Jo, mitt fokus är just nu att veta ungefär hur mycket färg jag skvätter ut per minut. När jag väl tvingas blanda jag med, så kommer det intresset också komma. Men om jag bara kan hitta i mina gamla gömmor har jag mätglas och allting, tidigare använda för syror och inte färg, så de är som nya...phl skrev:
Vad har du för viskositet före och efter blandning?
--- Mats ---
Tja, omätbar och omätbar? Det är inte lönt att stå och försöka viskositeten på färgen varken före eller efter spädning. Dock märker man rätt stor skillnad efter spädningen men hålet i Ford#4:an är på tok för litet för att jag ska stå där och vänta.Mats Bengtsson skrev:
Men i princip innebär det alltså att du är på en nål långt under det som rekommenderas för viskositeten och ändå får det att fungera med en tryckkopp?phl skrev:
--- Mats ---
Precis! Större nål, i mitt fall 1,7mm ger en betydligt mycket sämre sprutbild. Inbillar mig att sprutan har svårt att atomisera färgen vilket ger riktigt stora droppar i sprutbilden. Sänker man då mängden material så blir bilden bra men då får man så vansinnigt låg färgtransfer att det tar evigheter att spruta. Med 1,3mm får jag större mängd färg med bättre sprutbild. Dock får man ju spruta betydligt långsammare än om man kör exempelvis schellack.
Har gjort samma erfarenhet. Medn det slår mig att jag bara provade att minska färgmängden via sprutans rattar. Har du provat att minska mängden material genom att ha full nål och full fan, men bara minska trycket i behållaren? Får nog köra ett sådant experiment om inte du redan gjort det.phl skrev:
--- Mats ---
Nej det har jag inte gjort, jag ställer färgmängden med nålen. På inrådan av Mattiasp testade jag kopptrycket genom att strypa luften till pistolen, öppna nålen många varv och trycka av. Vettiga mätetal enligt Mattias (Jeff mfl?) är då tydligen 2-3tum/fot. Stämde rätt bra med det tryck jag själv tyckte var lagom när jag laborerade med inställningarna men inte mätte något.
Köpte du Jeffs större bok?
Köpte du Jeffs större bok?
Enligt Amazon kommer boken i morgon, men den har legat still på dhl sedan den 2:e i tyskland.phl skrev:
Det som får mig att undra är att så mycket av tryckinställningar är definierade för att ha tillräckligt hög tillverkningstakt. Med de hemska färger vi just nu försöker med så är vi utanför skalan och hittar fungerande inställninga rmed för små nålar, för att klara atomiseringen, men då också för lite flöde för att kunna jobba i samma takt. Fick mig att fundera vad som händer om man har så lite tryck i tryckburken att det som komemr fram genom en 1.7 med fullt öppen nål blir helt atomiserat.
Jag får se om jag hinner testa det till helgen.
--- Mats ---
Utan att veta tror jag inte på upplägget med att öppna mer och sänka kopptrycket. Tvärt om kunde nog vara en idé?
Jag tänker så här: Vi antar att flödeshastigheten i röret/slangen från tryckkoppen är så låg att vi bortser från det tryckfall man får i det. Det skulle betyda att man har kopptrycket precis före nålventilen. Med ett högt tryck och en smal spalt kommer tryckfallet över ventilen att bli stort. Trycket utanför är ju atmosfärstryck. Skjuvhastigheten i en smal spalt kommer att bli större givet samma materialflöde, vilket var en av förutsättningarna för tankeexperimentet.
Egentligen är det viskositeten vid den här höga skjuvhastigheten som är intressant för atomiseringen. Därför använder jag inte viskositetskoppar. De mäter vid en flera tiopotenser lägre och därmed ointressant skjuvhastighetsregion.
Efter att i mitt yrke ha labbat en del med höghastighetsreometrar och mer normala rotationsreometrar vill jag gärna ansätta att den här typen av materialsystem har ett pseudoplastiskt beteende (eng: shear thinning) Kanske med ett litet inslag av tixotropi. Det betyder egenligen att materialets viskositet sjunker med ökande skjuvhastighet. Tixotropin är en annan historia. ett tixotropt material är skjuvförtunnande, men återtar inte sin viloviskositet omedelbart när man slutar att skjuva det. Det finns ett tidsberoende, dvs att det tar en stund för materialet att återta sin viloviskositet.
