Med en kattskrämma! Vi köpte ett hus där det hade bott en katt och de gav katten till några av deras vänner som bodde i vårt område... Så självklart lade sig katten på våra utemöbler (som var under tak och självklart hade dynorna på). Den låg aldrig där så vi såg den utan vi såg bara håret och hur den försökte komma nära... Jag är väldigt allergisk mot katt så tillslut efter att vi försökt med allt möjligt så köpte vi en kattskrämma.... Riktigt effektivt. Den ger ut ett ljud som är på en frekvens som vi människor ej skall höra (tyvärr hörde jag den lite) men det räckte med att ha den uppe en sommar så kom det inga djur alls dit längre 
Brorsan tog över den för att hos honom lade de sig på hans bil... han har inga sådana problem alls längre :-D
Brorsan tog över den för att hos honom lade de sig på hans bil... han har inga sådana problem alls längre :-D
Har bara läst som hastigast i alla inlägg ovan. Men kan katter anses vara vilda och få beträda min tomt utan min tillåtelse? Grannarnas två katter bajsar en gång per dag på vår gräsmatta, inte så kul för barnen eller deras kompisar att trampa i...
Provade grönt medel längs gränsen där de går in hjälpte ett tag men nu är de tillbaka.
Provade grönt medel längs gränsen där de går in hjälpte ett tag men nu är de tillbaka.
Det är på tok för många seriösa inlägg i den här tråden. Mitt råd är att skaffa en egen, okastrerad hankatt och döpa den till Attila. Kela ordentligt med den, ge den god mat och all din kärlek. Gå sen ut och promenera runt med den i trädgården ett par varv. Katten kommer nu älska både dig och sitt nya revir vilket den kommer försvara med näbbar och klor. Problemet löst!
Så ditt råd till en som inte vill ha katter på sin tomt är att skaffa en själv?murak skrev:Det är på tok för många seriösa inlägg i den här tråden. Mitt råd är att skaffa en egen, okastrerad hankatt och döpa den till Attila. Kela ordentligt med den, ge den god mat och all din kärlek. Gå sen ut och promenera runt med den i trädgården ett par varv. Katten kommer nu älska både dig och sitt nya revir vilket den kommer försvara med näbbar och klor. Problemet löst!
En allmän kommentar när det gäller diverse mer drastiska metoder för att skrämma katterna:
Tänk på att ägaren vill ha ett lugnt, tryggt husdjur. Visst, man kan markera att det inte är OK för katten, men blir man för drastisk så att katten blir skrämd på allvar så påverkar det hur trygg den är i andra sammanhang också. Så, risken är att du förstör den träning som ägaren lagt ned, och skapar ett nervöst och otryggt husdjur. Så, behandla dem som du skulle behandlat dina egna husdjur.
Ungefär som när min sambo förra sommaren fick skälla ut ett par rövhål som ställde sig och lockade på vår hund, som var i trädgården, när de var på andra sidan vägen. Vi har lagt ner massor av träning på att hunden ska veta att man inte lämnar tomten, och hon är duktig på det. Sedan ställer de här typerna (som var pensionärer, och gamla nog för att veta bättre) och lockar henne att gå över vägen. Vad lär hunden sig när den blir klappad och får beröm när den går över vägen?
Likadant, när ni är hemma hos någon, respektera deras husdjursträning. Om de lärt sitt husdjur att inte göra något (tigga, hoppa upp i knät, skälla, whatever), uppmuntra inte sådant beteende. Inget "Ja, men en liten köttbulle kan han väl få...". Djur har svårt att förstå "Ibland får man...", så ni förstör träningen om ni gör sådant.
Likaså, överlåt matning åt ägaren. Inget "Ja, men, det är ju bara choklad, det kan väl inte vara farligt...". Jo, choklad är giftigt för hundar. Giftigt, inte bara onyttigt. Inget "Men råttor gillar väl ost...". Visst, råttor gillar ost, men ädelosten du nästan gav dem nu kan döda dem. Låt ägaren som har koll på vad djuret kan/bör/ska äta, när det ska äta och hur mycket det ska äta sköta matandet.
Överlåt också tillrättavisande av husdjur till ägaren. Olika djur reagerar olika hårt. Vissa måste man ryta till rejält, vissa blir så skämsiga att de kissar på sig om man pratar med besviken ton. Ägaren har koll, du har inte, så skapa inte onödiga risker för mentala trauman genom att ge dig in i saker du inte har koll på.
Puckat beteende kan "förstöra" ett djur, ett djur som är någon annans egendom och älskade vän. Det är att jämföra med att, tex, nyckla någons bil, fast snäppet värre, då det är en levande varelse.
Tänk på att ägaren vill ha ett lugnt, tryggt husdjur. Visst, man kan markera att det inte är OK för katten, men blir man för drastisk så att katten blir skrämd på allvar så påverkar det hur trygg den är i andra sammanhang också. Så, risken är att du förstör den träning som ägaren lagt ned, och skapar ett nervöst och otryggt husdjur. Så, behandla dem som du skulle behandlat dina egna husdjur.
Ungefär som när min sambo förra sommaren fick skälla ut ett par rövhål som ställde sig och lockade på vår hund, som var i trädgården, när de var på andra sidan vägen. Vi har lagt ner massor av träning på att hunden ska veta att man inte lämnar tomten, och hon är duktig på det. Sedan ställer de här typerna (som var pensionärer, och gamla nog för att veta bättre) och lockar henne att gå över vägen. Vad lär hunden sig när den blir klappad och får beröm när den går över vägen?
Likadant, när ni är hemma hos någon, respektera deras husdjursträning. Om de lärt sitt husdjur att inte göra något (tigga, hoppa upp i knät, skälla, whatever), uppmuntra inte sådant beteende. Inget "Ja, men en liten köttbulle kan han väl få...". Djur har svårt att förstå "Ibland får man...", så ni förstör träningen om ni gör sådant.
Likaså, överlåt matning åt ägaren. Inget "Ja, men, det är ju bara choklad, det kan väl inte vara farligt...". Jo, choklad är giftigt för hundar. Giftigt, inte bara onyttigt. Inget "Men råttor gillar väl ost...". Visst, råttor gillar ost, men ädelosten du nästan gav dem nu kan döda dem. Låt ägaren som har koll på vad djuret kan/bör/ska äta, när det ska äta och hur mycket det ska äta sköta matandet.
Överlåt också tillrättavisande av husdjur till ägaren. Olika djur reagerar olika hårt. Vissa måste man ryta till rejält, vissa blir så skämsiga att de kissar på sig om man pratar med besviken ton. Ägaren har koll, du har inte, så skapa inte onödiga risker för mentala trauman genom att ge dig in i saker du inte har koll på.
Puckat beteende kan "förstöra" ett djur, ett djur som är någon annans egendom och älskade vän. Det är att jämföra med att, tex, nyckla någons bil, fast snäppet värre, då det är en levande varelse.
Redigerat:
Detta gäller i stort sett takt igenom även om man substituerar "barn" för "husdjur", något som folk också verkar ha svårt att förstå. Möjligtvis undantaget tillrättavisningen, där barn ibland uppenbart behöver en tillrättavisning av någon annan än föräldrarna.Troberg skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 082 inlägg
Om de håller sina husdjur på sina egna marker så har de ju full kontroll över dessas miljö och kan då aktivt se till att undvika alla stressmoment.Troberg skrev:
Om katterna i grannskapet blev så paniskt skräckslagna för min tomt på min tomt att de inte vågade gå utanför dörren hemma heller, så tror jag jag skulle kunna lära mig att leva med det...
Tyvärr är det få som dresserar sina katter, man vill gärna ha ett husdjur att kela med men vill inte ta hand om det sedan. Katten anses ju vara ett lätt djur att ta hand om det klarar sig hyfsat utan kärlek några dagar så länge den får springa fritt och har tillgång till mat (fixar den i viss mån själv) och vatten. Sedan gömmer man sig bakom ord som att det är naturligt för katten att springa fritt. Jag tror inte att det är speciellt naturligt för hundar att gå i koppel eller för kor att behöva möta elstängsel/taggtråd när dom är ute och går.Troberg skrev:
Har en granne som har huset fullt med katter, hon tittar till huset en eller två gånger om dagen vilket anses räcka hos djurskyddet, tyvärr så har katterna en viss förmåga att skita i mina rabatter och även på gräsmattan om jag råkar släppa upp gräset lite för högt, jag kan inte lämna ytterdörrar öppna på huset för då är dom inne hos mig.
Mest rädd är jag att råka låsa in någon stackare i verkstaden om jag skulle åka bort en längre tid.
Jag hatar inte katter, hade jag inte varit hemifrån så ofta så hade jag nog skaffat mig en själv, men deras ägare kan jag irritera mig på när de viftar bort ens kritik med att det är kattens natur att göra så eller kallar mig för katthatare.