Var i en liknande situation men när jag var yngre, så mina föräldrar och mina äldre syskon fick hantera. De sålde vilket var rätt då men alla - från föräldrar till barn - ångrar sig över detta. Och jag menar inte att "vad tråkigt" utan det blir tårar när vi pratar om det.
Sälj inte om du inte verkligen måste.
Fel skäl att köpa, och du tvingar in din fru i ett åtagande hon kanske inte kan säga nej till. På köpet riskerar du att få förra ägartrion på halsen, då det alltid kommer att vara "deras" fastighet, hur mycket du än köpt, och i det en hel räcka anledningar till framtida konflikter. Sälj.
Som andra sagt, samäga är det sämsta.tommib skrev:
Kommer du komma i en situation längre fram i livet där du kommer ha möjlighet att vara mer där skulle det peka mot ett köp. Om livet å andra sidan drar åt andra håll kommande decennier så sälj.
I samband med generationsväxling är jag precis på gång att kliva av ett fint sommarhus som jag varit i massor under min uppväxt. Problemet i mitt fall är restiden. Det tar 5 timmar om man sträckkör och om man åker med familjen (toalettbesök, fika, mat, loppis...) tar det en hel dag.
Restiden gör att det inte är värt att åka dit över en helg och det gör att vi bara är där en vecka på vintern och två veckor på sommaren. Under de två sommarveckorna blir det dessutom mycket underhåll som måste utföras.
Hade huset legat 1 eller max 2 timmar hemifrån hade jag behållt det, men tyvärr blir det för mycket kostnader och för lite utnyttjande i nuläget. Har också kommit fram till att jag aldrig kommer att flytta åt det hållet som huset ligger och att situationen inte kommer bli bättre framöver.
Restiden gör att det inte är värt att åka dit över en helg och det gör att vi bara är där en vecka på vintern och två veckor på sommaren. Under de två sommarveckorna blir det dessutom mycket underhåll som måste utföras.
Hade huset legat 1 eller max 2 timmar hemifrån hade jag behållt det, men tyvärr blir det för mycket kostnader och för lite utnyttjande i nuläget. Har också kommit fram till att jag aldrig kommer att flytta åt det hållet som huset ligger och att situationen inte kommer bli bättre framöver.
Administrator
· Skåne
· 7 889 inlägg
Varför är det du @tommib som känner ansvar för att ta hand om det när du bor så långt bort? Kan du inte bara låta syskonen sköta det bäst de vill? Om morbrodern gör lite tokiga saker, gör det så mycket? Då står det i alla fall kvar där om någon av syskonen skulle sakna det och vilja åka dit. Om du gör en lista, på minuskontot står orimligt långa resor, höga kostnader och arbete på semestern när du egentligen borde vila. På pluskontot, vad står det där? Att vårda gamla minnen och att göra mamma glad?
Att samäga ett fritidshus blir sällan bra i längden. Periodvis funkar det säkert bra, men i perioder där ägarna är på olika ställen i livet blir det ofta problem. Är det dessutom tre ägare så kommer nästa arvskifte att bli ännu mer komplicerat, särskilt om relationen kring stället är ansträngd från början. Bara formuleringen ”kämpa på och försöka samarbeta” ger ju en hint om att ingen av de tre ägarna till dödsboet är särskilt nöjda med situationen.
Jag har inte varit med i ett arvskifte (än) men har mentalt släpp sommarstället. Att samäga är inget alternativ för mig, och att äga själv är inte värt det. Inget spektakulärt ställe så det handlar inte om flera miljoner, men ändå en hel del utgifter som kommer. Sen insåg jag också att det kanske inte är så kul med en släktstuga när resten av släkten inte är kvar så att säga, några kanske kommer på besök någongång men det blir inte riktigt samma sak.
Har du råd och kan avvara pengarna, möjligen som en investering hade jag övervägt att köpt det, mycket för att ett sånt läge hittar man inte igen. Men det bygger så klart på att relationen med morbror blir någorlunda hanterbar. Är han tvärt emot en sån uppgörelse, så kanske det helt enkelt är enklare att släppa det.
Men, som alltid i såna här fall är det nästan omöjligt att ge konkreta råd då det är många personliga relationer inblandade som på ett eller annat sätt kommer att påverkas.
/DM
Jag har inte varit med i ett arvskifte (än) men har mentalt släpp sommarstället. Att samäga är inget alternativ för mig, och att äga själv är inte värt det. Inget spektakulärt ställe så det handlar inte om flera miljoner, men ändå en hel del utgifter som kommer. Sen insåg jag också att det kanske inte är så kul med en släktstuga när resten av släkten inte är kvar så att säga, några kanske kommer på besök någongång men det blir inte riktigt samma sak.
Har du råd och kan avvara pengarna, möjligen som en investering hade jag övervägt att köpt det, mycket för att ett sånt läge hittar man inte igen. Men det bygger så klart på att relationen med morbror blir någorlunda hanterbar. Är han tvärt emot en sån uppgörelse, så kanske det helt enkelt är enklare att släppa det.
