Du skriver att mostern har en dotter i rullstol och att hon inte har något intresse alls i stugan om den inte anpassas så dottern kan vara där. Finns andra barn där?
Hur ser familjen ut på morbroderns sida, finns det några barn med vilja där?
Och hur ser det ut för dig, andra syskon med viljor?
Du behöver förstås inte outa dina släktförhållanden här, men det är ju viktigt att ta med i beräkningen, att andra viljor kan finnas från annat håll, precis som din mamma frågar om vad du vill.
 
  • Gilla
Bor i pepparkakshus och 2 till
  • Laddar…
Köp huset. Fixa det och anställ en som sköter stugan. Sedan skaffar du ett sjöflygplan och flyger Stockholmarna och annat utsocknes folk till den exotiska platsen själv. Ta rejält betalt av dem. Ange en unik naturupplevelse med fiske och ev. björn jakt.
 
  • Haha
dicliff och 1 till
  • Laddar…
tommib
Tack igen för kommentarer, de är värdefulla.

För att fortsätta lite, efter kvällens spel och bad, så är problemet som sagt att man inte är överens men jag tror också att inget av syskonen vill släppa stället. Därför ser mamma och moster det som en bra lösning om jag skulle äga det.
Varför just jag? Jag och min fru är de enda som har ekonomiska möjligheter att köpa ut alla andra. Min bror är inte intresserad, har inte varit här på säkert 15 år och aldrig med sin fru. Mina kusiner är yngre, morbrors yngsta dotter är jämnårig med min äldsta. Därmed är de inte på en plats i livet där de har möjlighet till en sån här sak. Jag är det, även om det skulle kosta på.
Jag är också den som de senaste åren löser problem. Både mamma och moster är skilda sedan länge. Moster är för all del händig men orkar inte lika mycket som för tio år sedan och vill inte heller lägga tid/energi pga ovan nämnda skäl. Jag tror också att min morbror hade stora förhoppningar på att jag skulle lösa en del akuta problem på de fem dagarna jag är här i år. Det hade inneburit långa dagar av slit för mig och en icke oväsentlig ekonomisk insats. Samtidigt kommer vi till en stuga som ser eländig ut där det inte är städat och det ligger skräp och verktyg överallt. Det förtar lite av lusten att göra något, när man är klar med att röja upp. Inte så att jag förväntar mig att komma till ett hotell men nog bör man kunna kräva att det ska vara undanplockat.

Vad vill jag då? Ja, jag vet inte. Jag vill inte förlora stället men vill inte heller att det ska bli ett sänke på ekonomin eller relationerna. Jag vill nog mest försöka processa detta och komma fram till ett beslut.

Ett förslag som kom upp var att hyra ut stället I befintligt skick. Det var ett utmärkt förslag och jag har lagt fram det till moster. Hon tror knappast att morbror kommer acceptera men om alternativet är att sälja så kanske.

Apropå att ta hyra av familjen så skulle det innebära en icke obetydlig investering från min sida att köpa stället, med begränsad nytta för mig. Att då dessutom stå för allt löpande medan någon annan huvudsakligen nyttjar stället känns orimligt. Utöver det är det också den mentala aspekten, att förstå att man inte kan göra som man vill.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 11 till
  • Laddar…
tommib tommib skrev:
Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

[bild]

Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Har varit i typ liknande situation där mina föräldrar sålde mitt barndoms sommarstugeparadis för att det blev för mycket strul med min moster.
Min spontana känsla är.. Jag saknar stället oerhört och önskar att jag kunnat ha det kvar själv…? Eller? Egentligen vill jag bara att mina barn ska få en lika fantastisk uppväxt som jag har haft med sommarstuga att tillgå!
Så jag köper hellre en sommarstuga på närmare avstånd tillsammans med min man där våra barn kan få barndomsminnen eller än håller fast vid något som bara är minnesvärt för mej men som samtidigt kommer leda till en rad problem.
 
  • Gilla
malg01 och 4 till
  • Laddar…
kisumisu
tommib tommib skrev:
Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

[bild]

Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Jag hade köpt det om möjlighet finns.

Visst är det jobbigt ha lång väg och ännu jobbigare om det är ett annat land.

Jag var själv lite i den här sitsen när det gäller min morfars gamla hus.
Mitt i coronan skulle min släkt sälja och jag tycker huset gick för en spottstyver 😢

Nu äger dom en stuga som dom dock tänkt behålla. Men känns som dom inte utnyttjar stugan och vet inte hur saker riktigt fungerar där. Min morfar var ju en liten uppfinnare.

O ja här är det också annat land. Så det är inte bara bara....fast samtidigt vore det kanske även bra äga nåt utomlands, få lite mer rättigheter i de landet.
 
För oss är avståndet mycket viktigt om man ska kunna ha hand om ett "andrahus", fritidshus. Vårt ligger ca 25 min bort så känns hyfsat nära.

Skulle fritidshuset ligga timmar bort så ser jag det inte som rimligt att sköta underhåll osv utan inhyrd hjälp. Det kan vara en idé om det tex handlar om fjällstuga i attraktivt uthyrningsområde, annars inte. Som jag ser det.
 
