Han, hon eller hen? Korrekt användning

[AndersMalmgren]

Intressant. Då är det ju inget problem att LinkedIn använder det, eller pushar de för att det ska användas i litteratur eller tvingar de dig att använda ordet, eller fallerar logiken?

Det är ett problem de normaliserar vänsterord ja

 

[Fairlane]

Det är ett problem de normaliserar vänsterord ja

Men att normalisera högerextrema ord är ok...
Kanske läge att slipa på argumenten

 

[Myckling]

Jag tittade häromkvällen på Den osannolike mördaren och kom osökt att associera till Malmgren.

 

[AndersMalmgren]

Jag tittade häromkvällen på Den osannolike mördaren och kom osökt att associera till Malmgren.

Det är lite roligt för jag tittade på den Enfaldiga mördaren här om veckan och tänkte på dig

 

[Alfredo]

Finns det någon annan tråd på Byggahus som spårat iväg så OT som denna gjort, i så många inlägg?

En hel del skulle jag säga.

 

[Harald Blåtumme]

Jag kommer ofta på mig själv med att ersätta "hen" med "personen", som kortform för det litet omständligare "vederbörande". Eller rättare sagt jag har praktiserat det under väldigt lång tid och det kommer helt naturligt.

"Vid förhör uppgav hen att det hade förekommit oegentligheter"

"Vid förhör uppgav personen att det förekommit oegentligheter"

Känns i mina ögon som en liktydig berättelse, "hen" är inte bättre än "personen" på att peka ut vem som åsyftas. "Hen" innehåller dock bara 37,5% så många tecken som "personen" så man får väga effektivitetsvisten mot upplevd nytta här.

Personligen klarar jag att skriva de extra 5 bokstäverna i "personen" för att slippa använda "hen". Att använda "vederbörande" blir litet för många bokstäver för många potentiella läsare men tvekar inte att använda detta i formella texter.

 

[Nötegårdsgubben]

Om du har praktiserat det länge vet du rimligen att det inte är vid en enstaka mening ett sådant ord gör mest nytta, utan vid ett upprepat beskrivande. Det går också att lösa omnämnandet på andra sätt, med långa, invecklade meningar som likt en lök bygger på lager efter lager av information i sig, med inskjutna bisatser och uppräkningar, innan meningen slutligen kommer till en poäng vilken man som läsare glömt (eller inte) innan dess upplösning. I en anonymiseringsform avseende ett vittne, som ditt exempel verkar vara, är det heller inte nödvändigtvis dåligt att vittnet står ut i sin anonymitet. Klumpigheten har där ett signalvärde. Personen finns och står ut, men preciseras medvetet inte, då ett direktare omnämnande av personen/vittnet/hen skulle vara kontraproduktivt. Annars hade vi ju lika gärna kunnat få veta om det var en han eller hon.

Så hade du verkligen skrivit hen alternativt han/hon annars? Tillåt mig tvivla.

 

[djac]

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[djac]

Du använder ordet "vänsterbliven"...
Skönt att du inte använder dig av ord som politiska aktivister använder.


Nej, jag har faktiskt inte det minsta hopp om att du förstår detta inlägg.

Herr Malmgren är ett unikum, en pubertal MUFare från 80-talet, precis så arg och alldeles i början av sin utveckling, som de var på den tiden. Detta korsat med ett starkt småföretagaresinne och helt utan erfarenhet av och förstående för den större världen, jag tycker det är fascinerande, även om jag misstänker att han till en betydande del är i karaktär när han skriver.

 

[BirgitS]

Jag kommer ofta på mig själv med att ersätta "hen" med "personen", som kortform för det litet omständligare "vederbörande". Eller rättare sagt jag har praktiserat det under väldigt lång tid och det kommer helt naturligt.

"Vid förhör uppgav hen att det hade förekommit oegentligheter"

"Vid förhör uppgav personen att det förekommit oegentligheter"

Känns i mina ögon som en liktydig berättelse, "hen" är inte bättre än "personen" på att peka ut vem som åsyftas. "Hen" innehåller dock bara 37,5% så många tecken som "personen" så man får väga effektivitetsvisten mot upplevd nytta här.

Personligen klarar jag att skriva de extra 5 bokstäverna i "personen" för att slippa använda "hen". Att använda "vederbörande" blir litet för många bokstäver för många potentiella läsare men tvekar inte att använda detta i formella texter.

