Nu kommer amorteringskravet tillbaka

[Cancerman_777]

varför är det inte relevant för privatekonomi?
Alla blir inte rika av att amortera, jobba eller köp hus heller. Men vill man tjäna maximalt så är mitt råd att låna så mycket man kan och bo centralt i Stockholm, och byta upp sig när man får råd. Det är svårt att få ta lån för att spara på börsen men börsen har gett en hiwtorisk högre avkastning.

Ställ dig frågan varför det är svårt att få lån tillsatt handla med värdepapper

 

[Nötegårdsgubben]

känner någon enstaka miljonär och ingen av de har något lån överhuvudtaget, det som skall vara så bra enl dig. De måste göra något fel som gjorde så.

Om deras mål är att pengarna ska fortsätta att växa och är villiga att ta stora risker för det så gör de fel, ja.

Men det perspektivet har inte så många av oss, utan de flesta vill minska risken med åldern.

För egen del ligger jag någonstans mellan extremerna. Jag sparar hellre i breda aktiefonder än jag amorterar på bolån, men då har jag å andra sidan en belåning som är långt ifrån max. Då tycker jag att uppsidan med börsen är väl värd risken, även om mina fondval drar åt det riskabla.

En bra tumregel att lära sig för att bättre förstå dynamiken i ens ekonomi är 70-regeln. Exponentiell tillväxt är nämligen svårt att greppa. Nåväl 70-regeln säger att man delar 70 med tillväxttakten så ser man hur fort något dubbleras. 2 % tillväxt leder exempelvis till att samhället blir dubbelt så rikt på 35 år (70/2), medan tre procents tillväxt dubblerar rikedomen redan på 23 år. På en 70-årig livstid blir samhället alltså fyra gånger så rikt vid två procents vid två procents tillväxt (2*2), men åtta gånger så rikt vid tre procent (2*2*2).

Det här gäller förstås även ens privata investeringar. 7 % tillväxt istället för 2 % ger hisnande 32 ggr insatsen på 35 år, mot de två procentens fördubbling.

Mot det ska vi alltså ställa sannolikhet och risk. Men är man väldigt riskavert kommer man att missa chanser. Det gäller att riskera lagom, och sprida riskerna.

När det kommer till amortering ska vi slutligen inte glömma att även inflationen hjälper oss. Med Riksbankens långsiktiga mål om 2 % inflation kommer penningvärdet att halveras på 35 år enligt 70-regeln. Ett lån på två miljoner kommer alltså att efter 35 år motsvara ett lån på en miljon idag, allt annat lika.

Vi lever idag i ett samhälle som är så mycket rikare än förr att vi knappt kan ta in det, och att rikedomsutvecklingen kommer att fortsätta är också närmast ofattbart.

 

[Bozzen]

Jag har störst kuk och mest pengar och därför jagar de mig. Ungefär som alla jagar dig för att du hatar vargen (och mp). Mycket vänsterfolk här.

P O P C O R N

herregud

 

[Anders99999999]

Om deras mål är att pengarna ska fortsätta att växa och är villiga att ta stora risker för det så gör de fel, ja.

Men det perspektivet har inte så många av oss, utan de flesta vill minska risken med åldern.

För egen del ligger jag någonstans mellan extremerna. Jag sparar hellre i breda aktiefonder än jag amorterar på bolån, men då har jag å andra sidan en belåning som är långt ifrån max. Då tycker jag att uppsidan med börsen är väl värd risken, även om mina fondval drar åt det riskabla.

[media]En bra tumregel att lära sig för att bättre förstå dynamiken i ens ekonomi är 70-regeln. Exponentiell tillväxt är nämligen svårt att greppa. Nåväl 70-regeln säger att man delar 70 med tillväxttakten så ser man hur fort något dubbleras. 2 % tillväxt leder exempelvis till att samhället blir dubbelt så rikt på 35 år (70/2), medan tre procents tillväxt dubblerar rikedomen redan på 23 år. På en 70-årig livstid blir samhället alltså fyra gånger så rikt vid två procents vid två procents tillväxt (2*2), men åtta gånger så rikt vid tre procent (2*2*2).

Det här gäller förstås även ens privata investeringar. 7 % tillväxt istället för 2 % ger hisnande 32 ggr insatsen på 35 år, mot de två procentens fördubbling.

Mot det ska vi alltså ställa sannolikhet och risk. Men är man väldigt riskavert kommer man att missa chanser. Det gäller att riskera lagom, och sprida riskerna.

