Jag har ett problem

[klaskarlsson]

Jag skulle gå på marlenes råd: Gör en plus-minus lista

Är det bara nostalgi på plussidan så sälj. Minnen, foton etc har du ju kvar - bättre att någon anan också kan få njuta och ta hand om stället i så fall om du inte själv känner dig jättepepp på det. Din mamma/moster kommer förstå (och är om jag förstått det lite äldre numer)

Att ha ett hus där man mer eller mindre måste flyga dit (eller köra bil mer än en halvdag) känns oeralistiskt om man inte planerare att vara där längre perioder (typ "halvtidsboende"): Är det en långsiktig plan så finns kanske en vits att ha det kvar dock.

 

[Bambi2]

Svår sits:

Jag tänker på köpeskillingen, om de andra har stram ekonomi vill de nog har ut max summa av sin del. Vad är ett sånt ställe värt, för dig? Hur ska försäljningen och summan fastställas och kommer alla acceptera det, finns ju inga referenserpriser?

 

[MagHam]

Låt Din mor och hennes syskon lösa detta. Du har ju inget mandat i frågan.

Det är väl inget konstigt att modern frågar sonen om hans åsikt, eller om han rentav är intresserad som spekulant
Om tommib lägger ett bud som de tre syskonen accepterar blir det rent juridiskt som vilken affär som helst.

Blir ärligt talat trött på (den typiskt svenska) attityden att det ska vara några slags vattentäta skott mellan föräldrar/barn där man inte ska prata med varandra eller diskutera problem och möjligheter tillsammans.

 

[MagHam]

En sak som har berörts lite som jag tycker är ganska väsentlig är om TS kan tänka sig bor där under längre perioder? Har förstått att tommib är läkare och det är ju svårt att arbeta på distans. Hur långt är det kvar till pensionen (alternativt långledighet) som ger möjlighet att vara bosatt där så länge att resan inte känns övermäktig?

 

[tveksamt]

Det är väl ändå inte aktuellt för tommib att bo ovan mark, han är ju Sveriges svar på dvärgkungen i Moria. 😂

 

[Fula ankungen]

Ja, det ska kanske tilläggas att om vi skulle köpa det måste jag säga till min morbror att han måste hyra stället om han vill vara där och inte får göra några ändringar. I praktiken riskerar det att avsluta relationen med honom. Så det är mer än ekonomiska överväganden i ett ev köpbeslut.

Det är också så att jag inte egentligen har någon möjlighet att praktiskt se efter stället. Det är för omständligt att åka dit kortare perioder. Detta skulle således behöva lejas ut.

Be morbror att vara ” fastighetsskötare” och låt honom veta i tid när du vill ha dina veckor och vara där. Ligger det så långt borta handlar det om några veckor på sommaren skulle jag tro…
Du kan ju knappast hyra ut till någon som inte har råd. Dessutom kräver uthyrning en hel del underhåll.
Hans uppgift är då att ” sköta stället ” i form av vedklyvning, klippa gräs, enklare underhåll, ta emot sotaren etc etc. Du står för material kostnad och han betalar hyra i form av arbete.
Du tar kostnad för material, annars blir det tjafs och undermåliga produkter.Han vill ju ogärna pröjsa för ditt ställe.
Vi, jag och min bror, har gjort den uppdelningen och jag fick därmed ett ( tillräckligt ) bra pris. Dessutom så får jag hjälp med underhåll och riskerar inte att brorsans leverne försätter oss båda i en tvångsförsäljning när det som minst passar.
Går det riktigt åt fanders är jag, rent juridiskt, den rättmätige ägaren.
Men på det här viset är vi båda kvar och njuter av stället utefter de möjligheter vi har. Han har tid men inte pengar, jag har mer pengar än tid.
Men när jag väl är där så är stället ” tillräckligt ” städat och efterhållet.
Lite krångligt med städningen etc eftersom vi båda inte har samma uppfattning om vad som är ” tillräckligt rent, framförallt min fru ”. Men på det stora hela funkar det så länge jag inte har gått i pension.

 

[El oso]

Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

[bild]

Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.

Ansök om tvångförsäljning till Tingsrätten som sen utser en advokat (testamentsexekutor) att ombeslrja försäljningen.
Det hörs ju att ni inte är överens och att äga något ihop brukar aldrig funka är min erfarenhet...

 

[Nissens]

Ansök om tvångförsäljning till Tingsrätten som sen utser en advokat (testamentsexekutor) att ombeslrja försäljningen.
Det hörs ju att ni inte är överens och att äga något ihop brukar aldrig funka är min erfarenhet...