Men, som alltid i såna här fall är det nästan omöjligt att ge konkreta råd då det är många personliga relationer inblandade som på ett eller annat sätt kommer att påverkas.
/DM
Sällar mig till skaran som starkt avråder från att samäga.
Det fungerar sällan bra i det långa loppet. Och skulle det ändå funka så uppstår samma problem igen när någon faller ifrån. Då blir det ännu fler "intressenter" i nästa generationsled.
Köp själv om du vill ha huset.
Att du skulle få någon av de andra tre klängande efter (som nämndes ovan) tror jag inte alls. I så fall är det ditt och bara att acceptera för övriga.
Det fungerar sällan bra i det långa loppet. Och skulle det ändå funka så uppstår samma problem igen när någon faller ifrån. Då blir det ännu fler "intressenter" i nästa generationsled.
Köp själv om du vill ha huset.
Att du skulle få någon av de andra tre klängande efter (som nämndes ovan) tror jag inte alls. I så fall är det ditt och bara att acceptera för övriga.
Du har ju mer, eller mindre, redan sagt att det är omöjligt att samäga det med morbrodern. Om du köper det, verkar det till och med som om han kommer att betrakta det som sitt ändå.
Du bor dessutom så långt bort, att det enbart är senesterveckorna som du har råd att åka dit. Sist men inte minst så är du ju inte delägare än. Allt talar emot stugan. Skaffa dig något annat istället.
Du bor dessutom så långt bort, att det enbart är senesterveckorna som du har råd att åka dit. Sist men inte minst så är du ju inte delägare än. Allt talar emot stugan. Skaffa dig något annat istället.
Krilleman
Husspekulant Plumber
· Södermanland
· 16 631 inlägg
Krilleman
Husspekulant Plumber
- Södermanland
- 16 631 inlägg
Ganska nyligen gick jag (alltså min familj) genom samma sak.
Fritidsställe, väldigt fint privat läge. Men "den äldre generationen" var dom som höll allt samman och upprätthöll någorlunda ordning och reda på torpet. Alla dessa individer har numera lämnat jordelivet.
För många kockar i soppan med flera syskon som alla ville olika när det blev ett dödsbo.
I slutändan handlar allt om tid och pengar.
Min sida av familjen vägrade omgående fortsätta i samma takt som tidigare. Det var sällan någon annan av syskonen som bidrog med löpande underhåll/gräsklippning/påfyllnad skafferier osv.
Ruskigt ohållbart ganska fort med andar ord.
Min sida av familjen kunde lyckligtvis bli utköpta.
Idag ett par år senare står stället och förfaller.
Jag blir oerhört ledsen när man stundtals har vägarna förbi i jobb och kikar hur det ser ut.
Igenvuxet och fallfärdigt. Se sitt sommarhem sedan barnsben förfalla tär hårt, ruskigt hårt.
Jag skulle råda dig till en av två saker i ditt läge @tommib
- Lämna stället helt (Alltså bli utköpt).
- Köp hela rasket själv.
Tråkigt svar, ja. Men troligen det enda rätta i längden. 🤔
En sak till att reflektera över, visst, det kan vara det stället du har minnen av som sommarstället du själv växte upp på och har varma minnen kring, men nästa generation kan få samma minnen kring något nytt ställe.
Om ni skaffar något nytt härligt ställe, närmare där ni bor nu och behåller det livet ut kommer *det* vara det traditionella stället som mor/farföräldrarna hade som barnbarnen har precis samma känslor för som du har för detta hus.
Men, om det ligger någon dagsresa bort kommer barnbarnen troligtvis inte besöka det särdeles ofta och oavsett om det är detta eller något nytt ställe kommer de inte få samma knytning till det.
Om ni skaffar något nytt härligt ställe, närmare där ni bor nu och behåller det livet ut kommer *det* vara det traditionella stället som mor/farföräldrarna hade som barnbarnen har precis samma känslor för som du har för detta hus.
Men, om det ligger någon dagsresa bort kommer barnbarnen troligtvis inte besöka det särdeles ofta och oavsett om det är detta eller något nytt ställe kommer de inte få samma knytning till det.
Verktygstokig
· Västerbotten
· 647 inlägg
Varför behöver han hyra?, är det inte extremt snålt att ta betalt av släktingar?
Såklart han inte ska ändra på något om han inte längre äger det, men hyra?.......vafan ...
Oavsett om han får betala en riktig kostnad, symbolisk kostnad eller inget alls så skulle jag nog också välja att kalla det för att han får hyra det för att tydliggöra de ändrade förhållandena.
Verktygstokig
· Västerbotten
· 647 inlägg
Dowser4711 skrev:
Är det inget barn vi pratar om (tveksamt när det är en morbror )
Och inte en person som lider av en intellektuell funktionsnedsättning så behövs väl knappast det?
Tror alla vuxna människor förstår att han man sålt något så äger man inte längre det