Jag anser också att det ska mycket till för att köpet inte ska bli bindande, men man får inte heller stirra sig blind på priset. Samtliga omständigheter måste vägas in i bedömningen. Det går alltså inte att säga att X % rabatt är OK men X minus Y % inte är OK. Att säga att det ska till "extremt mycket" kan jag alltså inte skriva under på eftersom det betyder olika för olika personer.lars_stefan_axelsson skrev:Visst finns det en gräns. Det håller iaf jag med om.
MEN, det verkar som om ingen någonsin har slagit i den gränsen i en vanlig transaktion i en vanlig butik. Det verkar som om kundens skydd är extremt starkt. Om situationen verkat det minsta rimlig (alltså inte "uteliggare" som säljer 63" 4K TV för 299så har butiken bara att rätta sig efter det.
Så diskussionen handlar ju om var den gränsen går. Och den verkar som sagt ligga så att man som vanlig konsument i ett vanligt fall, alltså 99% av alla fall där man lyckats "pruta" så har butiken inget att hämta.
Eller?
Sen är nog de skäl som eviljava tar upp de starkaste avhållande skälen för butiken att ta upp en fight med en kund, inte juridiken.
Du hänvisar till ett rättsfall, som rör mångmiljonaffärer i en snårig företagskonstellation, där en bank slingrade sig undan sina skyldigheter.Plåthuset skrev:
Du kunde lika gärna hänvisat till https://lagen.nu/dom/nja/2001s191.
Ett likartat mål där domen gick banken emot i alla tre instanserna.
Men jag anser fortfarande att ett enkelt lösöreköp i en butik inte kan jämföras med dessa komplexa mångmiljonaffärer i finansvärlden.
Så jag tycker inte du skall fortsätta att leta efter rättsfall som stöder din tes. Det finns troligen lika många som pekar åt vardera hållet. (Du vet, världen är inte bara svart och vit.)
PS
Om du ursäktar lite raljerande:
Halmgubbar, Titta en fågel och nu Cherry-picking.
Du måste vara en riktig stjärnadvokat
Nej, jag ursäktar inte ditt raljerande. Jag tycker att din debatteknik är otrevlig och helt uppenbart en "anfall är bästa försvar"-taktik som vare sig är charmig eller effektiv. Jag noterar att du fortfarande duckar den direkta frågan och inser att du inte kommer att svara på den och jag låter dig med detta vandra vidare i din bubbla.KnockOnWood skrev:Du hänvisar till ett rättsfall, som rör mångmiljonaffärer i en snårig företagskonstellation, där en bank slingrade sig undan sina skyldigheter.
Du kunde lika gärna hänvisat till [länk].
Ett likartat mål där domen gick banken emot i alla tre instanserna.
Men jag anser fortfarande att ett enkelt lösöreköp i en butik inte kan jämföras med dessa komplexa mångmiljonaffärer i finansvärlden.
Så jag tycker inte du skall fortsätta att leta efter rättsfall som stöder din tes. Det finns troligen lika många som pekar åt vardera hållet. (Du vet, världen är inte bara svart och vit.)
PS
Om du ursäktar lite raljerande:
Halmgubbar, Titta en fågel och nu Cherry-picking.
Du måste vara en riktig stjärnadvokat
Så, jag går och glanar lite i bilhallen, får syn på en snygg kärra för 100 papp men de har satt en lapp där det står prissänkt/rabatt 30%, bra pris, jag slår till köper skrället för 70 lakan kont. Väl hemkommen ringer säljaren och vill ha 30 lakan till eller köpet hävt med motiveringen att någon har flyttat rabattlappen. Har han lagen på sin sida måste jag förhandla eller gå med på hävt köp. Jag föreslår halva-vägen-principen vilken han godtar. Jag tror jag är lycklig. Bilhandlaren har fått det pris han hade tänk sig från början efter prutmån. Jag gissar att 50% hade gjort som jag. Med andra ord ett bra knep att kränga bilar. Som tur är, är det bara en saga, det fungerar inte på det sättet.
Jag ber i alla fall om ursäkt för att jag har sårat dig!Plåthuset skrev:
Men vad var den direkta frågan, om ett företag är/var bundet av ett fax?
Ännu har jag inte sett något som talar emot det, så ja, jag står fast vid min uppfattning.
Absolut!Plåthuset skrev:
(Bortsett från ett och annat löst skott
)
När jag läste juridik, vilket är ganska länge sedan gällde följande. Hittar man en vara som är felmärkt men ej orimligt låg kan affären neka dig att köpa ( ej ingå avtal) . Hinner du köpa den och kassan accepterat det är ett gällande avtal ingånget.
Det verkar som detta är ett fall där vi troligtvis inte kommer kunna övertyga varandra... Och jag faktiskt tycker att du har fel... efter att lockade över mig till Plåthuset sidanPlåthuset skrev:
Däremot kan vi nästan garanterat komma överens om att om man får köpa en ny volvo för 100kr så bör man nig misstänka att han garanterat översteg sina befogenheter... Troligtvis borde det kunna bli liknande om säljaren är en släkting eller vän...
