Självklart ska man sprida riskerna. Jag ville bara åsynligöra att det inte skiljer så mycket på "förtjänsten" genom att amortera mycket. Buffert för trasiga värmepumpar och kylskåp har nog dom flesta hemmansägare. När man uppnått den bufferten så är kanske nästa steg sjukdom/arbetslöshets-bufferten, och den tycker iaf. jag ska vara rejält tilltagen innan man börjar ägna tankar på några större amorteringar.Henningelvis skrev:
Blir man av med jobbet och inte har inkomstförsäkrat sina lån och andra utgifter så blir det ganska snart kännbart. Själv skulle jag tappa +10.000kr efter skatt varje månad. Då gör 400kr i månaden som jag sparat in genom att amortera 120.000kr i ett år inte så stor skillnad. Däremot 120.000kr på ett konto istället, då kan jag behålla hus eller hem och överleva ett tag för att komma på fötter igen.
Jag har genom åren genomgått flera av dessa faserna i livet som kan uppstå och har tagit med mig erfarenheterna därifrån. Har bott inneboende, andrahand, hyresrätt, bostadsrätt och villa. Genomgått arbetslöshet, sjukdom och förvärvsarbetat. Den lärdomen jag har tagit är att man ska aldrig underskatta att ha kapital för att kunna manövrera när det börjar blåsa. Fredrik Lundberg (en av sveriges rikaste) brukar kalla detta kapitalet (fast då avser han sina företags kapital) för att kunna "övervintra" när det blir bistrare tider, ett uttryck jag också använder ibland.
Går själv "back" på amorteringen just nu. Har bundet lågt i 8år till så jag kan få över 2% mer på att slänga in det på räntekonto istället för att amortera.M Markarbetaren skrev:
Sa just till frugan att det ekonomiskt bästa är att sluta amortera och sätta in på konto bara tills inlåningsräntan går under låneräntan.
Men man gör hellre rätt för sig och betalar skulderna. Står inte ut med skammen att vara amorteringsfri. Ungefär lika skamligt som om det skulle stå Leasing eller Finans på bilarna om man slår på Transportstyrelsen.
Det är ju bara pengar, det vill säga inget av värde. De hundralappar man inte sparar här får man väl tillbaka i utdelningar av bankerna. Brukar vara 5-9 % i avkastning på det 😉
Om du har lånat och skall betala 1000 kr i ränta så erhåller du en skattereduktion på 300 kr. Så till långivaren betalar du 1000 kr, men netto betalar du 700 kr.
Långivaren, som då är i senare led, skall betala skatten "åt dig". Denne erhåller 1000 kr från dig och betalar 300 kr i skatt och får behålla 700 kr.
Så vid samma ränta är det samma belopp efter skatt.
(Och kan nämnas att för staten så tar man in lika mycket skatt som det sk ränteavdraget. Det handlar bara om vem som skall betala. En majoritet menar tydligen att det är bättre att spararen "bötfälls" med skatt. Och en del roper efter att spararen skall bötfällas mer).
Jag lider ärligt med dig om du upplever det som skamligt att inte amortera. Att låta grannarnas tyckande styra ens privatekonomi måste vara fruktansvärt. Jag tog ut 1m, amorteringsfritt (låst ränta på 1,31% till 02-2025), på mitt hus i april 2020 och köpte lite aktier. Jag känner absolut ingen skam att jag tjänade 100% på det 😄 . Jag gav 11.000 till barncancerfonden, det kanske räckte för att döva mina skamkänslor😉P Pligg85 skrev:
Redigerat:
Jag har aldrig sett hur konstruktionen såg ut när man tog fram ISK. Men det hade varit väldigt intressant att se hur det gick till. Egentligen kan man ju likna det vid förmögenhetsskatt fast utan en nedre gräns. ALLA dras över samma kant.D daVinci skrev:
EDIT: Hjärnsläpp. Glömde bort skatten på ränteintäkterna.M Markarbetaren skrev:
Du räknar lite tokigt då du bara betalar 70-79% av räntan pga. ränteavdraget och amorteringen och insättning sker inte årsvis utan månadsvis så du får bara ca halva besparingen och bankräntan.
På banken: 120 000 * 3,7% / 2 => Tjänar 2 200 kr
Amorterat: 120 000 * 4,2% * 75% / 2 => Sparar 1 890 kr
Om du lyckas få 3,7% sparränta och 4,2% bolåneränta förlorar du alltså pengar på att amortera.
Redigerat:
Men du får ju också bara ut 70% av räntan på sparkapitalet på grund av beskattningen. Det ser inte jag att du har med i din kalkyl.J Jaggatagga skrev:
Blir inte förhållande rätt lika ändå? Du missar 30% skatt på kontoräntan. Jag räknar att man har vanligt bankkonto, inte ISK.J Jaggatagga skrev:
Om man använder sig av https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/
så blir det 1415kr i ränta efter skatt på sparkontot med 3,7% och 10k/månad i insättningar.
Med 4,2% så får vi 1604kr med samma premisser när 30% ränteavdrag återfås.
Så knappa 200 spänn tjänar vi isf. på att amortera 😏
Redigerat:
Det klart att det är en form av sparande, du får ju tillbaka pengarna när du säljer bostaden.P Pin skrev:
Sen är jag kritisk mot att staten ska lägga sej i huruvida jag ska amortera eller ej, det borde vara mellan mej och min bank enbart.
Jo men precis. Därför har man ju historiskt försökt undvika att träffa arbetande kapital med kapitalbeskattning. Och därför landar man ständigt i just beskattning av bostadsfastigheter som den ultimata formen av kapitalbeskattning. Fastigheter flyttar inte utomlands, de arbetar inte, går inte att dölja, och har klara och tydliga ägarförhållanden. Kruxet är egentligen bara att fastighetsskatt slår så väldigt "fel".L Liljeros skrev:
Nä, själv tycker jag inkomstbeskattning är genialiskt och har ingen förståelse för att man skall dubbelbeskattas på redan skattade tillgångar.
Redigerat:
Och hur ofta hör du folk klaga på DEN biten då ? När hör du någon som klagar på att skatterna är så höga för att sjukvården kostar för mycket ? ..Eller att dom där cancerpatienterna, dom snyltar bara på systemet ?O Ossian K Olsson skrev:
Problemet är snarare att våra skattepengar går till saker som folk (jag också) tycker är onödiga och felaktiga.
Men, om vi nu hade haft ett "amerikanskt" system så hade din facebookkompis troligen haft en sjukförsäkring som hade löst hans problem, och han hade nog inte klagat ändå.
Det dåliga med det amerikanska systemet är att det är så fruktansvärt ojämlikt, har du ett "fint" välbetalt jobb så betalar antagligen din arbetsgivare en bra sjukförsäkring åt dej, kanske hela din familj också, men har du ett "skitjobb" som är så dåligt betalt att du inte har råd med en försäkring - då ingår den förstås inte i ditt jobb ..
Jag har själv haft cancer (eller tekniskt sett är jag väl fortfarande cancerpatient då man inte räknas som helt fri förräns efter 10 års undersökningar) och det tog inte många undersökningar innan man hade kommit upp i maxtaket och slapp betala, när väl operationen gjordes så var man där sen länge, det enda sopm kostade var maten typ. Samma sak med mediciner, för första gången i mitt liv nådde jag upp i gratistaket på mediciner, det går fort när man plockar ut läkemedel som får plats i fickan men kostar typ 6000 spänn och tar slut på en dag.
Detta är ju bra, och det tyckte jag redan innan, men man kan ju ha åsikter över skattetryck och vad skatten används till ändå.
Där kan jag hålla med, men det måste ju vändas, vi kan inte hålla på och ösa ut skattemiljarder i svarta hål som vi gör idag.O Ossian K Olsson skrev:
Egentligen är det ju lite skam att låna överhuvudtaget men jag lika som du så föredrar jag att ha några miljoner att leka med.M Markarbetaren skrev:
Helt ärligt så skulle man framstå som en idiot här i bygden om man inte skulle amortera. Inget man skulle våga erkänna.
Så sent som igår fick jag höra hur en tagit lån på 50år!!!.
Dvs oklart om denne skulle dö med skuld.
Det var ju helt vansinne enligt 50 talisterna i diskussionen... Nästa flikade in att 30 är mycket, vara tredje intygar att viktigaste är att man är helt skuldfri vid pensioneringen.
Sant glömde bort skatten på intäkterna.M Markarbetaren skrev:
Konsekvensen blir ju i princip detsamma?P Pin skrev:
Man "tjänar" lika mycket på minskade kostnader som man tjänar på ökade intäkter. Det är två sidor av samma mynt. Egentligen tjänar man mer på att få ner kostnaderna, eftersom de flesta intäkter betalar man skatt på.