När det kommer till amortering ska vi slutligen inte glömma att även inflationen hjälper oss. Med Riksbankens långsiktiga mål om 2 % inflation kommer penningvärdet att halveras på 35 år enligt 70-regeln. Ett lån på två miljoner kommer alltså att efter 35 år motsvara ett lån på en miljon idag, allt annat lika.

Vi lever idag i ett samhälle som är så mycket rikare än förr att vi knappt kan ta in det, och att rikedomsutvecklingen kommer att fortsätta är också närmast ofattbart.

Bra skrivet.

 

[Rkarlsson]

Om deras mål är att pengarna ska fortsätta att växa och är villiga att ta stora risker för det så gör de fel, ja.

Men det perspektivet har inte så många av oss, utan de flesta vill minska risken med åldern.

För egen del ligger jag någonstans mellan extremerna. Jag sparar hellre i breda aktiefonder än jag amorterar på bolån, men då har jag å andra sidan en belåning som är långt ifrån max. Då tycker jag att uppsidan med börsen är väl värd risken, även om mina fondval drar åt det riskabla.

[media]En bra tumregel att lära sig för att bättre förstå dynamiken i ens ekonomi är 70-regeln. Exponentiell tillväxt är nämligen svårt att greppa. Nåväl 70-regeln säger att man delar 70 med tillväxttakten så ser man hur fort något dubbleras. 2 % tillväxt leder exempelvis till att samhället blir dubbelt så rikt på 35 år (70/2), medan tre procents tillväxt dubblerar rikedomen redan på 23 år. På en 70-årig livstid blir samhället alltså fyra gånger så rikt vid två procents vid två procents tillväxt (2*2), men åtta gånger så rikt vid tre procent (2*2*2).

Det här gäller förstås även ens privata investeringar. 7 % tillväxt istället för 2 % ger hisnande 32 ggr insatsen på 35 år, mot de två procentens fördubbling.

Mot det ska vi alltså ställa sannolikhet och risk. Men är man väldigt riskavert kommer man att missa chanser. Det gäller att riskera lagom, och sprida riskerna.

När det kommer till amortering ska vi slutligen inte glömma att även inflationen hjälper oss. Med Riksbankens långsiktiga mål om 2 % inflation kommer penningvärdet att halveras på 35 år enligt 70-regeln. Ett lån på två miljoner kommer alltså att efter 35 år motsvara ett lån på en miljon idag, allt annat lika.

Vi lever idag i ett samhälle som är så mycket rikare än förr att vi knappt kan ta in det, och att rikedomsutvecklingen kommer att fortsätta är också närmast ofattbart.

Jag var ju lite ironisk
De gör självklart inte fel, de har företag som är mer gynsamma än börsen och säkrare. De lider ingen större risk för bankrutt om det skulle tex komma en finanskris då de inte har lån och fungerar ändå.
Investeringarna görs med omedelbar betalning.

Men för samhället idag så tänker ynglingar att det inte behövs amorteras men man väljer sin väg. Jag ska skratta när vi i min ålder och 10 år yngre får läsa om alla extremt fattiga panshisar i tidningarna för att de inte valde att försöka få ner sina lån.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag ska skratta när vi i min ålder och 10 år yngre får läsa om alla extremt fattiga panshisar i tidningarna för att de inte valde att försöka få ner sina lån.

Jag tror som sagt inte att det är de fattigpensionärerna du får läsa om vare sig i framtiden eller nu. Utan det är istället människor som i hela sitt liv levt ur hand i mun och varken ägt värdepapper eller fastigheter, belånade eller ej. Den andelen kan nog tyvärr fortsätta att vara hög, främst pga. invandrare som aldrig eller sent kommer in på arbetsmarknaden.

Men för oss vanliga Svenssons, som går till jobbet och sköter oss och på ett eller annat sätt sparar eller investerar, kommer det vara glest mellan fattighjonen.

 

[Rkarlsson]

Jag tror som sagt inte att det är de fattigpensionärerna du får läsa om vare sig i framtiden eller nu. Utan det är istället människor som i hela sitt liv levt ur hand i mun och varken ägt värdepapper eller fastigheter, belånade eller ej. Den andelen kan nog tyvärr fortsätta att vara hög, främst pga. invandrare som aldrig eller sent kommer in på arbetsmarknaden.

Men för oss vanliga Svenssons, som går till jobbet och sköter oss och på ett eller annat sätt sparar eller investerar, kommer det vara glest mellan fattighjonen.