  • Gilla
Roger Fundin
  • Laddar…
Jag skulle vårda minnet och släppa stället…….
Framtiden kommer aldrig vara som historien var och kommande generationer kommer skapa sig helt andra minnen………
Har själv haft en underbar barndom med somrar hos både mormor/morfar och farmor/farfar som haft sommarparadis nära vatten men min son som tyvärr får växa upp utan mor/farföräldrar kommer ju aldrig kunna skapa sig dom minnena…….
Även om vi behållit sommarställen så är dom flesta minnena förknippade med personer och inte bara byggnader……. Byggnader som dessutom skulle kräva både tid och pengar för att bevara….. tid och pengar vi istället använder för att skapa nya minnen.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 7 till
  • Laddar…
K Kriss Marc skrev:
Skriv avtal på detaljerad skötsel men inte petiga.
För mig låter detta inte riktigt realistiskt.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 1 till
  • Laddar…
H
Att äga en stuga är = arbetsläger i mina ögon.
Det spelar ingen roll hur ny eller gammal en stuga är så finns det minst 40 timmars arbete att göra på plats i underhållsarbete varje år som oftast måste göras på sommaren. Vill man sedan förbättre stuga så är arbetstimmarna oändligt många.

Själv har jag valt att lägga pengarna som det kostar att underhålla rörliga kostnader som en stuga kostar på att åka utomlands. I år blir det cypern tex, det är avkoppling det. Inte ett enda verktyg eller måsten finns att uppringa.
Jobba gör jag nog med en då med hus samt ordinarie arbete samt barnets idrottande.

Så sälj stugan är mitt råd.
 
Jag tycker att idén att köpa och hyra ut låter bra, men tänker att det nog blir svårt att få morbror att hålla stugan i sånt skick att det är möjligt, om han har tillgång till den. Och risken finns väl att han tar sig tillgång om han nu bor i närheten vare sig han får eller inte.
 
  • Gilla
Roger Fundin och 1 till
  • Laddar…
Hmm, jag känner igen situationen.
I mitt fall så har jag inga syskon utan jag kommer köpa ut min bonuspappa med revers som förfaller vid dödsfall för att särkullbarnen ska få nåt.
MEN det är efter jag bollat tillbaka frågan till dom som äger stället och krävt att dom berättar hur dom vill lösa det. Kan vara idé att köpa loss några timmar hos en jurist så ägarna kan ventilera med en utomstående.
 
R
tommib tommib skrev:
Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

[bild]

Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.
Känslor... Släpp barndomen. Som vuxen går man vidare i livet, det är så det fungerar.
Fungerar det inte, få till en försäljning.
Lägg energi på annat.
 
  • Gilla
Riemann och 2 till
  • Laddar…
Som nostalgiker och med tanke på det fantastiska läget så hade nog jag om jag var i din sits köpt det. Dock under förutsättning att du blir ensam ägare (nåja, tillsammans med din fru då). Att dela sådant här kan ofta innebära problem.

Du kan ju alltid hyra ut det till släkt eller någon annan om du själv inte nyttjar det just nu. Men säljer du kommer stället troligtvis vara borta för alltid.
 
  • Gilla
SågspånPappspikEternit
  • Laddar…
Samägande är inte bra. Köp själv om du har råd och om din fru är med på det. Åk dit en eller två gånger per år (själv eller med familjen) och kolla läget samt fixa nödvändigt underhåll. Hyr ut via airbnb och hitta någon på plats som kan sköta om allt. Läget gör att du kan ta mycket bra betalt. Fungerar det inte så har du knappast förlorat några pengar utan kan sälja efter några år.

Orsaker till att du ska köpa.
1. Nostalgi, känslor och dina sommarminnen.
2. Med det läget borde det vara en mycket bra investering som kan ge utdelning i framtiden.
3. Prepping och "Om kriget kommer...". Att skaffa sig boendealternativ på olika platser är alltid bra även om det inte är någon dröm att bo i stugan på vintern. Framtiden är väldigt osäker med AI och alla andra risker i världen just nu. Möjligt boende i ett annat land som inte är en tätort är ett bra alternativ.

Om det är ett eu-land borde det inte vara svårt för dig att skaffa bankkonto/ID. I Spanien och Portugal ansöker man om ett skattenummer (NIE/NIF). Det räcker med att man säger att man vill öppna bankkonto i landet så får man det.

Morbrodern
Har han ens möjlighet att köpa ut din mamma och din moster? Om det inte finns som alternativ så borde han inte ha några invändningar mot att du köper och blir ensam ägare. Låt honom bo i huset någon tid under året under förutsättning att han sköter underhållet och/eller gör vissa överenskomna arbeten och att han inte hittar på något på egen hand. Någon annan måste sköta tillsynen.
 
Att samäga kan vara en enorm tillgång! Jag delar sommarställe med mina systrar, men vi har egna hus på en gemensam tomt. Stora kostnader kan delas på flera, som brunn, brygga, bastu. Förbättringar på egna huset betalar man själv. Barnen blir som syskon med sina kusiner, och ägarna har ofta olika fokus: Ett syskon är händigt, en har gröna fingrar o någon är noga med detaljer. Kostnaden är betydligt lägre än om man ägt ensam, och man måste därför inte vara där all sin lediga tid, utan att få dåligt samvete. Man kan åka på solsemester m frugan ibland. Och så klart tycker man olika ibland, men det går ofta att lösa. På ont o nästan bara gott har man kvar, en nära relation till sin ursprungsfamilj. Om vi inte samägt, skulle den kontakten varit neutralare, men framförallt tråkigare. Men utan egna hus hade det inte fungerat! Så dela inte hus med morbror, och få honom att hålla på med sina projekt, och låt honom vara den som åker dit o tittar till husen, är mitt råd. En annan viktig ingrediens är om din morbror har barn, eller om du är hans arvinge. Mitt råd är att köpa ut moster, till att börja med. Prova dig fram. Det är en process att omvandla något som många har tyckt vara "deras" ställe, och införa en ny ordning. När du ångrar dig, kan du sälja. Och troligen får du tillbaka pengarna du satsat.
 
Redigerat:
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.