I korthet, från horisontalläge, skulle jag säga belasta till smärtgräns. Det är bra att ta det lugnt första dagarna så det får läka ihop, det är trist om då får sårruptur på stumpen. Därefter borde du kunna belasta lite mer. Generellt är mobilisering av godo, kroppen ruttnar av stillhet. Detta är inte grundat i någon vetenskaplig artikel utan generell fysiologi.findus42 skrev:
Mitt tips skulle vara att pressa handkirurgerna. Fråga dem varför de rekommenderar så lång stillhet. De är ändå specialister och vet kanske något jag inte vet. Samtidigt går mycket på slentrian.
Ang smärta så är det ett otroligt intressant ämne. Smärtupplevelser är väldigt individuella och beror väldigt mycket på vad man har mellan öronen. Vissa människor känner mindre smärta. Eller ingen smärta alls. Om du inte tycker att morfintabletterna gör någon skillnad, strunta i dem. Du lär få biverkningarna ändå. Jag kan inte se vad vitsen skulle vara med att knapra piller du inte behöver. Du lider ju inte så det argumentet faller.
En varning angående smärtkänsligheten är att om du nu har en nedsatt känsel för smärta eller sk "hög smärttröskel" så kan du inte belasta till smärtgräns då den kommer för sent för dig. Då är det bättre att ta det försiktigt i överkant för att inte riva upp operationssår och hopsydda senor och sånt.
Jag har alltid tänkt likadant om smärtlindring, men när morfinet gick ur kroppen mitt i natten efter en ögonoperation och jag vaknade av att jag inte kunde andas pga smärta så omvärderade jag situationen och tog en tablett.
Första gången axeln gick ur led lirkade jag tillbaka den. Det gjorde jävligt ont och tog väl 45minuter typ.
När jag sen vaknade på natten och hade lyft upp armen över huvudet i sömnen och inte fick ner den igen grät jag en stund.
Natten efter blev det iaf två alvedon.
När jag sen vaknade på natten och hade lyft upp armen över huvudet i sömnen och inte fick ner den igen grät jag en stund.
Natten efter blev det iaf två alvedon.
Otroligt tråkigt att läsa. Hoppas på att du snart är igång igen.
Också väldig tänkvärt för oss som kör snickerimaskiner till vardags - när till och med någon so har varit med och snickrat så länge kan råka ut för något sådant. Det blir en bra påminnelse om att man aldrig är säker.
Tack för svar.tommib skrev:
Jag tror inte att jag har hög smärttröskel. Däremot har jag exceptionell tankedisciplin. Är inte rädd för smärta. Som nu till exempel har jag krypande ont som jag identifierar som kombinerat orsakat av stelhet på grund av overksamhet och känslor från läkning. Något jag välkomnar.
Stelheten kan jag utmana lite i taget. Läkningen går enligt min erfarenhet fortare av att utmanas lite den med. Om jag tolkar det du skrev rätt så är jag på ett bra spår.
Elitidrottare måste vara en kategori människor som har liknande förhållande till smärta som jag har. De kan inte vara rädda. De måste lära sig hur de skall förhålla sig till olika slags ont för att pressa sig vidare.
@Exostor
Jag använde morfinet som insomningstabletter. Även första dagen tog jag mig genom kvällen utan. Hade så att säga redan smakat på den fulla ofiltrerade upplevelsen. Så jag var inte orolig för det.
@DennisCA
Hyvel. Olämpligt utformat skydd som inte på något sätt ursäktar dumhet men som nu är ombyggt för att förhindra samma sak.
Mvh Findus
”deja-vu”
Hej Findus!
Otroligt tråkigt att höra. När jag läste ditt inlägg gick det som en ilning genom min kropp.
För 35 år sedan hamnade jag i samma situation efter en närkontakt med vertikalfräsen. En kort sekund ändrade på det mesta. Tre veckor på handkirurgen och många följdoperationer. Alla snickerimaskiner såldes. Det blev en ny inriktning på livet.
Men tiden läker alla sår. Efter 10 år kunde jag inte motstå känslan att åter börja snickra. Men en verikalfräs kommer aldrig över tröskeln till ”Snickerboa”.
Dag
Hej Findus!
Otroligt tråkigt att höra. När jag läste ditt inlägg gick det som en ilning genom min kropp.
För 35 år sedan hamnade jag i samma situation efter en närkontakt med vertikalfräsen. En kort sekund ändrade på det mesta. Tre veckor på handkirurgen och många följdoperationer. Alla snickerimaskiner såldes. Det blev en ny inriktning på livet.
Men tiden läker alla sår. Efter 10 år kunde jag inte motstå känslan att åter börja snickra. Men en verikalfräs kommer aldrig över tröskeln till ”Snickerboa”.
Dag
Ajdå, det var inte roligt att höra. Jag hoppas och tror på snabb återhämtning.
När jag förlorade mitt halva vänstra pekfinger i vertikalfräsen på jobbet tog det ett tag innan jag insåg hur allvarligt det var och tänkte att jag kanske kan arbeta mig ur och runt situationen, att det räcker med lite papper runt ett tag. Antagligen chocken och överlevnadsinstinkten som kickar in. Sedan blev jag mest arg på mig själv. Kollegorna beskrev mig som lugn och sansad, smått svärande.