Å jag tror nog att en och annan människa som sitter med 85% eller mer i bolån kommer vara lite gnälliga.
Av nutida gnäll om ekonomin så kan man ofta läsa sig till att de har lån, röker, käkar hämtpizza varje helg, krökar en del osv osv.
Tänker mig framtiden så är det räntan som äter upp den normala svensken.
Där kommer inte byggahus stora pojkar synas såklart som menar att det är norm att vara miljardär =)

 

[Cancerman_777]

Bra skrivet.

En sak som du missat i ditt resonemang är historiken. Ja, börsen har gått upp ca 8 % per år historiskt sett, det är helt korrekt, men vet du vad genomsnittliga bolåneräntan varit under samma period? Det har aldrig för vanliga människor varit lönt att låna för att investera. Det är endast de senaste dryga 10 åren som detta har varit möjligt.

Jag skulle också gärna höra ditt svar på min delvis retoriska fråga om varför det är svårt att låna pengar för att handla med värdepapper.

 

[kv05lama]

Väldigt intressant diskussion, men orkar inte läsa allt och i ärlighetens namn förstår jag inte att vissa av er orkar skriva...

Jag har jobbat på bank som rådgivare i snart tio år och vill bara påpeka några allmänna saker som kan vara värt att reflektera över angående amortering som jag lärt mig under dessa år.

- Vi har levt i en lång högkonjunktur de senaste åren (bortsett från corona-krisen). Dessutom har våra politiker systematiskt gynnat de som äger sina boenden. Detta har gjort att hushållen fått extremt stark ekonomi. Precis som att 90-talet är ihågkommet som den sämsta perioden för folks privatekonomi lär man om 30 år se tillbaka på åren 2015-2025 som de bästa.

- många säger att räntorna aldrig kommer bli så höga som på 90-talet igen och det stämmer nog. MEN - räntorna kan gå upp. 2011 och 2008 vilket får anses vara mer i modern tid var rörliga bolåneräntor en bit över 4 procent.

- många i denna tråden pratar som om bolånet vore statiskt och att om man lånar 3mkr när man köper ett hus är lånet kvar i den storleken. Så är sällan fallet. Jag ser i princip varje vecka kunder som tagit ut nya pantbrev i sina hus årligen i ca 10-15 års tid och som hela tiden ligger högt belånade trots värdeökning.

- många här ställer långsiktigt sparande i fonder/aktier mot amortering. Varför måste man välja? I vårt hushåll med nettolöner gemensamt på ca 50k amorterar vi 6tkr på bolån, 10tkr i fonder/aktier och kanske 8tkr till buffert/resor. Det är i min mening en bra balans. Då har vi ca 60% belåningsgrad.

- den som amorterar mer än de behöver enligt kravet får en bra krockkudde i sin ekonomi. Vi har tex 1 procent i krav men amorterar ca 2,5 procent. Skulle vi drabbbas av sjukdom, arbetslöshet, ränteuppgång eller annat elände kan vi sänka våra utgifter väldigt enkelt.

- det kanske stämmer att långsiktigt är det teoretiskt bättre avkastning att spara på börsen än att amortera men jag kan bara konstatera att jag har massor av kunder som hela tiden vill amortera minsta möjliga - men väldigt få kunder med 5-10mkr på börsen eller mer.

- den som hela tiden är högt belånad låser in sig i ett hörn där man hela livet är k behov av ett stort kassaflöde

- man bör också reflektera över att i Europa amorterar man sina bolån betydligt snabbare än här. I många länder är 30 år standard. Är de helt fel ute då eller?

- generellt har många i Sverige en hög ekonomisk svansföring. Låg amortering, liten buffert, lågt sparande, dålig koll på pensionen. Detta är ett tecken i tiden och ett resultat av den långa högkonjunkturen. Man köper på kredit, har stora lån , etc etc. För många kommer verkligheten komma ikapp.

- slutligen skriver också många att om man sparar på börsen har man tillgångar man kan sälja av om räntan går upp. Man bör tänka på att om räntan går upp så kommer börsen generellt samtidigt gå ner då en av de stora anledningarna till börsuppgången är att det inte finns några andra alternativ än börsen om man vill få pengarna att växa. Det skulle vara direkt kontraproduktivt om man vill ha hög avkastning på sitt sparande.