Fenomenet med pseudoplasticitet finns hos de flesta materialsystem som innehåller lite längre molekyler.
Min slutsats är att den högre skjuvhastigheten bör ge upphov till två saker. Först och främst lägre viskositet, vilket gör det lättare att atomisera med atomiseringsluften. För det andra högre flödeshastighet när materialet lämnar munstycket. Materialet kommer därvid att tendera till slå sönder sig självt, eftersom det flödar i en inåtvänd kon direkt efter nålen.
Mest teoretiska utsvävningar....
/Mattias
Jag tänker så här: Vi antar att flödeshastigheten i röret/slangen från tryckkoppen är så låg att vi bortser från det tryckfall man får i det. Det skulle betyda att man har kopptrycket precis före nålventilen. Med ett högt tryck och en smal spalt kommer tryckfallet över ventilen att bli stort. Trycket utanför är ju atmosfärstryck. Skjuvhastigheten i en smal spalt kommer att bli större givet samma materialflöde, vilket var en av förutsättningarna för tankeexperimentet.
Egentligen är det viskositeten vid den här höga skjuvhastigheten som är intressant för atomiseringen. Därför använder jag inte viskositetskoppar. De mäter vid en flera tiopotenser lägre och därmed ointressant skjuvhastighetsregion.
Efter att i mitt yrke ha labbat en del med höghastighetsreometrar och mer normala rotationsreometrar vill jag gärna ansätta att den här typen av materialsystem har ett pseudoplastiskt beteende (eng: shear thinning) Kanske med ett litet inslag av tixotropi. Det betyder egenligen att materialets viskositet sjunker med ökande skjuvhastighet. Tixotropin är en annan historia. ett tixotropt material är skjuvförtunnande, men återtar inte sin viloviskositet omedelbart när man slutar att skjuva det. Det finns ett tidsberoende, dvs att det tar en stund för materialet att återta sin viloviskositet.
Fenomenet med pseudoplasticitet finns hos de flesta materialsystem som innehåller lite längre molekyler.
Min slutsats är att den högre skjuvhastigheten bör ge upphov till två saker. Först och främst lägre viskositet, vilket gör det lättare att atomisera med atomiseringsluften. För det andra högre flödeshastighet när materialet lämnar munstycket. Materialet kommer därvid att tendera till slå sönder sig självt, eftersom det flödar i en inåtvänd kon direkt efter nålen.
Mest teoretiska utsvävningar....
/Mattias
Redigerat:
Hookkeeeyy!? Nå, det var mycket intressant, men tyvärr en bit förbi min kunskapsnivå. Dock, påverkan av den sjunkande viskositeten vid hög skjuvhastighet vet vi mer om till helgen, därför att mitt nästa test är tänkt att ske med en 1 mm nål (Ni har ju hittat 1.3 efter utspädning, och mitt mål är utan utspädning).mattiasp skrev:
Skälet till att jag tror på att tänka trycket i burken inte med nålen är bara ett resonemang, inte så mycket teoretisk kunskap. Men jag tänker att färgen hade aldrig gått genom de små huvudena i munstycket utan tryck. Dock, det kommer ut så mycket att det blir för mycket färg för atomiseringen. Om man nu provar att stoppa flödet (har jag gjort, både med nål, fan, och med stoppskruven på inflödet av färg), specifikt om man stoppar flödet av färgen blir det kasst, det blir "färgploppar". Varför tror jag? Jo för att stoppa det mycket nog måste man på ett enda ställe ha så smal tväryta att det rinner sämre genom den än genom alla hålen. Det innebär att den färg som når de små hålen i munstycket upplever ett relativt tryckfall ända tills det samlats så mycket färg att det går ut färg. Varvid det rinner ut mer genom hålen än genom stoppet, varvid trycket sjunker (färgplopp paus färgplopp). Genom att istället sänka trycket från burken finns det ett konstant tryck fram till förbi munstyckets hål, och där kommer atomiseringen. Om det bara är en liten stackars bit färg som tittar över hålkanten så träffas den av en vind som skjuvar den.
Så min tanke följer (tycker jag) din slutkläm, bara att jag tror den uppstår enbart om det finns ett jämnt tryck bakom samtliga hål i munstycket hela tiden (skjuvning genom hålen frma till skjuvning genom passerande vind). Det vill säga ett 1 mm munstycker bör fungera, men kanske ger för lite tryck. Är det fallet, nästa större munstycke, fullt öppet i sprutan, men bara så lite tryck i tryckburken att det kommer lagom lite färg.
--- Mats ---
Eftersom min bok dröjer, på en skåpsdörr sprutar du alla kanter först oc de platta ytorna sedan? Och du väntar inte tills kanterna torkat innan du gör de platta ytorna?mattiasp skrev:
--- Mats ---
Just de här bitarna beskrivs bra i Jeffs viddejo men det finns ju även beskrivet i annan litteratur. Dra allt medan färgen är våt, då har ju allting en möjlighet att flyta ut. Sprutar man en en yta bredvid en torr yta får man ju sandpapperyta av oversprayen.
Visst är det lite kul att få till en bra finish med lättillgängliga färger. Dock är man lite sugen på att rota rätt på riktiga doningar inför nästa projekt. De syrahärdande lackerna verkar ju ha otroligt trevliga egenskaper. Antar dock att hantering och personskydd kring dem är mycket tråkigare. Någon som vet om det finns vattenbaserade sprutbara enkomponentsalternativ?
Visst är det lite kul att få till en bra finish med lättillgängliga färger. Dock är man lite sugen på att rota rätt på riktiga doningar inför nästa projekt. De syrahärdande lackerna verkar ju ha otroligt trevliga egenskaper. Antar dock att hantering och personskydd kring dem är mycket tråkigare. Någon som vet om det finns vattenbaserade sprutbara enkomponentsalternativ?
Nej, jag är ledsen, Mats, jag förstår inte riktigt hur du menar. Testa gärna båda varianterna och rapportera här i tråden. Min kopp tål upp till 50 psig. Jag tror att det är kring 4 bar. Med det trycket borde man få ut även lite tjockare färg, kan man tycka?
Min kopp tål också 50 PSI. Har redan testat variant ett (stänga nålen på sprutan), fick färgploppar. testar den andra till helgen.mattiasp skrev:
--- Mats ---
Redigerat:
Ikväll hade jag en timme över och passade på och rigga lite i mitt spruttält i garaget. Tre masonitbitar för 10/12,5/15% spädning av Beckers Aqua 40 monterades. Varje bit sprutades på två avskiljda ytor med olika spruttryck. Varje yta sprutades med några drag som överlappade ungefär 50%, sprutavstånd 12-15cm.
Tryckkoppen trimmades in till 10psi (2,5tum/fot), de två olika spruttrycken var 24psi respektive 29psi. Till detta adderades 4-5psi som kompensation för tiometersslangen från regulatorn till sprutan. Nålstorlek 1,3mm.
Resultaten har inte torkat än men man kan redan se att alla provbitarna blev väldigt bra, några ytor går nog inte att få bättre under rådande omständigheter. Ska försöka ta foto i släpljus i morgon när allt har torkat.
Floetrolen verkar inte tillföra speciellt mycket under de omständigheter jag sprutat. Nu låg nog temperaturen i garaget på 15 grader och mycket fukt, tempen i tältet blev nog runt 20 med en 500W halogen igång ett tag.
Tryckkoppen trimmades in till 10psi (2,5tum/fot), de två olika spruttrycken var 24psi respektive 29psi. Till detta adderades 4-5psi som kompensation för tiometersslangen från regulatorn till sprutan. Nålstorlek 1,3mm.
Resultaten har inte torkat än men man kan redan se att alla provbitarna blev väldigt bra, några ytor går nog inte att få bättre under rådande omständigheter. Ska försöka ta foto i släpljus i morgon när allt har torkat.
Floetrolen verkar inte tillföra speciellt mycket under de omständigheter jag sprutat. Nu låg nog temperaturen i garaget på 15 grader och mycket fukt, tempen i tältet blev nog runt 20 med en 500W halogen igång ett tag.