Jag är uppvuxen med många fina minnen från mina far- och morföräldrars respektive hus. De är inte längre i livet och det fanns såklart inte på kartan att behålla husen av någon sorts nostalgiska skäl. Så varför skulle man behöva behålla en sommarstuga enbart av nostalgiska skäl om man inte ens kan använda den mer än en vecka om året? Är det ens dit ni helst vill åka på er semester?
Om jag var i er sits skulle jag släppa den och skaffa en egen stuga på närmare håll. Eller husbil. Eller helt enkelt åka och bo på hotell istället. Man får rätt många hotellnätter för pengarna och slipper ägna semestrarna åt att snickra på stugan.
Om jag var i er sits skulle jag släppa den och skaffa en egen stuga på närmare håll. Eller husbil. Eller helt enkelt åka och bo på hotell istället. Man får rätt många hotellnätter för pengarna och slipper ägna semestrarna åt att snickra på stugan.
Det ska kanske tilläggas att vi har ett sommarställe "hemma" också, ca 1 tim bort. Det är svärföräldrarnas. Ligger mitt på en åker tyvärr, ca 10-15 min promenad till vatten (på annan fastighet).
Köp det och hyr ut till utomstående. Då har du en option på att ta tillbaka det i framtiden.
Underbart läge, men länspumparna för gruvgångarna kommer vara kostsamma med det sjönära läget. 
Samägande är alltid en dålig ide. I de få fall det fungerar så är det en situation som är övergående.
Fundera över hur många veckor om året du räknar med att kunna åka dit.
Om det i praktiken inte kommer bli mer än 2-3 veckor om året så finns det en stor risk att det blir en betydligt större belastning mentalt resterande 49-50 veckorna än vad värdet blir av att åka dit och koppla av.
Och ska du överhuvudtaget få *någon* avkoppling där behöver du hitta någon lokal förmåga som kan förvalta huset åt dig. Både att sköta underhållet, hantera uthyrning och vräka morbror när han kommer dit ändå.
Lägg in den kostnaden i kalkylen utöver inköpspris, resor och kostnaden för att få stugan till det skick som ni vill att den ska ha.
Ja, det är en så drastisk förändring att det mycket väl kan bryta med din morbror och eventuella andra släktingar i närheten. Är det några du har mycket kontakt med idag och skulle sörja om det blev så, eller skulle det rent av bli lite lättare i samvetet?
Samägande är alltid en dålig ide. I de få fall det fungerar så är det en situation som är övergående.
Fundera över hur många veckor om året du räknar med att kunna åka dit.
Om det i praktiken inte kommer bli mer än 2-3 veckor om året så finns det en stor risk att det blir en betydligt större belastning mentalt resterande 49-50 veckorna än vad värdet blir av att åka dit och koppla av.
Och ska du överhuvudtaget få *någon* avkoppling där behöver du hitta någon lokal förmåga som kan förvalta huset åt dig. Både att sköta underhållet, hantera uthyrning och vräka morbror när han kommer dit ändå.
Lägg in den kostnaden i kalkylen utöver inköpspris, resor och kostnaden för att få stugan till det skick som ni vill att den ska ha.
Ja, det är en så drastisk förändring att det mycket väl kan bryta med din morbror och eventuella andra släktingar i närheten. Är det några du har mycket kontakt med idag och skulle sörja om det blev så, eller skulle det rent av bli lite lättare i samvetet?
Om man får vända på det, är det egentligen ett problem? Vad händer om ni bara låter det vara som det är, åker dit en gång om året och bara njuter av den underbara platsen?
Ibland får jag höra från min fru att jag har svårt att göra "ingenting" och ibland letar saker som ska lösas istället för att bara slappna av. Tänker att det kanske är samma? Om du låter ambitionsnivån för huset vara minsta möjliga (dvs främst laga sånt som gått sönder) och ser till att sysselsätta dig med annat, icke hus-relaterat, när du är där.
Ibland får jag höra från min fru att jag har svårt att göra "ingenting" och ibland letar saker som ska lösas istället för att bara slappna av. Tänker att det kanske är samma? Om du låter ambitionsnivån för huset vara minsta möjliga (dvs främst laga sånt som gått sönder) och ser till att sysselsätta dig med annat, icke hus-relaterat, när du är där.
Ser ju ut att vara bra läge när det gäller växtlighet med. Inte massa gräs att klippa.tommib skrev:
Kan ni inte få till någon deal med morbror och kanske hyra ut till utomstående med.
Borde ju va extremt lättuthyrt med de fina läget!
Kanske köpa de och morbror kan få hyra det med arbetsinsats som pris när det inte hyrs ut eller ni är där.
Funkar de inte sälj de!
Börja med att formulera en riktig titel på din trådstart.
Medlem
· Blekinge
· 10 033 inlägg
Ett annat sätt är att bara tänka på den härliga tomten. Köp ut dina släktingar och vänta tills du har tid och lust att bygga en ny stuga på tomten.
Jag köpte ut mina syskon från vårt fritidshus en arbetsdags resväg bort på offentlig auktion (fördelaktigt ekonomiskt för mig men känslomässigt väldigt jobbigt). Efter flera år utan kontakt håller syskonrelation på att repareras och vi flyttar snart dit permanent efter att ha tillbringat i princip all ledig tid där de senaste tio åren. Samägande av fritidshus bör inga föräldrar utsätta sina barn för.
Redigerat:
Sälj vadå? TS äger inte stället…G OMathson skrev:
Tyvärr är nog det ända rimlig att släppa det. Det kommer antingen ge ångest för att någon annan inte tar hand om det, eller ångest för att inte du har tid att ta hand om det.
Jag hoppas det går att få igenom en försäljning som ger någon annan glädje av huset.
Jag hoppas det går att få igenom en försäljning som ger någon annan glädje av huset.
Det ser ut att vara en vacker plats!
Nä, jag vet men han undrade väl om han skulle rekommendera "de som äger, dödsboet, mamma morbror osv" om de skulle sälja? Han skriver ju själv sälja och gå vidare"Nissens skrev:
Jag har bara sett samäganden på lite avstånd och gemensamt för alla är att det slutat med att en av parterna köpt ut de andra.
Det blir inte bra med samägande om man vill olika saker. Det blir lätt att inget görs alls eller att en part gör som dom vill och så är tjafset igång. Ena parten kanske vill ha stort trädäck och den andra naturskön gräsmatta. Det är svårt att samsas då.
Det blir inte bra med samägande om man vill olika saker. Det blir lätt att inget görs alls eller att en part gör som dom vill och så är tjafset igång. Ena parten kanske vill ha stort trädäck och den andra naturskön gräsmatta. Det är svårt att samsas då.
Har varit i en liknande situation.
Sommarstugan som jag växte upp i varje sommar, började ligga för långt bort för mig att kunna nyttja mer än max 2ggr per år med MINST en heldags resande enkelväg.
Mina föräldrar som eg ägde sommarstugan har eget hus och börjar bli till åren och nyttjar själva inte sommarstugan, så att åka dit för dem och bara underhålla den för att jag skulle kunna nyttja stugan så sällan började bli för mycket för dem.
Resultat: vi sålde sommarstugan för att veta att den kommer att bli underhållen och finnas kvar.
Så stämmer in i övrigas synpunkter.
Är stugan mer än 1-2 timmars färd från ens hem (så man enkelt & snabbt kan åka dit och underhålla den) så ska man överväga att sälja.
Man ska inte behöva spendera all sin semester med att jobba på att fixa och underhålla.
Sommarstugan som jag växte upp i varje sommar, började ligga för långt bort för mig att kunna nyttja mer än max 2ggr per år med MINST en heldags resande enkelväg.
Mina föräldrar som eg ägde sommarstugan har eget hus och börjar bli till åren och nyttjar själva inte sommarstugan, så att åka dit för dem och bara underhålla den för att jag skulle kunna nyttja stugan så sällan började bli för mycket för dem.
Resultat: vi sålde sommarstugan för att veta att den kommer att bli underhållen och finnas kvar.
Så stämmer in i övrigas synpunkter.
Är stugan mer än 1-2 timmars färd från ens hem (så man enkelt & snabbt kan åka dit och underhålla den) så ska man överväga att sälja.
Man ska inte behöva spendera all sin semester med att jobba på att fixa och underhålla.