 

[Johan456]

Nu har jag ju varit med på prisrallyt, men jag har ju hela tiden tyckt att amorteringskraven kom för sent. Hade det varit som krav att lånet skulle amorteras av på säg 30 år så hade vi inte haft så osund bostadsmarknad. Man kan fråga sig varför man inte agerat, varför man eldat på bomarknaden som man gjort.

 

[Cancerman_777]

Nu har jag ju varit med på prisrallyt, men jag har ju hela tiden tyckt att amorteringskraven kom för sent. Hade det varit som krav att lånet skulle amorteras av på säg 30 år så hade vi inte haft så osund bostadsmarknad. Man kan fråga sig varför man inte agerat, varför man eldat på bomarknaden som man gjort.

Det intressanta är dock att det inte är så illa/sjukt som vi blivit itutade; https://www.privataaffarer.se/

Värt att säga är dock att jag definitivt anser att amortering är den vettigaste formen av sparande, försäkring och riskminimering, om man planerar att bo Kvar och ser sitt boende som mer/annat än en investering.

 

[Nötegårdsgubben]

man bör också reflektera över att i Europa amorterar man sina bolån betydligt snabbare än här. I många länder är 30 år standard. Är de helt fel ute då eller?

Ja, det tycker jag. Att kräva amortering av ett lån där den underliggande tillgången inte minskar i värde är faktiskt ganska konstigt. Man kan förstås motivera det med både det ena och det andra, men som svar på frågan så ja, de verkar snett ute.

Men de kan trösta sig med att de inte är ensamma. Hos oss leder bolånetaket till att folk finansierar husköp delvis med blancolån. Dessa människor bedöms alltså kreditvärdiga, men staten i sin eviga godhet tvingar dem till dyrare lån än nödvändigt i sin omsorg om deras ekonomi.

Jag misstänker att motsvarande rundande av systemet görs även i andra länder, till relativt högt pris för den enskilde.

 

[Cancerman_777]

Ja, det tycker jag. Att kräva amortering av ett lån där den underliggande tillgången inte minskar i värde är faktiskt ganska konstigt. Man kan förstås motivera det med både det ena och det andra, men som svar på frågan så ja, de verkar snett ute.

Men de kan trösta sig med att de inte är ensamma. Hos oss leder bolånetaket till att folk finansierar husköp delvis med blancolån. Dessa människor bedöms alltså kreditvärdiga, men staten i sin eviga godhet tvingar dem till dyrare lån än nödvändigt i sin omsorg om deras ekonomi.

Jag misstänker att motsvarande rundande av systemet görs även i andra länder, till relativt högt pris för den enskilde.

Eller så är det så att de som tvingas ta blancolån helt enkelt "shoppar" över sin förmåga.

 

[Nötegårdsgubben]

Det kan man ju tycka, men deras återbetalningsförmåga bedöms uppenbarligen god nog för att få låna, så det bolånetaket lyckats med i de fallen är inte att begränsa folks belåning, utan att göra den dyrare.

Det var inte intentionen.

 

[Utsliten och utdömd]

Problemet med nuvarande system är att de kontantinsatsen är samma del oavsett vad man tjänar.
Jag kan förstå att man begränsar lånet med en kalkyl som säger att man inte har råd med ett lån över ett visst belopp. Men att säga att man ska ha 15% kontant gör det väldigt tungt att få fram kontanterna om man bor nära en storstad.

Som i mitt fall, fick ta en hyreslägenhet med sambon direkt efter studierna. Vi hade ju inga kontanter att köpa för även om vi tjänade 70’ brutto tillsammans så va vi tvungna att få fram 15% till kontantinsatsen.
Efter 1.5år i lägenheten hade vi sparat ihop 350’
Då kunde vi köpa för 2,3M vilket är en 1a söder om tullarna utanför Stockholm där vi jobbar. Vi tänkte dock att vi försätter spara för att kunna köpa en 2a. Vi var ändå 25 och 27 år vid detta tillfälle och det kändes lite mer framtidssäkert att iaf ha ett sovrum.
Då lockar Blanck väldigt mycket, speciellt när man såg bostadspriserna öka varje år och att ens kontanter princip tappade köpkraft. Man började ge upp och ville bara komma in på bostadsmarknaden.

Det handlade inte om att vi konsumerade annat för att kompensera med ett blanco. Vi sparade över hälften av alla pengar vi hade efter att skatt och hyra var betalt. Vi hade enligt bankens kalkyler råd med lån på 3.5M men eftersom de interne fick låna ut mer än att vi kunde betala 15% var det kört.