Inte heller jag har något matnyttigt att komma med i denna urspårade (men intressanta) tråd men drar mig till minnes för ett par år sedan när Gärdin & Persson lade ut en Hitachi cirkelsåg i sin nätbutik för 6-700 kr (minns inte exakt). Modellen kostar i vanliga fall över 2000 kr. Annonsen kom ut under mellandagarna och innan de hunnit plocka bort den hade ett stort antal kunder (däribland jag) slagit till på en såg. Vad gjorde butiken då? Jo, man inte bara levererade alla sina sågar för det annonserade priset, de beställde till och med hem nya för samma pris eftersom det sålts fler än vad de hade i lager. När jag till slut fick min för superpriset bad de till och med om ursäkt för att det hade dröjt med att få hem den (när lagret tagit slut)! Så smörar man för kunderna 
Edit: hittade kvittot nu. En C6BU2 för 679 kr + moms (inkl. frakt). Bra pris
Edit: hittade kvittot nu. En C6BU2 för 679 kr + moms (inkl. frakt). Bra pris
Redigerat:
Och slutändan vann de en massa nöjda kunder som skvallrade för alla sina bekanta, vänner och släktingar. Så affären kammade hem vinsten i slutändan.BiFuel skrev:Inte heller jag har något matnyttigt att komma med i denna urspårade (men intressanta) tråd men drar mig till minnes för ett par år sedan när Gärdin & Persson lade ut en Hitachi cirkelsåg i sin nätbutik för 6-700 kr (minns inte exakt). Modellen kostar i vanliga fall över 2000 kr. Annonsen kom ut under mellandagarna och innan de hunnit plocka bort den hade ett stort antal kunder (däribland jag) slagit till på en såg. Vad gjorde butiken då? Jo, man inte bara levererade alla sina sågar för det annonserade priset, de beställde till och med hem nya för samma pris eftersom det sålts fler än vad de hade i lager. När jag till slut fick min för superpriset bad de till och med om ursäkt för att det hade dröjt med att få hem den (när lagret tagit slut)! Så smörar man för kunderna
Edit: hittade kvittot nu. En C6BU2 för 679 kr + moms (inkl. frakt). Bra pris
Redigerat:
Utan tvekan! Jag skvallrade för varenda människa som ville lyssnaHEM2121 skrev:Och slutändan vann de en massa nöjda kunder som skvallrade för alla sina bekanta, vänner och släktingar. Så affären kammade hem vinsten i slutändan.
Och här också. Så visst kan sådant vara lysande fingertoppskänsla från butikens sida. Man kan inte driva företag genom att se varje utgift eller utebliven inkomst som en förlust, men det är väl där som agnarna skiljs från vetet.BiFuel skrev:Utan tvekan! Jag skvallrade för varenda människa som ville lyssna
Kallas investering.Enolf skrev:
SAS Janne sa i början på 80-talet, man kan dra ner på kostnader men inte så långt att de blir kostnader utan att det fortfarande är investeringar. Ligger mycket i det.
Redigerat:
Jag tror att en stor del av grundorsaken till problemet ligger i ett handlande som beskrivs i nedanstående tråd.
Dvs tjäna pengar kortsiktigt utan tanke på de långsiktiga konsekvenserna. Så blir det när räknenissarna
får ansvaret.
https://www.byggahus.se/forum/verkt...-tillats-en-del-falla-ihop-av-sina-agare.html
Dvs tjäna pengar kortsiktigt utan tanke på de långsiktiga konsekvenserna. Så blir det när räknenissarna
får ansvaret.
https://www.byggahus.se/forum/verkt...-tillats-en-del-falla-ihop-av-sina-agare.html
Kul tråd, som jag mer eller mindre följt från början, men nu idag var det jobbigt med 3 sidor att skumma genom.
Tråden ger ju mig lite tankeställare och ökad kunskap om saker jag givetvis inte haft så mycket koll på förut.
Plåthuset redogör förnämligt för det författningsmässiga läget.
Jag blir alltmer säker på att plåthuset verkligen är/var verksam jurist då han inte så gärna går ner i tolkningar av rättskällor, då det tenderar att bli en unik tolkning för varje fall efter just de omständigheter som föreligger.
Men det enda vi kan utläsa av själva avtalslagen är att ett avtal kan bli ogiltigförklarat om vissa premisser är uppfyllda. Som t.ex. att den som ingick avtalet inte har rätt till det, eller att avtalet blev uppenbarligen oskäligt.
Lagtexten nämner inga bestämda gränser. Det blir till domstolen att avgöra om en tvist på en krona, eller 10 miljoner, är oskäligt.