Hela den här diskussionen är så otrolig absurd. Om en bilhandlare erbjuder dig en ny bil till underpris, är det något annat på gång. Antingen går pengarna rakt i hans egen ficka. Då är det häleri, eller så är han kompis till dig och hjälper du till att bedräga hans arbetsgivare, eller så har ni kommit överens om ett bra pris, men gjorde försäljaren en miss när han förde in beloppet i datorn och då kanske det går att hävda köpet, men då har man egentligen avtalat om ett annat mer realistiskt pris.
Den undergränsen där man kan häva köpet är väldig hypotetisk, för då handlar det nog om något annat.
Den undergränsen där man kan häva köpet är väldig hypotetisk, för då handlar det nog om något annat.
Så kan det vara, men det kan också vara för att handlaren vill göra sig av med en "hyllvärmare" som bara kostar pengar, värdet sjunker snabbt med årsmodellen . Det kan även vara så att handlaren behöver få loss pengar till andra affärer eller att det är en inbytesbil som handlaren snabbt vill göra sig av med så att inte den andra kunden lätt kan komma och begära att köpet ska gå tillbaka, utan är han missnöjd måste han välja en annan bil då hans inbytta redan är såld.harry73 skrev:
Jag måste tyvärr fortsatt säga att jag tycker att argumentationen är högst anmärkningsvärd i vissa inlägg i tråden.
Här finns till och med exempel där ARN påpekar att en kund har rätten på sin sida även om en säljare överskridit sina befogenheter, så länge kunden inte insåg eller bort inse att säljaren överskridit sina befogenheter, ändå så tas detta som inteckning för att konsumenten alltid måste överväga om säljaren har befogenhet.
Men det står i klartext, konsumenten behöver bara fundera över den saken om denne vet att säljaren överskrider sina befogenheter eller om konsumenten har någon uppenbar anledning att misstänka detta. Exakt var den senare gränsen går kan bara domstolar avgöra i specifika fall. Det vi vet, är att det finns avgörande i ARN till konsumentens fördel, frågan är om det finns något enda rättsfall åt andra hållet!? Men det verkar i alla fall inte som någon här känner till något sådan.
Så av allt att döma har det hittills aldrig inträffat ett fall där konsumenten borde ha gjort ett sådant övervägande. Det blir då, tycker jag, mot allt ovanstående, rätt svårt att med någon tyngd hävda att man alltid måste göra det. Den enda gång man måste göra det, är när man har en särskild anledning att göra det, och det verkar vara väldigt sällsynt att något sådant inträffar. Jag tog upp ett, något extremt fall, och det avfärdades som nonsens, så, tja, exactly my point.
Vad gäller fax och företag så är det för mig helt uppebart och självklart varför fax betraktades som de gjorde, enligt KnockOnWoods beskrivning. Att detta sedan inte är 100% i linje med rättsläget är en annan sak, och jag tycker det är anmärkningsvärt, plåthuset, om du som jurist inte har koll på varför det är som det är, eller i din argumentation inte låtsas om att du egentligen vet. Minst lika otrevlig argumentationsteknik i så fall, tycker jag.
Här finns till och med exempel där ARN påpekar att en kund har rätten på sin sida även om en säljare överskridit sina befogenheter, så länge kunden inte insåg eller bort inse att säljaren överskridit sina befogenheter, ändå så tas detta som inteckning för att konsumenten alltid måste överväga om säljaren har befogenhet.
Men det står i klartext, konsumenten behöver bara fundera över den saken om denne vet att säljaren överskrider sina befogenheter eller om konsumenten har någon uppenbar anledning att misstänka detta. Exakt var den senare gränsen går kan bara domstolar avgöra i specifika fall. Det vi vet, är att det finns avgörande i ARN till konsumentens fördel, frågan är om det finns något enda rättsfall åt andra hållet!? Men det verkar i alla fall inte som någon här känner till något sådan.
Så av allt att döma har det hittills aldrig inträffat ett fall där konsumenten borde ha gjort ett sådant övervägande. Det blir då, tycker jag, mot allt ovanstående, rätt svårt att med någon tyngd hävda att man alltid måste göra det. Den enda gång man måste göra det, är när man har en särskild anledning att göra det, och det verkar vara väldigt sällsynt att något sådant inträffar. Jag tog upp ett, något extremt fall, och det avfärdades som nonsens, så, tja, exactly my point.
Vad gäller fax och företag så är det för mig helt uppebart och självklart varför fax betraktades som de gjorde, enligt KnockOnWoods beskrivning. Att detta sedan inte är 100% i linje med rättsläget är en annan sak, och jag tycker det är anmärkningsvärt, plåthuset, om du som jurist inte har koll på varför det är som det är, eller i din argumentation inte låtsas om att du egentligen vet. Minst lika otrevlig argumentationsteknik i så fall, tycker jag.
Som du beskriver det mellan konsument och företag, företag och företag. Det var vad vi fick lära oss när jag läste marknadsrätt på högskola.thomasx skrev: