Mattlasse skrev:
Det ska bli intressant att se vad som händer när marknadsvärdet understiger 85% kanske kommer bankerna att kräva in mellanskillnaden som amortering eller i värsta fall säga upp lånet.
Det där har jag funderat på lite, hur fungerar det egentligen? Har dom nån form av röd lampa som tänds inne på bankkontoret när ens belåningsgrad går över en viss gräns? Hur kan banken veta vad mitt hus är värt, det är aldrig nån från banken som har varit hemma och kollat hur stor del av min lön som jag lägger på huset. Jag kanske har klätt in badrummen med guld efter arvet på 330 miljoner efter farmor, det kan ju inte banken veta.
 
Tompamannen skrev:
Det där har jag funderat på lite, hur fungerar det egentligen? Har dom nån form av röd lampa som tänds inne på bankkontoret när ens belåningsgrad går över en viss gräns? Hur kan banken veta vad mitt hus är värt, det är aldrig nån från banken som har varit hemma och kollat hur stor del av min lön som jag lägger på huset. Jag kanske har klätt in badrummen med guld efter arvet på 330 miljoner efter farmor, det kan ju inte banken veta.
Dom lär nog inte bry sig så länge du betalar räntorna...
 
A
Mja, teoretiskt måste de nog bry sig eftersom bankerna finansierar sig också via säkerställda obligationer, dvs de använder låntagarnas pant som egna panter när de lånar pengar att låna ut. Dessa obligationer tillåter inte att värdet understiger 75%. Så om bankernas långivare börjar bli oroliga så kommer de gå på bankerna som i sin tur då går på husägarna för att få in pengar för annars måste bankerna skjuta till andra pengar, teoretiskt alltså.
 
Bankerna har väl alltid sett till att de har fått sitt. De lär väl inte sitta med armarna i kors om det händer något.
I varje fall kommer de att kräva en saftig amortering så att det finns täckning. Det som är oroande det är att äldre folk värderar om sitt hus och ökar ut sina lån. De kan säga att de vill renovera, byta kök, nytt badrum. De fixar det själva eller anlitar någon billig hantverkare. Pengarna de får från banken går till konsumtion. De har helt enkelt infört en ny livsstil. De känner sig rika och respekten för pengar finns inte som det var förr. De svenska hushållen har lånat c:a 2.500 miljarder. Och av det är bolånen 1.950 miljarder. Det har gått snabbt de sista 10 åren. Hushållen har totalt lånat 850 miljarder. Om ni tittar er omkring så ser ni hur den vanliga arbetarklassen kör omkring i nya bilar och lever som kungar. De använder sina hus som bankomater som en tidning skrev. Problemet är också att politikerna inte fattar ett smack. De gör ingenting förrän det är för sent. Det blir som en härdsmälta i ett kärnkraftverk. När det har gått för långt finns ingen återvändo. Titta bara på rotavdraget de införde för något år sedan. Det har medfört att priserna har rusat lavinartat. Titta bara på städfirmorna. Plötsligt säger de att rutavdraget baseras på deras ordinarie timpenning 600:- i timmen. alltså får kunden hälften tillbaka 300:- i timmen. Innan rutavdraget infördes debiterade Västerås största städföretag 260:- i timmen + moms. Plötsligt har det blivit lukrativt att svabba skit efter andra. De har växt upp som svampar ur jorden nya företag. Investera i en skurhink och ge järnet. Såg en nystartad företagare som kallade sig för Städkonsult. Det enda som låg på släpvagnen var en kratta.
 
Det att man lånar för konsumtion tror jag inte alls stämmer. Stod i tidningen för någon månad sedan om en undersökning angående detta där de som låg bakom undersökningen var förvånade över de låga siffrorna gällande lån på huset till konsumtion.
 
Mattlasse skrev:
En annan sak som är oroande, det är att folk lånar på sina villor som är några år och använder pengarna till sin lyxkonsumtion. Bilar utlandsresor och dylikt. När folk inte klarar sig på sin lön så använder de sina hus som bankomater läste jag senast i en tidning.
Enligt SEB stämmer inte det du skriver. SEB säger:

"Undersökningen visar att de allra flesta hushåll är främmande inför att ta lån på bostaden för att köpa kapitalvaror eller för annan konsumtion."

https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=200091
 
...Vilket iofs är lite egendomligt. Antingen hör man till kategorin "köp nu, betala sen", och då är det ju förmånligare ränta att ta ut lite mer på bolånet än att ta ett bil-lån.
Eller också hör man till kategorin "spara först, köp sen", och då tar man väl knappt lån överhuvudtaget (men har inte råd att skaffa villa eller bil innan man fyllt 50...)
 
A
apa skrev:
Enligt SEB stämmer inte det du skriver. SEB säger:

"Undersökningen visar att de allra flesta hushåll är främmande inför att ta lån på bostaden för att köpa kapitalvaror eller för annan konsumtion."

[länk]

Som man frågar får man svar:
Familj 1 har lån på huset och amorterar. En gång om året går de till banken och tar upp nytt lån på huset och åker till Thailand en månad. Lånar Familj 1 till konsumtion?

Familj 2 har lån på huset men amorterar inte utan sparar på sparkonto istället. En gång om året tar de sina sparpengar och åker en månad till Thailand, Lånar Familj 2 till konsumtion?

Badrummet var bara några år när Familj 3 flyttade in i sitt hus, men efter något år har de tröttnat på färgen på kaklet och den andra inredningen. Så Familjen går till banken och lånar på huset och renoverar hela badrummet för pengarna. Lånar Familj 3 till konsumtion?

Familj 4 har lån på sitt alldeles nybygda hus och amorterar och spar på sparkonto. Varje år åker de till Thailand en månad för sparpengarna. Efter 15 år har köket blivit slitet och nergånget så de går till banken och lånar pengar och renoverar köket för eftersom de inte har några sparpengar pga alla Thailandsresor. Lånar Familj 4 till konsumtion?
 
Redigerat av moderator:
M
Jag tycker att gränsen "att låna till konsumtion" går när man lånar pengar på huset för att konsumera på varor som inte bibehåller ett värde, och man gör detta utan att amortera. Jag vet flera stycken som lånat några 100.000 på huset, köpt nya bilar eller husbil, och sedan amorterar man inget. Då lånar man till konsumtion eftersom det man köper sjunker i värde ganska drastiskt. Jag har själv belånat huset för att köpa båt och bil eftersom jag inte vill spara i 50 år innan jag har råd att köpa det kontant. Men jag amorterar motsvarande vad värdeminskningen är på detta. Så jag kan sälja bil och båt till ganska kasst betalt, men har ändå får ändå tillräckligt med pengar att casha in lånen och stå på even-steven.
Det är ju stor skillnad på att göra som jag än att låna 100.000 på huset och åka till Thailand 2ggr, då e ju liksom pengarna borta, konsumerade.
 
bra-byggare > Bra exempel! Personligen tycker jag att den som ökar sina skulder löpande lånar till konsumtion. Här räknar jag även in de som byter kök eller bygger pool med ett utökad bostadslån. Någonstans vid husutbyggnad går gränsen.
 
Sonen skickade ett vykort till sin far: Inga pengar inga lån - Hälsningar Din son
Fadern skickade ett vykort tillbaka: Den som spar han har - Hälsningar Din Far
 
Håller med om att bra-byggares exempel är mycket intressanta. Jag tycker att man måste skilja på att använda huset som säkerhet eller använda en potentiell värdeökning som betalningsmedel.

Att köpa en bil med huset som säkerhet och amortera enligt värdeminskningen är enligt mig inte att låna till konsumtion. Att amortera ordentligt och sedan ta upp lånet igen för att åka till Thailand är inte heller att låna till konsumtion. Men att ständigt värdera om sitt hus för att kunna låna mer, då är det att låna till konsumtion. Men ingen regel utan undantag. Om man lånar för att bygga ut/till/om sitt hus, vilket leder till en högre värdering pga hur bostaden ser ut (170 kvm mer värt än 130), och inte beroende på det allmänna prisläget (130 kvm värt 2'' 2008, 130 kvm värt 3'' 2010), då känns det också ok.
 
Vissa gånger får man räkna med att om man lägger mycket pengar på ett hus får man inte alltid igen pengarna.
Det beror mycket på vad huset är placerat. Det är en viss skillnad om bostaden är på Strandvägen i Stockholm
eller om huset finns i Jokkmokk. Men alla är väl inte funtade att använda huset som ett investeringsobjekt. Vissa kanske gör det till en livsstil att trivas och bo i ett hus de har byggt själv. Alla är väl inte som Joakim von Anka att de sitter i lampans sken och räknar pengar
 
A
Mattlasse skrev:
Bankerna har väl alltid sett till att de har fått sitt. De lär väl inte sitta med armarna i kors om det händer något.
I varje fall kommer de att kräva en saftig amortering så att det finns täckning. Det som är oroande det är att äldre folk värderar om sitt hus och ökar ut sina lån. De kan säga att de vill renovera, byta kök, nytt badrum. De fixar det själva eller anlitar någon billig hantverkare. Pengarna de får från banken går till konsumtion. De har helt enkelt infört en ny livsstil. De känner sig rika och respekten för pengar finns inte som det var förr.
Vad är det för respekt du är ute efter? Det är väl inga problem att ett pensionärspar som är skuldfri och har ett antal miljoner låsta i huset tar upp lån och konsumerar upp det. När man flyttar till ålderdomshemmet så säljer man kåken och blir skuldfri igen. Eller så dör man och arvingarna säljer huset och dödsboet är skuldfritt. Det är väl inte att vara respektlös, snarare ekonomisk rationell, eller?

Enda problemet är väl om man lever längre än vad man räknat med så att pengarna inte räcker till räntorna och man därmed tvingas bort från huset. Men att leva längre än beräknat är väl ett lyxproblem?
 
Det är väl inget fel i att leva upp pengarna om man äger ett hus som är betalt, det skulle jag också göra.
Men det handlar inte bara om skuldfria pensionärer.
Under senare år så har det skett en enorm värdstegring på gamla hus, (även nya) Och många som tidigare hade en ansträngd ekonomi upptäcker plötsligt att de är omåttligt rika. Det kan vara folk som har långt kvar till pensionen och ser möjligheten till att börja leva ett annat liv. De har helt enkelt börjat införa en behagligare livsstil. Ökat på sitt lån så mycket det går och konsumera pengarna. Eftersom räntan är så låg bor de billigt. Och det finns inga krav på någon större amortering, det är upp till var och en att disponera över sina tillgångar. Ekonomerna menar på att det finns en anledning till oro om det inte finns något större krav på amortering. Bankerna är nöjda eftersom de tjänar pengar på räntor trots att den är låg, det är trots allt mängden som ser till att bankerna tjänar pengar. 2010 tjänade bankerna 68 miljarder. Samtidigt så har Svenska hushållen lån på 2.500 miljarder, därav 1.950 miljarder i bolån. Skulle det nu bli en bubbla på bostadsmarknaden så är det risk för att det uppstår samma situation som det gjorde 1992-1993. Då fick staten gå in och garantera bankernas kreditförluster med 65 miljarder. Och dessa miljarder får alla vi andra vara med och betala för att vissa har infört den nya livsstilen - alltså, bo billigt tack vare den låga räntan och ge fan i och amortera på huset. Det är politikernas sak att förhindra att det sker. Men historiskt så vet vi att politiker är ett lättsinnigt släkte. Så det är väl bara att sätta sig ner och vänta på härdsmältan.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.