Det kan man väl bara göra om man är delägare? 🙄

Ibland kommer det väldigt konstiga råd här…

 

[1986]

Jag har ett problem, som rubriken säger. Specifikt det här stället.

[bild]

Detta är min mormors sommarställe. Hon avled för 1,5 år sedan så nu ägs detta av dödsboet som fortfarande är oskiftat. Dödsboet har tre delägare, min mamma, min moster och min morbror. Den enda som bor i närheten (2 tim) är min morbror. Övriga, inkl jag själv, bor för långt bort. Min morbror har ekonomiska problem och har just gått igenom en skilsmässa. Han har också attityden att han kan fixa det mesta med hus. T.ex spikade han ihop vedförvaringen som han slängde ihop förra veckan med elförzinkad dyckert.
Utöver detta saknas ibland lite exekutiv förmåga, särskilt kring sådant som är tråkigt. Vi kom hit, överenskommet sedan ett halvår, och finner stället i samma skick som man ser på programmen om hoarders. Dvs inte toppen.

Mitt sommarprojekt här skulle egentligen vara att bygga ett hus för den nya mulltoan och en dusch. Jag har nu helt börjat misströsta och funderar på att bara försöka släppa den här platsen, som jag vuxit upp på alla somrar fram till typ 15 års ålder och många därefter.

Vad är frågan då? Ja, vad skulle ni gjort? Försöka kämpa vidare och få syskonen att samäga det? Sälja och gå vidare? Köpa själv?

Troligen skulle jag kunna köpa det själv och äga det (med min fru) men hur realistiskt är det att äga ett sommarhus så långt bort att man minst måste ta en vecka för att vara där? Det kostar också minst 10000 kr bara för resan dit (den listiga har nu räknat ut att stället inte ligger i Sverige).

Tacksam för era funderingar.

Lägger tråden i Socialt och Projekt få den primärt rör sociala förhållanden.

Har själv ett sommarställe dock modell större med 2 hus på totalt 145 kvm. Har bara en resväg på dryga timmen. Känns ändå ibland jobbigt ,mycket som skall fixas trotts att husen är i mycket bra skick. I ditt fall måste det kännas övermäktigt att ha det kvar med tanke på resväg och resekostnader.

 

[Ursviken]

Går det verkligen att få en fastighet i utlandet tvångsförsäljd genom svensk tingsrätt?

 

[Bästerortarn]

Vi (mor) hade ett sommarställe i Roslagen där jag och brorsan spenderade stora delar av vår barndom och syskonbarnen likaså. Under en period i livet där jag och brorsan i princip bröt kontakten med vår mor så sålde hon stället och det gör fortfarande ont. Vi har väl resonerat som så att vi i.s.f. hade kunnat köpa det av henne men å andra sidan så var det ju vi som aktivt undvek kontakt med henne.

Om stället ändå betyder så mycket för dig tycker jag att du ska försöka köpa det. Återstår dock vem som ska sköta om det under tiden och det kan du nog bara själv komma på någon lösning för.

Själv har jag ett fritidshus 7h bort (en "corona-kåk") och det är ju egentligen alldeles för långt men jag har "hittat hem" och siktar på att flytta dit permanent, söker jobb i området etc. Men om jag inte lyckas lösa sysselsättningen så måste jag nog på sikt göra mig av med det. Men just p.g.a. att hur ont det fortfarande gör över det förlorade sommarstället så är jag i.a.f. ruskigt motiverad att lösa sysselsättning "där uppe".

 

[Nissens]

Går det verkligen att få en fastighet i utlandet tvångsförsäljd genom svensk tingsrätt?

Och när man dessutom inte är delägare.. 😂

 

[Weronika Forsberg]

Han kan inte köpa loss det. Bättre då att ni köper loss det från honom. Byter lås osv. Vad säger din moster? Stället hur mycket är det värt? Gör en värdering med en mäklare precis som det ser ut. Sedan gör du och din mamma en värdering själva. Hur mycket betyder det för er tex.

 

[Fula ankungen]

Ansök om tvångförsäljning till Tingsrätten som sen utser en advokat (testamentsexekutor) att ombeslrja försäljningen.
Det hörs ju att ni inte är överens och att äga något ihop brukar aldrig funka är min erfarenhet...

Det handlar ju faktiskt om familjen och relationer. Inte så bra de att gå över lik!

 

[pmd]

Man ska inte fästa sig alltför mycket vid en plats. Då får man inte se så många andra platser.