelar roll, vi förstår poängen. Vi måste för allt i världen behålla våra rika i Sverige så de inte flyttar utomlands.
Visst går det att göra berättelser där man tycker att det är synd om de med pengar och att de utan pengar är oförstående svin.
Det går säkert också att skriva en historia om 10 vänner alla med olika kunskaper som behövs i deras vänskap, men där än tycker att han är bäst och att han därför ska få mest av deras gemensamma egendom.
När de vänner med minst pengar då lämnar honom upptäcker han att han inte klarar sig utan dom.
Det går säkert också att skriva en historia om 10 vänner alla med olika kunskaper som behövs i deras vänskap, men där än tycker att han är bäst och att han därför ska få mest av deras gemensamma egendom.
När de vänner med minst pengar då lämnar honom upptäcker han att han inte klarar sig utan dom.
Poängen är att den rikaste (aka elaka egoisten) var den som möjliggjorde att de som tjänade minst kunde äta gratis...
Ju mer du tjänar desto mer betalar du in i skatt till vår gemensamma välfärd, både in kronor och procentuellt. Vilket i sin tur gör att vi kan ha den (förhållandevis höga) välfärden vi har här i sverige.
Ju mer du tjänar desto mer betalar du in i skatt till vår gemensamma välfärd, både in kronor och procentuellt. Vilket i sin tur gör att vi kan ha den (förhållandevis höga) välfärden vi har här i sverige.
Ja sagor kan man alltid hitta på...... och så finns det sannsagor som har inträffat och inte behöver hittas på.
Under den stora hungersnöden på Irland 1847 då en miljon svalt ihjäl (motsvarar ungefär att två miljoner skulle svälta ihjäl år 2017 i Sverige) då gick det inte för torparna att få sina arrenden nedsatta eftersom den jordägande överklassen ansåg det som sin rättighet att bibehålla sin levnadsstandard. Det gick inte att dela ut nödhjälp eftersom regeringen i London ansåg att gratisutdelning av mat skulle förvrida balansen på den fria marknaden och den fria marknaden ansågs helig. Alltså tvingades torparna lämna ifrån sig allt de producerade i arrende och så fick de svälta ihjäl. Eftersom torparna var utfattiga och marknaden var fri exporterades matvarorna som torparna hade fråntagits i arrende till andra trakter i imperiet där köpkraften var bättre.
Det blev en total samhällskollaps. Frustration och hat gav upphov till upprorsgrupper som under resten av 1800-talet och hela 1900-talet krigade ömsom mot varandra och ömsom mot överklassen och England. Egentligen kan man säga att de tragiska följderna av massmordet 1847 sträcker sig ända fram till det stora fredsavtalet 1998.
Jag håller absolut inte med OveRa i hans extremsocialistiska synsätt men jag vill påminna alla er som är rika om att den fattige inte har samma buffert mot sjukdomar och dåliga tider som ni har. Därför är det lätt hänt att den fattige råkar illa ut. Jag har ju en hel del egna erfarenheter av det. Den som skall leva på under 20000 kronor i månaden kan inte lägga undan fem årslöner att betala med om man blir sjuk eller arbetslös.
Eftersom ni rika vill ha ett samhälle där er egendom och ert liv och er framtid är tryggade så får ni finna er i att betala för att trygga den fattiges liv och ge den fattige en framtid. Alternativet är ett samhälle där sådana som jag tvingas sticka kniven i er och muddra era fickor och jag vill i alla fall inte ha ett sådant samhälle.
Den enes liv är lika mycket värt som den andres.
Jag anser att en rik som undandrar sig den skyldigheten (skattefuskar) eller utnyttjar sin övermakt för att utsuga en fattig på ett ohemult vis (dumpad lön eller krav på mutor eller obetalad lön) eller som arbetar för att frånta den sjuke möjligheten att bli frisk och börja förtjäna sitt eget uppehålle igen är en ansvarslös parasit. Inte ett dugg bättre än en arbetsskygg hamprökarhippie som låter sig försörjas med bidrag på andras bekostnad medan han njuter av hampan.
