48 519 läst · 117 svar
49k läst
117 svar
Jag har ett problem
en kompis dom har en släktgård i småland där har dom stött på problem flera av dom har inga problem med att underhålla gården men sen är det en som vill göra mer renovera och så vidare det är dom andra inte intresserade av det alls
Byggnadsvårdare
· 1993
· 1 inlägg
Om dina barndomsminnen betyder mycket för dig, så är det bäst att hjälpa din farbror ekonomiskt för att hålla byggnaden i gott skick. Tja, när du känner för det och de känslorna berör dig kan du gå dit, för "hemma är där ditt hjärta är"tommib skrev:Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.
[bild]
Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.
Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.
Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?
Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).
Tacksam för era funderingar.
Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
👍M MagHam skrev:
Att man kan köpa när det passar vet man väl. Dvs när det passar alla inblandade. Men om och när det passar är svårare att veta. Så det är en väldigt bra aspekt att tänka igenom.
Vilket är lättast att komma överens med
- en morbror/moster eller
- X kusiner (med respektive och barn (med respektive...)...).
Vill man köpa bör man göra det vid första möjliga tillfälle. För chansen kanske aldrig kommer tillbaka.
Fast det finns inga pengar. Det finns ett hus. Som han inte ens äger en liten del av utan bara är spekulant på.Mats-S skrev:
Så snarare:
Kolla upp alternativa objekt i samma prisklass eller inom budget!
Klokt råd oavsett.
Jättefint! Taket ser helt ut - det står 50 år till utan större jobb. Behåll, det kommer en dag när du kan spendera mer tid där och minnas din barndom!tommib skrev:Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.
[bild]
Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.
Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.
Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?
Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).
Tacksam för era funderingar.
Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Det var nog det som menades: Ta pengarna (som du hade lagt på att köpa det där stället) och titta på något närmare där du bor.O skrev:
”Ju fler kockar, desto sämre soppa” brukar det uttryckas. 😀O skrev:
Du har inga kusiner som är sugna på att samäga? Syskonen kanske skulle gilla tanken att nästa generation tar över.tommib skrev:Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.
[bild]
Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.
Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.
Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?
Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).
Tacksam för era funderingar.
Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Tack för alla kloka synpunkter!
Jag har funderat en hel del under veckan som var och landat i att jag och frun inte kommer gå in som ägare. Mamma och moster kom också överens om att inte göra några ändringar nu utan låta det löpa på. De ska omvärdera igen om 1-2 år och då får vi se.
Anledningen till att jag övervägde köp är att jag verkligen inte vill förlora stället ur familjen. Mest av skälet att det är i stort sett omöjligt att hitta något liknande igen. Jag har för all del mina minnen men sådana kan man få nya och det finns ställen som är mer praktiska för oss som familj. I slutänden kan jag inte äga ett ställe bara för att det inte går att hitta ett likadant, det är orimligt.
Jag och min bror diskuterade också en hel del och inte heller han är intresserad av att äga något där.
Vi får helt enkelt se om några år vad som händer. Om det säljs så säljs det. Förhoppningsvis då till någon som kan uppskatta och vårda det.
Jag har funderat en hel del under veckan som var och landat i att jag och frun inte kommer gå in som ägare. Mamma och moster kom också överens om att inte göra några ändringar nu utan låta det löpa på. De ska omvärdera igen om 1-2 år och då får vi se.
Anledningen till att jag övervägde köp är att jag verkligen inte vill förlora stället ur familjen. Mest av skälet att det är i stort sett omöjligt att hitta något liknande igen. Jag har för all del mina minnen men sådana kan man få nya och det finns ställen som är mer praktiska för oss som familj. I slutänden kan jag inte äga ett ställe bara för att det inte går att hitta ett likadant, det är orimligt.
Jag och min bror diskuterade också en hel del och inte heller han är intresserad av att äga något där.
Vi får helt enkelt se om några år vad som händer. Om det säljs så säljs det. Förhoppningsvis då till någon som kan uppskatta och vårda det.
Såklart kan man gissa att det är så. Fast vi har inte fått info om det finns några sådana pengar alls. Så det vet vi inte något om. Kanske det skulle finansieras med ett lån. Med avsikten att rädda just detta huset. Tråden heter inte "Vilket sommarhus skall jag köpa för mina pengar?"tveksamt skrev:
Visst, så kan man oxo skriva. 😮Det har jag full koll på. Men betydelsen blir då en annan.😕tveksamt skrev:
Ordet soppa kan betyda något bra, då kan man säga så. Men soppa kan oxo betyda en oönskad röra. Därav det kortare (nyare?) uttrycket:
"Ju fler kockar ju mer soppa"
Betydelsen är inte riktigt den samma. Här beskrivs själva processen att koka soppa och inte den färdiga soppan. Det blir helt enkelt "mera soppa" och åsikter att hantera med fler delägare.😁
Så länge det inte säljs till någon utomstående finns alla alternativ kvar. Det är inte akut.tommib skrev:
Jag tycker ni gör helt rätt att tänka igenom saken riktigt ordentligt.👍
... och så tycker jag generellt Sverige har mycket att vinna på att ha många goda relationer med Finland ...
Produkter som diskuteras i tråden