Det finns ingen gräns där man som avtalspart kan känna sig 100% säker.
Sen finns det många som ser det ifrån ett annat perspektiv, inte utifrån lagtext, utan om hur det brukar vara, eller borde vara osv.
Ni har väl också rätt - utifrån er ansats att ta er an problemet, men slå inte på plåthuset för att han redogör för den torra juridiken, utan ta gärna till er det istället.
En bra grund för fortsatt diskussion eller egna tankar är att veta hur det verkligen står i lagboken.
Att sen verkligheten inte alls är lika fyrkantig som lagbokens text tror jag att alla kan hålla med om.
Tråden ger ju mig lite tankeställare och ökad kunskap om saker jag givetvis inte haft så mycket koll på förut.
Plåthuset redogör förnämligt för det författningsmässiga läget.
Jag blir alltmer säker på att plåthuset verkligen är/var verksam jurist då han inte så gärna går ner i tolkningar av rättskällor, då det tenderar att bli en unik tolkning för varje fall efter just de omständigheter som föreligger.
Men det enda vi kan utläsa av själva avtalslagen är att ett avtal kan bli ogiltigförklarat om vissa premisser är uppfyllda. Som t.ex. att den som ingick avtalet inte har rätt till det, eller att avtalet blev uppenbarligen oskäligt.
Lagtexten nämner inga bestämda gränser. Det blir till domstolen att avgöra om en tvist på en krona, eller 10 miljoner, är oskäligt.
Det finns ingen gräns där man som avtalspart kan känna sig 100% säker.
Sen finns det många som ser det ifrån ett annat perspektiv, inte utifrån lagtext, utan om hur det brukar vara, eller borde vara osv.
Ni har väl också rätt - utifrån er ansats att ta er an problemet, men slå inte på plåthuset för att han redogör för den torra juridiken, utan ta gärna till er det istället.
En bra grund för fortsatt diskussion eller egna tankar är att veta hur det verkligen står i lagboken.
Att sen verkligheten inte alls är lika fyrkantig som lagbokens text tror jag att alla kan hålla med om.
Redigerat:
Nån klok människa sa. Lagen är till för rättsväsendet, sunt förnuft tillhör alla oss andra.
HEM2121 skrev:
Jag tycker att tråden har varit underhållande även om den inte alltid har frambringat mina bästa sidor. Jag har inga egna tvivel på att det jag skrivit stämmer (en juristutbildning och snart två decennier som yrkesverksam jurist med specialinriktning på avtalsrätt ger mig den tryggheten). Min frustration har snarare legat i att jag ibland har haft så svårt att göra mig förstådd och att saker/texter som är så självklara för mig (och, vågar jag påstå, alla andra jurister) inte uppfattas likadant av andra. Det är tankeväckande.
När jag föreläser om avtalsrättsfrågor och anbud/accept-modellen och ställningsfullmakter stöter jag ofta på argumentet "men det är ju inte så man gör", vilket förstås ofta stämmer. Men jag anser att detta inte är en motsägelse i sig. Företag gör varje dag rättshandlingar mot sin omvärld som inte skulle vara bindande om saken skulle ställas på sin spets. Saken är ju dock att det, helt naturligt, väldigt sällan ställs på sin spets. Företag och privatpersoner gör saker för att de litar på varandra, för att de har uppfattningen att detta ger dem bäst utfall i långa loppet. Är det någon specifik fråga som är särskilt viktig att den går i lås måste man dock göra saker på något annorlunda sätt än man är van vid; kolla upp viss formalia, ställa frågor o.s.v.
Vissa har ju dock blivit så vana vid att göra saker på ett visst sätt att de tror och förväntar sig att lagstiftningen ser ut på det sättet. Vissa tror ju exempelvis att "öppet köp" är en rättighet man har som konsument.