Men skriv i stället tre relativt korta meningar där personen omtalas minst 5 gånger. Det är ju vid sådana tillfällen man brukar använda pronomen och inte vid enstaka tillfällen.

 

[saltis99]

[bild]

"... for WHOM" bör det vara eftersom det är objekt

 

[Harald Blåtumme]

Om du har praktiserat det länge vet du rimligen att det inte är vid en enstaka mening ett sådant ord gör mest nytta, utan vid ett upprepat beskrivande. Det går också att lösa omnämnandet på andra sätt, med långa, invecklade meningar som likt en lök bygger på lager efter lager av information i sig, med inskjutna bisatser och uppräkningar, innan meningen slutligen kommer till en poäng vilken man som läsare glömt (eller inte) innan dess upplösning. I en anonymiseringsform avseende ett vittne, som ditt exempel verkar vara, är det heller inte nödvändigtvis dåligt att vittnet står ut i sin anonymitet. Klumpigheten har där ett signalvärde. Personen finns och står ut, men preciseras medvetet inte, då ett direktare omnämnande av personen/vittnet/hen skulle vara kontraproduktivt. Annars hade vi ju lika gärna kunnat få veta om det var en han eller hon.

Så hade du verkligen skrivit hen alternativt han/hon annars? Tillåt mig tvivla.

Det är iofs sant. Det vanligaste är väl att man först beskriver viken roll den åsyftade personen har i sammanhanget - tex vittne, uppgiftslämnare etc - därefter hänvisar till denna roll ex "vittnet uppgav vid förhör att...". Tydlighet är målet, att fokusera på innehållet och inte några personliga egenskaper alls är viktigt i den typen av text.

Men faktum är att jag aldrig använder ordet "hen" i några texter alls oavsett vad det handlar om, det sitter i ryggmärgen att få fram vad jag vill berätta eller redogöra för via att variera språket och skrivsätten. Jag har inget behov av detta ord och jag ser inte att det har kapacitet att vare sig förtydliga eller förenkla en berättelse.

Skulle jag tex beklaga mig över att en hantverkare råkat spräcka en porslinsvask vid en renovering utan att ta hand om skadan så kan det låta så här:
- "Ingen var hemma under dagen men hantverkaren släpptes in via mitt Yale-lås, arbetade på egen hand ett par timmar på toaletten, avslutade jobbet och lämnade huset kl 15:30 enligt låset.

Jag kom hem strax därefter och kollade över vad som gjorts. Jobbet såg ok ut förutom att det nu finns en spricka i vår vask som inte fanns där tidigare. Jag ringde hantverkaren och undrade över hur skadan uppkommit och hur den skulle åtgärdas. Personen menade att skadan omöjligen kunde uppkommit av det aktuella jobbet utan måste ha funnits där sedan tidigare.

Frågan är hur jag går vidare med detta, hur kan jag få hantverkaren att göra rätt för sig och ställa tillrätta det som skadats i arbetet?"

Osv. Jag ser inte någon anledning att använda "hen" i texten ovan, texten blir fortsatt rak och enkel och utan tvivel om vem som är vem. Man kan givetvis brodera ut sig i mer komplexa exempel med fler personer inblandade och i det fallet hade jag varit mer specifik med roller, vilken slags hantverkare det var (rörmokare, snickare, sekreterare etc). Rakt, enkelt och tydligt som jag ser det.

 

[BirgitS]

Det är iofs sant. Det vanligaste är väl att man först beskriver viken roll den åsyftade personen har i sammanhanget - tex vittne, uppgiftslämnare etc - därefter hänvisar till denna roll ex "vittnet uppgav vid förhör att...". Tydlighet är målet, att fokusera på innehållet och inte några personliga egenskaper alls är viktigt i den typen av text.

Men faktum är att jag aldrig använder ordet "hen" i några texter alls oavsett vad det handlar om, det sitter i ryggmärgen att få fram vad jag vill berätta eller redogöra för via att variera språket och skrivsätten. Jag har inget behov av detta ord och jag ser inte att det har kapacitet att vare sig förtydliga eller förenkla en berättelse.

Skulle jag tex beklaga mig över att en hantverkare råkat spräcka en porslinsvask vid en renovering utan att ta hand om skadan så kan det låta så här:
- "Ingen var hemma under dagen men hantverkaren släpptes in via mitt Yale-lås, arbetade på egen hand ett par timmar på toaletten, avslutade jobbet och lämnade huset kl 15:30 enligt låset.