På tal om smärta och så. Kirurgen som ordnade ihop mitt finger sa att genast börja knacka med fingertoppen i bordskiva eller liknande. Detta för att förhindra eller lindra att fantomsmärtor eller fantomkänsla uppkommer. Nervtrådarna i fingret "hittar rätt" som han beskrev det. I mitt fall gjorde det ganska ont att göra så men jag har inga som helst besvär idag.
För övrigt använder jag långfingret som pekfinger idag och upplever stumpen vara i vägen ibland.
En del smärtstillande har också antiinflammatoriska egenskaper så ibland blir man ju satt på en kur för att det inte ska bli några inflammationer. Så det lönar sig att fråga varför dom tycker man ska ta smärtstillande.
Själv frågar jag alltid och tar alltid minst möjliga mängd smärtstillande. Oftast är jag utan om det bara är för värk som dom ordinerar dom.
Jag antar att den här gången var det så grovt att du fått antibiotika
Själv frågar jag alltid och tar alltid minst möjliga mängd smärtstillande. Oftast är jag utan om det bara är för värk som dom ordinerar dom.
Jag antar att den här gången var det så grovt att du fått antibiotika
@heimlaga
Ritat rent vedspänten lite.
Tagit kontrollmått på Morseklippen för att se vad som verkar vettigt.
Tror att 30x30x2 rör kan duga till stolparna i konstruktionen. Om jag ritar lite till i skala kan jag få till en lista i kväll och kan kapa upp delarna i morgon.
Har testat hur bekvämt det är att hålla svetshandtaget med högern. Det funkar. Litar lika mycket som på en virkad askkopp på min förmåga att svetsa med vänster hand.
Vinkelkapen måste jag hantera med bägge händer. Därmed behöver jag vettig fastspänning av arbetsstycken. Något som förmodligen alltid borde vara på plats. Tänk att ovanor bäst kureras med tvång
Mvh Findus
Ritat rent vedspänten lite.
Tagit kontrollmått på Morseklippen för att se vad som verkar vettigt.
Tror att 30x30x2 rör kan duga till stolparna i konstruktionen. Om jag ritar lite till i skala kan jag få till en lista i kväll och kan kapa upp delarna i morgon.
Har testat hur bekvämt det är att hålla svetshandtaget med högern. Det funkar. Litar lika mycket som på en virkad askkopp på min förmåga att svetsa med vänster hand.
Vinkelkapen måste jag hantera med bägge händer. Därmed behöver jag vettig fastspänning av arbetsstycken. Något som förmodligen alltid borde vara på plats. Tänk att ovanor bäst kureras med tvång
Mvh Findus
Angående förbandsskåp
Det som inte längre finns (utdaterat och omodernt) men som borde finnas är försvarsmaktens katastrofförband. Det där som alla i fältuniform skulle ha i vänster benficka för att lappa ihop vadsomhelst i väntan på hjälp.
På snick finns två skåp som fylls på av två olika företag. Snusnäsdukar och maskeringstejp hör inte dit men är lättare att använda för den som måste göra ett tryckförband på sig själv utan arméns katastrofförband.
Kan inte egentligen klaga på lådorna. Problemet är att stora skador regredierar fullvuxna män till reptilhjärnenivå. Då fungerar inte snyggt separat inplastade sterila kompresser med lika välportionerade små plåsterremsor.
Att öppna dessa separat inpackade säkert högteknologiskt överlägsna produkter är utmanade med en hand.
Har köpt kirurgtejp på rulle och slängt in i båda skåpen. Vanlig gasbinda också. För att ha tillgång till något som även en rudimentär babianhjärna skall kunna hantera i ett krisläge.
Inget sådant i går i inventarieförteckningen så när det nu smällde saknades bägge.
Mvh Findus
Det som inte längre finns (utdaterat och omodernt) men som borde finnas är försvarsmaktens katastrofförband. Det där som alla i fältuniform skulle ha i vänster benficka för att lappa ihop vadsomhelst i väntan på hjälp.
På snick finns två skåp som fylls på av två olika företag. Snusnäsdukar och maskeringstejp hör inte dit men är lättare att använda för den som måste göra ett tryckförband på sig själv utan arméns katastrofförband.
Kan inte egentligen klaga på lådorna. Problemet är att stora skador regredierar fullvuxna män till reptilhjärnenivå. Då fungerar inte snyggt separat inplastade sterila kompresser med lika välportionerade små plåsterremsor.
Att öppna dessa separat inpackade säkert högteknologiskt överlägsna produkter är utmanade med en hand.
Har köpt kirurgtejp på rulle och slängt in i båda skåpen. Vanlig gasbinda också. För att ha tillgång till något som även en rudimentär babianhjärna skall kunna hantera i ett krisläge.
Inget sådant i går i inventarieförteckningen så när det nu smällde saknades bägge.
Mvh Findus
Verktygstokig
· Halland
· 7 597 inlägg
En
tourniquet man kan dra åt med en hand är ngt som alltid är användbart..
tourniquet man kan dra åt med en hand är ngt som alltid är användbart..