Inlägget var inte på något sätt riktat mot dig. Ja, det finns många saker som inte konsument, butiker, osv vet. Tex vanligt förekommande Gratis när du köper denna produkten, Gratis får ju endast användas när det inte fodras en motprestation. Men i en rättsal där går det många gånger ut på att vem som har den skickligaste advokaten, bästa vittnen och bästa expertisen/sakkunnig och som kan framföra det på det bäst sättet/trovärdigaste. Där finns det många exempel på hur det gått fel. Tex familjen som hade ett badrumsgolv som hade baklut och där hantverkaren vann, familjen kunde använda ett golvskrapa var motiveringen. I BKR:s krav står det att det inte får vara baklut. Alla stod som frågetecken, pratade med en som var med på den rättegången. Där kommer skillnaden in, lagen och sunt förnuft. Allt är inte svart och vitt i lagen och många gånger i fallen som är uppe heller. MEN ibland undrar man hur det är ställt med tankeverksamheten hos de som beslutar i rättssalen. Den föregående raden var snällt skriven.Plåthuset skrev:
Jag tycker att tråden har varit underhållande även om den inte alltid har frambringat mina bästa sidor. Jag har inga egna tvivel på att det jag skrivit stämmer (en juristutbildning och snart två decennier som yrkesverksam jurist med specialinriktning på avtalsrätt ger mig den tryggheten). Min frustration har snarare legat i att jag ibland har haft så svårt att göra mig förstådd och att saker/texter som är så självklara för mig (och, vågar jag påstå, alla andra jurister) inte uppfattas likadant av andra. Det är tankeväckande.
När jag föreläser om avtalsrättsfrågor och anbud/accept-modellen och ställningsfullmakter stöter jag ofta på argumentet "men det är ju inte så man gör", vilket förstås ofta stämmer. Men jag anser att detta inte är en motsägelse i sig. Företag gör varje dag rättshandlingar mot sin omvärld som inte skulle vara bindande om saken skulle ställas på sin spets. Saken är ju dock att det, helt naturligt, väldigt sällan ställs på sin spets. Företag och privatpersoner gör saker för att de litar på varandra, för att de har uppfattningen att detta ger dem bäst utfall i långa loppet. Är det någon specifik fråga som är särskilt viktig att den går i lås måste man dock göra saker på något annorlunda sätt än man är van vid; kolla upp viss formalia, ställa frågor o.s.v.
Vissa har ju dock blivit så vana vid att göra saker på ett visst sätt att de tror och förväntar sig att lagstiftningen ser ut på det sättet. Vissa tror ju exempelvis att "öppet köp" är en rättighet man har som konsument.
Detta gör att folk blir väldigt frustrerade och tappar tron på rättväsendet.
Redigerat:
Jag vågar nog påstå att skulle man få läsa den där domen skulle man bli betydligt mindre förvånad över utfallet än vad man kan bli om man bara får den återberättad i andra, tredje eller fjärde hand. Då kanske man också förstår att domstolen ofta varitförhindrade att använda sitt sunda förnuft, exempelvis för att en omständighet inte åberopats av en part som tog något för givet.HEM2121 skrev:Inlägget var inte på något sätt riktat mot dig. Ja, det finns många saker som inte konsument, butiker, osv vet. Tex vanligt förekommande Gratis när du köper denna produkten, Gratis får ju endast användas när det inte fodras en motprestation. Men i en rättsal där går det många gånger ut på att vem som har den skickligaste advokaten, bästa vittnen och bästa expertisen/sakkunnig och som kan framföra det på det bäst sättet/trovärdigaste. Där finns det många exempel på hur det gått fel. Tex familjen som hade ett badrumsgolv som hade baklut och där hantverkaren vann, familjen kunde använda ett golvskrapa var motiveringen. I BKR:s krav står det att det inte får vara baklut. Alla stod som frågetecken, pratade med en som var med på den rättegången. Där kommer skillnaden in, lagen och sunt förnuft. Allt är inte svart och vitt i lagen och många gånger i fallen som är uppe heller. MEN ibland undrar man hur det är ställt med tankeverksamheten hos de som beslutar i rättssalen. Den föregående raden var snällt skriven.
Ja, vet inte om jag håller med dig riktigt. När vi höll på med vårt byggprojekt så pratade jag många som var väl insatta även juridiskt. Både kända och okända personer. Det var inga upplyftande berättelser om jag säger så. Att gå till Tingsrätten var detsamma som att spela något spel. Även om vi har bra dokumentation, bl.a. 2 oberoende bestikningsman, en från Golvbranchen och en från SBR så var vi inte säkra på att gå vinnande ur striden, det kunde lika väl bli att var och en betalade sina rättegångskostnader osv. Förlora kunde vi inte men det kunde ändå bli kostsamt för oss. Därav sökte vi så mycket information att hälften hade varit nog. Det vi vann var att vi blev bra insatta i rättsystemet. För våran del har vi inte så stort förtroende för hur rättväsendet fungerar.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 932 inlägg
Njae! Det är väl just bristen på tolkning som gör att vi som arbetat med krånglig internationell verksamhet som påverkas av flera lagtexter nära professionella jurister inom området gärna tejpar upp Shakespeares "First kill all the lawyers..."-citatet bakom dörren.Mikael_L skrev:
Jag förstår precis varför jurister gör sig omöjliga, de är drillade i att undvika ansvar. I företagsverksamhet så har man ju ofta användning av den kunskapen i många olika sammanhang; "Skriv inte så här, för då kan någon senare ... osv", men när man själv behöver hjälp med en bedömning om ett visst förhållningssätt är framkomligt så får man av dåliga jurister bara lagtexten upprapad för sig själv ("Tack, jag är läskunnig"), eftersom de är paniskt skräckslagna för att ta, eller få sig tilldelat något som de själva skulle kunna hållast till svars för. Fick dessa jurister bestämma så skulle man aldrig göra någonting, eftersom man då inte skulle kunna ställas till svars för att ha gjort något...
Lite bättre jurister brukar förstå att texten måste tolkas och brukar då vara lite insatt i hur domstolar har tolkat viss text i vissa situationer. Då får man ett (iofs inte användbart) "Å ena sidan så har vissa i det här fallet sagt bu, å andra sidan så har andra i ett annat men liknande fall, sagt bä".
MEN, en riktigt riktigt bra jurist, och dessa är det långt emellan, de kan fungera på samma nivå som vilken ingenjör som helst, dvs också anlägga ett sannolikhetsperspektiv på utfallet. "Ja, vissa domstolar har iofs sagt bä, men sammantaget så måste vi ändå hålla för troligt med 90% säkerhet att det är bu som kommer att gälla". De är alltså villiga att ta åtminstone moraliskt ansvar för sina bedömningar, precis som t ex ingenjörer, medicinsk personal osv.
Om man hittar en sådan jurist, så tejpa omedelbart fast vederbörande vid närmsta stol! Det går aldrig att lita på att man kan hitta en ny. Dessa är extremt ovanliga och man måste göda, kratta och på alla sätt göra att de trivs. De andra två typerna, särskilt den första, går inte att ha till något konstruktivt, nåja, iaf inte ofta, så är man inte i ledande ställning ignorera dem. Är man det så ge dem sparken...
Så, det är därför vi ingenjörer ofta svär både åt och bakom ryggen på jurister! Ifall nu någon inte visste varför...
OK, lite draget till sin spets, det medges, men jag fick en otäck flashback när jag läste ditt inlägg och var bara tvungen att sätta mig ner, och när jag ändå satt, skriva av mig lite...
Hehe, det finns nog en anledning till att jurister och ingenjörer, enligt min erfarenhet, har svårt för att samarbeta. Ingenjören förutsätter att det finns ett givet svar på alla frågor, helst ett enkelt ja eller nej, på samma sätt som det kanske gör inom just deras profession. "Om röret X fogas till balken Y så blir effekten Z." Typ. Så funkar ju inte riktigt juridiken och det krävs därför betydligt mer dialog parterna emellan för att samarbetet ska bli effektivt. Det gäller först, för båda parter förstås, att inse och bekräfta att man har olika arbets- och angreppssätt för att lösa problem. Men eftersom ingenjörer är ökända för att alltid anse sig kunna allting om allting så är den startsträckan jäkligt lång
Men en sak kan vi dock säkert vara helt överens om: Jurister ska inte ha för mycket att säga till om på ett företag. Juristen ska ge gott beslutsunderlag till beslutsfattaren, inte vara den som fattar besluten. Såvida inte beslutsfattaren är på väg att göra något denne inte har rätt att göra förstås, då övergår den rådgivande funktionen till normerande. För egen del agerar jag helt annorlunda om jag blir tillfrågad om ett ärende som bolagsjurist eller om jag blir tillfrågad i egenskap av styrgruppsmedlem. Två olika roller som kräver två olika förhållningssätt.
Men en sak kan vi dock säkert vara helt överens om: Jurister ska inte ha för mycket att säga till om på ett företag. Juristen ska ge gott beslutsunderlag till beslutsfattaren, inte vara den som fattar besluten. Såvida inte beslutsfattaren är på väg att göra något denne inte har rätt att göra förstås, då övergår den rådgivande funktionen till normerande. För egen del agerar jag helt annorlunda om jag blir tillfrågad om ett ärende som bolagsjurist eller om jag blir tillfrågad i egenskap av styrgruppsmedlem. Två olika roller som kräver två olika förhållningssätt.
Ja visst är det en jädra skillnad mot jurister som alltid är så ödmjuka och öppna för alla andras åsikter.Plåthuset skrev:Men eftersom ingenjörer är ökända för att alltid anse sig kunna allting om allting så är den startsträckan jäkligt lång