Ett samhälle bygger man tillsammans och då skall alla hjälpas åt!
Under den stora hungersnöden på Irland 1847 då en miljon svalt ihjäl (motsvarar ungefär att två miljoner skulle svälta ihjäl år 2017 i Sverige) då gick det inte för torparna att få sina arrenden nedsatta eftersom den jordägande överklassen ansåg det som sin rättighet att bibehålla sin levnadsstandard. Det gick inte att dela ut nödhjälp eftersom regeringen i London ansåg att gratisutdelning av mat skulle förvrida balansen på den fria marknaden och den fria marknaden ansågs helig. Alltså tvingades torparna lämna ifrån sig allt de producerade i arrende och så fick de svälta ihjäl. Eftersom torparna var utfattiga och marknaden var fri exporterades matvarorna som torparna hade fråntagits i arrende till andra trakter i imperiet där köpkraften var bättre.
Det blev en total samhällskollaps. Frustration och hat gav upphov till upprorsgrupper som under resten av 1800-talet och hela 1900-talet krigade ömsom mot varandra och ömsom mot överklassen och England. Egentligen kan man säga att de tragiska följderna av massmordet 1847 sträcker sig ända fram till det stora fredsavtalet 1998.
Jag håller absolut inte med OveRa i hans extremsocialistiska synsätt men jag vill påminna alla er som är rika om att den fattige inte har samma buffert mot sjukdomar och dåliga tider som ni har. Därför är det lätt hänt att den fattige råkar illa ut. Jag har ju en hel del egna erfarenheter av det. Den som skall leva på under 20000 kronor i månaden kan inte lägga undan fem årslöner att betala med om man blir sjuk eller arbetslös.
Eftersom ni rika vill ha ett samhälle där er egendom och ert liv och er framtid är tryggade så får ni finna er i att betala för att trygga den fattiges liv och ge den fattige en framtid. Alternativet är ett samhälle där sådana som jag tvingas sticka kniven i er och muddra era fickor och jag vill i alla fall inte ha ett sådant samhälle.
Den enes liv är lika mycket värt som den andres.
Jag anser att en rik som undandrar sig den skyldigheten (skattefuskar) eller utnyttjar sin övermakt för att utsuga en fattig på ett ohemult vis (dumpad lön eller krav på mutor eller obetalad lön) eller som arbetar för att frånta den sjuke möjligheten att bli frisk och börja förtjäna sitt eget uppehålle igen är en ansvarslös parasit. Inte ett dugg bättre än en arbetsskygg hamprökarhippie som låter sig försörjas med bidrag på andras bekostnad medan han njuter av hampan.
Ett samhälle bygger man tillsammans och då skall alla hjälpas åt!
Jag förstår poängen, men om jag betalar 100 000 mer i skatt än genomsnittet, per år, gör det ingen skillnad i slutändan.noone70 skrev:
Betalar jag 10 000 000 mer i skatt, får ni andra mindre än 9 öre per månad, jag förväntar mig inget tack från er för den överdådiga gärningen.
Men nu var det rent hypotetiskt, inget illa menat till dig och inlägget i sig.
Mvh P-A
1. När räknas man som "Rik"heimlaga skrev:
2. "Ni rika"? Vem syftar du på?
3. Är det någon har som har påstått att "rika" inte ska betala skatt till den gemensamma välfärden eller att någons liv är med värt än andras?
Man kan såklart undra om vellinges starke man behöver få nästan lika mycket som stockholms starka man.
Och varför stockholms starka man får 50tkr mer än de i malmö och gbg
https://www.google.se/url?sa=t&sour...gIxxrh7adA9s7Wp1Q&sig2=WFU6Qote__4Xsf7L9m_N8g
Och varför stockholms starka man får 50tkr mer än de i malmö och gbg
https://www.google.se/url?sa=t&sour...gIxxrh7adA9s7Wp1Q&sig2=WFU6Qote__4Xsf7L9m_N8g