Jag kom hem strax därefter och kollade över vad som gjorts. Jobbet såg ok ut förutom att det nu finns en spricka i vår vask som inte fanns där tidigare. Jag ringde hantverkaren och undrade över hur skadan uppkommit och hur den skulle åtgärdas. Personen menade att skadan omöjligen kunde uppkommit av det aktuella jobbet utan måste ha funnits där sedan tidigare.

Frågan är hur jag går vidare med detta, hur kan jag få hantverkaren att göra rätt för sig och ställa tillrätta det som skadats i arbetet?"

Osv. Jag ser inte någon anledning att använda "hen" i texten ovan, texten blir fortsatt rak och enkel och utan tvivel om vem som är vem. Man kan givetvis brodera ut sig i mer komplexa exempel med fler personer inblandade och i det fallet hade jag varit mer specifik med roller, vilken slags hantverkare det var (rörmokare, snickare, sekreterare etc). Rakt, enkelt och tydligt som jag ser det.

I det exemplet och om man skriver om det för att gälla ens bror så ser jag ju inget behov av att använda ordet han eller honom heller, men ändå så använder vi ofta han resp. hon i det dagliga livet. Du behöver ett exempel där du använder han eller hon för att du vet könet på personen och sen se vad det blir om det gäller en person som du inte vet könet på.

 

[AndersMalmgren]

Det är iofs sant. Det vanligaste är väl att man först beskriver viken roll den åsyftade personen har i sammanhanget - tex vittne, uppgiftslämnare etc - därefter hänvisar till denna roll ex "vittnet uppgav vid förhör att...". Tydlighet är målet, att fokusera på innehållet och inte några personliga egenskaper alls är viktigt i den typen av text.

Men faktum är att jag aldrig använder ordet "hen" i några texter alls oavsett vad det handlar om, det sitter i ryggmärgen att få fram vad jag vill berätta eller redogöra för via att variera språket och skrivsätten. Jag har inget behov av detta ord och jag ser inte att det har kapacitet att vare sig förtydliga eller förenkla en berättelse.

Skulle jag tex beklaga mig över att en hantverkare råkat spräcka en porslinsvask vid en renovering utan att ta hand om skadan så kan det låta så här:
- "Ingen var hemma under dagen men hantverkaren släpptes in via mitt Yale-lås, arbetade på egen hand ett par timmar på toaletten, avslutade jobbet och lämnade huset kl 15:30 enligt låset.

Jag kom hem strax därefter och kollade över vad som gjorts. Jobbet såg ok ut förutom att det nu finns en spricka i vår vask som inte fanns där tidigare. Jag ringde hantverkaren och undrade över hur skadan uppkommit och hur den skulle åtgärdas. Personen menade att skadan omöjligen kunde uppkommit av det aktuella jobbet utan måste ha funnits där sedan tidigare.

Frågan är hur jag går vidare med detta, hur kan jag få hantverkaren att göra rätt för sig och ställa tillrätta det som skadats i arbetet?"

Osv. Jag ser inte någon anledning att använda "hen" i texten ovan, texten blir fortsatt rak och enkel och utan tvivel om vem som är vem. Man kan givetvis brodera ut sig i mer komplexa exempel med fler personer inblandade och i det fallet hade jag varit mer specifik med roller, vilken slags hantverkare det var (rörmokare, snickare, sekreterare etc). Rakt, enkelt och tydligt som jag ser det.

Om hantverkaren var en han skriver jag han som pronomen var det hon skriver jag hon. Enkelt. Var det en drag queen som kom och spikade kanske jag skriver hantverkaren istället för kön

I detta fallet behöver man inte vara inkluderande. Det är ju skillnad i en anställningsannons tex. Då kan man ju vara mer neutral för att inkludera alla. Men går lösa utan vänsteraktivistiska ord

 

[BirgitS]

Om hantverkaren var en han skriver jag han som pronomen var det hon skriver jag hon. Enkelt.

Visst är det enkelt om man vet rätt pronomen men om nu hantverkaren kommer efter att du har gått hemifrån på morgonen och och går innan du kommer hem från jobbet så vet du inte könet.

Men du kanske inte har sett konstruktionen "han/hon" någon gång?
Det är ju just den klumpiga konstruktionen som är så bra att ersätta med ordet hen.